Utmärkelse till mobbningsforskare

Dan Olweus, psykologiprofessor i Bergen, har ägnat 40 år till att forska om mobbning och metoder för att motverka mobbning i skolorna. Hans forskning är grunden för det mesta kända och framgångsrika programmet mot mobbning och har troligen hjälpt tusentals mobbningsoffer över hela världen. Dan är också den mest citerade psykologen i Norden, och vi är stolta över att han ursprungligen är från Sverige med en dr.-examen i psykologi från Umeå universitet 1969. Hans arbete har nu renderat honom amerikanska psykologförbundets "Award for distinguished contributions to the international advancement of psychology".

Dans arbete är ett lysande exempel på hur psykologin kan göra livet lättare att leva för en grupp utsatta människor. Det har redan lett till vitt spridda tillämpningar och man kan bara hoppas att flera inom skolorna världen över uppmärksammar problemet med mobbning och hur det kan lösas åtminstone till en del. 

Referens

No authorship, i. (2011). Dan Olweus: Award for Distinguished Contributions to the International Advancement of Psychology. [doi:10.1037/a0025698]. American Psychologist, 66(8), 814-816.

Validering: Personlighet och ledarskap

Detta är en studie av UPP-testets validitet gentemot 360-gradersbedömningar.
Deltagarna var 166 chefer inom Stockholms läns landsting (SLL), på mellannivå.
De besvarade testet, ett formulär för mätning av stressupplevelser i arbetet, och
bedömdes av sina egna chefer, kollegor och underställda. I genomsnitt bedömdes
de av 2.5 kollegor och 7.5 underställda. 360-gradersbedömningarna kunde
summeras i tre index, som mätte framgång i förändringsarbete, strukturering av
arbetet samt relationer till underställda medarbetare. Egenbedömningarna hade
lågt samband med övriga bedömningar, som i sin tur var moderat korrelerade
(omkring 0.4). Det fanns emellertid ingen tydlig tendens till skillnad när
egenbedömningarnas nivå jämfördes med övrigas bedömningar.
Samtliga testvariabler korrigerades för skönmålning. För analyserna av testets
validitet bildades tre index av testvariabler som matchade bedömningarna
innehållsmässigt. Genomsnittliga bedömningar av kollegor och underställda
beräknades. Testindexen korrelerades med dessa genomsnittliga bedömningar
samt med bedömningarna av överordnad chef. Korrelationerna korrigerades
sedan för mätfel i kriterierna (360-gradersbedömningarna) och för begränsad
variation i testvariablerna. De slutliga värdena på validitet låg omkring 0.5 för
bedömningar av chefers, kollegors och underställdas 360-gradersbedömningar.
Egenbedömningarna var ännu högre korrelerade med UPP-testets variabler. Det
fanns en tendens till högre samband när minst 10 personer gjort 360-
gradersbedömningarna. Slutsatsen är att testet uppvisade en tillfredsställande
validitet mot 360-gradersbedömningar av chefers arbetsinsatser.
Stressupplevelsen hade främst samband med positiv grundattityd (negativt) och
de arbetsrelaterade attityder som UPP mäter, men mycket låga samband med
360-gradersbedömningarna.
Det intressanta mönster som framträder i data var:
· Höga samband mellan personlighet och 360-gradersbedömningar
· Låga samband mellan personlighet och stressdimensioner
· Höga samband mellan stressdimensioner och arbetsattityder enligt UPP
· Låga samband mellan 360-gradersbedömningar (ej egenbedömningar)
och stressdimensioner

Stressdimensionerna kan sägas mäta de svarandes ”inre värld”, och vara uttryck
för den aktuella arbetssituationen. De är inte tydliga för andra människor, inte
heller starka utslag för mera bestående personlighetsdrag. UPP-testets sektion
med arbetsattityder bildar en intressant brygga mellan det inre och det yttre, det
bestående och det mera tillfälliga.

Referens
Sjöberg, L., Bergman, D., Lornudd, C., & Sandahl, C. (2011). Sambandet mellan ett personlighetstest och 360-graders bedömningar av chefer i hälso- och sjukvården. Stockholm: Karolinska Institutet: Institutionen för lärande, informatik, management och etik (LIME).Klicka här

Hur små barn tänker

Här finns en aktuell föreläsning (18 minuter) som handlar om forskning om små barns tänkande, klicka här. Mycket intressant och skickligt genomfört! Slutsatsen är att små barn har mycket större kognitiv kapacitet än man tidigare trott eller kunnat visa.

Aktuellt i vittnespsykologin

American Psychologist har gett ut ett specialnummer med översikter av forskning av relevans för terrorismen med anledning att det gått 10 år sedan attackerna i USA. Det finns mycket av intresse där och jag börjar med en artikel av Elisabeth Loftus, känd för sin forskning om falska minnen.

Loftus summerar på ett intresseväckande sätt de senaste 10 årens forskning som bekräftat tidigare slutsatser om hur lätt det är att skapa falska minnen, som en person själv kommer att tro fullt och fast på. De kan uppstå genom information som man får efter det att en händelse inträffat och de kan också suggereras fram. Hon tar också upp frågan om falska bekännelser, som tycks vara vanligare än vad man tidigare anat. En bekännelse kan skapas av en viss sorts förhörsteknik, som i ett norskt mordfall där jag var expertvittne (se nedan). Hur förhör och vittneskonfrontationer ska genomföras, och hur de inte ska genomföras, vet man numera ganska mycket om.Inte minst media borde vara mera försiktiga i att dra slutsatser från osäkra vittnesmål.

Referenser

Loftus, E. F. (2011). Intelligence gathering post-9/11. [doi:10.1037/a0024614]. American Psychologist, 66(6), 532-541.

Sjöberg, L. (2000/01). Psykodynamisk psykologi i rättsväsendet: Ett mordfall i Norge. Juridisk Tidskrift, 12(3), 735-754. Klicka här.

Smart uppskjutande

Många lider av att de inte får allt gjort som de hade hoppats, åtminstone inte i tid. Att skjuta upp kallas på engelska för "procrastination". Perry, filosof vid Stanford, har just fått ett alternativt Nobelpris för en kort essä om "strukturerat uppskjutande", se här. Hans idé är att sätta upp de verkligt viktiga sakerna i toppen på en göra-lista, och längre ner en massa saker som också är viktiga men inte så viktiga. När man gör de där sakerna med prioritet 2 gör man åtminstone något, skuldbördan lättar och man kanske t o m har kul. Kanske en del av knepet är att formulera uppgifter med prioritet 1 som är så storslagna och högtflygande att man egentligen aldrig på allvar tror sig om att klara dem. Man kan vänta lite till, tills rätt ögonblick infinner sig och den där geniala idén poppar upp...

Annars finns ju en hel del bra tips om hur man kommer igång och får saker gjorda, se t ex här.

Det underbara Placebo

I dagens nummer av The Times finns en artikel om Emile Coué, fransk apotekare och psykolog. Han upptäckte av en slump placeboeffekten, då han gett en patient destillerat vatten i stället för medicin. Vattnet hade god effekt, enligt legenden. Coué börjar nu blir populär på nytt, hans metodik självsuggestion kan nog ha en viss positiv effekt. Mycket av behandlingseffekter kan förklaras på det här sättet.

Positivt tänkande har å andra sidan blivit kritiserat som överförenklat och ibland rentav farligt.  Men suggestionsmetoder kommer säkert alltid att finnas, eftersom de ofta fungerar, är enkla och billiga.

Forskningen om placebo är mycket omfattande. Ett aktuellt exempel är referensen nedan som i en meta-analys finner att placebo svarar för 70 % av effekten av antidepressiva mediciner. Coué skrev flera böcker, se en svensk översättning nedan.

Referenser

Coué, E. (1923). Hur man vinner herravälde över sig själv genom medveten autosuggestion Stockholm : Biblioteksförlaget,


Rief, W., Nestoriuc, Y., Weiss, S., Welzel, E., Barsky, A. J., & Hofmann, S. G. (2009). Meta-analysis of the placebo response in antidepressant trials. [doi:10.1016/j.jad.2009.01.029]. Journal of Affective Disorders, 118(1-3), 1-8.

Emotionell intelligens och arbetsresultat, rekryteringskonsulter

En aktuell artikel, se referens, visar intressanta resultat när det gäller personlighet och begåvning i relation till rekryteringskonsulters ekonomiska arbetsresultat. Man prövade begåvningsdata, personlighet enligt Big Five och emotionell intelligens (N=100). Resultat: inga signifikanta samband för begåvning och Big Five, men mycket starkt samband för EI (självrapport). Detta är kanske ett oväntat resultat, åtminstone när det gäller begåvning. Vad gäller Big Five är det däremot väntat, dessa dimensioner brukar ju ge nollsamband eller mycket svaga samband med arbetsresultat.

Urvalsmodeller som bygger på begåvning + Big Five fick alltså inget stöd, medan EI framstår som en värdefull dimension. Märk att det var ett självrapporttest för EI som användes. Det är bara UPP-testet i Sverige som har en sådan, validerad, dimension inbyggd.

Referens

Downey, L.A., Lee, B., & Stough, C, (2011). Recruitment consultat revenues: Relationships with IQ, personality and emotional intelligence. International Journal of Selection and Assessment, 19, 280-285.

Den impopulära psykologin

 Lilienfeld (2011) har skrivit en mycket intressant essä om den tämligen vanliga skepsisen till psykologi, vad dess orsaker kan vara och vad som kan göras åt den. Han visar först utifrån en del surveystudier att det finns ganska många, kanske 25 %, som är skeptiska till psykologin och inte anser att den är en vetenskap. Sådan skepsis finns på alla håll i samhället, inte minst bland tekniker och en del politiker. Nu anser visserligen Lilienfeld själv att den är berättigad när det gäller vissa terapiformer och pop-psykologer i media, som "Dr Phil", men i övrigt har han många goda skäl att avvisa kritiken.

Med rimliga definitioner av vad vetenskap är måste psykologin anses vara en sådan. Det hindrar inte att det finns utbredda föreställning om att endast naturvetenskap är verklig vetenskap, och att bara matematik är acceptabelt språk inom vetenskapen. ("Ge mig en ekvation så ska jag tro på dig", sa en gång en FOA-forskare till mig). Psykologin har bidragit till att lösa samhällsproblem och utvecklas positivt. Det är inte en fråga om "rena självklarheter", det finns nämligen många populära vanföreställningar som psykologisk forskning visat vara felaktiga.

Forskare borde aktivera sig mera, kritisera dålig psykologi och i media skriva om bra och intressant forskning, anser Lilienfeld, och jag kan bara hålla med. Finns det en risk för en akademiker att göra det? Eftersom nästan alla undviker att komma med offentlig kritik av en del av det "psykologiska" humbug som florerar riskerar kritikern att bli utfrusen och impopulär, kanske anses han vara illojal. Bland akademiska kolleger kan han få en och annan klapp på axeln mellan skål och vägg, men f ö betraktas debattinlägg och populärartiklar som lättviktigt gods. Dessutom är media måttligt intresserade. Det är helt enkelt svårt att få bidrag accepterade, vilket kan bero på det stora inflödet av manus till tidningar och tidskrifter, men i vissa fall verkar det även inom media finnas en negativ inställning till psykologi. Kritik av något i psykologin tar man gärna in, men inte positivt formulerade inlägg.

Jag saknar i artikeln en diskussion, eller åtminstone ett omnämnande, av Oslo-professorn Jan Smedslunds långvariga kamp i syfte att visa att psykologin är tautologisk, dvs självklar. Se nedan min diskussion av det tankespåret.

Referenser

Lilienfeld, S. O. (2011). Public skepticism of psychology: Why many people perceive the study of human behavior as unscientific. [doi:10.1037/a0023963]. American Psychologist, No Pagination Specified.


Sjöberg, L. (1982). Logical versus psychological necessity: A discussion of the role of common sense in psychological theory. Scandinavian Journal of Psychology, 23, 65-78. Klicka här

Passiva eller aktiva åskådare till illdåd

Kitty Genovese våldtogs och mördades på öppen gata i New ork år 1964. Illdådet observerades av ett antal vittnen, osäkert hur många (Manning, Levine, & Collins, 2007), som inte ingrep för att hjälpa henne. Sådana ”passive bystanders” har förekommit i gan ska många rapporterade fall och att människor inte ingriper för att hjälpa någon som är i nöd har blivit föremål för omfattande socialpsykologisk forskning och teoretiska analyser. En stor meta-analys av denna forskning har nyligen publicerats (Fischer et al., 2011).

I den kommer man fram till en mera nyanserad beskrivning av fenomenet än vad som tidigare varit den vanliga. Det visar sig nämligen att människor tenderar att ingripa i vissa fall, speciellt om det är en mycket farlig situation för den angripna personen. Inte alltid, dock, som fallet med Kitty Genovese visar.

Manning et al. är mycket kritiska mot forskningen i efterföljd till mordet på Kitty Genovese. De hävdar att det inte finns några bevis för att det fanns många vittnen till mordet, kanske inte ens några, och de beklagar att det fick en så fast position i den psykologiska forskningen och läroböckerna. Varför människor ingriper eller inte ingriper i nödsituationer borde enligt dem studeras förbehållslöst.

Genovesemordet har blivit något av en vandringssägen. Forskningen har dock visat, som Fischer et al. tydligt dokumenterar, att det finns en negativ effekt av passiva åskådare, även om den inte är stark. Och i visa fall kan den faktiskt helt försvinna.

Vad beror det på att människor ingriper när situationen är mycket farlig? Fischer et al. resonerar utifrån vakenhet (”arousal”), ett traditionellt psykofysiologiskt begrepp som numera blivit mycket ifrågasatt Att starka hot på många har en effekt som kan beskrivas som ”arousal” kan inte betvivlas, men vissa människor tycks ändå kunna förbli ”kallblodiga” och agera rationellt. Passagerarna på United 75, som kapades den 11 september 2001, agerade för att hindra terroristerna, med stor fara för eget liv. Alla dog när planet störtade men de lyckades hindra att planet attackerade Washington, vilket troligen var terroristernas avsikt. Detta och andra modiga ingripanden kan ses som resultat av en genomtänkt analys. Passagerarna visste att de skulle mördas om de inte ingrep, och att de hade en viss chans att överleva om de gjorde det. I andra fall har det varit uppenbart att något måste göras och att det skulle vara möjligt att göra det. Sådana kognitiva analyser av beslutsfattandet verkar väl så övertygande som en teori som bygger på ”arousal”.

Referenser

Fischer, P., Krueger, J. I., Greitemeyer, T., Vogrincic, C., Kastenmüller, A., Frey, D., et al. (2011). The bystander-effect: A meta-analytic review on bystander intervention in dangerous and non-dangerous emergencies. Psychological Bulletin, 137(4), 517-537.

Manning, R., Levine, M., & Collins, A. (2007). The Kitty Genovese murder and the social psychology of helping: The parable of the 38 witnesses. American Psychologist, 62(6), 555-562.

Beteendeforskningens "golden age"?

Budgetnedskärningar i USA är ett hot mot forskningen i beteendevetenskap. David Brooks har skrivit en intressant kolumn i New York Times,  här, som försvarar psykologisk forskning och ger spännande exempel på aktuella resultat. Brooks tes är att människors beteende är alltför komplicerat för att kunna förklaras och prediceras med hjälp av "sunt förnuft" eller ekonomisk teori. Fattigdom medför att liv fyllt av svåra problem, som välbärgade människor sällan eller aldrig behöver tänka på. Det tycks medför en kognitiv belastning som gör att man får svårt att prestera bra i psykologiska test, kanske för att perspektiven domineras av problem för dagen. Liknande situationer uppkommer i extrem tidsbrist, som ju kan förekomma i alla samhällsklasser.

Är dagens psykologi bättre än gårdagens? Om det tvivlar jag inte. Forskningen är enormt omfattande och till stora delar skickligt genomförd och rapporterad. Den är mångfacetterad och tar många skepnader. Viktiga resultat rapporteras hela tiden. Stora praktiska framsteg görs inom t ex psykoterapi och personlighetstestning. Samtidigt finns diverse fördomar om vad psykologi är och kan skapa. Till en del understöds sådana fördomar av dålig och ytlig praktiska psykologi, som oftast bedrivs av andra än psykologer. En del amerikanska politiker har gjort karriär genom att håna psykologisk forskning, och genom att vädja till just sådana fördomar. Förhoppningsvis kommer forskningen i USA att få fortsatt stöd, eftersom den är världsledande på de flesta områden.

Stresstestning av UPP-testet: kan du lura testet?

Personlighetstest brukar vara lätta att lura. Vill man framstå som mycket bättre än man egentligen är så kan det ordnas lätt, eftersom nästan inga test korrigerar för skönmålning och dessutom är pinsamt lätta att genomskåda. Det gäller emellertid inte UPP. Vi har många skäl att tro att korrigeringen fungerar bra i UPP-testet men vill nu se om den fungerar också när den testade personen går in för att lura oss så mycket som möjligt. Detta blir ett stresstest av UPP!

Tror du att du kan lura UPP? Vi utmanar dig! Skicka ett mail till henrik.nilheim@gmail.com så får du inloggnngsuppgifter för att ta testet. Du får sedan en testrapport varav bl a framgår dina okorrigerade och korrigerade värden. Till den som lyckas få samma värden i dessa två fall skickar vi en skön morgonrock och två kaffemuggar, och ett diplom varav framgår att du är smartare än UPP-testet!

Ännu intressantare - för dig och oss - är om du dessutom tar testet en andra gång fullständigt ärligt. Då skickar vi som bonus två trisslotter. 

Det är bråttom! Erbjudandet gäller bara fram till 1 augusti. Lycka till!

g-faktorn, Sir Douglas och första världskriget

Dixon (1976) har skrivit en klassiker med titeln On the psychology of military incompetence. Han ger ett antal intressanta exempel på misslyckade militära beslut med katastrofala konsekvenser, bl a från första världskriget. Överbefälhavare för de brittiska styrkorna i Frankrike och vid västfronten var generalen sir Douglas Haig. Han hade huvudansvar för de kolossala förlusterna vid västfronten. Man beordrade soldaterna att storma tyska kulsprutenästen vilket aldrig gav annat resultat än stora egna förluster. Trots det fortsatte Haig att satsa på den taktiken. Han höll envist fast vid beslut som uppenbarligen var felaktiga, och vägrade att tänka om.

Haig är ett av Dixons många exempel på en befälhavare vars personlighet gjort honom till uppenbart olämplig för det stora ansvar han hade. Han söker efter psykologiska förklaringar, närmast i psykoanalysen och teorin om den auktoritära personligheten, som var populär under ganska lång tid men numera kanske har hamnat i skymundan.

Mera i förbigående nämner Dixon att Haig också tycks ha haft intellektuella svårigheter. Han misslyckades flera gånger i antagningsprövningarna till officersskolan Sandhurst. Hans allmänbegåvning, g-faktorn, förefaller ha varit låg. Kanske detta räcker som en förklaring till hans oförmåga att leva upp till rollen som överbefälhavare i krig.

Det är intressant att spekulera om andra viktiga aktörer i första världskriget. Tyske kejsaren, Wilhelm II, hade en mycket stor del av ansvaret för att kriget bröt ut. Han stödde Österrike utan förbehåll och blundade för risken att ryssarna skulle gripa in till Serbiens försvar och därigenom råka i krig med Tyskland. Rysslands kejsare, tsaren Nikolaj II, tog å sin sida den enorma risken att mobilisera mot Tyskland. Alla dessa makthavare tycks ha räknat med att enkelt och snabbt vinna ett krig. Wilhelm II och Nikolaj II framstår som svagt begåvade personer, som aldrig hade kommit ifråga om de inte hade fötts till sina ämbeten. Tillsättning av monarker genom arv är troligen ett av de sämre sätten att utse statschefer – ett genetiskt lotteri med många nitlotter.

Referenser

Dixon, N. F. (1976). On the psychology of military incompetence. London: Jonathan Cape.

Finanskrisens psykologi

Henry Montgomery, professor em. i kognitiv psykologi vid Stockholms universitet, har publicerat ett intressant försök att förklara finanskrisen med psykologiska principer. Hans rapport ger en utmärkt översikt av forskningen om beslut och bedömningar, som ju har kommit fram till att det finns en mängd snedvridande faktorer som gör att mänskliga bedömningar inte är (tillräckligt) rationella. Det handlar om Kahneman och Tverskys berömda heuristiska principer, om överkonfidens och mycket annat. Han ger i ett särskilt kapitel en beskrivning av hur misslyckade konjunkturprognoserna var och påpekar att de är i det närmaste värdelösa som prognoser på ett års sikt eller längre.

I ett nötskal kan man säga att Montgomery menar att en rad psykologiska faktorer medverkade till att det kom att fattas irrationella beslut och att dessa, hos enskilda konsumenter och låntagare liksom hos institutioner, hade den sammantagna effekt som blev till värsta finanskrisen sedan 1930-talet. Och vilken konstruktiv slutsats kan man dra av detta? Montgomery tror inte så mycket på regleringar och lagstiftning, mera på att kommunikation mellan människor om investeringar och andra ekonomiska beslut ska öka kunskaperna och leda till rationellt handlande varigenom nya krascher kan undvikas.

Frågan är om hans analys träffar rätt just vad gäller denna kris. Den verkar passa in bättre på t ex IT-bubblan omkring år 2000, men den senaste krisen drevs ju ytterst fram av politiska beslut (i USA) som syftade till att ge ekonomiskt svaga grupper en chans att äga sin bostad och därigenom få del av den förväntade värdestegringen. Bankerna pressades därför till att ge högrisklån (subprime-lån), men de var inte sena att skicka riskerna vidare i komplicerade ”paket” av krediter som såldes över hela världen som penningmaskiner. Ratinginstitut var med på noterna och bedömde med hjälp av sofistikerade matematiska analyser att riskerna var små. Det var emellertid en tickande bomb som det handlade om eftersom låneräntorna enligt kontrakten skulle stiga kraftigt efter några år och snabbt nå en för låntagarna omöjlig nivå. Ingen matematisk analys i världen kunde ändra på detta enkla faktum, men den kunde bidra till att skapa och förstärka en utbredd tro på att allt var i sin ordning. Montgomerys analys understryker att krisen på den nivån eskalerades till följd av psykologiska faktorer på både grupp- och individnivå.

Hade då dessa låntagare handlat irrationellt? Knappast. De fick en unik chans till att äga sin bostad och hade skäl att tro att den skulle gå att sälja med vinst om räntorna blev för höga. I värsta fall kunde de bara promenera iväg från lånet efter att ha lämnat över fastigheten till banken. Många hade inte investerat nämnvärt mycket av egna pengar och gjorde alltså ingen ekonomisk förlust, även om det givetvis var bittert för dem. Inte heller bankerna hade handlat irrationellt. Politiska beslut hade tvingat fram dessa lån, som gick helt emot normala principer för banker, och de gjorde vad de kunde för att vältra över riskerna på andra. Inte vackert, men rationellt.

Min analys är att hela skeendet främst var irrationellt på den politiska nivån, där de beslut togs som skapade betingelserna för kraschen när fastighetsbubblan skulle komma att spricka. Därför är en psykologisk analys, hur intressant den än kan vara, inte primärt rätt diskurs för just denna kris, även om psykologin kastar ett ljus över skeendet. Att kommunikation och ökade kunskaper skulle göra att nya kriser kan komma att undvikas verkar vara lite av from förhoppning.

Referens

Montgomery, H. (2011). The financial crisis - lessons for Europe from Psychology. Stockholm: Swedish Institute for European Policy Studies. Klicka här.

Personlighet och ledarskap

De flesta är nog övertygade om att personlighet har stor betydelse för ledarskap, tillsammans med kunskaper, intelligens och erfarenhet och nätverk. Men alla är det inte. Konsulter kan ha utbildats av lärare och kursböcker som inte hängt med i utbildningen, utan ytterst stödjer sig på Stogdill (1948). Han hade emellertid helt fel. Personlighet, om den mäts på ett väl fungerande sätt, har starka samband med ledarskap, se t ex Hogan, Hogan och Kaiser (2011). Mina egna resultat om sambandet mellan personlighet (UPP-testet) och ledarskap kan studeras på denna länk. Sambanden i termer av korrelationer ligger omkring 0.5 - 0.6. Högre kan man nästan aldrig nå om man inte lägger till intelligensmått. Assessment Center-metodik kan ge likartade - men inte bättre - resultat till väsentligt högre kostnad.


Referenser

Hogan, J., Hogan, R., &, Kaiser, R. B. (2011). Management derailment APA handbook of industrial and organizational psychology, Vol 3: Maintaining, expanding, and contracting the organization. (pp. 555-575): Washington, DC, US: American Psychological Association.

Stogdill, R. M. (1948). Personal factors associated with leadership; a survey of the literature. Journal of Psychology: Interdisciplinary and Applied, 25, 35-71.

Mysteriet med det försvunna é

Min dator kan inte skriva é på normalt sätt, försöker jag blir det e´´. Ingen tycks vet hur detta ska fixas, och det tycks också bli allt vanligare. (En hel del diskussion på nätet). Skriv i stället alt130, där alt-tangenten hålls nedtryckt, siffror från den numeriska delen av tangentbordet.  Det fixar saken.

En annan lösning kan man göra i ett program för speed typing, som dessutom har en massa fördelar om man tröttnat på att skriva ord som taxeringsnämndsordförande, som lämpligen kan ersättas med en kort fras som txx..Se gratisprogrammet på denna länk: http://www.colorpilot.com/speed-typing.html?st1

Det är beroendeframkallande!

Amerikansk arbetspsykologi

Den 14-16 april höll amerikanska SIOP (Society for Industrial and Organizational Psychology) sin årliga forskningskongress i Chicago. Jag var där, för första gången. Det var ett massivt program med ca 4500 deltagare, ganska många från hela världen men givetvis de flesta från universitet och forskningsinstitut i USA. Värt att besöka? Absolut. Kvaliteten var hög och de det gick att hitta sessioner som var intressanta nästa hela tiden. Jag var själv särskilt intresserad av personlighetstestning och s k 360-gradersbedömningar. Jag har skrivit flera lite tekniska kommentarer till SIOP 2011 i dessa frågor på min psykometriska blogg, klicka här för att komma dit.

Det var slående hur obekymrat positivistisk den amerikanska psykologin fortfarande är, åtminstone i den meningen att man genomför kvantitativa undersökningar och har stort intresse för meta-analytiska sammanställningar, där effektstorlekar och nivån på korrelationer spelar stor roll. SEM-modeller av typ LISREL tycks dock vara av något mindre intresse, kanske för att valet mellan olika modeller kan tyckas bli ganska godtyckligt. Det är inte heller många som satsar på "tänka högt" för att få en idé om hur människor tänker när de besvarar t ex personlighetstest. F ö var det ett antal testfirmor som passade på att marknadsföra sina gamla välkända produkter på ett mycket hurtigt sätt.

Bland trender som jag också tar upp på den psykometriska bloggen kan jag nämna:

- Stort intresse för skönmålning på personlighetstest, dock utan att det kan skönjas någon tydlig lösning på problemet, som är ett PROBLEM, inte något folk rycker på axlarna åt. Diskussionen om skönmålning är f ö enligt min mening tämligen förvirrad; det påstås ofta att skalor för att mäta social önskvärdhet "i själva verket mäter personlighet" - so what? Se psykometrikbloggen här. För en fungerande lösning av problemet med skönmålning, klicka här.

- Nya massiva data på vägningen begåvning - personlighet: svaret är att det beror på vilka kriterier man vill optimera. Är man ute efter socialt och personligt fungerande är det glasklart att det är personlighetstest som gäller, bl a enligt amerikanska arméns stort upplagd studie av saken som i huvudsak bygger på ett nytt Big Five-test. Lustigt nog inte ord om samma armés helt annorlunda ansats GAT, se min diskussion på den psykrometriska bloggen, klicka här.

- Drömmen om "syntetisk validitet" lever vidare, alltså att man skulle kunna predicera ett tests validitet mot jobb där data ej föreligger, utifrån meta-analytiska data på sambandet mellan validitet och jobbanalys i ett antal kvantitativa dimensioner. Det är givetvis ett hedervärt mål, men det verkar vara långt innan det är trovärdigt. Man ser med spänning fram emot hur domstolarna kommer att bedöma argument som bygger på modeller för syntetisk validitet i fall där testföretagen blir stämda för att de ej visat att testen är empiriskt valida. Jag anar att det inte blir så lätt. Modeller är aldrig "sanningen" och i detta fall torde de dessutom vara mycket svåra att förstå. Vem tror på det han inte begriper? Meta-analys = metafysik?

- Emotionell intelligens (EI) är i hög grad "alive and well" och mötte stort intresse, men kanske utan att man såg några nya stora och viktiga idéer inom området. Akademikerna på området fortsätter att mena att termen bör förbehållas test som bygger på prestation ("performance") - detta trots att det inte är den typen av EI-test som har prognosvärde i praktiska sammanhang. Se en översikt här.

- Även Big Five (B5) hade sin givna plats, men allt oftare hördes det att vad som behövs är en utveckling mot smalare test, test som är mera direkt fokuserade på arbetslivet.  Skälet var givetvis att B5-dimensionerna som sådana är alltför vittomfattande och många meta-analyser har ju sedan början av 90-talet visat att de är ofruktbara. Endast en, noggrannhet/målmedvetenhet (ofta förkortad C), har någon nämnvärd validitet mot arbetsresultat, men även den ligger bara på nivån 0.25 - 0.30. Detta är väldigt lågt jämfört med fokuserade personlighetstest som når nivån 0.5 - och detta utan att vara korrelerade med test på allmänbegåvning. Se också min översikt av personlighetsdimensioners validitet, klicka här.

- 360-gradersbedömningar möter fortsatt stort intresse, men om de har positiva effekter är fortfarande diskutabelt. Är de till hjälp i ledarutveckling? Kanske ibland, men ibland kanske de har negativa effekter. För enskilda chefer kan de bli en alltför besk medicin. Här är återigen en viss rigiditet tydlig - vad avspeglar EGENTLIGEN dessa bedömningar. Jag har i egen (och kollegers) forskning sett att det finns en stark halo-effekt. Man tycker bra eller illa om chefen och det avspeglas i alla bedömningar i ganska hög grad. (Kanske 50 % av variansen). Det handlar om det gamla "hederliga" begreppet personkemi, se min och Ingrid Tollgerdt-Anderssons monografi, klicka här.

Rättspsykologi - state of the art

Tidskriften Current Directions in Psychological Science publicerade nyligen ett specialnummer med inriktning mot rättspsykologi. Ledande forskare inom sina respektive områden ger där översikter av forskningsläget.Förlaget har tagit det ovanliga steget att lägga ut hela numret, som de säger har väckt ett enormt stort intresse, gratis på nätet. Här är en lista över innehållet:

Resolving the Offender "Profiling Equations" and the Emergence of an Investigative Psychology   

David V. Canter

Forensic Interviewing Aids: Do Props Help Children Answer Questions About Touching?
Debra Ann Poole, Maggie Bruck, and Margaret-Ellen Pipe

Interviewing Cooperative Witnesses
Ronald P. Fisher, Rebecca Milne, and Ray Bull

Current Issues and Advances in Misinformation Research
Steven J. Frenda, Rebecca M. Nichols, and Elizabeth F. Loftus

Eyewitness Identification
Neil Brewer and Gary L. Wells

Outsmarting the Liars: Toward a Cognitive Lie Detection Approach
Aldert Vrij, Pär Anders Granhag, Samantha Mann, and Sharon Leal

Suspect Interviews and False Confessions
Gisli H. Gudjonsson and John Pearse

Current Directions in Violence Risk Assessment
Jennifer L. Skeem and John Monahan

Future Directions in the Restoration of Competency to Stand Trial 
Patricia A. Zapf and Ronald Roesch

The Utility of Scientific Jury Selection: Still Murky After 30 Years
Joel D. Lieberman

Expert Psychological Testimony 
Brian L. Cutler and Margaret Bull Kovera

The Psychology of Trial Judging 
Neil Vidmar

Jury Decision Making: Implications For and From Psychology
Brian H. Bornstein and Edie Greene

Tidskriften hittar man här. Erbjudandet om gratis tillgång gäller enligt vad som uppges till den 15 juni. 

 

Vem bryr sig framtiden - och för hur länge?

Frågan om förvaring av kärnavfall aktualiserar mycket långa tidsperspektiv. Avfallet kan vara farligt i 100 000 år. Bryr vi oss om människor som lever i den avlägsna framtiden? Jag ställde den frågan till ett slumpmässigt urval av svenska folket. Resultatet visas i nedanstående bild.

  

Inget engagemang alls i framtida generationer, säger 10 %. Mer än 100 000 år säger ca 15 %. Skillnaderna är alltså enorma. Vår policy när det gäller förvaring av kärnavfallet så att det ska vara säkert i 100 000 år verkar inte riktigt stämma med dessa siffror...

Referens

 Sjöberg, L. (2008). Attityd till slutförvar av använt kärnbränsle: Struktur och orsaker. (Attitudes toward the final repository for spent nuclear power: Structure and causes) (Research Report No. R-08-119). Stockholm: SKB. Svensk Kärnbränslehantering AB. Klicka här.

Rekrytering: problem och utveckling

Effektiv rekrytering bör alltså grundas på ett så stort och brett underlag av kandidater som möjligt, och dessa bör screeningtestas på ett tidigt stadium i processen. För en mindre grupp kan man sedan gå vidare med begåvningstest som mäter g-faktorn, och personlighetstest som mäter dimensioner som är fokuserade på arbetsresultat. När det gäller personlighetstest måste resultaten korrigeras för skönmålning, som är allmänt förekommande och av stor betydelse för testresultaten. Numera finns effektiva metoder för den saken. Moderna personlighetstest som mäter dimensioner som är fokuserade på arbetsresultat har mycket hög validitet. Intervjuer bör vara strukturerade och psykologisk spekulation och ”djupintervjuer” undvikas.

Rekryteraren måste vara på sin vakt mot att påverkas av ”personkemi” och irrelevanta faktorer. Det är lätt gjort att man överdriver sin tilltro till den egna förmågan till personbedömning. Forskning om bedömningar och beslut har länge visat att tilltron till en bedömning ökar med beslutsunderlagets storlek, samtidigt som den faktiska kvaliteten i bedömningen sjunker när informationsmängden överstiger en viss gräns [19]. Mänsklig informationsbehandling kan med fördel kompletteras eller ibland ersättas av enkla modeller som har visat sig fungera bättre i de flesta sammanhang [8]. 

Läs hela artikeln här - och bli den förste att kommentera!

Ingrid Bergmans framgångssaga: Personlighet

Ingrid Bergman (IB) gjorde en sagolik internationell karriär inom film och teater, beskriven av henne själv och Alan Burgess (1980). Frågan om orsakerna till framgången är intressant.

Talang och utseende var självklara förutsättningar. Det var specifika faktorer för en skådespelerska, som hon hade till 1000 procent. På vita duken och scenen var hon en mycket karismatisk publikmagnet. Men hur var hennes personlighet?

• Hennes pappa hade tidigt styrt in henne henne mot scen och skådespeleri - hon fann att hon kunde roa och intresserad omgivningen.
• Hon var rikt utrustad med intellektuell kapacitet för karriären. Hon hade lätt för att lära, bl a språk, och kunde snabbt instudera nya roller.
• Hon var lidelsefullt intresserad av sitt arbete, ville helst jobba jämt, åtminstone i yngre år. 
• Hon hade gott, men inte överdrivet, självförtroende.
• Hon var en varm och positiv person, inga tendenser till att hysa agg eller vara manipulativ.
• Hon var uthållig, lät sig inte särskilt länge nedslås av motgångar.
• Hon hade stor social och emotionell intelligens. 
• Hon var så där lagom följsam, stod på sig för det hon trodde på och var inte lätt att övertala i andra fall.
• Hon var öppen och kreativ.
• Hon var utåtvänd och enormt energisk.
• Hon tjänade mycket pengar men tycks inte ha varit girig, pengarna gick inte före allt annat.

Det är svårt att hitta negativa sidor, men det är ju naturligt att hon inte tar upp dem i sin självbiografi, i den mån de fanns. Man blir lite förvånad över att hon kunde överge sitt första barn så snabbt för att ta chansen att filma ett år i Hollywood. Skådespelarkarriären fick överskugga allt annat. Samma ensidiga engagemang syns i de ganska starka självmordstankarna när hon sökt in på Dramatens elevskola och inte trodde att hon hade lyckats. (Det hade hon, visade det sig snart). Självbiografin har nästan inget att säga om den värld hon levde i utanför film och teater och den närmaste familjen. Kanske visar det ointresse, men lika gärna kan man tro att hon inte ansåg att hon skulle skriva om sådant och om hur hon reagerade på det. Men ändå - det var en hemsk och upprörande tid.

Kanske kan man lära detta av Ingrid Bergmans framgångssaga: Extrem framgång förutsätter en rad positiva egenskaper och en närmast manisk besatthet i den egna karriären och det intresse som den drivs av.

Referens

Bergman, I., & Burgess, A. (1980). Ingrid Bergman, mitt liv. Stockholm: Norstedt.

Uppdrag granskning om pedofili

I gårdagens Uppdrag Gransning gavs en skakande bild av hur en rättspsykiatrisk, sluten klinik låtit en dömd pedofil få frekventa permission och hjälpt honom att skaffa en lägenhet där han kunde fortsätta att begå övergrepp på barn i ett intet ont anande - och helt ovarnat - bostadsområde. Den behandlande läkaren hade bedömt att inga risker förelåg och länsrätten hade helt förlitat sig på den bedömningen.

Det var slående att ingen av de ansvariga ville svara på frågor om hur bedömningarna hade gått till, eller medge att de hade begått något fel. Längst gick domaren i länsrätten som "inte mindes"(men tydligen inte gick till arkiven för att friska upp minne).

Kliniska bedömningar är felbemängda och det finns stor risk att de slår fel. En behandlande läkare eller psykolog är nog inte rätt person att göra riskbedömningen i realiteten helt ensam. Inom rättssystemet borde man vara mycket medveten om detta och skaffa in oberoende expertis. Man kan också undra om det räcker med en läkarutbildning för att göra dessa psykologiska bedömningar. Dawes bok om kliniska bedömningar har några år på nacken men borde fortfarande kunna vara en ögon öppnare för alla med engagemang i bl a rättspsykologi, se nedan. Hoppas Janne Josefsson läser den, om han inte redan gjort det.Grove och Meehl visar att bättre bedömningar får man genom att arbeta med mera oibjektiva bedömningsscheman.


Referens

Dawes, R. M. (1994). House of cards. Psychology and psychotherapy built on myth. New York: The Free Press.


Grove, W. M., & Meehl, P. E. (1996). Comparative efficiency of informal (subjective, impressionistic) and formal (mechanical, algorithmic) prediction procedures: The clinical-statistical controversy. Psychology, Public Policy, and Law, 2, 293-323.

Vad kvinnor vill ha

Det är bra idé  för en man att försöka förstå "vad kvinnor vill" i en relation. Det är inget som kommer av sig självt, och för de flesta krävs att man först går igenom en lång och mödosam inlärningsprocess. Kvinnor är annorlunda än män, En bra start är att läsa denna artikel.

Krugman om Euro-krisen

Valutasystemet är i gungning, somliga ifrågasätter t o m att euron alls har en framtid. En intressant och lärorik artikel av Noblpristagaren i ekonomi Paul Krugman finns här.Krugman har många poänger. En av de intressantare är påpekandet att det är en oerhört svår och tidsödande process att sänka löner, om det alls går. Att devalvera valutan är ett snabbt hugg som i ett slag drabbar alla som vill resa ellee köpa i utlandet, eller köpa importavaror, Exportindustrin gynnas dock. Ett tillfrisknande kan ta fart,

Euron har gjort en sådan traditionell politik omöjlig, men åtföljande turbulens och spekulationer mot euron som successivt sjunker mot kronan, den nya schweizer-francen.Jag tror få förutsåg detta i emu-omröstningen, när Bildt hade kallat kronan en "skvalpvaluta". Den flytande kronkursen, kontroversieltl innan den infördes, har visat sig vara en framgång och ifrågasätts av ingen.Sveriges ekonomi är en av de få starka i Europa. Frågan är hur vi kan utnyttja det - nu när vi dessutom står utanför euro-området.

Det kommande året verkar bli ett av ökande oro i valutamarknaderna där euron tar och mer srtryk.