I senaste numret av Psychological Science finns en intressant artikel om reaktioner på mäns och kvinnors ilska, se referens nedan. Brescoll och Uhlman fann i experimentella studier att kvinnor som visar ilska bedöms negativt, medan män som visar ilska får sin status förhöjd. Kvinnors ilska tnderade man att tillskriva deras personlighet, om det inte finns en tydlig annan orsak. Forskarna visar hur denna typ av bedömningar kan ha betydelse i praktiska sammanhang, t ex i politiken. Hillary Clinton har visat ilska i debatter och pressen har bekymrat sig om hennes personlighet. Något liknande låg i luften i en berömd debatt mellan Sarkozy och Royal i förra årets franska preseidentval. Royal var upprörd. "Lugna ner er, madame, lugna er" rådde Sarkozy. Troligen träffade han rätt, om man ska tolka vad som hände i ljuset av Brescoll och Uhlmans artikel. Royal gjorde troligen saken värre genom att svara "Jag tänker inte lugna ner mig".
Naturligtvis handlar detta om fördomar. Forskarna visar på att de finns. Om man kan göra något åt dem är en annan sak.
Referens
Brescoll, V. L., & Uhlmann, E. L. (2008). Can an Angry Woman Get Ahead? Status Conferral, Gender, and Expression of Emotion in the Workplace. Psychological Science, 19, 268-275.
måndag 10 mars 2008
Kvinnors ilska missgynnar dem, mäns ilska är en tillgång
Labels:
Politisk psykologi,
Psykologisk forskning
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)