Tidernas störste svindlare?

En ny bok om Ivar Kreuger finns nu översatt till svenska, ”Ivar Kreuger, tändstickskungen” av Frank Partnoy. Den är en spännande redogörelse för ett livsöde son aldrig upphör att fascinera. Kreugers liv från 1922 fram till självmordet i Paris 10 år senare behandlas med tonvikt på de finansiella transaktionerna i samband med hans affärer med lån till olika länder i utbyte mot tändsticksmonopol. Stora belopp passerade genom hans händer, pengar som kom från amerikanska investerare som hade blivit lovade exceptionellt god utdelning på sina insatser. Kreuger lyckades också till en början se till att dessa löften infriades, delvis tack vare att hans monopol var mycket lönsamma men minst lika mycket med hjälp av dolda transaktioner mellan företagen i hans koncern och genom att nya sockrade erbjudanden lockade till sig friska pengar.

Kreuger hade god psykologisk intuition för vad som lockade investerarna. Hans första erbjudande, "gold debentures", hade både hängslen och livrem inbyggda och tyckts vara "för bra för att vara sant": ett riskfritt erbjudande om sagolika utdelningar och vinster. Senare konstruerade han andra varianter och kom på idén med B-aktier som garanterade att han behöll makten i företagen trots att han tog in nytt kapital genom nyemissioner.

Att finansmarknaderna är ett psykoloiskt spel är en vanlig ståndpunkt och de flesta anser sig ju vara briljanta psykologer. Det beror nog på att de lösa psykologiska föreställningar som man har kan "förklara" vad som helst i efterhand - men givetvis inget predicera. Både teori och data fattas. Numera finns dock en internationellt uppmärksammad litteratur om finansiell psykologi, eller behavoral finance som den ofta kallas,se referenser nedan. Finansexpertisens egen psykologi är ett ganska outforskat fält (Sjöberg och Engelberg, 2009).

Kreuger blev stormrik och hyllades som ett finansiellt geni av media, andra affärsmän och framstående politiska ledare. Hösten 1929 skrevs vitt spridda idolporträtt av honom i Saturday Evening Post och Time. Han blev rådgivare till Hoover, USA:s president, och träffade ofta ledarna i andra viktiga länder. Hans lån till länder som Polen och Frankrike spelade stor roll för dem och det tycktes inte vara en stor uppoffring att ge honom det eftertraktade monopolet på tändstickor, speciellt inte som det ingick att regeringarna själv fick behålla en stor del av vinsten.

Nu byggde hans system emellertid på att det hela tiden skulle komma till nya friska pengar som behövdes för att blåsa upp vinster och utdelningar till de utlovade men osannolika nivåerna. Normala företag kunde inte klara sådana utdelningar år efter år. I modern tid har vi sett ett exempel i Madoff, som med liknande metoder lyckades ge sina investerare en jämn och hög utdelning och värdetillväxt, dock inte på samma nivå som Kreuger, ända till det kraschade. Kreuger höll alla detaljer i sina transaktioner hemliga och när han någon gång förklarade hur han bar sig åt svarade han att han gjort lyckade spekulationer, t ex i valutor. Eftersom han medvetet byggt upp en genimyt om sig själv, och lyckats därmed in i det sista, ända till börskraschen 1929, kunde han vinna tilltro. Kanske var det ingen tillfällighet att ett av hans stora intressen tycks ha varit Napoleon, en annan gestalt som levde högt på den myt han skapat om sig själv.

Boken nämner inte mycket om Kreugers liv och karriär före 1922. Han hade som byggnadsingenjör lyckats väl med att introducera ny teknik (tillsammans med Paul Toll), och senare med att i Sverige expandera familjens tändsticksintressen till något som liknande ett monopol. Han var ingen enkelt skojare utan en briljant människa som arbetade kreativt och målmedvetet mot sina mål: makt, ära, rikedom, berömmelse. Här och var i hans karriär tog han emellertid genvägar, man kan säga att han fuskade. Det började tidigt, redan under skoltiden. Hela den finansiella raketkarriären på 1920-talet hade inslag av fusk, byggde till stor del på fusk. Under det starka tryck som han levde under efter börskraschen tog han till en desperat utväg: han förfalskade italienska statsskuldväxlar. När den förfalskningen kom i dagen förlorade han drastiskt i anseende och trovärdighet. Det påminner faktiskt inte så lite om Refaat El-Sayeds lögn om en amerikansk doktorsexamen som ledde till hans fall. Han hade ju också lyckats skapa en myt om sig själv och av media hyllats som ett snille.

Kreugers fall var det logiska slutet på det pyramidspel han drivit. Det gick fint en tid, under högkonjunktur, men blev omöjligt när konjunkturen tvärvände. Han snabbade på förloppet genom att i det längsta vägra att erkänna att villkoren hade ändrats drastiskt och förföll till önsketänkande. Det sistnämnda var han ingalunda ensam om, många experter och ledande industriföreträdare förklarade att kraschen 1929 bara var en tillfällig avvikelse och att kurserna snart skulle vara tillbaka på sina ursprungliga nivåer och sedan fortsätta att stiga.

Kreuger tycks ha haft en stark inverkan på många människor, ibland nästan hypnotisk. Han byggde systematiskt upp bilden av sig själv som oerhört kunnig inom olika områden. Han förberedde noga både middagskonversationer och föredragningar för investerare och bankmän, det senare bl. a genom att memorera sifferserier från ekonomisk statistik. När han tog emot viktiga personer i sitt flotta arbetsrum i Tändsstickspalatset i Stockholm kunde han använda en attrapptelefon han hade på skrivbordet. Han kunde få den att ringa genom att obemärkt trampa på en knapp varefter han lyfte luren och låtsades att någon storhet som Mussolini eller Stalin ringde honom. Enkla bondfångarknep, men det tycks ha dröjt länge innan någon började misstänka att det hela var skoj.

Kreuger personifierade ”den amerikanska drömmen”, som säkert också var en svensk dröm: omätlig rikedom snabbt förvärvad genom smarta affärer. När han föll var det många som han drog med sig i fallet. Först långt senare har man insett att det fanns en betydande frisk kärna i hans imperium. Allt var inte bluff, men tillräckligt mycket för att han skulle fall från geni till en av tidernas största svindlare, något som somliga fortfarande kallar honom.


Referenser

Akerlof, G. A. & Shiller, R. J. Animal Spirits: How Human Psychology Drives the Economy, and Why It Matters for Global Capitalism. Princeton, NJ: Princeton University Press.

Montier, J. Behavioural Investing: A Practitioners Guide to Applying Behavioural Finance. New York: Wiley.

Partnoy, F. Ivar Kreuger, tändstickskungen. Stockholm: Bonniers.

Sjöberg, L., & Engelberg, E. (2009). Attitudes to economic risk taking, sensation seeking and values of business students specializing in finance. Journal of Behavioral Finance, 10(1), 1-11. Klicka här.