Kärnkraftssäkerhet

Grovt kriminella får arbeta vid kärnkraftverk i Sverige, fick vi veta i veckan. Det är omsorg om deras ”integritet” som går i första hand, säkerheten för allmänheten och övriga anställda är mindre intressant. Kanske är detta en konsekvens av tidigare lagstiftning, men den nuvarande justitieministern tycks inte vara bekymrad.

Frågan om kriminella anställda vid kärnkraftverk ska tydligen dras i den berömda långbänken. Kanske kommer något att göras, kanske inte. Och hur ser det ut idag? Den kriminelle vid verket i Oskarshamn upptäcktes av en ren slump.

Det är ytterst märkligt att man hanterar säkerhetsfrågor med sådan nonchalans på högsta politiska nivå. Omsorg om enskilda brottslingars integritet tycks vara viktigare än kärnkraftverkens säkerhet.

Hur ser det ut i andra länder? Här är ett par exempel:

I USA gäller:

“The NRC (Nuclear Regulatory Commission) requires all nuclear power plants to maintain an access authorization program. The purpose is to ensure that each person granted unescorted access to the facility is trustworthy and reliable and does not pose a threat to plant operations.

New nuclear plant employees or contractor employees must pass several tests and background checks before they are allowed unescorted access to protected areas, such as the reactor building.

The NRC requires companies that operate nuclear power plants to have a fitness-for-duty program for all personnel with unescorted access to vital areas of the plant. The NRC requires companies to conduct random drug and alcohol testing on their employees. At least half of all employees are tested annually.”

I Kanada talas om “Enhanced security screening of employees and contractors involving background, police and security checks”.