What's in a name?

Det förnamn som man fick av sina föräldrar upplever man som en viktig del av sig själv, på gott och ont. Det tycks finnas omedvetna effekter både på självupplevelsen och det egna beteendet, och på hur omgivningen uppfattar ens person. Självklart är det med negativa reaktioner på ovanliga och eller utländska namn. Det är att beklaga, men så tycks det vara. Två aktuella psykologiska studier tyder emellertd också på att initialerna har betydelse, låt vara att den troligen är ganska svag. I en undersökning fann man att studenter med förnamn som började med A lyckades bättre i akademiska studier i USA. A är ju högsta betyget där liksom det var en gång i Sverige. Förklaring: man gillar sitt namn och eftersträvar sådant som liknar namnet. Har man ett namn som börjar med C dras man till misslyckande! Man undrar förstås om det finns alterntiva förklaringar... I en annan studie, från Belgien, som just publicerats, fann man att företag anställde flera personer med namn som började på samma bokstav som företagets namn, än personer med namn som började med andra bokstäver. Kan detta verkligen vara sant? Stora datamängder tyder på det. Frågan är varför. Skapar en så ytlig likhet verkligen gillande? Hur är det med Volvo? Finns det särskilt många Valter där? Och jobbar Anna och Anders på ABB?

Den här forskningen har lite av aprilskämt över sig men är värd att titta på. Hela frågan om betydelsen av namn är något för alla föräldrar att fundera över. Att inte bara tänka på vad släkten heter, eller tjusiga filmstjärnors namn. (En sökning på Eniro ger fler än 1000 träffar på namnet Kevin). En del byter ju faktiskt förnamn i vuxen ålder men det är ett stort steg...


Referenser

Anseel, F., & Duyck, W. (2008). Unconscious Applicants: A Systematic Test of the name-Letter Effect. Psychological Science, 19, 1059-1061.
Nelson, L. D., & Simmons, J. P. (2007). Moniker Maladies: When Names Sabotage Success. Psychological Science, 18, 1106-1112.