Miljonkronorchefen

Höga löner och bonusar till chefer har kritiserats i decennier men de består. Arbetarrörelsen har en utpräglad dubbelmoral i dessa frågor: de stöder i praktiken extrema löner och bonusar (nu senast AMF pension, se Dagens Industri idag) och förkastar dem sedan offentligt. De tror tydligen, som många i näringslivet, att det är nödvändigt att "slanta upp" för att få rätt personer och för att motivera dessa personer.

Är det verkligen så? Tänk efter. Det finns massor av kvalificerade och hårt arbetande människor i landet som tjänar betydligt mindre än en miljon om året. Vad skulle hända om en storbank eller t ex AMF Pension bestämde att VD-lönen ska vara 1 miljon per år, inte mera? Skulle det bli omöjligt att hitta en bra VD? Absolut inte.

Vad krävs egentligen av en riktigt bra VD? Utbildning, erfarenhet, intelligens och positiva personlighetsdrag (jagstyrka). Det är inga extremt sällsynta egenskaper. Om man har många att välja bland kan man identifiera rätt personer med hjälp av vanliga hjälpmedel vid rekrytering som test, intervjuer och referenser. Annonsera ut jobben och välj bland de många som söker. Se upp med extremt egoistiska, penningorienterade och manipulativa personer. En del av dem är mycket charmiga och förtroendeskapande, bra på att ställa in sig hos högre chefer i styrelser eller bland ägare. Är lönen så "låg" som 1 miljon/år är de nog inte intresserade ...

Ett utpräglat intresse för pengar samvarierar med dålig social anpassning, en manipulativ attityd och låg emotionell intelligens (Engelberg & Sjöberg, 2006, 2007). Den låga emotionella intelligensen kan tyda på låg empati vilket i sin tur kan förklara de osannolika klavertramp som gjorts när det gäller chefslöner och bonusar. Man förstod inte vilken reaktionen skulle bli, vilket tyder på extremt låg empatisk förmåga - minsta barn kunde begripa att det var fel tillfälle att höja löner och bonusar, och ännu värre att försöka dölja det.

Det vi ser idag är också de destruktiva effekterna av extrema löner. De skapar kortsiktighet och girighet, blindhet inför den sociala och politiska verkligheten. Pengarna har blivit ett egenintresse. Lägg härtill den demoraliserande effekten i företaget med alla dess hårt arbetande och skickliga anställda, och på samhället i stort.

Det hela är absurt. Om jag tjänar 7 miljoner, vad ska jag göra med 2 till? Man kan i vårt land leva ett mycket gott liv med en lön på mycket lägre nivå än 7 miljoner, t ex 1 miljon. Det finns risker med höga löner, också för ens familj. Jag tror inte barn mår bra av att föräldrarna simmar i pengar. Hur mycket lyxkonsumtion orkar man med?

De senaste löneskandalerna illustrerar på ett tröttsamt sätt att myten om direktörseliten fortfarande är vid full vigör, trots att det många gånger påvisats att det är just en myt det handlar om. Varför tror man på den? Jag skulle tro att det handlar om ett litet gäng som sitter i varandras styrelser och stöder varandra. Det är en sorts ny adel, påpekades det för några år sedan i DI. Medlemmarna av klubben ger varandra tillfälle att ta ut stora belopp ur företagen i det föregivna syftet att detta behövs för att de ska vara motiverade nog för att jobba effektivt. Vi andra vanliga människor, däremot, jobbar hårt och effektivt på helt andra villkor. Är det inte bedrövligt?

Uttalanden från ordföranden för AMF Pension tyder nu på att han fortfarande tror att de måste betala fantasilöner för att få ett bra resultat. Så det fortsätter, och fortsätter, och fortsätter...

I SVT:s program Agenda den 15 mars visade det sig att både Jacob Wallenberg och Wanja Lundby-Wedin trodde att det var nödvändigt med extremt höga löner (och bonus, men nu ska det heta "rörlig lönedel") för att få "de bästa". Bevis för denna tes saknas, det är bara en fråga om tro. En intressant följdfråga: om man nu tar bort bonusen (vad den nu än kallas) - blir det inte katastrof för företagen om nyckelpersoner tappar motivationen och börjar surt missköta sig (även om de har fast lön i intervallet 5-10 miljoner per år)?

Bilden föreställer en karaktär som ger många exempel på hur besatthet med pengar går samman med social inkompetens. Men visst kunde verkliga personer ur historien också ha nämnts: Henry Ford den äldre och Ivar Kreuger för att bara ta ett par namn jag kommer att tänka på.

Forskning

Det vore intressant att undersöka uppfattningar som styrelsemedlemmar har om behovet av höga löner för att försäkra sig om goda resultat. Varifrån kommer idéerna? Har de någon saklig grund, t ex i forskning? Hur går rekryteringen av cheferna egentligen till? Är den så upplagd att man kan vara äsker på att få "eliten"?

Referenser

Engelberg, E., & Sjöberg, L. (2006). Money attitudes and emotional intelligence. Journal of Applied Social Psychology, 36, 2027-2047. Här.

Engelberg, E., & Sjöberg, L. (2007). Money obsession, social adjustment, and economic risk perception. Journal of Socio-Economics, 36, 689-697. Här.