Bortträngning

Bortträngning är ett centralt begrepp i psykoanalysen, en försvarsmekanism, sägs det, som håller borta ångestladdat innehåll från medvetandet. Bortträngningen sker enligt teorin omedvetet och kan ha stora, negativa, effekter: den kan leda till neuroser och en förvrängd verklighetsbild som i sin tur är orsak till misanpassning. Denna teoretiska analys av Freud har penetrerat mycket av tillämpad psykologi och även "common sense" i vår tid; antalet filmer och romaner som utnyttjar begreppet i den psykoanalytiska meningen är mycket stort. Hitchcock ger goda exempel. Den vetenskapliga debatten om psykoanalysen och den besläktade psykodynamiska psykologin är emellertid intensiv, och många av Freuds och hans efterföljares teser har i modern forskning visat sig ohållbara. Ett av de begrepp som inte håller för en noggrann empirisk granskning är bortträngning. En aktuell översikt av Rofé summerar forskningsläget.

Trauma trängs inte bort, man minns det normalt bättre än andra händelser. Glömska av trauma förekommer men tycks styras av medveten önskan att glömma, inte av en omedveten "försvarsmekanism". Förvrängd verklighetsuppfattning är ofta positiv - att se verkligheten som den är förknippas icke sällan med depression. Det omedvetna är en realitet med inte av det slag Freud postulerade. Det är en enklare och mera primitiv process. Neuros har inte kunnat knytas till bortträngning. Psykoanalytisk/psykodynamisk terapi har möjligen positiva effekter (men sällan bättre än placebo eller sockerpiller), dessa har dock inte kunnat relateras till att bortträngda minnen återkallats i terapin. Bortträngda minnen av trauma har varit centrala i debatten om sexuella övergrepp, men de kan inte vetenskapligt beläggas. De borde därför inte ges juridisk eller administrativ betydelse, om man inte har annan och oberoende evidens för övergrepp.

Referens

Rofé, Y. (2008). Does repression exist? Memory, pathogenic, unconscious and clinical evidence. Review of General Psychology, 12(1), 63-85.