Socialdemokraternas politiska psykologi, fortsättning

Det fortsätter att vara slående hur skickliga socialdemokraterna är när det gäller att förstå hur människor tänker och känner, något som moderaterna saknar intresse för och eller förmåga till. Mona Sahlin tog igår hem två stora pluspoäng. FRA-lagen ska bort, sa hon. Javisst, ingen vill ha den, folk är rädda för integritetsrisker (med all rätt) och effekten på att förebygga brott och terrorism verkar ytterst liten eller obefintlig. Ändå tog man till maximalt för att baxa igenom den, enbart för att få en massa politiska minuspoäng och (s) står som vinnare.

Fastighetsskatten: systemet ska vara kvar, säger Mona Sahlin, med lite högre skatt för ett fåtal verkligt dyra villor. Men inte ens i dessa fall blir det något som ens avlägset liknar vad som gällde före 2006, om jag läser rätt. Och bäst av allt: räntan på uppskjuten skatt på reavinster vid försäljning av bostäder ska bort. Den infördes ju som en retroaktivt verkande skatt, något som INGEN anser rättvist eller acceptabelt, men sådana känslor ansåg borgarna att de kunde köra över. Reformen måste totalfinansieras, hade någon (Borg?) bestämt. Men det är inte bestämt av Gud. Nu vill Mona Sahlin leta efter ett sätt att avskaffa reavinsträntan, och bara viljemarkeringen är ett genialt politiskt drag. Det blev möjligt på grund av den moraliska och psykologiska dynamiten i det system som borgarna genomförde.

Fortsättning följer, så länge borgerlig politik och diskurs styrs av ekonomistiska idéer om vad som är "rationellt", i kombination med oförmåga och ovilja till att i offentlig debatt försvara sin politik. Maktperioden blir mycket kort. Man vann ju 2006 mest på Göran Perssons självmål (negligerade arbetslinjen, trodde allt skulle lösa sig ändå, och personlig lyxkonsumtion) och arrogans, en ovanlig svaghet inom (s)-ledarskapet. Det är inte att hoppas på sådant en gång till, på mycket länge.