Ekonomiska risker, stimulanspaket och "New Deal"

Finanskrisen har nu spritt sig på ett sätt som ledande ekonomer ansåg osannolikt för mindre än ett år sedan. Bernanke, ordföranden för amerikanska centralbanken, hävdade i det längsta att högrisklånen till husägare var bara en liten del av alla lån och att de inte var ett hot mot ekonomin i stort. Han hade helt fel. Ändå är han en högt kvalificerad ekonom och ledande forskare inom området, professor vid Princeton-universitetet och med en doktorsexamen från Stanford. Han är dessutom uppenbarligen extremt intelligent och socialt välfungerande. Inget av detta hjälpte.

Varför? Skälet var att han och de flesta ekonomer arbetar med matematiska modeller som är dåligt anpassade till människors psykologi och ekonomiska beteende. Man har inte data om hur folk faktiskt fattar sina beslut. Bernanke påstod t ex att de som tog högrisklån inte gjorde det för att de spekulerade i fortsatt prisuppgång på husmarknaden. Det fanns ingen fastighetsbubbla, sa han och hans föregångare Greenspan. Men hur visste han det? Bara genom en ren gissning. När en så kvalificerad person gissar är han tyvärr trovärdig, även om han saknar grund för sina gissningar.

Stimulanspaketet som Obama nu godkänt är enormt omfattande och hela världen hoppas att det ska fungera. Men tyvärr bygger det på illusoriskt tänkande och en analogi med New Deal från 1930-talet. De flesta tycks tro att Roosevelts politik drog upp USA ur depressionen. Fel. Arbetslösheten var ännu 1939 extremt hög (19 %). Det var kriget som innebar ett helt nytt läge för ekonomin. Därmed inte sagt att bara ett krig löser problemen.

Intressant är att bristen på data om människors beslut och beteende på 1930-talet gör att det fortfarande är en gåta för ekonomerna varför New Deal inte fungerande, de kan bara spekulera. Bernanke själv har faktiskt skrivit just detta: det är en gåta.

Psykologiska analyser är på väg, men det går trögt eftersom det ekonomiska etablissemanget bevakar sitt revir. Framtida idéhistoriker har ett intressant studieobjekt här. Man klamrar sig fast vid en matematisk paradigm, och ger råd till politiker baserade på rena gissningar om hur människor faktiskt fungerar. Ska man studera beteende och beslutsfattande måste man kliva ner från elfenbenstornet och tänka om. Svårt och ganska hemskt, om man under hela sin karriär surfat på att vara bra i matte. Matematiska modeller passar väldigt dåligt till att förstå hur människor tänker.

Hoppet står nu till att stimulanspaketet trots allt fungerar för att människor lever i illusionen att det ska fungera. Obama är bra på att skapa illusioner. "Yes, we can" och "change". Psykologin kan kanske lyfta ekonomin trots bristen på kunskap. Bättre hade varit att satsa på att skaffa sig bättre kunskaper. Det är alls inte omöjligt, inte ens svårt.

Forskning

Vad händer egentligen i bankerna? Varför kommer de inte igång med att ge krediter? Är det sant att de har blivit extremt riskaversiva? I så fall varför? Detta kan man studera empiriskt. Hur kan de få en kick så att de slutar med att bromsa in ekonomin? Sätt igång med studera detta. Sluta gissa. Landet har dussintals högskolor med ekonomer och psykologer som kan ta itu med denna och relaterade uppgifter. Finansdepartementet bör inrätta en akutforskningsfond för sådana projekt. Genast. Det handlar om ekonomisk psykologi.