Hawthorne: "de vill bara ha uppmärksamhet"

Myten om Hawthorne-effekten bygger på gamla undersökningar från 30-talet som påståtts ha visat att ”vad man en gör, t ex ändrar belysningen på jobbet, så får man positiva effekter och detta beror på att de anställda upplever att de får uppmärksamhet. ” Det låter kanske rimligt, och det är teser som är vitt spridda i aktuella läroböcker. Intresset för effekten tycks vara stort; många söker tydligen efter den på Internet. Den kommer upp i diskussioner och i utvärderingar av det ena eller andra vars effekter man vill trivialisera. Den är ett användbart verktyg i retoriken.

Men ändå är det bara en myt. De ursprungliga amerikanska studierna vimlade av metodfel och tillåter inte alls de slutsatser som dragits. Suget efter uppmärksamhet, som ju används för att förklara alla möjliga fenomen som t ex bilbränder eller annan brottslighet, har inte kunnat bevisas ha alla de påstådda effekterna. Det är trist med alla dessa myter om mänskligt beteende, som överlever hur länge som helst efter det att forskningen visat att de är ohållbara – om de appellerar till ”sunt förnuft” och är användbara i retoriken och tycks skapa ”förståelse”. Läs mera i referensen nedan, som i sin tur tar upp den relevanta kritiska litteraturen om Hawthorne.

Referens

Sjöberg, L. (2007). Hawthorne-effekten: Krossad myt om ljusets effekt. Personal och Ledarskap, 38(9), 60-61. Klicka här.

Bostadsannonser och politik

Varje vecka kommer bilagan Magasinet. Igår var den ovanligt välmatad. Sida efter glassig sida i färgtryck med extremt tjusiga villor och lägenheter med priser därefter. 10 miljoner och uppåt är inte alls ovanligt, och har man 22 miljoner att spendera kan man få en riktigt hyfsad lägenhet eller villa - se Djursholmsvillan intill som bjuds ut för 22 miljoner, lite under 100 000 per kvadratmeter.

Marknadsföringen är numera en högt uppdriven konst. Om detta är mycket att säga.

Jag undrar hur många av dem som läser dessa annonser har någon chans att köpa på den nivån. Inte många, skulle jag tro. Människor med vanliga inkomster måste nöja sig med en helt annan del av bostadsmarknaden. Men det stora och ständiga utbudet av ”husporr” måste skapa frustration, inte bara dagdrömmar. Det finns tydligen en massa rika människor som har råd att leva ett helt annat liv än man själv, ett fantastiskt liv. Göran Persson sa ungefär så här: ”Jag har sett klyftorna i samhället och jag hatar dem”. Det var strax innan han själv tog steget över klyftan och blev herrgårdsägare och välbetald konsult i näringslivet. Kanske ett trevligare liv än att slita som statsminister för halva lönen eller mindre. Bara få kan göra den klassresa som en del ledande s-politiker lyckas med, tack vare sitt politiska engagemang för att öka andras jämlikhet. (Kommunisterna är mycket värre i länder där de har den diktatoriska makten och total jämlikhet för alla andra är deras mål).

Husannonserna visar oss klyftorna i samhället på att mycket konkret och påtagligt sätt. (Det finns förstås många andra sorters information med samma möjliga effekt). Den uppenbara och ouppnåeliga lyxen skapar en grund för agitation mot ”de rika” och förslag om att öka deras skatt på olika sätt, som om sådana skatteökningar skulle bidra till andras välfärd, vilket de inte gör. MEN ”Fattigdomen bäres lättare om den delas av alla”, sa Ernst Wigforss, s-finansminister i en annan tid (och författare till lika intressanta memoarer som Tingsten). Fattigdomen kan bli allas öde om vi inte kan acceptera inkomstklyftor, enligt liberalt tänkande, en tanke som vänstern inte kan acceptera, åtminstone inte officiellt. Hur ska det gå med välståndet och jämlikheten, om de är i konflikt?

Uppsatsförslag: mät politiska attityder före och efter läsning av gårdagens Magasinet.Jag kan gärna handleda, gratis, som ideellt arbete.