Beteendeforskningens "golden age"?

Budgetnedskärningar i USA är ett hot mot forskningen i beteendevetenskap. David Brooks har skrivit en intressant kolumn i New York Times,  här, som försvarar psykologisk forskning och ger spännande exempel på aktuella resultat. Brooks tes är att människors beteende är alltför komplicerat för att kunna förklaras och prediceras med hjälp av "sunt förnuft" eller ekonomisk teori. Fattigdom medför att liv fyllt av svåra problem, som välbärgade människor sällan eller aldrig behöver tänka på. Det tycks medför en kognitiv belastning som gör att man får svårt att prestera bra i psykologiska test, kanske för att perspektiven domineras av problem för dagen. Liknande situationer uppkommer i extrem tidsbrist, som ju kan förekomma i alla samhällsklasser.

Är dagens psykologi bättre än gårdagens? Om det tvivlar jag inte. Forskningen är enormt omfattande och till stora delar skickligt genomförd och rapporterad. Den är mångfacetterad och tar många skepnader. Viktiga resultat rapporteras hela tiden. Stora praktiska framsteg görs inom t ex psykoterapi och personlighetstestning. Samtidigt finns diverse fördomar om vad psykologi är och kan skapa. Till en del understöds sådana fördomar av dålig och ytlig praktiska psykologi, som oftast bedrivs av andra än psykologer. En del amerikanska politiker har gjort karriär genom att håna psykologisk forskning, och genom att vädja till just sådana fördomar. Förhoppningsvis kommer forskningen i USA att få fortsatt stöd, eftersom den är världsledande på de flesta områden.