Falska erkännanden

Kassin (2008) har publicerat en intressant översiktsartikel av forskningen om falska erkännanden. Dessa tycks vara vanligare än man trott. Av personer som i USA avtjänat fängelsestraff, ofta mycket långa sådana, och som genom DNA-analys har befunnits vara oskyldiga hade 20-30% erkänt. Det kan tyckas otroligt att en oskyldig person skulle vilja erkänna ett brott, men det finns effektiva påtryckningsmetoder som polisen kan använda sig av för att få den önskade effekten och för att kunna visa att man "löst" ett brott. För en tid sedan var jag själv expertvittne i ett sådant fall, ett brutalt mord på en unga flicka. Den misstänkte erkände efter långa och mycket påfrestande förhör, tog sedan tillbaka - men tillbakatagandet tolkades av en psykiatriker (en känd svensk expert på gärningsmannaprofiler, psykodynamiskt inriktad). Just erkännandet spelade en avgörande roll för fällande dom i första instans. Domstolen var knappast medveten om problematiken med falska erkännanden. Jag har skrivit utförligt om det fallet, se referens nedan.


Referenser
Kassin, S. M. (2008). False Confessions: Causes, Consequences, and Implications for Reform. Current Directions in Psychological Science, 17(4), 249-253.

Sjöberg, L. (2000/01). Psykodynamisk psykologi i rättsväsendet: Ett mordfall i Norge. (Psychodynamic psychology in the courts. A case of homicide in Norway). Juridisk Tidskrift, 12(3), 735-754.
Kan laddas ner från http://www.dynam-it.com/lennart/, se "Kopior av artiklar"