Det ser ut som om Obama vinner det amerikanska presidentvalet. Förlorar han så blir det med knapp marginal. I vilket fall som helst har han gjort en historisk raketkarriär. Han har skapat ett djupt känt förtroende och starka positiva känslor hos många, och motsatsen hos många andra. Det sistnämnda är viktigt. Det är bara ca 50 % av väljarna i USA som stödjer Obama, inte 90 % av opinionen som det ser ut att vara i Europa.
Men vari ligger Obamas dragningskraft och polariseringseffekt? Han är lugn och självsäker, uppträder med suveränt självförtroende. Han är en god talare när han håller sig till manuskriptet men har en tendens att säga inopportuna saker spontant Men ja, jag skulle nog köpa en begagnad bil av honom. Han verkar helt igenom hederlig. En svärmorsdröm. Det där förklarar tyvärr knappast varför många svimmar på hans kampanjmöten. Men det gjorde ju också många unga tjejer på Beatles-konserter en gång i tiden.
Han har medvetet marknadsfört sig själv som en ”frälsare”, mannen som ska rädda landet, och hela planeten med för den delen. Han vet nog mycket om vilka effekter han kan ha på en del människor, på grund av sin personlighet, sitt utseende och kroppsspråk – och på grund av den speciella politiska och historiska situationen. Han undviker att tala om vilka faktiska värderingar han har (långt ut på vänsterkanten, tämligen marxistiska, och rasistiska i efterföljd till hans pastor Wright) och de stora media hjälper till genom att förtiga dessa. En framgång i valet kommer också att bero på stora ekonomiska resurser (delvis ytterst oklart från vilka grupper) och kanske på valfusk som tycks ha förberetts med falska registreringar i stor skala. Obamas fasad av pålitlighet och hederlighet verkar mycket ihålig och hans eventuella presidentskap lär komma att visa den saken. Om valet nu inte underkänns på grund av att han inte uppfyller kraven på att vara född i USA och amerikansk medborgare. Stor tveksamhet finns om den saken och Obama lägger inte fram några bevis.
måndag 3 november 2008
Obamas (inte så) diskreta charm
Labels:
Politisk psykologi
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)