Vem säger ord med min mun, av Rumi

Vem säger ord med min mun?

Jag tänker det hela dagen, och säger det sedan på kvällen.
Varifrån kom jag, och vad är det meningen att jag ska göra?
Jag vet inte.
Jag är säker på att min själ är från någon annanstans,
och dit ämnar jag mig till slut.

Detta rus började på något annat värdshus.
När jag återvänder till det stället,
kommer jag att vara helt nykter. Under tiden
är jag som en fågel från en annan kontinent, sitter i detta fågelhus.
Den dagen nalkas när jag flyger iväg,
men vem är det nu i mitt öra som hör min röst?
Vem säger ord med min mun?

Vem ser med mina ögon? Vad är själen?
Jag kan inte sluta fråga.
Om jag kunde smaka en munfull av ett svar
kunde jag bryta mig ut från detta fängelse för berusade.
Jag kom inte hit med avsikt, och jag kan inte ge mig iväg på det sättet.
Vem det nu än var som tog mig hit måste ta mig hem.

Dessa dikter, jag vet aldrig vad jag kommer att säga.
Jag planerar dem inte.
När jag är utanför diktandet
blir jag mycket tyst och talar knappast alls.

Vi har en väldig vintunna, men inga koppar.
Det är helt OK. Varje morgon
glöder vi och på kvällen glöder vi igen.

De säger att vi inte har någon framtid. De har rätt.
Det är helt OK.

***

Översatt av Lennart Sjöberg från engelskan (The Essential Rumi, översättningar av Coleman Barks och John Moyne).

Den persiske poeten och mystikern Mawlānā Jalāl-ad-Dīn Muhammad Balkhī (1207-1273) brukar helt enkelt kallas Rumi. Han var den mest lästa peoten i USA under 1990-talet.