torsdag 18 mars 2010

Konsten att umgås

När man träffar och umgås med vänner och bekanta vill man naturligtvis ha en trevlig stund tillsammans. Det låter enkelt, och kan vara enkelt, men ibland är det svårt. Varför?

Vilket är syftet med att umgås? Det kan finnas ett antal olika syften som kan vara olika svåra att uppnå. Att helt enkelt ha kul tillsammans är ett syfte, att lära känna nya bekanta ett annat. Ett tredje syfte är att göra ett gott intryck, ett fjärde att påverka vännernas åsikter i t ex politiska frågor. Det är lätt att inse att det kan finnas många syften och att en del av dem är svårare att uppnå än andra, kanske ganska omöjliga, i själva verket. Det sistnämnda syftet är nog inte ovanligt men väl så svårt, och riskfyllt.

I umgänget med andra riskerar vi att begå ett antal fel. Här är några:

• Att komma in i häftiga meningsutbyten där man har olika, djupt kända åsikter i samhällsfrågor.

• Att satsa sin prestige i debatt om samhällsfrågor eller sakfrågor där man anser att man måste visa att man vet bäst.

• Att envisas med att prata om sådant som intresserar en själv men inte de andra – detta handlar ofta om att prata om sig själv och göra det på ett mer eller mindre skrytsamt sätt.

• Att visa förakt för och nedvärdera andras åsikter.

• Att banalisera samtalet genom att ta upp rena småsaker – och att göra det även om det är en intressant diskussion på gång om viktigare ting.

• Att dominera samtalet genom att få det att spåra in på den egna personen och egna upplevelser – det kanske kan intressera om man har något spännande att tala om, men de flesta har ganska sällan det.

• Att komma med lustiga infall, det ena efter det andra. Inte fel i sig, men det är svårt att vara rolig, faktiskt.

Flitigt intag av alkohol är ju vanligt när man umgås och ökar riskerna. Diskussioner kan urarta till gräl, eller en flamsig stämning kan infinna sig och göra mera meningsfulla samtal omöjliga. Eller också breder dåsigheten ut sig över sällskapet.

de Bono är kreativitetsforskare med många intressanta arbeten på sin meritlista. En bok heter ”How to be more interesting”. Den tillhör enligt min mening hans mindre lyckade försök. Tanken är att man ska bli intressant genom att komma med kreativa infall och originella idéer. Det tror jag dels är svårt, dels knappast något som passar i alla sammanhang. Det kan lätt uppfattas som ett sätt att flyta ovanpå. Jag tror mera på att visa intresse för andras intressen, att försöka ta reda på vilka de är. Alla har intressen, men de är inte vana vid att andra bryr sig om vilka intressen och åsikter de har. Många sitter tysta en hel kväll – nåja, nästan tysta i alla fall. Vem vet vad de tänker och vad de hade velat uppleva? Kan man hitta ämnen som alla kan vara med om att bidra till? Risken är att sådana ämnen är ganska ointressanta för många. Det är verkligen en konst att hitta det som intresserar många utan att vara banalt.