Ålder och forskning

Det är en vanlig uppfattning att forskning görs bäst och mest av yngre forskare och att produktiviteten avtar kraftigt i högre åldrar. Så kan det i viss mån ha varit i tidigare epoker. Om det är sant även idag är det betänkligt att pensionsåldern ökar, och nu senast föreslås man ha rätt att arbeta till 69. Om man verkligen tror att äldre forskare inte är produktiva är det ju ett bekymmersam utveckling. Stroebe diskuterar denna sak och kommer fram till att numera kan man inte se en tydlig nedgång i produktivitet med ökad ålder. De som är mest produktiva i 30-årsåldern fortsätter att vara det efter 60. Bl a norska data visar att denna trend gäller nuförtiden.

En viss oginhet mot pensionerade professorer tycks finnas vid vissa universitet. Den tror jag till stor del beror på fördomar. Många emeriti har mycket kvar att ge och kan vara en viktig del av forskningsmiljön, genom sin erfarenhet och sina kontaktnät. Att därför ställa upp med ett tjänsterum för dem verkar vara en lönsam åtgärd, ett sätt att inte gå miste om deras samlade kompetens.


Stroebe, W. (2010). The graying of academia: Will it reduce scientific productivity? [doi:10.1037/a0021086]. American Psychologist, 65(7), 660-673.