Campbell, Whitehead och Finkelstein (2009) har gjort intressant forskning om katastrofalt dåliga beslut, främst i affärslivet. De menar att de kan föras tillbaka på bedömningsfel som inflytelserika personer gjort sig skyldiga till, av två skäl: de felanvänder tidigare erfarenheter och de är emotionellt engagerade i sitt feltänk. Beslut, menar de, går till så att vi letar efter och finner matchande mönster. Det är vårt sätt att utnyttja erfarenhet och det fungerar ibland, men ibland inte. Omständigheterna kan vara i grunden annorlunda och våra erfarenheter därför inte relevanta utan vilseledande. Dessutom finns emotionella "taggar" som gör att vi har svårt att se klart och objektivt på våra valmöjligheter.
Detta är en rimlig bild av hur beslutsfattande går till. Glöm de ekonomiska modellerna!
Om det finns tecken - röda varningsflaggor - på att ett beslut är på väg att fattas på grundval av emotioner och felvisande minnen: vad göra? Ta in andra personer som kan ge friska synpunkter! Men räcker det? Fortsättning följer...
Det är vanligt bland psykologiforskare att tro att felaktiga beslut har kogntiva förklaringar. Sternberg (2004) har gjort en stor affär av den tesen, men hamnar enligt min mening i felaktiga slutsatser; emotionerna ges alldeles för liten roll (Sjöberg, 2004).
Referenser
Campbell, A., Whitehead, J., & Finkelstein, S. (2009). Why good leaders make bad decisions. Harvard Business Review(No. 2), 60-66.
Sjöberg, L. (2004). Commentary on Robert J. Sternberg's "Why smart people can be so foolish". European Psychologist, 9, 151-152.Här.
Sternberg, R. J. (2004). Why smart people can be so foolish. European Psychologist, 9, 145-150.
tisdag 3 februari 2009
Dåliga beslut
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
