Psykologins förändringar

APS har i ett aktuellt nummer av sin tidskrift Observer (nr 4, 2010) bett författare till introduktionsböcker i psykologi kommentera ämnets utveckling i ljuset av hur böckerna har förändrats under ca 20 år. Det är ganska intressant men lite ytlig läsning. Tidsperioden är ju ganska kort. Jag jämförde över en 50-årsperiod två amerikanska läroböcker som varit standard vid Stockholms universitet, se min presentation här. Jag tror jag missade den starka tendensen till evidensbasering i nutida psykologiundervisning på collegenivå. Det där är ju en stormvind som breder ut sig också över praktisk verksamhet. Mycket sunt.

Ett uppmärksammat exempel är en monografi av Baker et al. (2009). De skriver

“Over the past 20 years, the prevalence of mental health disorders has nearly doubled in the United States. Yet despite the number of empirically supported treatments now available for a variety of disorders, most clinical psychologists and therapists elect not to use them or rely on out-of-date procedures. Some of these clinicians, coming out of training programs that did not use or teach these scientifically supported methods, may not even be aware of how effective such treatments can be.”

Skälet till att man kräver evidensbasering är troligen ökade problem som kräver psykologers insatser, men också att det numera finns evidens i stor och snabbt ökande utsträckning. För inte så länge sedan kunde en enstaka eller en handfull studier räcka för generella uttalanden i läroböcker, nu går man på metaanalyser som ofta summerar hundratals studier på ett övergripande sätt och som tar fram mått på effektstorlekar. Förr räckte det med ”statistisk signifikans” men det är faktiskt lätt att få sådan signifikans i sina data om man har ett någorlunda stort stickprov, även för pyttesmå effekter av ringa praktisk betydelse.

En annan förändring som främst märks i ett 50-årsperspektiv är mentalismen, att det har blivit acceptabelt och anses fullt möjligt att studera mentala processer, hos människor. Det har medfört en starkt minskad tilltro till experiment med djur och – inom inlärningsforskningen – memorering av meningslösa stavelser. När jag läste pedagogik 1959 var huvudboken i inlärningspsykologi en lärd lunta som var späckad med dylikt (Deese, 1957). Eftersom jag alltid varit skeptisk mot auktoriteter hade jag inga svårigheter att reagera negativt på den tidens dominans för behavioristisk inlärningsteori. Jag tyckte och tycker att man som psykolog och forskare ska vara trogen sitt sunda förnuft. Inlärning hos människor kan inte rimligen studeras hos råttor, vilket den store Skinner gjorde och blev världsberömd på. (Kanske bör man ”osäkra sin revolver” när någon forskare ges epitetet ”stor”, något som jag faktiskt sett nyligen i ett helt annat sammanhang och som enbart tycktes vara uttryck för naiv tilltro till auktoriteter. Sakfrågorna kortsluts, liksom tänkandet). Under årens lopp har jag skrivit en hel psykologikritik, en del tidiga artiklar finns samlade i en liten bok som numera kan laddas ner från nätet (Sjöberg, 1977).



Referenser

Baker, T. B., McFall, R. M., & Shoham, V. (2008). Current status and future prospects of clinical psychology: Toward a scientifically principled approach to mental and behavioral health care. [doi:10.1111/j.1539-6053.2009.01036.x]. Psychological Science in the Public Interest, 9(2), 67-103.

Deese, J. E. (1957). Inlärningspsykologi. Stockholm: Svenska bokförlaget.

Sjöberg, L. (1977). Kritisk psykologi och psykologisk kritik Stockholm: Psykologiförlaget. Klicka här.

Roliga citat

Smålandsposten: “Pålitlig flicka söker plats hos ungkarl på landet. Är van att sköta svin."

Östra Småland: “Ett 30-tal föräldrar hade samlats för att få information och droger."