Wetterstrand eller kärnkraft?

Opionsläget inför höstens val tyder på att (v) och (s) knappast attraherat flera väljare än de hade 2006, medan miljöpartiet kraftigt ökat sin andel av väljarna. Det är deras ökning som har skapat en bekväm övervikt för oppositionen. Det är då naturligt att fråga vad den kan bero på. En vanlig uppfattning tycks vara att det är språkröret Maria Wetterstrands personliga förtjänst. Hon är, sägs det, en kunnig och charmig person. Men är personfaktorn verkligen så viktig? Reinfeldt ligger skyhögt över Mona Sahlin i förtroende som statsminister men det tycks inte räcka långt när det gäller vilket parti man tycker är bäst.

En gammal segsliten fråga är kärnkraften. Där skiljer sig blocken och troligen har särskilt miljöpartiet en stor trovärdighet i sitt motstånd mot kärnkraften. Vi ska utveckla och använda andra och miljövänliga energikällor, säger de, och vem vill inte det? Frågan är bara vad det kostar och om det är alls möjligt, på kort eller medellång sikt. För den hårda kärnan av kärnkraftsmotståndare spelar tekniska och ekonomiska argument troligen ganska liten roll. Kunskapen om hur stor roll kärnkraften spelar för vår tillgång till el (ca 50 %) är nog inte så utbredd som man kunde önska. För den som tror att det handlar om 5-10 % vore det ju enkelt att ersätta den med vindkraft baserad på dagens teknik, låt vara att vinkraften stöter på allt mera lokalt motstånd. Även om kunskaperna är goda är hos somliga, är övertygelsen om de stora riskerna med kärnkraften djupt förankrad. Emotionella reaktioner spelar stor roll (Sjöberg, 2008). En person som i övrigt föredrar Alliansen kan av det skälet lägga sin röst på just miljöpartiet, som kanske inte framstår som lika fullt ut socialistiskt som (s) och (v). Och man kan ju ”kompensera” i valen till kommun och landsting.

Ett fel i Alliansens strategi tror jag har varit att man utgått från att det är OK att satsa på kärnkraften eftersom opinionen i stort blivit betydligt mera positiv till den under de senaste åren. Men det gäller bara väljarna som helhet, inte speciella, mindre, grupper, som kan vara tillräckligt stora för att tippa balansen från det ena blocket till det andra. Vanliga opinionsundersökningar går inte in på detaljer i attityderna och vad som påverkar dem, se referensen nedan, och de undersöker sällan mindre grupper som kan få kritisk betydelse i ett kommande val.

Referens
Sjöberg, L. (2008). Attityden till kärnkraften (SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2008:6). Stockholm: Stockholm School of Economics. Klicka här.

Vem har hängt parlamentet?

"Hung Parliament" som man nu fått i Storbritannien betyder naturligtvis att parlamentet saknar majoritet för ett av de två stora partierna. Hur ska man översätta den frasen? I svenska media ser man givetvis att de nu fått ett "hängt parlament". Varför har journaliser så låga ambitioner när det gäller att uttrycka sig begripligt på svenska? Andra vanliga exempel är "tillbakalutad" (laid back) eller det förfärliga "stalkare". Det slutar i att man kan förstår rotvälskan som ger sig ut för att vara svenska bara om man känner till de engelskspråkiga förebilderna.