Flickan på bron

En Konstfackelev har gjort ett elevarbete där det ingick att hon skulle spela psykotisk och självmordsbenägen. Hon blev väl omhändertagen av sjukvården. Det hela var förstås oetiskt, åsamkade psykisk och ekonomisk skada och fick skolan att framstå som löjlig. Till det senare bidrog rektorn som försvarade tilltaget och sa att det var ett konstverk.

Den etiska sidan är glasklar. Det var en mycket destruktiv idé vars eventuella positiva sidor är omöjliga att skönja. Men "konstverket"? Var finns det? I det naturliga språket är flickans beteende inget konstverk. Skolan måste ha en egen och annorlunda idé om vad konst är. I debatten har det talats om att konst är "ifrågasättande" eller något dylikt. Men uppträdandet var inte ifrågasättande såvitt jag kan se, och inte heller exponerade det vårdens tillkortakommande, som någon har påstått. Tvärtom visar händelsen att vården fungerar bra. Pinsamt, förmodar jag.

Även om man kan få utspelet att vara "ifrågasättande" är det ingen förklaring av hur det blir ett konstverk. Det är massor av beteenden som är just ifrågasättande och som ingen skulle komma på idén att för den skulle kalla för konstverk. Kvar blir bara den enfaldiga tanken att det är konst eftersom rektorn säger det, och det kommer från något som säger sig vara en Konstfackskola. Det är något fullständigt urspårat över alltihop. Ett desperat gripande efter originalitet. Men kreativitet är inte detsamma som originalitet.