Det finns ganska omfattande internationell forskning om behandling av sexualförbrytare. Statistiken ger andledning till pessimism, men vilken slutsats som dras beror förstås på vilken typ av behandling som tillämpas. I vårt land har man traditionellt haft stor tilltro till olika former av "psykodynamisk" terapi, men inom detta område liksom andra har den ingen eller obetydlig effekt, förutom att den är mycket dyrbar och kräver lång tid. Kognitiv beteendeterapi (KBT) har däremot lovande effekter; även medicinska behandlingar kan minska återfallsbenägenheten. Referensen nedan ger en aktuell översikt av området. Återfallen tycks kunna minskas med ca 40 %. Kravet på evidensbasering av behandlingen är en självklarhet när det handlar om så stora risker som det är fråga om i fallet med sexuella övergrepp.
Referens
Schmucker, M., & Lösel, F. (2008). Does sexual offender treatment work? A systematic review of outcome evaluations. Psicothema, 20(1), 10-19.
söndag 20 april 2008
Kan sexualförbrytare behandlas?
Labels:
Psykologisk forskning,
Risk,
Rättspsykologi
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)