Passiv aggression - en aspekt på personlighetens "mörka sida"

Passiv aggression handlar kort uttryckt om personer som saboterar en verksamhet genom bristande lojalitet, dold fientlighet och ovilja att samarbeta. Detta sker ofta helt eller delvis omedvetet. Det är en klinisk diagnos men dimensionen varierar troligen steglöst i populationen, och subkliniska varianter kan mycket väl förekomma utan att vara extremt utpräglade och uppenbara för alla. Diagnosen krävde enligt DSM-III-R att minst 5 av följande 9 beteenden förekom hos en person: skjuter upp arbetsuppgifter, motsätter sig uppgifter som han eller hon inte vill utföra, arbetar ineffektivt med sådana uppgifter, klagar oresonligt på krav, ”glömmer” åtaganden och skyldigheter, tror sig göra ett mycket bättre jobb än vad andra anser, tar inte emot förslag från andra på ett konstruktivt sätt, gör inte sin del av jobbet och kritiserar chefer på ett oskäligt och omotiverat sätt. I DSM-IV har denna personlighetsstörning satts på en ”observationslista” i avvaktan på fortsatt forskning.

Passiv aggression är troligen vanlig och kan ha stora negativa konsekvenser. Många har träffat på den i arbetslivet. Murphy och Oberlin [7] skriver:

”In the workplace, hidden anger is not merely annoying; it can have long-lasting, even deadly consequences. In can cost millions – sometimes billions – in dollars of lost contracts, reduced efficiency, and even worker safety in some settings”. (Sid. 36).

I litteraturen har beskrivits ett syndrom som består av undvikande, försenade eller inte alls utförda arbetsuppgifter, bristande lojalitet, hyperkritisk men dold inställning till chefer, irriterbarhet, missnöje med den egna personen och sociala anpassningsproblem. Millon [6] inkluderade negativism, och formulerade dimensionen på följande sätt:

8A - Negativistic (Passive-Aggressive)
8A.1 - Temperamentally Irritable
8A.2 - Expressively Resentful
8A.3 - Discontented Self-Image

Syndromet mäts även i Hogans “Development survey” [2]. Men varken Millon eller Hogan täcker in alla aspekter. Enligt en utmärkt sammanställning i Wikipedia ingår följande komponenter i passiv aggression:
• Ambiguity
• Avoiding responsibility by claiming forgetfulness
• Blaming others
• Chronic lateness and forgetfulness
• Complaining
• Does not express hostility or anger openly
• Fear of competition
• Fear of dependency
• Fear of intimacy
• Fears authority
• Fosters chaos
• Intentional inefficiency
• Making excuses and lying
• Obstructionism
• Procrastination
• Resentment
• Resists suggestions from others
• Sarcasm
• Sullenness
Detta är mycket allvarliga problembeteenden som torde vara ganska vanliga i arbetslivet [1; 5; 8; 11].

Personer som ligger högt i passiv aggressivitet gör inga bra arbetsinsatser men det kan vara svårt att upptäcka dem i tid eftersom de kan vara charmerande och lova guld och gröna skogar. Det handlar om allvarlig dysfunktion, som inte förväntas hos en person som i övrigt har goda egenskaper och det tar sin tid innan omgivningen inser att det som tycktes vara tillfälliga misstag ingår i ett bestående mönster. Terapi kan hjälpa, men för det finns naturligtvis ingen garanti [4]. En del bra idéer om hur man kan handskas med passiv aggression finns på http://www.coping.org/anger/passive.htm.

I min egen forskning har jag prövat ett 30-tal testuppgifter för att mäta passiv aggression. Faktoranalys gav 4 korrelerade faktorer:

– Allmän social dysfunktion
– Avvisande av auktoriteter
– Döljande av emotioner
– Avvisande av socialt stöd

Kärnan i passiv aggression är social dysfunktion och bristande samarbetsvilja. Jag kallar därför denna dimension för samarbetsvilja, efter att den utvärderats så att höga värden på passiv aggression ges låga värden på samarbetsvilja, och tvärtom. Den är inkluderad i UPP-testet med en kortfattad, reliabel och validerad skala [10]. I ett material om ca 1000 testade personer verkar problem med passiv aggression finnas i ca 10 % av fallen. Passiv aggression fann jag vara den viktigaste prognosfaktorn bakom arbetsrelaterade kriterier som arbetsvilja, resultatorientering och förändringsvilja [9].

Varför finns det så lite psykometriskt arbete om passiv aggression? Ett skäl kan vara att syndromets status inom psykiatrin länge varit osäker [7]. Flera olika definitioner har förekommit i olika upplagor av DSM, och det är möjligt att forskarna har avskräckts av begreppets osäkra status. Detta hindrar inte att det finns en viktig realitet bakom denna långvariga och snåriga diskussion av definitionsfrågor, och att kärnan i begreppet väl låter sig fångas som ”bristande samarbetsvilja”. I ett nytt arbete finner man starkt stöd för begreppets giltighet [3]. Det är definitivt en aspekt som bör uppmärksammas mera i praktiskt arbete med urval och utveckling av personal.


Referenser

[1]. Hoffmann, R. M. (1995). Silent rage: Passive-aggressive behavior in organizations. Dissertation Abstracts International: Section B: The Sciences and Engineering, 56, 1138.
[2]. Hogan, R., & Hogan, J. (1997). Hogan Development Survey.: Hogan Assessment Systems.
[3]. Hopwood, C. J., Morey, L. C., Markowitz, J. C., Pinto, A., Skodol, A. E., Gunderson, J. G., et al. (2009). The construct validity of passive-aggressive personality disorder. [doi:10.1521/psyc.2009.72.3.256]. Psychiatry: Interpersonal and Biological Processes, 72(3), 256-267.
[4]. Kantor, M. (2002). Passive-aggression: A guide for the therapist, the patient and the victim: Praeger Publishers/Greenwood Publishing Group: Westport.
[5]. McIlduff, E., & Coghlan, D. (2000). Reflections: Understanding and contending with passive-aggressive behaviour in teams and organizations. Journal of Managerial Psychology, 15(7-8), 716-732.
[6]. Millon, T., Millon, C., Davis, R., & Grossman, S. (1997). Millon Clinical Multiaxial Inventory-III [Manual Second Edition]. Bloomington, MN: Pearson Assessments.
[7]. Murphy, T., & Oberlin, L. H. (2005). Overcoming passive aggression. New York: Marlowe & Company.
[8]. Neilson, G. L., Pasternack, B. A., & Van Nuys, K. E. (2005). The PASSIVE-AGGRESSIVE Organization. Harvard Business Review(10), 82-92.
[9]. Sjöberg, L. (2008). Bortom Big Five: Konstruktion och validering av ett personlighetstest (SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2008:7). Stockholm: Stockholm School of Economics. Klicka här.
[10]. Sjöberg, L. (2010). UPP-testet: Tredje generationens personlighetstest. Stockholm: Psykologisk Metod AB. Klicka här.
[11]. Wetzler, S. (1992). Living with the passive-aggressive man. New York: Simon & Schuster.