Teater och opera - för publiken eller för institutionerna?

Stockholm lär vara världens teatertätaste stad. Det är bra, många av småteatrarna ger spännande, stimulerande och intressanta pjäser. Jämfört med Dramaten och Stadsteaterna är de mera inriktade på att ge publiken positiva upplevelser. Institutionerna, som lever högt på anslag och kan negligera publiken, de är inte särskilt intresserade av den, är kanaler för elitistisk finkultur och mer eller mindre krampaktiga försök att vara originella och politiskt korrekta. Strindberg och andra klassiker ska omtolkas för "vår tid". Nyligen slaktade Dramaten Strindbergs drömspel och la till "rappare" etc. Varför inte skriva om hans böcker också? Operan (den kungliga alltså) anfäktas av liknande attityder. Älvornas dans i Glucks Orfeus utförs delvis av storvuxna män i tyllkjolar - för att ställa in sig hos queerkulturen? Resultatet är sammanbrott för denna höjdpunkt i Glucks opera. Den som sett en live-föreställning på någon av de digitala biograferna som visar Metropolitan-operan i all sin glans inser genast skillnaden mellan världsstjärnor och provinsiell självgodhet. Att gå på Metropolitan i Kallhäll eller Spånga kostar dessutom mycket mindre än att köpa en biljett på Stockholmsoperan.

http://www.teaterlistan.se/ ger information om utbudet av gratisbiljetter (eller starkt rabatterade biljetter) i Stockholm och Göteborg. Det är tänkvärt att den bara har 7500 prenumeranter av de ca 2 miljoner som bor i dessa städer med förorter. Digitala biograferna finns över hela landet och man kan informera sig om Metropolitian på http://www.fhp.nu/frameset.asp?id=3641