Lilienfeld (2011) har skrivit en mycket intressant essä om den tämligen vanliga skepsisen till psykologi, vad dess orsaker kan vara och vad som kan göras åt den. Han visar först utifrån en del surveystudier att det finns ganska många, kanske 25 %, som är skeptiska till psykologin och inte anser att den är en vetenskap. Sådan skepsis finns på alla håll i samhället, inte minst bland tekniker och en del politiker. Nu anser visserligen Lilienfeld själv att den är berättigad när det gäller vissa terapiformer och pop-psykologer i media, som "Dr Phil", men i övrigt har han många goda skäl att avvisa kritiken.
Med rimliga definitioner av vad vetenskap är måste psykologin anses vara en sådan. Det hindrar inte att det finns utbredda föreställning om att endast naturvetenskap är verklig vetenskap, och att bara matematik är acceptabelt språk inom vetenskapen. ("Ge mig en ekvation så ska jag tro på dig", sa en gång en FOA-forskare till mig). Psykologin har bidragit till att lösa samhällsproblem och utvecklas positivt. Det är inte en fråga om "rena självklarheter", det finns nämligen många populära vanföreställningar som psykologisk forskning visat vara felaktiga.
Forskare borde aktivera sig mera, kritisera dålig psykologi och i media skriva om bra och intressant forskning, anser Lilienfeld, och jag kan bara hålla med. Finns det en risk för en akademiker att göra det? Eftersom nästan alla undviker att komma med offentlig kritik av en del av det "psykologiska" humbug som florerar riskerar kritikern att bli utfrusen och impopulär, kanske anses han vara illojal. Bland akademiska kolleger kan han få en och annan klapp på axeln mellan skål och vägg, men f ö betraktas debattinlägg och populärartiklar som lättviktigt gods. Dessutom är media måttligt intresserade. Det är helt enkelt svårt att få bidrag accepterade, vilket kan bero på det stora inflödet av manus till tidningar och tidskrifter, men i vissa fall verkar det även inom media finnas en negativ inställning till psykologi. Kritik av något i psykologin tar man gärna in, men inte positivt formulerade inlägg.
Jag saknar i artikeln en diskussion, eller åtminstone ett omnämnande, av Oslo-professorn Jan Smedslunds långvariga kamp i syfte att visa att psykologin är tautologisk, dvs självklar. Se nedan min diskussion av det tankespåret.
Referenser
Lilienfeld, S. O. (2011). Public skepticism of psychology: Why many people perceive the study of human behavior as unscientific. [doi:10.1037/a0023963]. American Psychologist, No Pagination Specified.
Sjöberg, L. (1982). Logical versus psychological necessity: A discussion of the role of common sense in psychological theory. Scandinavian Journal of Psychology, 23, 65-78. Klicka här
fredag 19 augusti 2011
Den impopulära psykologin
Labels:
D,
Psykologikritik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar