Dixon (1976) har skrivit en klassiker med titeln On the psychology of military incompetence. Han ger ett antal intressanta exempel på misslyckade militära beslut med katastrofala konsekvenser, bl a från första världskriget. Överbefälhavare för de brittiska styrkorna i Frankrike och vid västfronten var generalen sir Douglas Haig. Han hade huvudansvar för de kolossala förlusterna vid västfronten. Man beordrade soldaterna att storma tyska kulsprutenästen vilket aldrig gav annat resultat än stora egna förluster. Trots det fortsatte Haig att satsa på den taktiken. Han höll envist fast vid beslut som uppenbarligen var felaktiga, och vägrade att tänka om.
Haig är ett av Dixons många exempel på en befälhavare vars personlighet gjort honom till uppenbart olämplig för det stora ansvar han hade. Han söker efter psykologiska förklaringar, närmast i psykoanalysen och teorin om den auktoritära personligheten, som var populär under ganska lång tid men numera kanske har hamnat i skymundan.
Mera i förbigående nämner Dixon att Haig också tycks ha haft intellektuella svårigheter. Han misslyckades flera gånger i antagningsprövningarna till officersskolan Sandhurst. Hans allmänbegåvning, g-faktorn, förefaller ha varit låg. Kanske detta räcker som en förklaring till hans oförmåga att leva upp till rollen som överbefälhavare i krig.
Det är intressant att spekulera om andra viktiga aktörer i första världskriget. Tyske kejsaren, Wilhelm II, hade en mycket stor del av ansvaret för att kriget bröt ut. Han stödde Österrike utan förbehåll och blundade för risken att ryssarna skulle gripa in till Serbiens försvar och därigenom råka i krig med Tyskland. Rysslands kejsare, tsaren Nikolaj II, tog å sin sida den enorma risken att mobilisera mot Tyskland. Alla dessa makthavare tycks ha räknat med att enkelt och snabbt vinna ett krig. Wilhelm II och Nikolaj II framstår som svagt begåvade personer, som aldrig hade kommit ifråga om de inte hade fötts till sina ämbeten. Tillsättning av monarker genom arv är troligen ett av de sämre sätten att utse statschefer – ett genetiskt lotteri med många nitlotter.
Referenser
Dixon, N. F. (1976). On the psychology of military incompetence. London: Jonathan Cape.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar