Passiva eller aktiva åskådare till illdåd

Kitty Genovese våldtogs och mördades på öppen gata i New ork år 1964. Illdådet observerades av ett antal vittnen, osäkert hur många (Manning, Levine, & Collins, 2007), som inte ingrep för att hjälpa henne. Sådana ”passive bystanders” har förekommit i gan ska många rapporterade fall och att människor inte ingriper för att hjälpa någon som är i nöd har blivit föremål för omfattande socialpsykologisk forskning och teoretiska analyser. En stor meta-analys av denna forskning har nyligen publicerats (Fischer et al., 2011).

I den kommer man fram till en mera nyanserad beskrivning av fenomenet än vad som tidigare varit den vanliga. Det visar sig nämligen att människor tenderar att ingripa i vissa fall, speciellt om det är en mycket farlig situation för den angripna personen. Inte alltid, dock, som fallet med Kitty Genovese visar.

Manning et al. är mycket kritiska mot forskningen i efterföljd till mordet på Kitty Genovese. De hävdar att det inte finns några bevis för att det fanns många vittnen till mordet, kanske inte ens några, och de beklagar att det fick en så fast position i den psykologiska forskningen och läroböckerna. Varför människor ingriper eller inte ingriper i nödsituationer borde enligt dem studeras förbehållslöst.

Genovesemordet har blivit något av en vandringssägen. Forskningen har dock visat, som Fischer et al. tydligt dokumenterar, att det finns en negativ effekt av passiva åskådare, även om den inte är stark. Och i visa fall kan den faktiskt helt försvinna.

Vad beror det på att människor ingriper när situationen är mycket farlig? Fischer et al. resonerar utifrån vakenhet (”arousal”), ett traditionellt psykofysiologiskt begrepp som numera blivit mycket ifrågasatt Att starka hot på många har en effekt som kan beskrivas som ”arousal” kan inte betvivlas, men vissa människor tycks ändå kunna förbli ”kallblodiga” och agera rationellt. Passagerarna på United 75, som kapades den 11 september 2001, agerade för att hindra terroristerna, med stor fara för eget liv. Alla dog när planet störtade men de lyckades hindra att planet attackerade Washington, vilket troligen var terroristernas avsikt. Detta och andra modiga ingripanden kan ses som resultat av en genomtänkt analys. Passagerarna visste att de skulle mördas om de inte ingrep, och att de hade en viss chans att överleva om de gjorde det. I andra fall har det varit uppenbart att något måste göras och att det skulle vara möjligt att göra det. Sådana kognitiva analyser av beslutsfattandet verkar väl så övertygande som en teori som bygger på ”arousal”.

Referenser

Fischer, P., Krueger, J. I., Greitemeyer, T., Vogrincic, C., Kastenmüller, A., Frey, D., et al. (2011). The bystander-effect: A meta-analytic review on bystander intervention in dangerous and non-dangerous emergencies. Psychological Bulletin, 137(4), 517-537.

Manning, R., Levine, M., & Collins, A. (2007). The Kitty Genovese murder and the social psychology of helping: The parable of the 38 witnesses. American Psychologist, 62(6), 555-562.

Att nå svåra mål

De flesta når troligen inte alla sina viktiga och svåra mål, kanske bara några få. Det kan bero på att de har mål som är orealistiska men också på att de ger upp för snabbt. De riktigt intressanta målen är ofta svåra att uppnå och sannolikheten att misslyckas är därför stor, medan man kan lyckas om man är ihärdig och inte ger upp, att man försöker flera gånger, betydligt fler än vad som är vanligt (Sjöberg, 2008).

Wiseman (2009) ger goda råd om hur man kan nå sina mål i sin utmärkta självhjälpsbok. Att dagdrömma om hur underbart det skulle vara om målet uppnåtts hjälper inte alls. Man måste föreställa sig stegen dit.

1. Gör upp en plan, skriv ner den. Formulera konkreta delmål.
2. Berätta för andra om din föresats.
3. Belöna dig själv när du klarat av etappmål.
4. Räkna med att du kommer att misslyckas ofta, försök ta misslyckandena med en klackspark. Inse att de inte beror på dig själv utan att de är naturliga när man försöker något svårt.

Wiseman har ett schema för planering och uppföljning, som nog kan passa en del. Uthållighet är en personlighetsdimension av betydelse i många sammanhang (Sjöberg, 2010). "Big Five" förklarade i mina testdata ca 30% av variansen i uthållighet - mycket men inte allt. Viktigast var emotionell stabilitet, därefter extraversion och öppenhet.

Planering måste ha ett realistiskt tidsperspektiv. Man kan aldrig förutse alla komplikationer, inte heller säkert veta vilka prioriteringar man själv har när det kommer till kritan. Problemen måste lösas flexibelt allt eftersom de dyker upp, se Lindbloms (1959) klassiska artikel.

För att nå svåra mål måste man ha ett starkt intresse - det måste vara kul på vägen. Utmaningarna som delmålen innebär måste vara lagom svåra för att intresset ska utvecklas och bibehållas (Sjöberg, 2006). Om det är för enkelt blir man uttråkad, är det för svårt tappar man lusten.

Ta dagdrömmar lätt och gärna med humor: ”The secret life of Walter Mitty” rekommenderas för det syftet. Om denna klassiska novell, se här, och filmen här.

Referenser

Lindblom, C. E. (1959). The science of "muddling through". Public Administration Review, 19, 79-88.

Sjöberg, L. (2006). What makes something interesting? (Review of the book, Exploring the psychology of interest by Paul J. Silvia). PsycCRITIQUES, 51 (46, Article 4), No Pagination Specified. Klicka här.


Sjöberg, L. (2008). The psychology of taking chances and succeeding with very difficult things. Klicka här.

Sjöberg, L. (2010). UPP-testet: Teknisk manual. Stockholm: Psykologisk Metod AB. Klicka här.

Wiseman, R. (2009). 59 seconds. Think a little and change a lot. London: Macmillan.

Personlighet och beteende-domäner: instrumenlla eller värde-i-sig

De typiska definitionerna av personlighet talar om människor olika beteende men går sällan in på vilken sorts beteende som åsyftas. Det är underförstått att alla typer av beteende avses. Apter har emellertid formulerat en teori, "Reversal theory", som handlar och "telic" vs "paratelic" tillstånd och beteende. De förstnämnda är instrumentella och målstyrda, man kan kalla dem för arbete. De sistnämnda är sådant man gör för sin egen skull. Skillnaden var av stor betydelse i våra studier av handlingssampling, se referens till Sjöberg och Magneberg.

Den nyligen rapporterade faktoranalysen UPP-testet visade en struktur hos personligheten i instrumentell kontext: uppgiftsorientering, detaljorientering och social orientering. Resultaten var mycket tydliga. Testet mäter inte alla former av beteende, enbart instrumentellt beteende. Personligheten kan bara definieras i förhållande till en domän och Apters teori kan vara fruktbar för att formulera personlighetsmätning för beteenden av typen "paratelic", och kanske för kombinationer av de två domänerna.


Referenser

Apter, M. J. (2007). Reversal theory: the dynamics of motivation, emotion and personality, 2nd. Edition. Oxford: Oneworld Publications.

Sjöberg, L. (2010). Faktorstrukturen hos UPP-testet. Forskningsrapport 2010:5. Stockholm: Psykologisk Metod AB.Klicka här.

Sjöberg, L., & Magneberg, R. (1990). Action and emotion in everyday life. Scandinavian Journal of Psychology, 31(1), 9-27.
Klicka här.

Optimism

Det är vanligt att människor är optimister och underskattar risker för den egna personen medan de är mera pessimister eller realister när det gäller andra. En intressant tidningsartikel tar upp dessa tendenser och ger referenser till en del forskning på området, se här. En viktig poäng är att planering av stora projekt tenderar att vara alltför optimistisk både vad det gäller tid och kostnader (se referenser). Det är en svår balansgång mellan realism och optimism. Försäljare måste vara optimister och måste kunna ta motgångar med en klackspark. I många sammanhang måste man emellertid vara realist och analysera hur saker och ting kan misslyckas, använda en "djävulens advokat". Vad är värst - att inte ta en liten chans, som kan bli en stor vinst om man lyckas, eller att misslyckas och bära kostnaderna som det innebär? Själv tror jag det är värre att inte ta chansen...

Referenser

Sjöberg, L., & Pirie, J. G. (1999). Cases in project success and failure. In B. Green (Ed.), Third International Stockholm Seminar on Risk Behavior and Risk Management (pp. 146-162). University of Stockholm.

Sjöberg, L., & Pirie, J. G. (1999). Project success or failure - contributing factors. In B. Green (Ed.), Third International Stockholm Seminar on Risk Behaviour and Risk Management (pp. 133-145). Stockholm: School of Business, University of Stockholm.

Sjöberg, L., Pirie, J. G., & Näsström, S. (1995). Säkerhet i ekonomisk riskbedömning i projektet för system JAS39 Gripen. Riskhantering i planering och genomförande av projekt. Stockholm: Riksrevisionsverket.

Min verksamhet

Jag sammanfattade för en tid sedan min verksamhet i ett par artiklar i psykologtidningen, här. Min verksamhet i Göteborg 1970-88 sammanfattas här och här.

Tiden i Göteborg kan ses som arbete med ett program för att studera emotioner och handlande. Men redan tidigt började jag också intressera mig för riskfrågor, som sedan blev ett huvudtema vid Handelshögskolan 1988-2006. Men eftersom jag inte har kunnat låta bli att intressera mig för "allting" har det också blivit en hel del annat...

Just nu arbetar jag med att sammanställa en samling essäer som publicerats under tiden från 1980-talets början och till nutid. Mera om dem senare.

Ibland undrar jag om min erfarenhet lärt mig något. Det beror på hur man ser det och vad "lärt" ska betyda. Lite optimistisk är jag ändå. Men det är ganska slående att de insikter som ett yrkesliv eventuellt gett inte efterfrågas av någon. Varje ny generation måste absolut upprepa företrädarnas misstag, verkar det som.


Referenser


Sjöberg, L. (1985). Göteborgsforskningen om emotioner och handlande. Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet.

Sjöberg, L. (1985). Studier av mänskligt handlande. Nordisk Psykologi, 37, 213-277. Här.

Sjöberg, L. (2002). Fyra decennier av svensk psykologi. Psykologtidningen, 48(18), 4-7.

Sjöberg, L. (2002). Psykologin opåverkad av tidens trender. Psykologtidningen, 48(19), 8-11.

Sjöberg, L. (2006). Allmän psykologi i göteborg 1970-88. En forskningsavdelnings historia. In C. Fahlke, E. Hjelmquist, I. Lundberg, I. Nilsson, O. Persson & T. Tjus (Eds.), Ett ämne blir till. Psykologi i göteborg - en kort historia med ett långt förflutet, 1956-2006 (pp. 57-74). Göteborg: Göteborgs universitet.

Internet och ungdomars sociala liv

Har Internet en negativ eller positiv inverkan på ungdomars sociala liv? En del forskning har gett negativa effekter som ökad ensamhet (Engelberg & Sjöberg, 2004). För mycket tid framför datorn. Men Valkenburg och Peter (2009) har sammanfattat många studier och funnit motsatsen. De har en nyanserad diskussion av problemen. Om man får positiva eller negativa effekter beror tydligen på vilken sorts Internetfunktion som studeras. Slutna möten ger en chans att ta upp mycket personliga teman och detta är till hjälp, särskilt för pojkar. En helt annan sak är ensamt surfande eller att man tillbringar timme efter timme med spel.

Internet inbjuder till att vara mer personlig än verkliga möten med andra; man får en illusion av anonymitet. Men lägger man ut alla sina tankar och känslor på nätet är man maximalt exponerad och konsekvenserna kan bli mycket negativa. En del bloggare ägnar sig åt denna typ av andlig striptease. Slutna möten är en helt annan sak. Man kommunicerar med vänner. På kort sikt kan man få belöning för sin exponering genom många besök på bloggen, på lite längre sikt är situationen en annan.

Ett aktuellt specialnummer av Developmental Psychology tar upp dessa frågor, se här.

Forskning

Här finns en guldgruva av intresanta forskningsuppgifter. Det finns många olika varianter på Internetfunktioner, och det tycks som om de kan ha dramatiskt olika effekter. Det blir en allt viktigare aspekt på livet allt eftersom vi tillbringar mer och mer tid med datorn, och mindre med traditionell TV. Handlingssampling kan användas för att få en uppfattning om hur det verkligen ser ut, inte bara svar på enkäter eller i intgervjuer. Se ett exempel hos Sjöberg och Magneberg (2007). Man kan gissa att traditionellt TV-tittande tillhör det mest passiviserande och socialt negativa. En poäng att försöka visa: Internet har medfört en frigörelse från att sitta och såsa i TV-soffan.

Referenser

Engelberg, E., & Sjöberg, L. (2004). Internet use, social skills and adjustment. CyberPsychology & Behavior, 7(1), 41-48.
Här.

Sjöberg, L., & Magneberg, R. (2007). Action sampling of tv viewing: A favorite waste of time. Journal of Media Psychology, 12(2).
Här.

Valkenburg, P. M., & Peter, J. (2009). Social consequences of the internet for adolescents. A decade of research. Current Directions in Psychological Science, 18(1), 1-5.

Viljestyrka

Begreppet vilja var länge tabubelagt inom psykologin, från slutet av 1800-talet och framåt. Skälen var antagligen att den filosofiska diskussionen om den fria viljan ansågs ovetenskaplig eller irrelevant för psykologin, samt att man mycket länge såg beteendet som styrt på ett enkelt sätt av omgivningen (”stimuli”), personligheten eller det omedvetna. Det fanns inte plats för en analys av det medvetna styrandet av det egna handlandet. När jag i slutet av 70-talet påbörjade studier av missbruksproblem var det just för att studera hur vi lyckas eller misslyckas med en sådan uppgift. Ganska snart fann jag att problemen var likartade inom olika områden. Det var emotionella tillstånd som var problemet, vare sig de var negativa eller positiva. Viljesammanbrott föregicks av irrationella och ytliga rationaliseringar, man handlade mot bättre vetande och mot sina värderingar. Emotioner är viktigare än värderingar, mycket viktigare.

Det finns tekniker för att hålla emot frestande impulser, de kunde läras ut med viss framgång. Forskningsprogrammet sammanfattas i Sjöberg (2003). De olika empiriska tillämpningarna finns förtecknade nedan och kan laddas ner.

Det kan tyckas att den här forskning enbart handlar om missbruk och försök att upphöra med missbruk. Men den ska ses som en modell för det större problemet hur människor lyckas eller misslyckas med att nå långsiktiga mål (Sjöberg, 1998; Sjöberg, 2003a). Inte minst när det gälle ekonomiskt beteende är detta en central fråga.

En speciell tillämpning rörde en fortfarande diskuterad modell av Ainslie (1975). Han antog att värden förändras över tid, enligt en enkel matematisk modell, och att detta förklarar viljesammanbrott. Denna modell beskriver inte verkligheten (Sjöberg, 1983) och har inget att göra med hur vi lyckas eller misslyckas med att nå våra långsiktiga mål. Den har sitt ursprung i Skinneriansk djurpsykologi och kanske framstår den som ”vetenskaplig” av det skälet; en matematisk dröm.

Referenser

Ainslie, G. (1975). Specious reward: A behavioral theory of impulsiveness and impulse control. Psychological Bulletin, 82, 463-496.

Sjöberg, L., & Johnson, T. (1978). Trying to give up smoking: A study of volitional breakdowns. Addictive Behaviors, 3, 149-164. Här.

Sjöberg, L., & Samsonowitz, V. (1978). Volitional problems in trying to quit smoking. Scandinavian Journal of Psychology, 19, 205-212. Här.

Sjöberg, L., & Persson, L.-O. (1979). A study of attempts by obese patients to regulate eating. Addictive Behaviors, 4, 349-359. Här.

Sjöberg, L., Samsonowitz, V., Lund, M., Fhanér, G., & Johnson, T. (1979). Obesitas och anorexia nervosa från viljepsykologisk och motivationspsykologisk synpunkt. Nordisk Psykologi, 31, 357-423.

Sjöberg, L. (1980). Volitional problems in carrying through a difficult decision. Acta Psychologica, 45, 123-132. Här.

Sjöberg, L., & Olsson, G. (1981). Volitional problems in carrying through a difficult decision: The case of drug addiction. Drug and Alcohol Addiction, 7, 177-191. Här.

Samsonowitz, V., & Sjöberg, L. (1981). Volitional problems of socially adjusted alcoholics. Addictive Behaviors, 6, 385-398. Här.

Sjöberg, L. (1983). Value change and relapse following a decision to quit or reduce smoking. Scandinavian Journal of Psychology, 24, 137-148. Här.

Sjöberg, L., Samsonowitz, V., & Olsson, G. (1983). Volitional problems of skid row alcoholics. Journal of Psychiatric Treatment and Evaluation, 5, 175-184. Här.

Sjöberg, L., & Samsonowitz, V. (1985). Coping strategies and relapse in alcohol abuse. Drug and Alcohol Abuse, 15, 283-301.Här.

Sjöberg, L. (1998). Will and success - individual and national. In L. Sjöberg, R. Bagozzi & D. Ingvar (Eds.), Will and economic behavior (pp. 85-119). Stockholm: EFI. Här.

Sjöberg, L. (2003a). Emotions and justice. Paper presented at the Mini-symposium at the occasion of Jon Elster's honorary doctorate, Trondheim. Här.

Sjöberg, L. (2003b). Neglecting the risks: The irrationality of health behavior and the quest for la dolce vita. European Psychologist, 8, 266-278. Här.

Källmén, H., Sjöberg, L., & Wennberg, P. (2003). The effect of coping skill training on alcohol consumption in heavy social drinking. Substance Use and Misuse, 38, 895-903.