Jag sammanfattade för en tid sedan min verksamhet i ett par artiklar i psykologtidningen, här. Min verksamhet i Göteborg 1970-88 sammanfattas här och här.
Tiden i Göteborg kan ses som arbete med ett program för att studera emotioner och handlande. Men redan tidigt började jag också intressera mig för riskfrågor, som sedan blev ett huvudtema vid Handelshögskolan 1988-2006. Men eftersom jag inte har kunnat låta bli att intressera mig för "allting" har det också blivit en hel del annat...
Just nu arbetar jag med att sammanställa en samling essäer som publicerats under tiden från 1980-talets början och till nutid. Mera om dem senare.
Ibland undrar jag om min erfarenhet lärt mig något. Det beror på hur man ser det och vad "lärt" ska betyda. Lite optimistisk är jag ändå. Men det är ganska slående att de insikter som ett yrkesliv eventuellt gett inte efterfrågas av någon. Varje ny generation måste absolut upprepa företrädarnas misstag, verkar det som.
Referenser
Sjöberg, L. (1985). Göteborgsforskningen om emotioner och handlande. Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet.
Sjöberg, L. (1985). Studier av mänskligt handlande. Nordisk Psykologi, 37, 213-277. Här.
Sjöberg, L. (2002). Fyra decennier av svensk psykologi. Psykologtidningen, 48(18), 4-7.
Sjöberg, L. (2002). Psykologin opåverkad av tidens trender. Psykologtidningen, 48(19), 8-11.
Sjöberg, L. (2006). Allmän psykologi i göteborg 1970-88. En forskningsavdelnings historia. In C. Fahlke, E. Hjelmquist, I. Lundberg, I. Nilsson, O. Persson & T. Tjus (Eds.), Ett ämne blir till. Psykologi i göteborg - en kort historia med ett långt förflutet, 1956-2006 (pp. 57-74). Göteborg: Göteborgs universitet.
onsdag 25 mars 2009
Min verksamhet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
"Det beror på hur man ser det och vad "lärt" ska betyda. Lite optimistisk är jag ändå. Men det är ganska slående att de insikter som ett yrkesliv eventuellt gett inte efterfrågas av någon. Varje ny generation måste absolut upprepa företrädarnas misstag, verkar det som."
Jag är inte helt säker på det. Det borde gå att marknadsföra en sån stor kompetens på ett sätt som får näringslivet att få upp ögonen för dig. Diskuterar gärna detta me dig.
mvh
Fredrik Jörgensen
Tack för positiv kommentar. Jag tänkte inte i första hand på mig själv utan på alla kvalificerade personer som uppnått pensionsåldern. Jag frågade en gång en grupp aktiva professorer om de intervjuat sin företrädare om hans/hennes erfarenheter av jobbet och om de bett om råd. Ingen hade gjort det. Tar VD:ar till sig sådan information från avgående anställda? Jag fick själv be om en kort intervju med min rektor när jag avgick, vilket jag fick, men det var tydligen inte i hans utan i mitt intresse...
Det finns förstås andra sätt att ta del av erfarenhet som en äldre generation haft. Och man måste vara klar över att den kan vara delvis irrelevant. Här finns faktiskt uppslag till intressant forskning.
Skicka en kommentar