Amerikansk arbetspsykologi

Den 14-16 april höll amerikanska SIOP (Society for Industrial and Organizational Psychology) sin årliga forskningskongress i Chicago. Jag var där, för första gången. Det var ett massivt program med ca 4500 deltagare, ganska många från hela världen men givetvis de flesta från universitet och forskningsinstitut i USA. Värt att besöka? Absolut. Kvaliteten var hög och de det gick att hitta sessioner som var intressanta nästa hela tiden. Jag var själv särskilt intresserad av personlighetstestning och s k 360-gradersbedömningar. Jag har skrivit flera lite tekniska kommentarer till SIOP 2011 i dessa frågor på min psykometriska blogg, klicka här för att komma dit.

Det var slående hur obekymrat positivistisk den amerikanska psykologin fortfarande är, åtminstone i den meningen att man genomför kvantitativa undersökningar och har stort intresse för meta-analytiska sammanställningar, där effektstorlekar och nivån på korrelationer spelar stor roll. SEM-modeller av typ LISREL tycks dock vara av något mindre intresse, kanske för att valet mellan olika modeller kan tyckas bli ganska godtyckligt. Det är inte heller många som satsar på "tänka högt" för att få en idé om hur människor tänker när de besvarar t ex personlighetstest. F ö var det ett antal testfirmor som passade på att marknadsföra sina gamla välkända produkter på ett mycket hurtigt sätt.

Bland trender som jag också tar upp på den psykometriska bloggen kan jag nämna:

- Stort intresse för skönmålning på personlighetstest, dock utan att det kan skönjas någon tydlig lösning på problemet, som är ett PROBLEM, inte något folk rycker på axlarna åt. Diskussionen om skönmålning är f ö enligt min mening tämligen förvirrad; det påstås ofta att skalor för att mäta social önskvärdhet "i själva verket mäter personlighet" - so what? Se psykometrikbloggen här. För en fungerande lösning av problemet med skönmålning, klicka här.

- Nya massiva data på vägningen begåvning - personlighet: svaret är att det beror på vilka kriterier man vill optimera. Är man ute efter socialt och personligt fungerande är det glasklart att det är personlighetstest som gäller, bl a enligt amerikanska arméns stort upplagd studie av saken som i huvudsak bygger på ett nytt Big Five-test. Lustigt nog inte ord om samma armés helt annorlunda ansats GAT, se min diskussion på den psykrometriska bloggen, klicka här.

- Drömmen om "syntetisk validitet" lever vidare, alltså att man skulle kunna predicera ett tests validitet mot jobb där data ej föreligger, utifrån meta-analytiska data på sambandet mellan validitet och jobbanalys i ett antal kvantitativa dimensioner. Det är givetvis ett hedervärt mål, men det verkar vara långt innan det är trovärdigt. Man ser med spänning fram emot hur domstolarna kommer att bedöma argument som bygger på modeller för syntetisk validitet i fall där testföretagen blir stämda för att de ej visat att testen är empiriskt valida. Jag anar att det inte blir så lätt. Modeller är aldrig "sanningen" och i detta fall torde de dessutom vara mycket svåra att förstå. Vem tror på det han inte begriper? Meta-analys = metafysik?

- Emotionell intelligens (EI) är i hög grad "alive and well" och mötte stort intresse, men kanske utan att man såg några nya stora och viktiga idéer inom området. Akademikerna på området fortsätter att mena att termen bör förbehållas test som bygger på prestation ("performance") - detta trots att det inte är den typen av EI-test som har prognosvärde i praktiska sammanhang. Se en översikt här.

- Även Big Five (B5) hade sin givna plats, men allt oftare hördes det att vad som behövs är en utveckling mot smalare test, test som är mera direkt fokuserade på arbetslivet.  Skälet var givetvis att B5-dimensionerna som sådana är alltför vittomfattande och många meta-analyser har ju sedan början av 90-talet visat att de är ofruktbara. Endast en, noggrannhet/målmedvetenhet (ofta förkortad C), har någon nämnvärd validitet mot arbetsresultat, men även den ligger bara på nivån 0.25 - 0.30. Detta är väldigt lågt jämfört med fokuserade personlighetstest som når nivån 0.5 - och detta utan att vara korrelerade med test på allmänbegåvning. Se också min översikt av personlighetsdimensioners validitet, klicka här.

- 360-gradersbedömningar möter fortsatt stort intresse, men om de har positiva effekter är fortfarande diskutabelt. Är de till hjälp i ledarutveckling? Kanske ibland, men ibland kanske de har negativa effekter. För enskilda chefer kan de bli en alltför besk medicin. Här är återigen en viss rigiditet tydlig - vad avspeglar EGENTLIGEN dessa bedömningar. Jag har i egen (och kollegers) forskning sett att det finns en stark halo-effekt. Man tycker bra eller illa om chefen och det avspeglas i alla bedömningar i ganska hög grad. (Kanske 50 % av variansen). Det handlar om det gamla "hederliga" begreppet personkemi, se min och Ingrid Tollgerdt-Anderssons monografi, klicka här.