Bättre test?

Behövs det bättre personlighetstest? Kan man konstruera sådana test? Vi arrangerar ett symposium på det temat i slutat av maj på Villa Pauli i Djursholm. Intresserad? Hör av er!

Korrigera för bluffsvar på personlighetstest

Personlighetstest som används i arbetslivet är oftast av självrapporttyp. Alla inser att när mycket står på spel - ett jobb man söker eller en befordran - är det frestande att bluffa för att framstå i positiv dager. De flesta tester har ingen effektiv metodik för att korrigera för bluffsvar. I UPP-testet använder vi två särskilda skalor för att mäta skönmålningstendens. Med hjälp av vår metodik kan vi sedan göra en effektiv korrektion. Det fungerar faktiskt!

Här är ett aktuellt exempel. Chefer sökte befordran eller nytt chefsjobb, 20 till antalet. De tog UPP-testet. Tendensen att skönmåla visade sig vara extremt stark. Alla testvariabler korrigerades med stöd i våra normdata som insamlats i oskarpt läge, ca 950 testade personer. Se figuren ovan för resultatet när det gäller testvariabeln uthållighet. Före korrektion: en enormt stor skillnad till "förmån" för dem som testats i skarpt läge. Efter korrektion: ingen signifikant skillnad, t o m en vändning av skillnaden mellan medelvärdena.

Samma styrka visar metodiken även i ett stort material (N=1251) av jobbsökande i rekryteringsplattformen Katapult, som använder vårt screeningtest (en förkortad form av UPP). Jag återkommer om detta.

Slutsatsen är att skönmålning förekommer även i en befordringssituation, inte bara vid ansökan om ett nytt jobb, och för högt kvalificerade chefer, inte bara för ungdomar. Och att effekterna av skönmålning kan rensas bort ur testresultaten, som därigenom blir mera rättvisande. Proceduren gynnar ärliga människor, och den gynnar speciellt kvinnor...

Preliminära data antyder emellertid att kvinnor skönmålar mera än män vid ansökan till vissa andra typer av jobb. Jag ska återkomma till den frågan så snart jag kan få in mera information. En hypotes är att vilken grupp som skönmålar mest beror på om ansökan gäller ett "manligt" eller "kvinnligt" jobb, något som kan mätas med hjälp av statistik över könsfördelning bland de sökande.

Vi ska även undersöka om ansökande med utländsk bakgrund missgynnas av att de skönmålar mindre än övriga. Genom samarbetet med Katapult får vi tillgång till stora datamängder som tillåter att sådana frågor besvarar på ett tillförlitligt sätt.

Här finns material för uppsatsämnen!

Vill du veta mer? Ladda hem min nya rapport om skönmålning i referenslistan nedan här eller skriv ett mail till lennartsjoberg@gmail.com

Referens

Sjöberg, L. (2009). UPP-testet: Korrektion för skönmålning. Stockholm: Psykologisk Metod AB.

Haijby och kungen

Kurt Haijby är namnet bakom en av 1900-talets största svenska skandaler. Han hade haft en homosexuell relation till Gustav V, som inleddes på 30-talet när han av en tillfällighet träffade kungen och väckte majestätets åtrå. Orsaken var hans arbete för att få tillstånd att servera ”pilsnerdricka” på restaurang Lido på Kungsgatan som han drev tillsammans med hustrun. (Tillståndet kom men först efter flera år och när Kurt var i Tyskland).

Haijby älskade att titulera sig ”direktör”. Han hade bytt namn från Johansson och ville klättra i den sociala stegen. Under 20 talet satt han flera gånger i fängelse för stöld, och en gång för vållande av en polismans död.

Många nattliga möten mellan Haijby och kungen arrangerades på slottet av diskreta och tjänstvilliga hovfunktionärer, som troligen var ganska vana vid den typen av uppgifter. Haijby fick pengar av kungen, mycket pengar. Det påstods senare att det varit fråga om utpressning, vilket Haijby förnekade och det är möjligt att han aldrig kommit med tydliga hot, åtminstone inte förrän långt senare. Samtidigt är det klart att han inte kunde hålla tyst och att det var en fara att hela historien skulle komma ut i media, med stora negativa konsekvenser för kungahuset. På den här tiden var homosexualitet ytterst tabubelagt och t o m brottsligt. Gustav V var populär men skulle knappast ha förblivit det om sanningen om hans relation till Haijby och andra män kommit ut i media. Haijby måste tystas och inflytelserika män i samhället gick mycket långt för att nå det målet.

Lena Ebervall och Per E. Samuelson har skrivit en bok om Haijby och kungen kallad ”Ers Majestäts olycklige Kurt”. Den är intressant, spännande och mycket upprörande. Den är också svår att bedöma eftersom författarna tillåtit sig att spekulera och rekonstruera händelser. De bygger till en del enbart på Haijby uppgifter och ibland inte ens på det. De säger att de skrivit en ”roman” och läsaren har få möjligheter att bedöma vad de faktiskt kunnat belägga och vad som är ren spekulation.

Den stora skurken i dramat är Torsten Nothin, överståthållare (landshövding) i Stockholm. Han agerade för att tysta Haijby, och när det inte gick, för att få honom inlagd på Beckomberga. Men inget hjälpte och till slut lockades Haijby att flytta till Tyskland. Det var 1939 och när nazismen behärskade landet. Genom kontakter med Gestapo lyckades man få Haijby arresterad och dömd för otukt med minderåriga tyska pojkar. Det tycks ha varit en sann anklagelse. Haijby fick ett ganska milt fängelsestraff men när fängelsetiden led mot sitt slut (hösten 1939) försökte Nothin och den svenska polisen förmå Gestapo att hålla honom kvar i Tyskland och sätta honom i koncentrationsläger. Ett sådant fruktansvärt öde var vanligt för homosexuella i Tredje Riket och innebar en nästan säker död.

Tyskarna släppte emellertid Haijby och han återvände till Sverige där han använde åratal för att få upprättelse för de övergrepp som han ansåg sig utsatt för. Han fick också mera pengar av hovet för att hålla tyst, men det hjälpte inte. Efter kungens död åtalades han för utpressning och fick sex års fängelse. Rättegången var naturligtvis enormt uppmärksammad. Haijby stöttes ut ur samhället, ingen ville ha med honom att göra längre. Efter en ganska kort tid i fängelse skulle han komma att leva ännu en tid tills han år 1965 begick självmord, ensam och utfattig.

Haijbyaffären utspelades i ett Sverige som var mycket annorlunda än dagens samhälle. Homosexualitet är inte längre tabubelagt utan accepterat. Däremot ser vi mycket allvarligare på pedofiler än vad man gjorde på den tiden. Haijby var pedofil, inte bara homosexuell. Och han var lite av en mytoman och notoriskt opålitlig. Hans personlighet var definitivt osympatisk: han var egoistisk och lät sig försörjas av sin hustru så länge hon levde. Hans egna projekt havererade trots stora bidrag från kungen. Ett pensionat skulle startas i ett slott som han hyrt av en fransk familj bosatt i Berlin. När de inte godtog hans villkor anmälde han dem till tyska ambassaden som valutasmugglare, ett tydligen helt påhittat brott men ytterst allvarligt i Tyskland. Gestapo hälsade på hemma hos den franska familjen som fick utstå hård behandling. Haijby var inte speciellt förutseende och kunde inte se klart vilka risker han utsatte sig för genom sitt beteende och sin opålitlighet. Det verkar ha varit ren tur som gjorde att han inte försvann för alltid in i ett koncentrationsläger i Tyskland hösten 1939. Tidvis kom han att lida av depression, lätt att förstå utifrån hans livssituation.

Men ändå. Boken är mycket upprörande för den ger en bild av ett rättssystem och myndigheter som sviktade i sin omsorg om rättssäkerheten när ett stort politiskt tryck är för handen. Moderna fall som det s.k. styckmordet har visat på liknande svagheter i systemet. Kanske är det naivt att tro att domstolar och polisväsen skulle kunna agera helt oberoende av politiska hänsyn, i vårt eller andra länder.

Förutsägelse eller förståelse i testteorin

Den som studerar teorin för psykologiska test märker snart att det ytterst handlar om att göra prognoser. Test utvärderas efter hur bra de är i den funktionen, oftast genom att man skaffar in kriteriedata, t ex data på arbetsprestation, och sedan beräknar sambandet mellan test- och kriteriedata. Detta brukar kallas prognostisk validering av testet. Det diskuteras ganska sällan om detta verkligen är lämpligt som en yttersta mätare av testernas värde. Ändå finns det ett flertal goda skäl att reflektera över den saken. Jag ska göra det här med utgångspunkt i förhållandena för personlighetstest men liknande resonemang kan föras även för färdighetstest.

För det första: framtida resultat, t ex i form av arbetsprestation, beror alltid på många faktorer utöver personligheten hos den som testats. Det kan gälla individanknutna aspekter som sjukdomar eller sådant som handlar om individen i förhållande till sin omgivning. Det är alltså externa faktorer som ligger utanför personligheten och som kan vara av mycket stor betydelse. Det är i princip omöjligt att förutsäga alla dessa faktorer utifrån enbart data på personlighet, och de sätter ett tak för hur mycket som är möjligt att förutsäga från personlighetstest. Vi vet sällan eller aldrig var detta tak är beläget. Om ett test kan sägas vara bra eller dåligt utifrån resultatet av en validering beror på i vilken grad det alls är möjligt att göra prognoser. Det finns ingen forskning, såvitt jag vet, där man försökt uppskatta hur stor betydelse faktorer utanför personligheten har (med undantag för intellektuell förmåga).

För det andra: det finns oerhört många tänkbara ”kriterier”, och alla har de olika samband med testen. Valet av ett visst eller några få kriterier i syfte att utvärdera värdet av ett test är tämligen godtyckligt. Den listige testkonstruktören väljer ett kriterium som han vet brukar vara ganska predicerbart och kan på det sättet få sitt test att framstå som mycket värdefullt, även om det i själva verket bara har ett mycket smalt och specifikt värde.

För det tredje: användningen av personlighetstest är sällan i praktiken inriktad på att göra specifika prognoser. Vad som eftersträvas är i stället förståelse av personligheten: av de starka sidorna och utvecklingsmöjligheterna. UPP-testet arbetar med den filosofin och heter därför ”Understanding Personal Potential”. Hur bra ett test är för att skapa förståelse kan inte utvärderas med enkla psykometriska och statistiska beräkningar. Det beror ju bl. a på vems förståelse det handlar om: den testade personen egen förståelse (självkännedom), eller rådgivares, konsulters och beslutsfattares förståelse. Det kan tyckas att vi kommer ut på ett gungfly av subjektiva omdömen här. Det var onekligen tryggare att begränsa sig till prognostisk validitet. Den gamla positivistiska psykologin såg det som en självklarhet att arbeta på det sättet. Den är död sedan länge inom andra områden, men lever kvar vid bedömningen av test. Det är faktiskt märkligt. Subjektiva omdömen kan studeras och så göra med stor framgång inom många av psykologins områden. Det är hög tid att de får en central plats också i testteorin.

Greklands historia för dumbommar

Serien av böcker ”for dummies” har publicerat populära och pedagogiskt skrivna inledningar till det mesta. Man har nu kommit fram till antikens historia. Boken om Grekland, skriven av Stephen Batchelor, är intressant och nöjsam läsning som väcker ens aptit för att lära sig mera om denna fantastiska civilisation som blommade upp för mer än 2000 år sedan.

I skolan fick man åtminstone förr lära sig lite om de viktigaste händelserna och namnen, men inte mer. Det räckte nog inte så långt för att skapa ett bestående intresse. Det stora intresse som numera finns för historia verkar ha vuxit fram helt oberoende av skolan, som ju behandlat ämnet mycket styvmoderligt. ”Krig och kungar” är en klyscha som används för att föraktfullt avfärda historien, som helst bör handla om kooperationens framväxt i Norrbotten under slutet av 1800-talet. En understreckare i Svenska Dagbladet häromdagen behandlade den nya mycket ambitiösa serien om svensk historia som ges ut av Norstedts förlag. Varför läser vi fortfarande historia, det var frågan. Underhållningsvärdet, blev svaret. Inte helt fel enligt min mening för det är svårt att peka på direkt nytta. Människor är inte bara nyttoinriktade och intresset har många och djupa rötter bortom daglig nytta som pengar och hur man sköter dammsugare. ”Underhållning” har emellertid associationer som leder tanken i fel riktning eftersom det är ett begrepp nära besläktat med ytlighet och ”tidsfördriv”. Att läsa om Greklands historia lär oss något om människans villkor och vår kulturs ursprung. Ingen dålig färdkost på vägen. Man blir åtminstone lite mindre obildad.

I Greklands antika historia finns ju bokstavligen allt: krig och intriger och kultur i vid mening. De grekiska småstaterna kunde aldrig samarbeta utan förödde sina krafter i inbördeskrig. I den väldiga kampen mellan Aten och Sparta, mellan demokrati och tyrannvälde, vann tyvärr Sparta, men segern blev kortvarig. Makedonierna, som enats av Filip II, far till Alexander den store, tog över. Efter mycket kort tid kunde de med exceptionell framgång angripa och ta över Persiens imperium och grekisk kultur spreds över Mellanöstern och Egypten.

En av de mest intressanta frågorna om antikens Grekland gäller vilka faktorer det var som gynnade framväxten av konst och vetenskap på nästan alla områden. Grekerna hade få kända föregångare. De skapade nytt, samhället tycktes sjuda av kreativa genier. Det var inte i tyranniets Sparta som det hände utan i det demokratiskt styrda Aten. De auktoritära samhällena har ju också i vår tid visat sig ha föga att komma med i konst och vetenskap. Det är lätt att förstå varför. Fritt skapande och fritt tänkande är hotfullt för diktatorer och politiska ideologier med anspråk på att sitta inne med slutliga sanningar, som kommunismen och fascismen. Men Greklands kultur hade förstås också ekonomiska rötter. Aten hade under den kritiska perioden sitt eget imperium och ekonomin bars upp av en stor mängd slavar. Demokratin existerade förvisso men bara i mycket inskränkt mening – för fria män. Slavar, kvinnor och invandrare var utan politisk makt. Kulturen blomstrade trots detta.

Ganska snart tog ju romarna över och Grekland blev en provins i deras imperium, viktig mest för att romarna var imponerade och intresserade av just kulturen. Flera av antikens institutioner, som Platons akademi, biblioteken och de olympiska spelen, skulle komma att bestå i tusen år, ändå tills kristna fundamentalister gjorde slut på dem. Här finns kanske också en lärdom, om religionens ensidighet och intolerans. De kristna ansåg sig inne med den slutliga sanningen, precis som vår tids auktoritära ideologer. I namnet av denna ”sanning” kunde man göra sig skyldig till skövlande av allt som ansågs ”hedniskt”.

Referens

Batchelor, S. (2008). The ancient Greeks for dummies. New York: Wiley.

wiki för psykologi-intresserade

Wiki-rörelsen är väl mest känd för wikipedia som ju är en mycket användbar allmän uppslagsbok på Internet. Mindre känd, men mycket nyttig för den som är intresserad av psykologi är denna wiki för psykologi: här.

Göran Persson i repris - om någon minns honom

Göran Perssons ledarskap belystes 4 TV-program för några år sedan. Eftersom han varit statsminister i ett decennium är det mycket intressant att reflektera över den information som framkommit. Det handlar ju om en serie intervjuer där Persson tycks tala helt uppriktigt om hur han tänker och känner. Det får vi vara tacksamma för. Få personer skulle ha ställt upp på något sådant.

Var han en ”stark” ledare? Ja och nej. Han var säkerligen en mycket dominerande ledare; det är en bild som funnits länge. Göran Persson framstår i TV-programmen som mycket verbalt begåvad och som en analyserande och artikulerad person. Men han var också extremt självsäker och tycks ha sett de flesta andra som intellektuellt undermåliga, snarast komiskt oförmögna till ”tänkande” och politiska insikter. Undantag som nämns är kungen och Per Nuder, inga andra. Inkompetensen hos omgivningen tycks ha varit lika vanliga inom den egna regeringen som den politiska oppositionen. Konsekvenserna av detta förhållningssätt blir att kritikerna i de egna leden i bästa fall ignoreras, i värsta fall stöts ut. Detta i sin tur leder till att ledaren omger sig med ja-sägare. Ingen våga säga emot, många är bara alltför villiga att ständigt hålla med och lovprisa chefen, när han hör på. Vad de säger mellan skål och vägg är en annan sak – men det kommer fram efter ledarens fall vad de egentligen tycker.

Maktens arrogans var fullständig. Personer som statsministern föraktade och betraktade som odugliga skulle smörjas med toppbefattningar. En (Winberg) blev ambassadör i Brasilien, varvid man gick förbi flera mycket kvalificerade professionella diplomater. En annan (Bildt) erbjöds ett jobb som generaldirektör. Anders Isaksson har i sin bok om ”Den politiska adeln” beskrivit hur politikerna håller varandra om ryggen och hur misslyckanden blir meriter för välbetalda statusjobb (Isaksson, 2006).

En person med den typen av personlighet och verklighetsbild som Persson så övertygande demonstrerade i de 4 TV-programmen kan komma att uppfattas som en stark ledare, om han lyckas förverkliga sin intensiva maktsträvan och göra karriär till en topp-post. Men styrkan är en illusion och det är illusionen som leder till nedgång och fall.

En verkligt stark ledare är inte som Göran Persson. Han eller hon har modet och förmågan att se verkligheten och den egna personen med dess brister på ett realistiskt sätt, en förmåga som psykologer brukar kalla jagstyrka (Sjöberg, in press). Persson tycks ha saknat empati och emotionell intelligens (Sjöberg, 2001; Engelberg & Sjöberg, 2005; Sjöberg 2008). Han verkar inte alls ha förstått hur omgivningen reagerade på honom och tog kritik som tecken på ren ondsindhet. Han sade sig ofta ”hata klassamhället” vilket kan låta bra för en socialistisk ledare, men när han skaffade herrgård och stor förmögenhet i familjen framstod det som om hatet hade sitt ursprung i avundsjuka och att hans motiv var att han själv ville bli överklass, inte att han ville avskaffa överklassen. Att han inte insåg de politiska riskerna med herrgårdsliv var ett starkt tecken på bristande empati och dålig social förmåga.

Den extrema självöverskattningen bidrog också till att han inte tog hotet från den politiska oppositionen på allvar. Opinionsundersökningar som tydde på en kommande valförlust förnekade han med hänvisning till en ”uppenbarelse”. Han trodde tydligen sig ha en närmast gudomligt ingiven intuition som i alla lägen skulle leda honom rätt. Perssons fall är bara ännu ett exempel bland många som visar hur bristen på verklighetskontakt leder till katastrof, hur stort ego man än har.

Referenser



Engelberg, E., & Sjöberg, L. (2005). Emotional intelligence and interpersonal skills. In R. D. Roberts & R. Schulze (Eds.), International handbook of emotional intelligence (pp. 289-308). Cambridge MA: Hogrefe. Ladda ner den här.

Sjöberg, L. (2001). Emotional intelligence: A psychometric analysis. European Psychologist, 6, 79-95. Ladda ner den här.


Sjöberg, L. (2005). Ledarskap och personlighet: Testning av jagstyrka. (Leadership and personality: Testing ego-strength) (SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2005:7). Stockholm: Stockholm School of Economics. Ladda ner den här.

Sjöberg, L. (2008). Emotional intelligence and life adjustment. In J. C. Cassady & M. A. Eissa (Eds.), Emotional Intelligence: Perspectives on Educational & Positive Psychology (pp. 169-183). New York: Peter Lang Publishing. Ladda ner den här.


Isaksson, A. (2006). Den politiska adeln. Stockholm: Wahlström & Widstrand.

Den psykologiska kolonin

Enligt siffror från tidskriften Personal och Ledarskap (Nr. 5, 2009) torde det göras 150 000 - 200 000 testningar med arbetspsykologiska personlighetstest varje år i Sverige. Det är en marknad på flera miljarder. Personlighetstest är uppenbarligen mycket efterfrågade inom arbetslivet. Nästan alla dessa testningar görs med översatta test av amerikanskt eller brittiskt ursprung. Det är illa, av flera skäl:

1. Vår kultur skiljer sig i väsentliga avseenden från den i USA eller Storbritannien. Data på valideringar från dessa länder är inte utan vidare tillämpliga i vårt land, men trots denna självklara kritik görs ytterst lite forskning kring testen i Sverige.

2. Ytterst lite självständig utvecklingsverksamhet görs i Sverige, vi är reducerade till att efterapa och tillämpa vad de "stora" gör - och det kan bli förödande dåligt. Test som PPA (det största testet i Sverige) och 16 pf har under åren utsatts för förödande kritik i den vetenskapliga litteraturen men i Sverige fortsätter man att bekymmers- och aningslöst att använda dem och amerikanska och brittiska företag rakar in förmögenheter från sina svenska agenter.

3. Svenska agenter tillhandahåller översättningar och i bästa fall också svenska normdata, men kan inte bedriva självständig utveckling av testen. Det kan bara en svensk producent göra, och sådana finns men bara ytterst få. Exempel är Hjulet, PJP och UPP. Utmärkta test, men ännu inte slutgranskade av STP. I åtminstone ett fall (UPP) beror det på att STP legat på ärendet nästan ett år utan att något gjorts.

Kostnaderna för att utveckla, validera och normera ett svenskt test ligger i miljonklassen. Att bara översätta en amerikansk förlaga och ev skaffa in lite svenska data är mycket billigt...

Kritik av amerikanska test (ett exempel är MBTI) verkar inte tas på allvar. Åtminstone inte när den kommer från svenska forskare. Vi har är en sorts psykologisk koloni som inte antas tänka själv eller utveckla egna metoder och instrument. Det är verkligen bedrövligt.

Goldman Sachs och kriserna

En artikel av Matt Taibi beskriver den enorma investmentbanken Goldman Sachs här. och dess smarta strategier. Hur illa det än går för alla andra tycks de alltid landa på fötterna. Mycket tänkvärt och underhållande läsning!

Stalin som ung

Simon Sebag Montefiore har skrivit en skrämmande och fascinerande bok om Stalins första 37 levnadsår, tiden innan han blev minister i Lenins regering år 1917. (”Young Stalin”). Den blivande tyrannen och massmördaren beskrivs så att man kan ana hur hans personlighet, tidigt etablerad, till en viktig del förklarar vad som hände i Sovjetunionen när bolsjevikerna kommit till makten.

Stalin föddes i Georgien, i den lilla byn Geri. Hans far var skomakare, till en början framgångsrik med flera anställda men snabbt försjunken i alkoholism och bitterhet över osäkerheten om han verkligen var Josefs far. Han misshandlade sin hustru svårt och även sonen. Modern var en attraktiv och viljestark kvinna som satsade allt på sitt enda överlevande barn (två syskon dog i späd ålder). Josef var tidigt utvecklad och uppenbart begåvad, moderns dröm var att han skulle bli präst. Han sattes i förberedande prästutbildning, trots faderns protester och ihållande försök att tvinga honom till hantverksutbildning. Han ville att Josef skulle bli skomakare. Modern hade hjälp av flera framstående män i byn och lyckades få igenom att Josef fortsatte sin utbildning och t o m antogs till ett berömt prästseminarium i Tbilsi. Sin breda begåvning visade han också under tonåren i poesi, som blev publicerad och mycket uppskattad.

Men Josef var självständig och rebellisk. Poet var inte ett framtidsyrke för honom, inte heller präst. Kyrkans lära trodde han inte på. Det ryska samhället med sin auktoritära struktur och stora olikheter mellan klasserna förkastade han tidigt till förmån för marxismen. Han avbröt prästutbildningen och gav sig med liv och lust in i terrorismen. Sabotage, bankrån, piratdåd på Svarta Havet, utpressning etc var vad han sysslade med, allt för att öka motsättningarna i samhället och för att få in pengar till Lenins parti. Lenin hade blivit hans stora auktoritet.

Stalin fick tidigt en ledarroll. Han eftersträvade makt och var starkt dominerande, enligt många också karismatisk. Han var kreativ, intelligent, noggrann och starkt målmedveten. Han var också oerhört aggressiv och saknade normala moraliska föreställningar. Allting underordnades det stora målet: revolutionen. Han hade många kvinnoaffärer och åtskilliga barn, men han övergav dem snabbt. Han hade inget normalt arbete innan han blev minister år 1917, om nu det ska kallas normalt arbete…

Det politiska våldet var Stalins program mycket tidigt. Motståndarna hade ingen rätt att leva – när så var möjligt röjdes de ur vägen. När han väl blev enväldig diktator i Sovjetunionen ägde han allas liv. En nyck räckte för att hela familjer skulle utplånas. Det fanns inget rättsväsende värt namnet, ingen fri opinionsbildning och ingen yttrandefrihet. En oerhört aggressiv, amoralisk och begåvad tyrann hade av kommunismen förts fram till den högsta makten och det samhälle han skapade var avskyvärt. Vänstern vägrade länge att se denna verklighet. Östen Undén, svensk utrikesminister och socialdemokrat, hävdade envist och med stor emfas att Sovjetunionen var en ”rättsstat”. Det påminner om andra fall när samma blindhet gjort att ledande socialdemokrater gett sitt stöd till mördarregimer som Pol Pot i Kambodja på 70-talet.

Betydelsen av humör och stämningsläge vid testning

Psykologer har av tradition betraktat personligheten som tämligen konstant (undantag finns), och så även personligheten som den mäts med alla dessa tester som blir allt vanligare och allt viktigare i arbetslivet. Men påverkas inte resultaten av det emotionella tillstånd som den testade befinner sig i? Den frågan har intresserat testkonstruktörer ganska litet, märkligt nog.

Bilden ovan visar ett exempel från testning i mycket skarpt läge. Den gäller sökande till Handelshögskolan i Stockholm som genomgick ett omfattande testprogram som avsåg att mäta personlighet i en mängd olika avseenden. Man kan lugnt utgår från att det för många av dem var en mycket viktig testsituation. Jag tog in inte bara vanliga testdata utan också bedömningar av stämningsläge (humör), se denna länk för en förklaring av vår metodik, som f ö har kommit till mycket stor användning. Bilden visar, som ett exempel bland många möjliga, på sambandet mellan stämningsläge vid testningens början och resultat: i detta fall hedonisk ton (glad - ledsen) och utåtvändhet. Som synes finns ett tydligt samband för både män och kvinnor, starkast för män. Ju mera nedstämd man var, desto mindre utåtvänd "personlighet". Både humör och utåtvändhet har korrigerats för skönmålning så den faktorn kan inte förklara sambandet.

Om man ska tolka ett testresultat är det viktigt att veta hur den testade kände sig. Det kan vara ett tillfälligt tillstånd som gör att hans eller hennes resultat på testet blir starkt missvisande. Detta gäller i synnerhet personlighetstest, och "skarpa lägen", dvs när mycket står på spel - och det är ju troligen fallet i de allra flesta fall. Tyvärr har ytterst få testkonstruktörer tänkt på den här viktiga felkällan...

Innovation - global konkurrens

IVA leder nu ett stort projekt, se denna länk, som syftar till att stödja utvecklingen och exploateringen av innovation inom svenskt företagande.I en värld som sjuder av initiativ och resurser är det lika modigt som svårt. Kina och Indien är långt komna och har personella och ekonomiska resurser långt utöver våra. USA har sedan länge utvecklat en kultur som är bra på att understödja elitforskning som sedan har kort väg till industriella tillämpningar. Vi släpar efter - akademierna har långt till det praktiska livet och forskarna lever i en meriteringskultur som inte premierar praktiskt arbete.

Vad som behövs är uppenbarligen att man satsar på kreativitet. Detta i sin tur förutsätter forskning om just sådana processer, och det närliggande fenomenet intresse. Både intresse och kreativitet är i viss mån försummade begrepp inom psykologin, det som kommit fram är dock viktigt och kan vidareutvecklas.

Jag har testat ca 1000 personer med testet Big Five Plus och delat in dem i 5 grupper utifrån kreativitet, en variabel som testet mäter. Relationen mellan kreativitet och förändringsvilja, liksom resultatorientering, framgår av bilden ovan (standardiserade värden). Det är starka samband det handlar om, i båda fallen, även om förändringsvilja har det starkaste sambandet med kreativitet. Utförlig information om testet finns här.

Jag menar att resultat av den här typen visar att de människor som ska åstadkomma de resultat och de förändringar som vårt samhälle så starkt behöver, ska vara kreativa. Det förvånade mig lite att den saken inte nämndes under det två timmar långa IVA-seminariet igår. Kanske beror det på att inga psykologer eller andra beteendevetare tycks ha engagerats i arbetet, och det är i så fall ett allvarligt misstag.

Hur ökar man intresset i arbetslivet, och hur tar man tillvara på och ökar ytterligare den kreativitet som finns hos människor överallt? Den finns ja, men för att den ska ha betydelse måste man vara villig att lyssna till självständiga och lite "fyrkantiga" människor. Fallstudier av stora framgångar som Losec tyder ju på det. Mina egna erfarenheter i yrkeslivet har visat att förslag, även bra sådana, tenderar att mottas med likgiltighet. Om inte ledningen brinner för att rycka upp verksamheten, och själv saknar kreativitet, är miljön ogästvänlig för nytänkande.

Forskningen om innovationer kan alltså sättas in på flera fronter. Det ska bli mycket spännande att se vilket resultatet kommer att bli av projektet.

Kvalitet hos testdata

Om man kan dra slutsatser från resultatet på ett personlighetstest beror på datas kvalitet. Det är ett stort problem vid testning att kvaliteten varierar från person till person. Somliga testade har haft alltför lågt engagemang i testningen eller missförstått uppgifterna på ett eller annat sätt. Då blir resultaten osäkra eller kanske helt oanvändbara. Det är därför enormt viktigt att mäta testmotivationen. I vår forskning har vi lyckats ta fram metodik för sådan mätning. Det är en bred ansats som löser problemet att mäta datakvalitet på nya sätt.

Hur mäter man då kvalitet? Det finns ett flertal aspekter att ta hänsyn till:


- Skönmålning, dvs taktiska svar som den testade gett för att ge en positiv bild av sig själv. Vi har två skalor för att mäta skönmålning.
- Differentiering, dvs spridning av svaren; motsatsen är att den testade personen har haft en tendens att svara med samma alternativ på alla testuppgifter
- Ja-sägartendens, dvs tendensen att instämma i testuppgifter oavsett deras innehåll
- Slumpmässiga svar, eller svar som tyder på att den testade uppfattat testuppgifterna på annat än det avsedda sättet
- Antal ej besvarade frågor

Alla dessa kvalitetsdimensioner mäter vi nu i testet Big Five Plus. Kvalitetsdimensionerna har en tendens att samvariera. De vägs samman till en övergripande bedömning av testdatas kvalitet för varje testad person. Detta förfarande ger ett mått på testmotivation, som är högt om den testade person noggrant besvarat alla eller nästan alla testuppgifter på ett sätt som tyder på att han eller hon förstått uppgifterna som avsett.

Information om testdatas kvalitet integreras i testrapporten för varje person. Om värdet på kvaliteten är lågt, t ex 3 eller mindre på den 9-gradiga stanineskalan som vi använder, finns anledning att behandla testresultaten mycket försiktigt eller inte alls ta hänsyn till dem, kanske att göra om testningen efter utredning av skälen till den låga kvaliteten.

Tolkningen av kvalitetsmåtten underlättas av att vi har omfattande normdata, ca 1000 testade personer; datas kvalitet och testmotivationen har beräknats för var och en.

Hos andra test förekommer några av de mått vi använder, oftast i enklare form. Det förekommer också att man mäter "ovanliga svar" som ett mått på kvalitet. Men ovanliga svar behöver inte betyda att testningen är av låg kvalitet. En person med ett extremvärde i en testvariabel måste ge ovanliga svar för att uttrycka detta värde.

För en sajt som ger mera information om testet Big Five Plus, klicka här.

Någon som inte är helt ärlig? Spelar det någon roll?

I dagens SvD, Näringsliv, har Linda Flood skrivit en intressant krönika som sammanfattar det senaste om att jobbsökande inte alltid är helt sanningsenliga som sina meriter. Det finns ju mycket som talar för att många bluffar, och detta speciellt när kampen om jobben är stenhård som den är nu. Men hur är det med psykologiska tester? Svaras det ärligt på dem? Märk att det är lättare att bluffa på ett test än i sin CV.

Till min förvåning såg jag i ett aktuellt nummer av tidningen Du och Jobbet att en företrädare för en ledande testförsäljare i Sverige säger att folk svarar uppriktigt och ärligt på test - detta skulle forskningen ha visat. Om de bluffar lite så är det tydligen också bra eftersom det visar "att de vet vad som krävs". Nonsens! Ett berg av forskning och praktisk erfarenhet visar att det är ett enormt problem att hantera att somliga inte svarar ärligt. Jag har utarbetat en metod för att korrigera för skönmålning på test. Denna metod gynnar de ärliga - ofta är det kvinnor som rankas långt efter manliga bluffmakare.

Bilden ovan visar resultatet av ett experiment där jag uppmanade en del personer att bluffa. Det blev en stor skillnad mot en grupp som svarade under vanliga instruktioner. Men se i figurens högra del att skillnaden försvann efter korrektion! Denna och andra studier har visat att jag kan eliminera 90-95% av effekten av skönmålning.

Effekterna av att korrigera kan vara mycket stora i vissa fall. Vill vi anställa bluffmakare? Jag skulle inte tro det.

Matematik och/eller psykologi

Besluts- och riskanalyser har utvecklats mycket långt rent matematiskt. Modellerna måste emellertid ha en "input" i form av sannolikheter för olika händelser. Det är ju hela poängen att man vill veta vad som är ett rationellt beslut i en viss situation eller hur står en risk är i ett sammansatt, komplicerat tekniskt system. Och sannolikheterna bygger i sin tur oftast på bedömningar. Om detta finns det mycket att säga utifrån psykologisk kunskap om bedömningar. Resultatet av en sofistikerad matematisk modellansats kan aldrig bli bättre än de bedömningar som den bygger på - och bedömningar är påverkade av en mängd snedvridande faktorer. Se en kortfattad populär diskussion här och en lärbok om beslutsfattandets psykologi här.
Dessa arbeten har några år på nacken, men de förefaller åtminstone mig fortfarande aktuella.

Testdata predicerar inkomst

Ny forskning om personlighetstestet Big Five Plus har gett intressanta resultat. Bland annat finner jag, i en grupp om 107 personer som tog testet i våras, att det finns ett väntat samband mellan social förmåga, enligt testet, och inkomst, se bilden. Detta är ett s k distalt samband, alltså ett samband mellan två variabler som inte har ett liknande innehåll. Det är mycket svårare att dokumentera distala samband än motsatsen, proximala samband.

Bilden visar också att männen hade högre inkomst än kvinnorna vilket väl inte förvånar någon. Intressant är att sambandet mellan social förmåga och inkomst fanns för båda könsgrupperna separat.

Resultat av den här typen är viktiga för att visa att ett test faktiskt mäter något viktigt. Social förmåga borde ju ha många positiva konsekvenser, inte minst i arbetslivet. Testets mätning av social förmåga tycks fungera enligt de förhoppningar vi hade.

Det här är förstås bara ett smakprov av de resultat som föreligger. Mera kommer!

Wisdom of the crowds

En debatt på Newsmill handlar om vadslagning om politiska val kontra opinionsundersökningar. Forskningen tyder på att vadslagningsdata ger bättre prognoser. Beror detta på att folk är klokare när deras pengar står på spel? Det kunde man tro, men forskning tyder inte på det. Belöningar tycks inte öka värdet av bedömningar. I stället är det sammanställningen av många av varandra oberoende b edömningar som ger värdefull information, se mitt inlägg i debatten här. Det är i sin tur en generell princip som gäller i många sammanhang förutom politiska val, men naturligtvis inte i alla. Kanske dock är den värd att pröva oftare än vad som varit fallet, kanske har det funnits en sorts elitistiskt tänkande som fnyser åt "massorna". Poängen i den forskning som jag hänvisar till är att "massan" fungerar, även om enskilda personer kan ha uppåt väggarna fel, se här.F ö kan även experter ha totalt fel, se bara den aktuella debatten om ekonomisk teori den av nästan inga förutsedda finanskrisen i senaste numret av Economist. Trots enorma resurser till ekonomiska teoribyggen och många nobelpris och många tusen skarpa hjärnor stod ekonomer och politiker utan insikt när kraschen kom.

Nobelpristagare om finanskrisen

Psykologen Kahneman, nobelpristagare, och Taleb, författaren till Den svarta svanen och Fooled by randomness, diskuterar finans krisen här. Fascinerande diskussion!

Självkännedom

Wilson publicerar en intressant översikt av forskningen om självkännedom. Området är stort och ganska snårigt. Det tas sällan upp i psykologikurser, trots att många nog läser psykologi just för att få bättre självkännedom. "Vem är jag?" är ju en central fråga för ungdomar och också för många andra. Vad passar jag till? Vad ska jag göra med mitt liv?

Det tycks som om självkännedom är svår att uppnå, och ju mindre man har av den desto större problem har man. Så långt är det väl ganska rimligt. Men hur ska man öka självkännedomen? Kanske genom att försöka se oss själva "utifrån", med andras ögon, eller genom att reflektera över sitt eget beteende. Det är ganska oklart hur långt man kan komma på den vägen. Fråga andra rent ut? Kanske, men människor är obenägna att ge andra feedback av den här typen. Vi är alla omgivna av en mur av tystnad.

Wilson tar märkligt nog inte alls upp psykologiska tester som en väg till självkännedom. Det är ju annars vad de ansvariga för ett sådant test som Myers-Briggs (MBTI) hävdar är ett huvudsyfte med testet. Men när det gäller MBTI tycks ingen forskning ha visat att självkännedomen faktiskt ökar (Sjöberg, 2005). Vissa personlighetstester har omfattande normdata. De kan ge svar på hur ens personlighet förhåller sig till andras. Är jag mer eller mindre noggrann, eller utåtvänd, eller målinriktad, än folk i allmänhet? Testet Big Five Plus, med sin omfattande normdatabas (nu över 1000 testningar) kan ge svar på sådana frågor, se mera information här.


Referenser

Sjöberg, L. (2005). En kritisk diskussion av Myers-Briggs testet. (A critical discussion of the Myers-Briggs test). Organisational Theory & Practice. Scandinavian Journal of Organisational Psychology, 15(1), 21-28.


Wilson, T. D.(2009). Know Thyself. Perspectives on Psychological Science, 4(4), 384-389.

Optimism

Det är vanligt att människor är optimister och underskattar risker för den egna personen medan de är mera pessimister eller realister när det gäller andra. En intressant tidningsartikel tar upp dessa tendenser och ger referenser till en del forskning på området, se här. En viktig poäng är att planering av stora projekt tenderar att vara alltför optimistisk både vad det gäller tid och kostnader (se referenser). Det är en svår balansgång mellan realism och optimism. Försäljare måste vara optimister och måste kunna ta motgångar med en klackspark. I många sammanhang måste man emellertid vara realist och analysera hur saker och ting kan misslyckas, använda en "djävulens advokat". Vad är värst - att inte ta en liten chans, som kan bli en stor vinst om man lyckas, eller att misslyckas och bära kostnaderna som det innebär? Själv tror jag det är värre att inte ta chansen...

Referenser

Sjöberg, L., & Pirie, J. G. (1999). Cases in project success and failure. In B. Green (Ed.), Third International Stockholm Seminar on Risk Behavior and Risk Management (pp. 146-162). University of Stockholm.

Sjöberg, L., & Pirie, J. G. (1999). Project success or failure - contributing factors. In B. Green (Ed.), Third International Stockholm Seminar on Risk Behaviour and Risk Management (pp. 133-145). Stockholm: School of Business, University of Stockholm.

Sjöberg, L., Pirie, J. G., & Näsström, S. (1995). Säkerhet i ekonomisk riskbedömning i projektet för system JAS39 Gripen. Riskhantering i planering och genomförande av projekt. Stockholm: Riksrevisionsverket.

Inkomst och psykologi

I en aktuell artikel (se nedan) visar Judge, Hurst och Simon att inkomst är relaterad till intelligens (väl känt sedan förr) men också till utseende (attraktivitet) och "core self evaluation". Det sistnämnda syftar på självförtroende och om man har en positiv inställning till den egna personen. Det är intressant att alla dessa dimensioner är något man kan göra något åt, faktiskt. Intelligens kan tränas upp och en positiv självbild kan man också skaffa sig, genom att tänka på sig själv positivt och se till alla möjligheter, och strunta i invändningar och svårigheter. Utseende kan man också göra mycket med och av, inte minst gäller det som alla vet hur man är klädd. Den som vill ha ett jobb gör mycket klokt i att tänka på det, se här.


Referens

Judge, T. A., Hurst, C., & Simon, L. S. (2009). Does it pay to be smart, attractive, or confident (or all three)? Relationships among general mental ability, physical attractiveness, core self-evaluations, and income. Journal of Applied Psychology, 94(3), 742-755.

Riskhysteri?

Det är ett ofta återkommande argument att risker i stort inget är att bekymra sig om, och att de som gör det är hysteriska eller gör det för att de tjänar pengar på andras irrationella beteende. Nu senast återkommer denna sorts resonemang i en bok av Alcabes (2009), hårt kritiserad i en recension i dagens nummer av Science (Foster, 2009).

Den senaste oron gäller den s k svininfluensan, som gudskelov inte tycks vara så allvarlig som man först kunde befara. När sådant händer dyker det alltid upp debattörer och journalister som skriver om "hysteri" och föreslår att alltsammans är skoj som några tjänar en massa pengar på. Men de glömmer - tills det är för sent - att risker faktiskt finns, att nya virus tillkommer hela tiden och att några av dem kan vara farliga. Vad är slutsatsen av ännu ett falskt alarm? Att vi ska sluta bry oss och lugnt leva under antagandet att inget ont någonsin kan hända oss?

Riskförnekande är mycket vanligare än motsatsen. I en pågående studie av befolkningen i EU (samtliga medlemsländer, ca 25 000 deltagande personer) frågade vi om risker med kemikalier i 13 vanliga typer av konsumentprodukter, från växtskyddsmedel till textilier och tandkräm. Bilden ovan visar fördelningen av antalet produkter som ansågs kunna innehålla farliga kemikalier. Märk hur stor övervikten är av de som svarade noll eller ytterst få risker. Den delen av befolkningen som är riskbekymrad är en minoritet. Det som behövs är inte mindre utan mera riskmedvetande.


Referenser

Alcabes, P. (2009). Dread. How fear and fantasy have fueled epidemics from the Black Death to Avian Flu. New York: Public Affairs.

Foster, K. R. (2009). Epidemics of fear. Science, 324, 1393.

Intervjuarens förmåga

Intervjun är en central del i all rekrytering. Men hur fungerar den? Görs det misstag på grundval av intervjuer? En stor surveyundersökning har nyligen publicerats av amerikanska DDI, se här. Bland de intressanta resultaten kan nämnas att

- de flesta intervjuare är övertygade om sin mycket goda förmåga att bedöma en sökandes personlighet och kompetens

- detta trots att ganska få fått utbildning i intervjuteknik

- beslut fattas mycket snabbt

- beslut grundas ofta på "magkänsla" och intuition

Man kan tillägga att vår egen forskning fokuserat på vikten av "personkemi", se
Sjöberg, L., & Tollgerdt-Andersson, I. (1985). Vad är personkemi? Socialpsykologisk forskning om attraktivitet. Stockholm: Scandinavian Executive Search. (Skicka ett e-postbrev om du vill ha rapporten som pdf, skriv till lennartsjoberg@gmail.com).

Trots den stora tilltron bland intervjuare till sin förmåga till avancerad och rättvisande personbedömning görs det många misstag vid rekryteringar, inte minst av chefer. Bättre intervjumetoder är ett sätt att åtminstone delvis lösa problemet, men viktigt är också att bredda informationsunderlaget med hjälp av ett bra psykologiskt test, se här och här. Det finns test som gränsar till ren humbug och det finns test som har en solid vetenskaplig grund.

General Motors och önsketänkandet

GM var en gång världens största företag, nu försatt i konkurs. Kunde utvecklingen ha förutsetts och undvikits. Läs här den insiktsfulla analys som tidskriften Economist publicerade för 20 år sedan. Problemen hade börjat synas redan då, hotet från japanerna var uppenbart, och GM var i utförsbacke. Men ledande företrädare var inte särskilt bekymrade. Man såg till kortsiktiga skeenden och blundade för det längre perspektivet. Det är typiskt för ett företag på väg mot undergången. Man ser det man vill se och blundar för resten. Jag undrar hur Volvoledningen tänker idag. Rekryteringen av chefer är ett ställe där det hela kan börja gå snett, om man prioriterar interna kandidater som är "snälla" och okontroversiella. Och som säger det man vill höra. I stället för starka, självständiga och kreativa - jagstarka - personer. Det är ett sundhetstecken om ett företag vågar anställa dem i stället för de interna kronprinsarna.

Finanspsykologi och riskattityder

Råd om hur man ska investera i aktier, fonder etc bygger på idéer om hur stora risker en person är villig att ta. Också rådgivarens riskattityder är viktiga, som vi fann i en nyligen publicerad artikel (se referens). Forskning om riskattityder har gett lovande resultat för praktikern och i Australien har man utarbetat ett psykometriskt instrument för att mäta riskattityder, se här. Vi har arbetat med en liknande ansats och med en uppläggning som ger mera omfattande information. Det är nu aktuellt att ta steget från forskningen till praktisk verksamhet. När börserna nu vaknat till liv och intresset kraftigt ökat för investeringar är det speciellt viktigt att riskattityder och relaterade dimensioner tas med i verksamheten.

De mest kända resultaten inom behavioral finance kommer från Kahneman och Tversky som arbetat med kognitiv psykologi och funnit att olika former av "feltänk" som kan påverka beslut. Det mesta inom den forskningen är experimentella studier av hypotetiska, inte reella, beslut. Emotionella faktorer beaktas inte eller ges en undanskymd plats. Det praktiska värdet har av den forskningen har hittills varit marginellt, troligen beroende på att effekterna i verkligheten är tämligen små och att andra faktorer är viktigare. Dessa andra faktorer är attityder och emotioner.

Samarbetspartners inom den finansiella sektorn är välkomna inom det här projektet.


Referenser

Sjöberg, L., & Engelberg, E. (2009). Attitudes to economic risk taking, sensation seeking and values of business students specializing in finance. Journal of Behavioral Finance, 10(1), 1-11.

Engelberg, E., & Sjöberg, L. (2006). Money attitudes and emotional intelligence. Journal of Applied Social Psychology, 36(8), 2027-2047.

Engelberg, E., & Sjöberg, L. (2007). Money obsession, social adjustment, and economic risk perception. Journal of Socio-Economics, 36(5), 689-697.

Skriv ett e-postbrev om du vill ha kopior! Adressen är lennartsjoberg@gmail.com

Livsstilar

Livsstil är ett populärt och luddigt begrepp. Inom marknadsföring och reklam är det centralt men få kan tala om vad de menar med det. Lite intressantare är att det är ett exempel på "naiv generalisering". Ofta lurar man sig själv att tro att det finns effektiva sätt att dra slutsatser om beteende utifrån ett magert underlag, som etiketteras på ett förledande sätt. Jag har tidigare skrivit om ordet värdegrund, som onekligen i sig har en övertalande effekt. Både värde och grund är positiva ord som tillsammans ger intrycket av att man talar om något mycket viktigt. Samma sak gäller livsstil. Det måste väl vara oerhört viktigt, t ex för att förstå konsumentbeteende? Tja, det är ju en empirisk fråga. Hur fungerar det i praktiken?

Vi undersökte saken närmare, se här.. Det visade sig att system för att mäta livsstilar har ytterst svaga samband med konsumentbeteende, om de inte starkt fokuseras på vad konsumtionen inriktas på (typ av produkt eller tjänst). Detta är i sin tur ett specialfall av att prognos och förståelse av beteende kräver "proximala" förklaringar, alltså faktorer som innehållsmässigt ligger nära det som ska förklaras. Det är därför som de naiva generaliseringarna nästan alltid misslyckas.

Kanske är detta inte så storslaget som teoretiskt insikt, men det är avgörande när det gäller praktiska tillämpningar. Inom område efter område ser man hur de proximala faktorerna fungerar medan deras motsats (distala faktorer) misslyckas. Det är inte småsaker det handlar om utan enorma belopp som kan satsas rätt eller fel.

Referens

Sjöberg, L., & Engelberg, E. (2005). Lifestyles, consumer behavior and risk perception. International Review of Sociology - Revue Internationale de Sociologie, 15(2), 327-362.

Göring, Sverige och Nazismen

Björn Fontanders bok ”Görings Sverige” ger ett intressant och utförligt porträtt av Nazi-Tysklands ”nummer 2”, den med tiden allt fetare generalfältmarskalken. Jag ska ge några synpunkter på Görings psykologi.

Han började som flygaräss under första världskriget, kom sedan arbetslös till Sverige och fick jobb som pilot. Han träffade den förmögne Erik von Rosen – som så småningom blev nazist även han – och förälskade sig i hans släkting Carin. Carin lämnade man och barn och flyttade ihop med Hermann. De återvände till Tyskland, var med om Hitlers misslyckade kuppförsök 1923. Göring blev sårad i skottväxlingen och flydde till Österrike och Italien, sedan till Stockholm, tillsammans med Carin. De var båda hängivna anhängare till Hitler, men Göring vågade inte återvända till Tyskland förrän efter flera år. Under tiden utvecklade han morfinmissbruk. Hitler accepterade honom med tvekan tillbaka i partiet, och det visade sig att Göring var en stor och populär folktalare. Han avancerade snabbt till riksdagens talman, minister och chef för Gestapo efter nazisternas maktövertagande. Som chef för tyska flygvapnet gjorde han en mycket misslyckad insats under andra världskriget, ställdes inför rätta som krigsförbrytare i Nürnberg, och dömdes till döden. Han hann begå självmord innan han hängdes.

Carin dog tidigt men Göring dyrkade hennes minne, och uppkallade sitt palats efter henne (Carinhall). Detta byggdes med skattemedel och fylldes så småningom med konst som stulits över hela Europa. Göring fortsatte efter Carins död att ha ett intensivt umgänge med svenska släktingar och vänner och han besökte Sverige många gånger. Den svenska pressens kritik av nazismen retade honom, och ännu mera Hitler, till ursinne och rykten gick om att Tyskland skulle angripa Sverige liksom man gjort med Norge och Danmark. Möjligen motverkade Göring sådana planer, men några bevis för den saken finns inte.

Göring sägs ha varit mycket trevlig och charmig mot sina vänner. Mot judar och andra som han såg som fiender var han lika grym som andra nazister. Han delade Hitlers blodiga drömmar om världsherravälde. Han var också totalt korrumperad, tog mutor redan som riksdagsman 1928. Han älskade att styra ut sig i uniformer och med alla sina ordnar, varav en var svensk. Den fick han 1938 av Gustav V.

Vad för slags människa var han? Intelligent, som sagt charmig, exhibitionist, hedonist. Narcissistisk, han talade om att det framtida Tyskland skulle ha hans staty överallt. Han åt och drack ohämmat, missbrukade morfin. Han blev alltmera ineffektiv som militär och administratör. Han satte sig själv först, men kunde ändå knyta an till vänner och släktingar och familj. Antisemitismen var fanatiskt, han hatade judar. Detta hat tycks ha haft samband med hans uppväxt. Familjen bodde i ett slott som ägdes av en rik jude och modern betalade hyra till denne in natura. I samband med Nürnbergrättegången blev han undersökt av psykiatriker, bl. a med Rorschachtestning, men den tycks inte ha gett något av intresse.

Tvärvetenskap behövs, och inte bara som honnörsord

Tvärvetenskap är ett honnörsord som sällan leder till något mer än respektfulla bugningar. Bakom det officiella lovprisandet av tvärvetenskap döljer sig i själva verket ganska ofta motsättningar och polemik, revirtänkande och kamp om forskningsresurser till den egna disciplinen, något som av och till märks i sakkunnigutlåtanden om ansökningar om forskningsanslag.

Stokols et al. (2009) har publicerat en intressant artikel om individen i den globaliserade världen med dess överflöd av information, miljökriser och växande sociala klyftor. Kan psykologin bidra till förståelse av det som sker? Svaret på frågan är förstås att det psykologiska perspektivet är en viktig pusselbit. En djupare förståelse av hur individerna relaterar sig till sin miljö i vid mening är självklart av värde och det är helt onödigt och ofruktbart att polemisera mot den ena eller andra vetenskapens sätt att forska om dessa ting. Sociologi behövs, liksom ekonomiska vetenskaper och många andra, men inte i stället för psykologi utan tillsammans med psykologi.

Forskning

Riskbegreppet är centralt för att förstå den värld vi lever i. Det gäller miljö, IT och sociala konflikter. Alla dessa områden är tillgängliga för intressanta studier av hur människor upplever riskerna och agerar i förhållande till dem. Se min hemsida här.


Referens

Stokols, D., Misra, S., Runnerstrom, M. G., & Hipp, J. A. (2009). Psychology in an age of ecological crisis: From personal angst to collective action. American Psychologist, 64(3), 181-193.

Den stora ego-trippen

Debatten om bonusarna till chefer inom både privat och offentlig sektor blir allt häftigare. Ingen kan väl förneka att de ekonomiska förmåner som det handlar om är obegripligt stora, jämfört med vad alla andra i samhället tjänar. Spannet mellan arbetarlöner och chefslöner har ökat de senaste decennierna, kanske i efterföljd till lönestrukturerna i USA och Storbritannien. Många har ett hårt och krävande jobb, och gör fantastiska insatser, utan att få mer än en liten bråkdel av de löner, pensioner och bonusar som går till vissa chefer och finansanalytiker. Det verkar både irrationellt och stötande. Varför har det blivit så här? Och varför fortsätter det?

Det finns några argument som brukar föras fram i debatten som försvar. Det sägs, nu senast av Ericsson-chefen Carl-Henrik Svanberg, att de personer det handlar om är ”tävlingsmänniskor” som blir speciellt stimulerade av möjligheten till (gigantiska) bonusar. Finns det verkligen människor som kräver så enorm ekonomisk stimulans för att jobba hårt? Ingen har visat det. Det är sant att ekonomiska belöningar på rimlig nivå kan fungera motiverande. Av det kan man inte dra den slutsatsen att vissa människor måste ha 1000 gånger mera för att ”stimuleras”. Och skulle så mot förmodan vara fallet förstår jag inte varför just de ska ha toppjobben. Det finns säkert många som är lika bra eller bättre på att leda företag och som inte har så avvikande besatthet med pengar.

Ett annat argument går ut på att cheferna är personer som har enorm och unik kompetens – man måste ha just dem, annars går de till utlandet, sägs det. Men det finns ytterst få exempel på att ”utlandet” skulle vara intresserat av att rekrytera svenska företagsledare. De har redan gott om egna kapabla personer. Språk- och kulturskillnader gör att det är uppförsbacke för företagsledare att jobba utomlands. Kunskaperna i engelska som vi skryter över är kraftigt överskattade. Chefen för ett stort svenskt företag sa på en konferens nyligen ”Vårt koncernspråk är dålig engelska”. Det var insiktsfullt.

Det där med unik kompetens är en myt. Vad skulle den bestå i? Intelligens? Men cheferna är nog inga snillen och blivande Nobelpristagare. De är säkert i många fall intelligenta människor men inga ”superstars”. Men personligheten i övrigt? Är de extremt socialt skickliga, har de enormt hög emotionell intelligens och flexibilitet? Nja, fråga deras medarbetare mellan skål och vägg. Det klagas mycket ofta på chefernas sociala intelligens, deras empati och deras personlighetsfungerande i övrigt, när de inte hör på. Det som personer med skyhöga löner är bra på är att förhandla sig till egna förmåner, och ge ett intryck av att vara unikt kompetenta, kanske oersättliga.

Märkligt omfattas den här myten om kompetensen av många, även fackliga företrädare. Wanja Lundby-Wedin har visserligen gått hårt ut mot bonusar men hon tycks samtidigt acceptera att det behöva extra höga löner för att rekrytera extremt duktiga personer till chefsjobb. Och hon tycks tro att det är det som man gör, inte bara att man gynnar medlemmarna av en liten camarilla, som håller varandra om ryggen. Sura reaktioner från styrelser och t ex AP-fonderna tycks tyda på att man helt och hållet tror på myten om den unika kompetensen. Det talas om att ”skydda företagen”, och det kräver att man kan använda extrema ekonomiska incitament för cheferna, sägs det.

Men varför vill cheferna ha så mycket pengar? Är det bara girighet det handlar om? Man kan leva ett gott liv i Sverige på mycket lägre lön, och är man en mycket upptagen person har man ändå inte tid att njuta av det flotta sommarstället, poolen och yachten. Vad man däremot aldrig kan få nog av är bekräftelsen av det egna egot: tjänar man 10 miljoner om året är det ett ”bevis” på hur framstående och unik man är. Pengarna höjer självkänslan och det känns härligt. Men man kan aldrig få nog, eftersom man jämför sig med andra i samma ”krets”, för att använda en term som Elmehagen, den tidigare chefen för AMF använt sig ofta av. Han talade i TV om att hans lön på 4 miljoner visserligen var en bra lön, men inte så mycket ”i den här kretsen”. Det var avslöjande. Det var jämförelsen med andra företagsledare som var det viktiga, inte pengarna i sig. Eftersom dessa löner är offentliga är det lätt att jämföra. Finner man att man ligger ”i det lägre intervallet” går man förstås till sin ordförande och klagar. Och ordföranden lyssnar och styrelsen klubbar sedan beslut som framställs som nödvändiga, för att man ska behålla en unik kompetens. Ingen tycks våga fråga vari denna kompetens egentligen består och varför den är så unik. Kejsarens nya kläder?

Det finns ingen forskning som visat att löner, pensioner och bonusar till chefer är nödvändiga eller ens gynnsamma för företagen. Ett företags framgång bestäms av många faktorer och många av dem kan inte företagets ledning påverka. Däremot är det lätt att inse att extrema belöningar till chefer är demoraliserande för övriga anställda, som får vara nöjda med så mycket mindre, och som dagligen ser att chefernas insatser är marginella eller ännu sämre.

Extrema ekonomiska belöningar kan ha många andra negativa effekter. Det kan lätt bli en ensidig inriktning på den egna belöningen, och den behöver inte alls gynna företaget. De flesta belöningssystem kan manipuleras på ett eller annat sätt, av dem som sitter i ledningen. Forskning visar också att externa belöningar tenderar att minska kreativiteten och det inneboende intresset för en verksamhet. Jag är övertygad om att det företagen behöver är kreativa och starkt intresserade chefer, inte personer med ensidig inriktning på den egna lönen och chansen till andra ego-förstärkande förmåner, som att ha tillgång till egna flygplan. (Volvo köper tydligen nu två sådana direktörsflygplan, för 850 miljoner, mitt i den stora krisen).

I bonusdebatten har många pekat på det orimliga i de rörliga belöningarna, men samtidigt har man glömt andra aspekter på lönesystemen för chefer. Om bonusarna tas bort måste man öka grundlönen, har det sagts? Varför det? Svaret är förstås en hänvisning till unik kompetens. Men som jag visat ovan finns inget stöd för den tanken, det är en myt som det handlar om. Man kan troligen få mycket bra chefer till rimligare löner, om man breddar rekryteringsbasen till att omfatta även kvinnor, yngre personer och invandrare. Och debatten måste ta upp hela belöningssystemet, inte bara bonusdelen, även pensionerna och inte minst pensionsåldern. Varför förväntas ett vårdbiträde orka jobba flera år längre än en VD? Vem har det hårdaste jobbet?


Forskning


Vad beror ett företags resultat på, enligt olika grupper av anställda, inklusive ledningen? Vad upplevs som rimliga löner? Vad händer om uppfattningen att det finns orimliga löneskillnader cementeras i ett företag?

Varifrån kommer mina värderingar?

Attityder och värderingar brukar vara tämligen fixerade omkring 20-årsåldern. Förändringar kan visserligen ske när som helst, men det är ganska ovanligt att man ändrar sig i grunden. Men varifrån kommer värderingarna under uppväxttiden?

Föräldrarna, särskilt modern, har stor betydelse för de yngsta men i tonåren tar kamratgruppen över. Det finns förstås andra faktorer som också kan ha stor betydelse. I mitt fall var det nog tidningsläsande. Vi hade DN under 50-talet när jag var tonåring, och jag läste gärna Tingstens ledare och andra artiklar av honom. Han var ju som bekant en man med starka åsikter och stor förmåga att argumentera för dem. Han skrädde inte orden när det gällde kritik av kommunismen och Sovjetunionen och de förtryckarsamhällen som Stalinregimen skapat. Han hade inget överseende med svenska politiker och intellektuella som helst blundade för tyranniet och förtrycket eller, som i likhet med Östen Undén (utrikesminister) ansåg att Sovjet var en rättsstat. Även andra ledande socialdemokrater såg gärna något positivt hos Stalin och hans hantlangare, som t ex Tage Erlander i hans berömda radiotal efter Stalins död 1953.

Tingsten ansåg att vi och övriga Europa var hotade av Sovjet och att det var bara USA som garanterade vår frihet. Därför propagerade han för medlemskap i NATO och svenska kärnvapen.

Tingsten var like mycket emot alla sorters ofria samhällen, oavsett om det handlade om kommunism eller fascism. Han var för demokrati och frihet - i ordens normala betydelse, inte i den korrupta mening som propagandan gärna lade in i dem.

Man kan läsa många av Tingstens artiklar i samlingsvolymen "Tyranniet begär förtroende". De känns bekanta när jag läser om dem idag. Det är också slående hur aktuella de är i den meningen att dagens debatt och konflikter har en sorts strukturell likhet med kalla kriget.

Jag tror alltså att Tingstens syn på de totalitära politiska systemen påverkade mig, och jag delar den fortfarande. Men det beror naturligtvis på att han hade rätt, inte på att han var en auktoritet. Kommunismen var och är en förtryckarlära. Problemet är att förklara varför socialdemokrater och många intellektuella faller i farstun för regimer som de röda khmererna på 70-talet, Kuba, Iran och Maos Kina. Avsky för USA och västerländska begrepp som (verklig) demokrati och marknadsekonomi verkar driva tänkandet. Och blindheten kan vara total. Tingstens efterträdare på DN, Olof Lagercrantz, tog starkt avstånd från sin förre chef och vän och var likgiltig inför de värderingar (demokrati och frihet) som denne kämpat så hårt för. I Kina var han 1970 och såg bara positiva förhållanden. Han svalde all propaganda som han matades med av sina värdar och tycktes inte ha förstått något av det brutala kaos som Mao skapat och kallade kulturrevolution. Om Tingsten hade något att säga till om när det gällde efterträdare måste han ha totalt felbedömt Lagercrantz, som visade sig vara en förnekare av förtryck och tyranni så länge den hade rätt politisk färg (röd).

KBT och psykodynamisk terapi

I vårt land har det funnits, och finns ännu, en enorm övervikt för psykodynamiska teorier och behandlingsmetoder, bland psykologer och andra. Sent omsider har äntligen myndigheter och politiker insett hur snett det är. Kraven på evidens för behandlingseffekter leder till att man vill satsa på kognitiv beteendeterapi (KBT). Där finns en mycket omfattande forskningsbas som visar på positiva effekter av kostnadseffektiva behandlingsmetoder. Det som bromsar användningen av dem är att psykologerna inte följt med i utvecklingen, men de kommer säkert att göra det när de märker att kravet på effektiva behandlingsmetoder slår igenom. Andra grupper, som sjuksköterskor, kan också aktivera sig genom vidareutbildning och fylla luckan som uppstått på grund av psykologernas traditionalism.

Det här sker inte smärtfritt. Psykologerna och andra, som pskykiatriker med psykoanalytisk inriktning, kämpar hårt för att stoppa utvecklingen. Dels sägs det att kravet på evidens för behandlingseffekter är irrelevant (!), dels att det redan är uppfyllt för psykodynamikerna. Debatten har förts bl a i Psykologtidningen och Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt. Att psykodynamisk terapi ger fastställda positiva effekter påstås bevisat av en handfull amerikanska undersökningar. Det är emellertid högst osäkert om dessa resultat står sig i när det gäller psykodynamisk terapi i stort, och i vårt land. KBT:s effekter är däremot mycket väl etablerade.

För människor som behöver hjälp, t ex lider av depression eller ångesttillstånd, skapas hopp genom satsningen på KBT. I stället för långvariga psykodynamiska "psykoanalytiska" behandlingar med högst osäker effekt ska de kunna få snabb och effektiv hjälp. Det är trist att se hur traditionalister gör allt de kan för att stoppa den utvecklingen.

Freuds (bild ovan) teorier ligger bakom den psykoanalytiska terapin. Kritiken av dessa teorier är enormt omfattande, och en hel del av hans "bevis" har befunnits vara fabricerade. Han hade en historisk betydelse, men det är tveksamt hur positiv den egentligen varit. För patienter som inte fått den hjälp de så väl behövt har Freuds dominans inom behandlingen varit en katastrof.

Stämningsläge och koncentration

Ett långvarigt dåligt humör har naturligtvis negativa konsekvenser. I en aktuell studie (se nedan) undersöktes hur förmågan att hålla uppmärksamheten koncentrerad påverkades av stämningsläget. Negativt humör var förenat med bristande förmåga att hålla kvar tankarna på en meningsfull uppgift, och också med svårigheter att återvända till den efter det att man funderat på diverse andra ting. Motsatsen gällde för positiva stämningslägen.

Arbetsprestationer förutsätter att man kan koncenrera sig på jobbet och det är svårt om arbetet inte styrs utifrån. Personer med grundläggande positiv affekt sköter sina jobb bättre och det är därför en effektiv urvalsgrund (som används i mitt test Big Five Plus, se nedan).

Forskning

Koncentrationsförmåga på jobbet eller i studier är en intressant dimension som inte undersökts särskilt mycket. Den kan relateras till positiv grundaffekt. Stämningsläget kan studeras med vårt formulär som kommit till anvädning i många undersökningar, se nedan.



Referens

Sjöberg, L. (2008). Bortom Big Five: Konstruktion och validering av ett personlighetstest (SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2008:7). Stockholm: Stockholm School of Economics.

Sjöberg, L., Svensson, E., & Persson, L.-O. (1979). The measurement of mood. Scandinavian Journal of Psychology, 20(1), 1-18.

Smallwood, J., Fitzgerald, A., Miles, L. K., & Phillips, L. H. (2009). Shifting moods, wandering minds: Negative moods lead the mind to wander. Emotion, 9(2), 271-276.

Ett effektivt sätt att klara tentan

Hur läser man effektivt en text så att man kommer ihåg den? Att bara läsa den en gång är inte särskilt effektivt. Bättre att göra anteckningar och läsa den en gång till. Enligt en färsk studie (se nedan) är den bästa metoden:

1. Läs texten
2. Berätta innehållet (t ex i en bandspelare eller till en vän)
3. Läs texten igen

Vitsen med att berätta för en vän är att denne kan ställa frågor om sådant som han eller hon inte förstår. När man ska förklara något kan man få hjälp att själv förstå.

Själv läste jag alla kursböcker tre gånger. Första gången var det lite dimmigt för mig vad boken ville säga. Andra gången förstod jag det mesta. Tredje gången förstod jag allt, och kom dessutom ihåg det väldigt bra för tentan.

Det här tar tid och kostar energi. Det är bara om man är intresserad som man vill satsa så mycket. Alltså att man studerar inte bara för att klara tentan utan för att det man lär sig är intressant, viktigt och roligt.

För psykologistuderande vill jag rekommendera böcker som i sig är fascinerande och som höjer intressenivån. Gladwells och Pauls böcker i nedanstående lista är båda av den typen. Sawyers bok har dessutom användbara referenser till hjälpmedel för kreativ verksamhet inom många områden. När jag läste den glömde jag resten av världen, inklusive att äta middag. Roligare läsning får man leta efter.


Forskning

Jämförande studier av olika metoder för instudering av ett material är enkla och intressanta att genomföra. Intreseskapande texters effekter har såvitt jag vet inte undersökts men vore ett viktigt tema. Tänk om man kan få en generell höjning av intresset för ett ämne på det sättet? Då vore allt vunnet. Utan intresse är tillvaron grå, och ingen kreativitet släpps loss.


Referens

Mark A. McDaniel, Howard, D. C., & Einstein, G. O. (2009). The read-recite-review study strategy: Effective and portable. Psychological Science, 20(4), 516-522.


Intresseskapande böcker

Gladwell, M. (2003). Den tändande gnistan. Hur små faktorer kan förändra världen. Stockholm: Prisma.

Paul, A. M. (2004). The cult of personality. How personality tests are leading us to miseducate our children, mismanage our companies, and misunderstanding ourselves. New York: Free Press.

Sawyer, R. K. (2006). Explaining creativity. The science of human innovation. New York: Oxford University Press.

Varför MÅSTE man ha flera miljoner i lön?

Det finns flera gåtor när det gäller ersättningar till VD:ar och finansanalytiker. Den officiella versionen är att enorma löner behövs för att få dem att jobba effektivt. Det är snarast en förolämpning. Andra gör svåra och krävande jobb för en liten bråkdel av VD-arnas löner och andra förmånder.

En annan förklaring är girighet. Även om man redan har "allt" kan man alltid vilja ha en stor fin båt till och en dyrare bil eller en ännu tjusigare herrgård eller dyra smycken eller... För inte är det väl för att skänka pengar till goda ändamål?

Det ligger nog en del i den förklaringen, men inte allt. Som Staffan Burenstam Linder en gång hävdade har man ändå inte tid att njuta av lyxen (Burenstam Linder, 1969). ("Tack, Staffan, jag läste din bok och insåg att jag inte skulle bygga en pool, den skulle jag ändå aldrig ha tid med", sa någon en gång på en fest på Handels).

Det finns en annan förklaring som är ganska slående (Zhang, 2009). Det handlar om SJÄLVUPPSKATTNING och den är relativ till andra i samma kategori. Man bevakar avundsjukt vad andra får av sina företag. Får de mera är det PINSAMT och minskar den egna självkänslan. Får jag mera än de får, ochb dessutom VÄLDIGT MYCKET PENGAR känner jag mig smart, framgångsrik och osårbar. I andra tider och andra samhällen användes och används ordnar och andra fina medaljer. De är gratis och har troligen till stor del samma effekt som lön och pension på tiotals miljoner, men tyvärr har vi avskaffat detta billiga substitut för att höja självkänslan.

Å andra sidan handlar det om en "chicken race". Om alla VD-löner sänks med t ex 75 % händer inget för själkänslan så länge det är relativa löner, inte absoluta, som det handlar om. Intressant tanke. En annan tanke är om det finns radikalt andra sätt att hantera problemet med självkänsla, eller om vi faktiskt ska strunta i hela saken. Människor kan och bör söka sin självkänsla i mera substantiella ting än pengar och medaljer. Det finns oändliga möjligheter att göra konstruktiva och kreativa insatser!


Referenser

Burenstam Linder, S. (1969). Den rastlösa välfärdsmänniskan : Tidsbrist i överflöd - en ekonomisk studie. Stockholm: Bonnier.

Zhang, L. (2009). An exchange theory of money and self-esteem in decision making. Review of General Psychology, 13(1), 66-76.

Parapsykologi - ligger det något i den?

Parapsykologin väcker alltid ett visst intresse i media och bland allmänheten. Det finns också en del intresse bland forskare - somliga seriösa och andra fuskmakare. Litteraturen på området ger inget otvetydigt stöd för att sådant som tankeöverföring förekommer. Därtill är resultaten för svaga och ofta möjliga att förklara på andra sätt. I artikeln nedan har jag sammanfattat debatten och resultaten.

Tron på det övernaturliga är en del av nyandligheten, se min artikel nedan.

Forskning

Kanske det mest intressanta är att studera varför människor tror på det övernaturliga och nyandlighet, och t ex hur media handskats med kända bluffmakare som Uri Geller.

Referens

Sjöberg, L. (1988, September 1). Parapsykologin som tro och vetenskap. Svenska Dagbladet. Reviderad version här.

Sjöberg, L. (2006). Nyandlighetens psykologiska rötter. Folkvett, 24(2), 6-14. Här.

Den polariserande Palme

Olof Palme var en unik politiker: energisk, begåvad och kreativ. Älskad av många. Men också aggressiv och skrämmande, för en del. Han var mera polariserande än någon annan svensk politiker i modern tid. Vad berodde det på? Jag har försökt besvara den frågan i en kortfattad artikel, se här.

Under senare år har det kommer flera böcker om Palme. Jag har läst dem och de bekräftar det intryck jag hade när jag skrev artikeln.

Det var kombinationen av begåvning och brinnande intresse för samhälle och politik, som definierade Palme, och naturligtvis politisk övertygelse och politiska värderingar.

Palme hade många beundrare som nog inte ville se hans polariserande effekt. En av de mera framträdande var Olof Lagercrantz. Så här skrev han i DN år 1974, 4 april:

"Bakom honom tecknar sig alla dessa förnuftiga karlar – Gustav Vasa, Axel Oxenstierna, Arvid Horn, Gripenstedt, Hjalmar Branting – vilka lett bygget Sverige eller återställt det efter perioder av vanvård eller galenskap. Olof Palme är på gott och ont och i viss mån mot sin egen natur den landsfader vi själva skapat och röstat fram genom århundraden. Han är den i grunden alla vill ha."

Det är lite svårt att följa tankegången. Palme som landsfader som alla ville ha?



Referenser


Arvidsson, C. (1999). Ett annat land. Sverige och det långa 70-talet. Stockholm: Timbro.

Arvidsson, C. (2006). Olof Palme. Med verkligheten som fiende. Stockholm: Timbro.

Sjöberg, L. (1999, 28 juni ). Den politiska avskyns problem. Arbetet/Nyheterna, sid. 2-3. här.

Östberg, K. (2008). I takt med tiden : Olof Palme 1927-1969. Stockholm: Leopard.

Personlighet och studieframgång

En ambitiös sammanställning mycket omfattande data på studieframgång och femfaktormodellen (FFM) visar att sambanden är mycket svaga (Poropat, 2009. Den enda dimensionen i FFM som har en antydan till samband (på nivån 0,19) är noggrannhet. Å andra sidan är konventionell intelligens inte mycket högre korrelerad (0,23) vilket är lite förvånande.

Att FFM-dimensionerna är bara svagt relaterade till viktiga framgångskriterier är känt från annan forskning (Sjöberg, 2008, ger en översikt och många referenser). Detta betyder inte alls att "personligheten" är oviktig - bara att FFM-dimensionerna är det. I mitt projekt fann jag att åtskilliga mera fokuserade och emotionsanknutna personlighetsdimensioner hade betydande förklaringskraft. FFM har lett personlighetsforskarna, och många praktiker som använder FFM-test av typ HPI (säljs i Sverige i en översatt version och påstås vara ganska ofta använd i arbetslivet, se referens nedan till rapport av Mabon), på fel spår. Popropats aktuella artikel stödjer denna slutsats.

Forskning

Det behövs mera forskning som går utöver FFM. Så länge man nöjer sig med enbart dem kommer man att hamna i nollkorrelationsfällan. Det går bra att genomföra projekt med t ex mitt test Big Five Plus som mäter FFM, men också en serie andra mera effektiva dimensioner, och kriterier. För forskning och uppsatsarbete kan gratisanvändning diskuteras. Stort normmaterial finns, och dessutom inbyggd korrektion för skönmålning. Emotionell intelligens mäts både med självskattningsitem och som prestation. Se min rapport nedan för mera information.

Referens

Mabon, H. (2002). Hogans personlighetsinventorium av Robert Hogan och Joyce Hogan. Svensk version av Hunter Mabon. Stockholm: Psykologiförlaget AB.

Poropat, A. E. (2009). A meta-analysis of the five-factor model of personality and academic performance. Psychological Bulletin, 135(2), 322-338.

Sjöberg, L. (2008). Bortom big five: Konstruktion och validering av ett personlighetstest (SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2008:7). Stockholm: Stockholm School of Economics. Här.

Min verksamhet

Jag sammanfattade för en tid sedan min verksamhet i ett par artiklar i psykologtidningen, här. Min verksamhet i Göteborg 1970-88 sammanfattas här och här.

Tiden i Göteborg kan ses som arbete med ett program för att studera emotioner och handlande. Men redan tidigt började jag också intressera mig för riskfrågor, som sedan blev ett huvudtema vid Handelshögskolan 1988-2006. Men eftersom jag inte har kunnat låta bli att intressera mig för "allting" har det också blivit en hel del annat...

Just nu arbetar jag med att sammanställa en samling essäer som publicerats under tiden från 1980-talets början och till nutid. Mera om dem senare.

Ibland undrar jag om min erfarenhet lärt mig något. Det beror på hur man ser det och vad "lärt" ska betyda. Lite optimistisk är jag ändå. Men det är ganska slående att de insikter som ett yrkesliv eventuellt gett inte efterfrågas av någon. Varje ny generation måste absolut upprepa företrädarnas misstag, verkar det som.


Referenser


Sjöberg, L. (1985). Göteborgsforskningen om emotioner och handlande. Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet.

Sjöberg, L. (1985). Studier av mänskligt handlande. Nordisk Psykologi, 37, 213-277. Här.

Sjöberg, L. (2002). Fyra decennier av svensk psykologi. Psykologtidningen, 48(18), 4-7.

Sjöberg, L. (2002). Psykologin opåverkad av tidens trender. Psykologtidningen, 48(19), 8-11.

Sjöberg, L. (2006). Allmän psykologi i göteborg 1970-88. En forskningsavdelnings historia. In C. Fahlke, E. Hjelmquist, I. Lundberg, I. Nilsson, O. Persson & T. Tjus (Eds.), Ett ämne blir till. Psykologi i göteborg - en kort historia med ett långt förflutet, 1956-2006 (pp. 57-74). Göteborg: Göteborgs universitet.

Hur påverkas barnen av skilsmässa?

Lansford publicerar en stor översikt av forskning om effekten av skilsmässor på barnens anpassning, på kort och lång sikt. Problemställningen är givetvis komplex och många faktorer är viktiga. Så är t ex effekterna i genomsnitt negativa, särskilt för yngre barn. Men variationen och stor och för många behöver det inte bli allvarliga negativa effekter. Hur negativa effekter ska kunna undvikas är ett tema som kräver speciell eftertanke, och säkert något som alla föräldrar i denna situation har tänkt mycket på.

Lansford skriver: "Policies that reduce interparental conflict and provide economic security to children have the potential to benefit children's adjustment."

Referens

Lansford, J. E. (2009). Divorce and children's adjustment. Perspectives on Psychological Science, 4(2), 140-152.

Skriva av sig orättvisor

Den som blir orättvist behandlad reagerar ofta med ilska eller andra negativa emotioner. Att direkt konfrontera den som behandlat en orättvist kan ofta vara en bra idé om man kan behärska sina emotioner och inte skapa ännu flera problem. Men det är ju svårt att vara säker på att man klarar. Risken är stor att det blir en negativ spiral. Pennebaker (1997) har arbetat med "expressive writing", dvs man skriver ner hur man känner sig, vad som hänt etc. Bara för sig själv. Inte i ett e-mail till den som behandlat en orättvist!Barclay och Skarlicki (2009) finner i en aktuell studie positiva effekter av att "skriva av sig". Något att pröva vid nästa orättvisa.

Forskning

Barclay och Skarlickis format borde kunna tillämpas i andra sammanhang, inte bara på jobbet: i skolan, hemmet och kamratkretsen. När man blivit avvisad. Kan bli intressant och spännande forskning av detta, gärna relaterad till elektronisk kommunikation. Blir det värre av att agera ut i e-post eller ansikte mot ansikte?

Härifrån är det ett ganska kort steg till författandet i lite större skara och dess relation till "orättvisor". Och till läsningens psykologi och effekter.

Modern emotionsteori handlar om hur våra emotioner beror på hur vi tolkar situationen (Berkowitz & Harmon-Jones, 2004; Scherer, 2001).

Referenser


Berkowitz, L., & Harmon-Jones, E. (2004). Toward an Understanding of the Determinants of Anger. Emotion, 4, 107-130.

Barclay, L. J., & Skarlicki, D. P. (2009). Healing the wounds of organizational injustice: Examining the benefits of expressive writing. Journal of Applied Psychology, 94, 511-523.

Pennebaker, J. W. (1997). Opening up: The healing power of expressing emotions. New York: Guilford Press.

Scherer, K. R., Scherer, K. R. (ed.), Schorr, A. (ed.), & Johnstone, T. (ed.) (2001). Appraisal considered as a process of multilevel sequential checking. In Appraisal processes in emotion: Theory, methods, research. (pp. 92-120): Oxford University Press: New York.

Miljonkronorchefen

Höga löner och bonusar till chefer har kritiserats i decennier men de består. Arbetarrörelsen har en utpräglad dubbelmoral i dessa frågor: de stöder i praktiken extrema löner och bonusar (nu senast AMF pension, se Dagens Industri idag) och förkastar dem sedan offentligt. De tror tydligen, som många i näringslivet, att det är nödvändigt att "slanta upp" för att få rätt personer och för att motivera dessa personer.

Är det verkligen så? Tänk efter. Det finns massor av kvalificerade och hårt arbetande människor i landet som tjänar betydligt mindre än en miljon om året. Vad skulle hända om en storbank eller t ex AMF Pension bestämde att VD-lönen ska vara 1 miljon per år, inte mera? Skulle det bli omöjligt att hitta en bra VD? Absolut inte.

Vad krävs egentligen av en riktigt bra VD? Utbildning, erfarenhet, intelligens och positiva personlighetsdrag (jagstyrka). Det är inga extremt sällsynta egenskaper. Om man har många att välja bland kan man identifiera rätt personer med hjälp av vanliga hjälpmedel vid rekrytering som test, intervjuer och referenser. Annonsera ut jobben och välj bland de många som söker. Se upp med extremt egoistiska, penningorienterade och manipulativa personer. En del av dem är mycket charmiga och förtroendeskapande, bra på att ställa in sig hos högre chefer i styrelser eller bland ägare. Är lönen så "låg" som 1 miljon/år är de nog inte intresserade ...

Ett utpräglat intresse för pengar samvarierar med dålig social anpassning, en manipulativ attityd och låg emotionell intelligens (Engelberg & Sjöberg, 2006, 2007). Den låga emotionella intelligensen kan tyda på låg empati vilket i sin tur kan förklara de osannolika klavertramp som gjorts när det gäller chefslöner och bonusar. Man förstod inte vilken reaktionen skulle bli, vilket tyder på extremt låg empatisk förmåga - minsta barn kunde begripa att det var fel tillfälle att höja löner och bonusar, och ännu värre att försöka dölja det.

Det vi ser idag är också de destruktiva effekterna av extrema löner. De skapar kortsiktighet och girighet, blindhet inför den sociala och politiska verkligheten. Pengarna har blivit ett egenintresse. Lägg härtill den demoraliserande effekten i företaget med alla dess hårt arbetande och skickliga anställda, och på samhället i stort.

Det hela är absurt. Om jag tjänar 7 miljoner, vad ska jag göra med 2 till? Man kan i vårt land leva ett mycket gott liv med en lön på mycket lägre nivå än 7 miljoner, t ex 1 miljon. Det finns risker med höga löner, också för ens familj. Jag tror inte barn mår bra av att föräldrarna simmar i pengar. Hur mycket lyxkonsumtion orkar man med?

De senaste löneskandalerna illustrerar på ett tröttsamt sätt att myten om direktörseliten fortfarande är vid full vigör, trots att det många gånger påvisats att det är just en myt det handlar om. Varför tror man på den? Jag skulle tro att det handlar om ett litet gäng som sitter i varandras styrelser och stöder varandra. Det är en sorts ny adel, påpekades det för några år sedan i DI. Medlemmarna av klubben ger varandra tillfälle att ta ut stora belopp ur företagen i det föregivna syftet att detta behövs för att de ska vara motiverade nog för att jobba effektivt. Vi andra vanliga människor, däremot, jobbar hårt och effektivt på helt andra villkor. Är det inte bedrövligt?

Uttalanden från ordföranden för AMF Pension tyder nu på att han fortfarande tror att de måste betala fantasilöner för att få ett bra resultat. Så det fortsätter, och fortsätter, och fortsätter...

I SVT:s program Agenda den 15 mars visade det sig att både Jacob Wallenberg och Wanja Lundby-Wedin trodde att det var nödvändigt med extremt höga löner (och bonus, men nu ska det heta "rörlig lönedel") för att få "de bästa". Bevis för denna tes saknas, det är bara en fråga om tro. En intressant följdfråga: om man nu tar bort bonusen (vad den nu än kallas) - blir det inte katastrof för företagen om nyckelpersoner tappar motivationen och börjar surt missköta sig (även om de har fast lön i intervallet 5-10 miljoner per år)?

Bilden föreställer en karaktär som ger många exempel på hur besatthet med pengar går samman med social inkompetens. Men visst kunde verkliga personer ur historien också ha nämnts: Henry Ford den äldre och Ivar Kreuger för att bara ta ett par namn jag kommer att tänka på.

Forskning

Det vore intressant att undersöka uppfattningar som styrelsemedlemmar har om behovet av höga löner för att försäkra sig om goda resultat. Varifrån kommer idéerna? Har de någon saklig grund, t ex i forskning? Hur går rekryteringen av cheferna egentligen till? Är den så upplagd att man kan vara äsker på att få "eliten"?

Referenser

Engelberg, E., & Sjöberg, L. (2006). Money attitudes and emotional intelligence. Journal of Applied Social Psychology, 36, 2027-2047. Här.

Engelberg, E., & Sjöberg, L. (2007). Money obsession, social adjustment, and economic risk perception. Journal of Socio-Economics, 36, 689-697. Här.