Stalin som ung

Simon Sebag Montefiore har skrivit en skrämmande och fascinerande bok om Stalins första 37 levnadsår, tiden innan han blev minister i Lenins regering år 1917. (”Young Stalin”). Den blivande tyrannen och massmördaren beskrivs så att man kan ana hur hans personlighet, tidigt etablerad, till en viktig del förklarar vad som hände i Sovjetunionen när bolsjevikerna kommit till makten.

Stalin föddes i Georgien, i den lilla byn Geri. Hans far var skomakare, till en början framgångsrik med flera anställda men snabbt försjunken i alkoholism och bitterhet över osäkerheten om han verkligen var Josefs far. Han misshandlade sin hustru svårt och även sonen. Modern var en attraktiv och viljestark kvinna som satsade allt på sitt enda överlevande barn (två syskon dog i späd ålder). Josef var tidigt utvecklad och uppenbart begåvad, moderns dröm var att han skulle bli präst. Han sattes i förberedande prästutbildning, trots faderns protester och ihållande försök att tvinga honom till hantverksutbildning. Han ville att Josef skulle bli skomakare. Modern hade hjälp av flera framstående män i byn och lyckades få igenom att Josef fortsatte sin utbildning och t o m antogs till ett berömt prästseminarium i Tbilsi. Sin breda begåvning visade han också under tonåren i poesi, som blev publicerad och mycket uppskattad.

Men Josef var självständig och rebellisk. Poet var inte ett framtidsyrke för honom, inte heller präst. Kyrkans lära trodde han inte på. Det ryska samhället med sin auktoritära struktur och stora olikheter mellan klasserna förkastade han tidigt till förmån för marxismen. Han avbröt prästutbildningen och gav sig med liv och lust in i terrorismen. Sabotage, bankrån, piratdåd på Svarta Havet, utpressning etc var vad han sysslade med, allt för att öka motsättningarna i samhället och för att få in pengar till Lenins parti. Lenin hade blivit hans stora auktoritet.

Stalin fick tidigt en ledarroll. Han eftersträvade makt och var starkt dominerande, enligt många också karismatisk. Han var kreativ, intelligent, noggrann och starkt målmedveten. Han var också oerhört aggressiv och saknade normala moraliska föreställningar. Allting underordnades det stora målet: revolutionen. Han hade många kvinnoaffärer och åtskilliga barn, men han övergav dem snabbt. Han hade inget normalt arbete innan han blev minister år 1917, om nu det ska kallas normalt arbete…

Det politiska våldet var Stalins program mycket tidigt. Motståndarna hade ingen rätt att leva – när så var möjligt röjdes de ur vägen. När han väl blev enväldig diktator i Sovjetunionen ägde han allas liv. En nyck räckte för att hela familjer skulle utplånas. Det fanns inget rättsväsende värt namnet, ingen fri opinionsbildning och ingen yttrandefrihet. En oerhört aggressiv, amoralisk och begåvad tyrann hade av kommunismen förts fram till den högsta makten och det samhälle han skapade var avskyvärt. Vänstern vägrade länge att se denna verklighet. Östen Undén, svensk utrikesminister och socialdemokrat, hävdade envist och med stor emfas att Sovjetunionen var en ”rättsstat”. Det påminner om andra fall när samma blindhet gjort att ledande socialdemokrater gett sitt stöd till mördarregimer som Pol Pot i Kambodja på 70-talet.