fredag 12 juni 2009

Riskhysteri?


Det är ett ofta återkommande argument att risker i stort inget är att bekymra sig om, och att de som gör det är hysteriska eller gör det för att de tjänar pengar på andras irrationella beteende. Nu senast återkommer denna sorts resonemang i en bok av Alcabes (2009), hårt kritiserad i en recension i dagens nummer av Science (Foster, 2009).

Den senaste oron gäller den s k svininfluensan, som gudskelov inte tycks vara så allvarlig som man först kunde befara. När sådant händer dyker det alltid upp debattörer och journalister som skriver om "hysteri" och föreslår att alltsammans är skoj som några tjänar en massa pengar på. Men de glömmer - tills det är för sent - att risker faktiskt finns, att nya virus tillkommer hela tiden och att några av dem kan vara farliga. Vad är slutsatsen av ännu ett falskt alarm? Att vi ska sluta bry oss och lugnt leva under antagandet att inget ont någonsin kan hända oss?

Riskförnekande är mycket vanligare än motsatsen. I en pågående studie av befolkningen i EU (samtliga medlemsländer, ca 25 000 deltagande personer) frågade vi om risker med kemikalier i 13 vanliga typer av konsumentprodukter, från växtskyddsmedel till textilier och tandkräm. Bilden ovan visar fördelningen av antalet produkter som ansågs kunna innehålla farliga kemikalier. Märk hur stor övervikten är av de som svarade noll eller ytterst få risker. Den delen av befolkningen som är riskbekymrad är en minoritet. Det som behövs är inte mindre utan mera riskmedvetande.


Referenser

Alcabes, P. (2009). Dread. How fear and fantasy have fueled epidemics from the Black Death to Avian Flu. New York: Public Affairs.

Foster, K. R. (2009). Epidemics of fear. Science, 324, 1393.

2 kommentarer:

"the best way to predict the future is to invent it" sa...

Läst en undersökning i från Österike om "förenekande" om miljöhot där ansågs att 80 procent "skyddade" sig med försvar mot denna "verklighet".

Nyligen disputerade en psykolog gbg på hur olika samhällsgrupp (journalister, konsumenter, andra forskaergrupper (etc) reproducerar verklightsbilder och riskscenarier.
Gissar att er pågående studie speglar en del av dessa frågeställningar. Kan man tala om ett förenekande av växthuseffekt i vår tid (trots alla larmrapporter)? Hur skildrar ni i så fall det?

Lennart Sjöberg sa...

Den vanligaste reaktionen på risker är att förneka dem, speciellt om de gäller ens egen person. Det finns inte många tydliga fall av "panik" i stora grupper och de som finns diskuterade i litteraturen har gällt kortvariga reaktioner och troligen små grupper. Men det har varit en bra "story" att blåsa upp i media och av en del riskforskare. Vad förnekande och försummande av risker beror på har jag skrivit om bl a i denna referens som kan laddas ner från min personliga hemsida (just nu under rekonstruktion, bör fungera nästa vecka):

Sjöberg, L. (2007). Försummade risker. (Neglected risks). In G. Derefeldt & G. Sjöstedt (Eds.), SDSS Årsbok 2007. Strukturerad osäkerhet, ostrukturerad säkerhet i en globaliserad värld (pp. 39-51). Stockholm: Utrikespolitiska institutet.