Test, betyg och social bakgrund

Bilderna visar Sir Francis Galton - kusin till Darwin - en mycket intelligent person. Galton är en portalgestalt i utvecklingen av psykologisk testning.

Debatten om IK-testens verkliga värde är en evig följetong. Det finns massor av undersökningar som visar på samband mellan test och olika typer av framgång, som skolbetyg, men kritiker har ofta hävdat att dessa samband är rena artefakter och beror på social bakgrund. Social bakgrund har effekt både på betyg och test, sägs det. Detta är sant, men hur stark är effekten och kan den verkligen förklara all prognosförmåga hos testen? En stor genomgång av frågan publiceras nu av Sackett et al. (2009), som finner att social bakgrund bara förklarar en mindre del av sambandet mellan test och skolframgång. Resultaten är mycket tydliga.

Sackett et al. gör en kvantitativ analys av frågan och bygger på ett omfattande empiriskt material. Kan den motverka kritikerna som ofta tycks vara mera ideologiskt än sakligt motiverade? Man kan ju hoppas, men fördomarna mot intelligenstest verkar sitta djupt. Det är ju en provokativ tanke att somliga är "smartare" än andra, och kanske vore världen bättre om alla var precis lika. Men när det nu inte är på det sättet är det väl klokt att acceptera verkligheten som den är?Alla har ju sama värde och samma rättigheter.

Fördomarna mot IK-test tror jag understöds av vad man får lära sig om dessa i vissa former av utbildning på gymnasier och högskolor. En gång gjorde jag en kritisk analys av en ofta använd lärobok som hette "Myten om intelligensen", - se Sjöberg (1982), här.. När jag läser min analys nu tycker jag argumenten fortfarande är hållbara. Senare forskning har dessutom understött mina slutsatser och något empiriskt stöd för Liungmans många kritiska argument har inte framkommit.


Referenser

Sackett, P. R., Kuncel, N. R., Arneson, J. J., Cooper, S. R., & Waters, S. D. (2009). Does socioeconomic status explain the relationship between admissions tests and post-secondary academic performance? Psychological Bulletin, 135(1), 1-22.

Sjöberg, L. (1982). Test, betyg och urval. In L. Sjöberg (Ed.), Upplevelse och prestation. Några utvecklingslinjer inom teoretisk psykologi (pp. 83-125). Lund: Doxa. Här.

Attitydmodeller

Attityd är ett helt centralt begrepp inom socialpsykologin och har så varit mycket länge. Olika defintioner, många mycket oklara, har föreslagits. Till sist tycks man ha tröttnat på att stöta och blöta termens innehåll och stannat vid att attityd är en värdering av ett objekt eller begrepp som bra eller dåligt, i varierande grad. Det är onekligen enkelt att studera attityd i denna mening. En mycket populär definition användes ofta i undervisningen och den sa att attityder uttrycks i känslor, åsikter (beliefs) och beteenden. Den faller bl a på det enkla förhållandet att beteenden inte alls är enbart uttryck för attityder och att sambandet attityd-bettende är ett stort problem i sig (Sjöberg, 1982).

Fishbein formulerade en modell där han antar att attityden är en funktion av åsikter och värden, ungefär som en förväntat värdemodell (Fishbein & Ajzen, 1975). Attityden är alltså kognitivt och rationellt baserad. Det är en attraktiv tankemodell men den stämmer dåligt på data (Sjöberg & Biel, 1982; Sjöberg 1999). Både åsikter och värderingar tycks ha samma grund som attityden, i en föreställning som väcks till liv om objektet, i ett visst sammanhang.

Attityden konstrueras i ett visst sammanhang, och åsikter och värden fullföljer funktioner, t ex retoriska sådana. Sjöberg och Montgomery (1999) fann ett fenomen som vi kallade dubbelförnekande: ett illa omtyckt attitydobjekt anses inte ha en stark relation till något som är positivt, men detta positiva förnekas samtidigt också. Den som är negativ till invasionsförsvar anser inte att det skulle föra nytta men inte heller att det behövs. Viklund och Sjöberg (2008) fann liknande fenomen i en studie av förtroende.




Referenser

Fishbein, M., & Ajzen, I. (1975). Belief, attitude, intention, and behavior: An introduction to theory and research. Reading, MA: Addison-Wesley.

Sjöberg, L. (1982). Attitude-behavior correlation, social desirability and perceived diagnostic value. British Journal of Social Psychology, 21, 288-292.

Sjöberg, L. (1999). Attitudes, opinions and values: models and dynamics. In P. Juslin & H. Montgomery (Eds.), Judgment and decision making: Neo-Brunswikian and process-tracing approaches (pp. 219-242). Mahwah, NJ: Erlbaum. Här.

Sjöberg, L., & Biel, A. (1983). Mood and belief-value correlation. Acta Psychologica, 53, 253-270. Här.

Sjöberg, L., & Montgomery, H. (1999). Double denial in attitude formation. Journal of Applied Social Psychology, 29, 606-621. Här.

Viklund, M., & Sjöberg, L. (2008). An expectancy-value approach to determinants of trust. Journal of Applied Social Psychology, 38, 294-313. Här.

Fenomenologisk psykologi

Jag har alltid varit intresserad av psykologi som en vetenskap om uppevelser snarare än beteende. Behaviorismen satte sin prägel på psykologin ännu omkring 1960 när jag började studera ämnet, och jag fann det bedrövligt. Jag kunde bara inte tro att det skulle gå att basera en intressant vetenskap på studier av djurs beteende, men Skinner hade ju fått ett enormt genomslag i efterföljd till Pavlovs och Watsons studier av betingade reflexer. Utvecklingen har ju sedan också lämnat idén om att "learning" skulle kunna vara en bas för psykologin - "learning" i en helt speciell betydelse som inget hade att göra med hur människor skaffar sig kunskaper och förmåga.

Fenomenologin var lockande och under min tid i Göteborg drev jag en seminarieserie på det temat. Det tycks mig fortfarande som ett spännande alternativ, se min artikel nedan. Men akademiska psykologer har sällan intresse och förståelse för denna tradition. Visserligen studerar man upplevelser, men det sker rutinässigt och helst med från USA importerade standardmetoder som inte ifrågasätts. Det kostar f ö på att ifrågasätta eftersom akademisk karriär kräver publikationer och tidskrifterna förutsätter att standardmetoder har använts.

Lite trist det där. Roligare och bättre att frigöra sig från traditioner, och att tänka själv. Jag hoppas min artikel kan vara till nytta i det syftet även om den har några år på nacken.



Referens

Sjöberg, L. (1982). Fenomenologisk psykologi. In L. Sjöberg (Ed.), Upplevelse och prestation. Några utvecklingslinjer inom teoretisk psykologi (pp. 126-157). Lund: Doxa. Här.

Big Five Plus

Testet presenteras i en kortfattad föreläsning (10 minuter)här.

Svårt att få en uppsatsidé?

Det är mycket vanligt att studenter klagar på att de inte har några idéer. Det är säkert sant, men helt onödigt. Alla kan få bra idéer för uppsatsarbeten och forskning. Jag har försökt hjälpa till genom att ge förslag i mina blogginlägg, och kommer att fortsätta med det. Det är bara att ta för sig.

Det kan också vara till nytta att läsa lite om kreativitet, se t ex en utmärkt liten bok av Kaufmann (2006) (norsk läsövning).

De Bono är kreativitetens grand old man, han har många föreläsningar på nätet. Här är en. Och här finns en utmärkt artikel om hur man kan få forskningsidéer, en till här. och en till här.Jag har gjort en presentation av kreativitet med inriktning mot att skapa forskningsidéer för uppsatser, se här. En artikel på samma tema kan också vara till hjälp, se här.

Men sen då? För att sätta igång och jobba effektivt måste man känna intresse, helst starkt intresse, för idén. Det finns en hel del inre och yttre fiender till kreativ aktivitet. Bristande självförtroende och stark respekt för auktoriteter är två av de värsta. Skrivkramp, att dras till roligare och lättillgängliga nöjen är andra. Eller övertro på "inkubation", att jobbet s a s görs i det omedvetna när man sysslar med annat. Det kan hända, men är sällsynt. Huvudregeln är att idéerna och intresset kommer när man sätter igång och jobbar. Därför är det bra med en "deadline", ett stoppdatum. Arbeta alltid med stoppdatum. När du lägger ett arbete åt sidan på obestämd tid med ett "principbeslut" att göra det klart "någon gång framöver" är risken mycket stor att det aldrig blir färdigt. Eller efter år och decennier. Jag känner flera som tog 20-30 år på sig för att göra klar en avhandling, ännu fler som aldrig blev klara. Sapadin (1996) har skrivit en bra bok om hur man bekämpar sin tendens att skjuta på saker och ting, se referens nedan. Här finns en sajt med bra tips.

PS Bilden visar detaljer i en husfasad av Barcelona-arkitekten Gaudi. Det finns många gemensamma egenskaper hos konstnärlig kreativitet och kreativitet i forskning. Gaudi var bedövande kreativ. Arkitektur i Sverige är tyvärr ofta motsatsen, se Arkitekthögskolan i Stockholm, stadens mest avskydda hus.

Referenser

Kaufmann, G. (2006). Hva er kreativitet? Oslo: Universitetsforlaget.

Sapadin, L. (1999). Beat procrastination and make the grade. The six styles of procrastination and how students can overcome them. Harmondsworth, Middlesex: Penguin.

Sjöberg, L. (2003). Good and not-so-good ideas in psychological research. A tutorial in idea assessment and generation. VEST: Journal for Science and Technology Studies, 16, 33-68. Här.

Föreläsning: Positiv psykologi och lycka

Tal Ben-Shahar vid Harvard har gett en föreläsning om positiv psykologi som sägs vara den bästa psykologiföreläsningen på Internet. Positiv psykologi är en ny vinkling på psykologin som tog sin utgångspunkt i att ämnet dominerats av studiet av negativa tillstånd. Det är nog fortfarande på det sättet men en hel del har hänt de senaste 15 åren. Det finns t ex en stor Handbook of positiove psychology (Snyder och Lopez). Ben-Shahars föreläsning, här, är verkligen värd att ta del av. Den tar 2 timmar. Kanske man kan lära sig att bli lite lyckligare, vem vet...

Avsluta med Alphavilles Forever young!

Föreläsning: Lycklig av att spendera en massa pengar?

Benjamin Wallace ger en mycket underhållande föreläsning på 17 minuter här. Är extremt dyra viner värda sitt pris, eller extremt dyr japansk biff? Nja, det är de nog inte. Men bara kunskapen om hur dyra de är kan göra upplevelsen starkare. Bara vi tror att produkterna är fantastiska suggereras vi till att känna att de faktiskt är det. Jag har aldrig åkt i en Rolls Royce men inbillar mig att det skulle vara något speciellt, så kanske är det faktiskt det (för mig). Kommentaren visar hur ytlig jag är, men det var väl ingen nyhet.

Forskning

Hur mycket som helst kan göras på suggestion och placebo-effekter, och det kan gälla konsumentbeteende och mycket annat. Somliga människor är mera suggestibla än andra, och jag tänker på en klassiker som Stukáts avhandling från 1958. Ska kanske återkomma om detta, och om hypnos.


Referens

Stukát, K.-G. (1958). Suggestibility: A factorial and experimental analysis. Stockholm: Almqvist & Wiksell.

Föreläsning: övertalning och påverkan

Robert Cialdini är en mycket välkänd forskare inom socialpsykologin. Här finns en kort sammanfattning som han gjort av sin forskning om vad som är effektiva sätt att påverka: Här.

Den här videon tar bara tre minuter.

Jag kommer att bygga ut denna del av bloggen. Det ska bli många flera föreläsningar om intressanta ämnen. De ges av världsberömda forskare och det kostar inte ett öre att ta del av dem. Bättre än att lyssna till inte fullt så världsberömda lokala storheter som vill ha 950 kronor för en frukost.

Referens

Cialdini, R. B. (2005). Påverkan. Stockholm: Liber.

Alldeles för intressant...

Intresse skapar motivation och är grunden för kreativitet. Så långt är allt väl. Men intresse har också en baksida. Eller kanske flera.

Mayer et al. (2008) visar hur inlärning kan störas av intressanta detaljer i det material som studeras. Dessa kan nämligen dra uppmärksamheten bort från väsentligheter. I ett vidare perspektiv kan starka intressen (passioner) leda till att allt annat offras för dem, till stor nackdel för livskvaliteten (och för omgivningen).

Det är en delikat fråga hur mycket man ska utnyttja intressen för att skapa motivation och inlärning. Blir det för mycket av det färgstarka och konkreta försvinner principerna och djupet. Blir det för lite konkretion väcks inte intresset alls. Ett exempel: när jag var barn blev jag väldigt intresserad av svensk historia. Jag läste och slukade alla banden av Topelius "Fältskärns berättelser", som idag skulle kallas en såpa och som handlar om två släkters öden och äventyr och svensk stormaktstid. Mitt historientresse är fortfarande mycket inriktat på det konkreta och mänskliga detaljer, medan 12 volymer av Nationalencyklopedins världshistoria samlar damm på min bokylla. De var en stor besvikelse med sin snustorra "vetenskaplighet", dåliga språkbehandling och politiska korrekthet. Vem vill läsa sådant? Intressant nog har förlaget försökt lätta upp med hjälp av massor av bilder och en del detaljboxar. Javisst, det är kul att titta på bilderna. "I look at the pictures as I turn the pages", sjunger Garfunkel, och "don't know much about history".

Sandemose har skrivit: "Mord og kjærlighet er det eneste som er verd å skrive om". Kanske man skulle lägga till existens, makt och pengar. Men listan blir inte så lång. Det vardagliga och konkreta hör knappast hit. I Widerbergs film "Kärlek 65" säger Keve Hjelm, som spelar demonregissören, "Jag skulle vilja göra en film lika konkret som något som sägs över ett frukostbord". Tjaha. "Räck mig marmeladen är du snäll" - det är ju bara banalt.


Uppsatser och forskning:

Det finns stora individuella skillnader i hur lätt man intresserar sig för något. Jag har använt mig av en skala, "boredom proneness scale", se här, för referens till skalan och en bra artikel om uttråkning. Den svenska versionen skulle kunna användas på många sätt, t ex i relation till könsskillnader, ålder och intelligens eller studieresultat. Lite djupare skulle man kunna gå i vad det är som gör olika material om samma fakta olika intressanta, och i studier av passionerade intressen av olika slag, som jag skrivit om tidigare på denna blogg.


Referens

Mayer, R. E., Griffith, E., Jurkowitz, I. T. N., & Rothman, D. (2008). Increased interestingness of extraneous details in a multimedia science presentation leads to decreased learning. Journal of Experimental Psychology: Applied, 14(4), 329-339.

Tid för studier, tid för lektioner: Vad måste utbildning kosta?

I dagens nummer av DN läser jag att högskolorna numera bara har råd att ge 4 timmars lektioner/föreläsningar per vecka i humaniora och samhällsvetenskaper. Det är ungefär vad jag fick när jag påbörjade mina studier i psykologi omkring 1960. Vi lärde oss en hel del ändå. Frågan är vilken användning av studentens tid som leder till bästa resultatet för en viss kostnad. Lektioner och föreläsningar är en passiviserande form av utbildning; man vill vara aktiv själv, se Sjöberg (1997), här.. Gruppövningar i små grupper är bättre men dyrare. Grupperna måste vara mycket små för att de ej ska helt domineras av ett fåtal talföra personer på alla andras bekostnad - det blir dyrt.

Att läsa kurslitteratur har i alla tider varit ett huvudmoment, men läsning tar tid och är inte så populärt. En upprörd student på HHS kom en gång för att klaga på en tentamen jag anordnat: "För att klara den tentan måste man ha läst boken!". No comment. Själv läste jag all kurslitteratur noga 3 gånger i mina lic-kuser. Jag undrar om någon mer än jag har gjort det - det ger faktiskt bra effekt på förståelse och minne. Ett tips, alltså. Men en sådan insats kräver nog också ett starkt intresse...

Numera finns en stor mängd gratiskurser på högskolenivå på nätet, se t ex här. De ges av världsstjärnor vid de stora berömda amerikanska universiteten och det är väl få svenska universitetslärare som kan komma upp på den nivån. Det är personer som är aktiva och framgångsrika forskare i de områden som de undersvisar inom - också det ett kvalitetskrav som svenska högskolor sällan når upp till när det gäller grundutbildningen. Var och en med egen uppkoppling till Internet kan alltså numera skaffa sig kvalificerad utbildning gratis, och utan att lämna hemmet. Det är på engelska förstås, så på köpet skärper man sina språkkunskaper. Högskolorna borde kunna rekommendera sina studenter dessa möjligheter som komplettering till sitt eget begränsade utbud.

Men tillbaka till det där med tid. Antalet studietimmar per vecka tycks sällan bli 40 inom humaniora och samhällsvetenskap. Kraven är för låga, möjligheterna till aktivering för små. Kanske misslyckas man också med att väcka och vidmakthålla studenternas intressen. För intresse krävas "lagom svåra utmaningar" (Silva, 2006); se också Sjöberg (2006), här. Det vore intressant att studera hur det ligger till med hjälp av metoder för att undersöka slumpmässigt valda handlingar; sådana metioder ger ett tvärsnitt av tidsanvändningen under den vakna delen av dygnet. Jag påbörjade sådan forskning på 70-talet och senare gjordes den med ett flertal studentgrupper, se Sjöberg och Magneberg (1990), här. I ett mycket senare arbete kunde jag konstatera att denna metodik nu är ganska spridd, omfattande referenser till olika tillämpningar finns i min studie av TV-tittande som "a favorite waste fo time" (Sjöberg och Magneberg, 2007), se här. I den artikeln finns en jämförelse med annan liknande metodik. I efterhand har jag insett att en sak vi missade var att fråga om vanor.

Det finns mycket att forska på här!


Användning av tiden inom utbildning med lite eller mycket schemalagd undervisning, eventuellt i relation till studieresultat

Konkurrenter om studenternas tid

Vanans roll i tidsanvändning i studier och annans verksamhet. (Det finns en intressant aktuell diskussion om vanor inom socialpsykologin).

Resultat av att följa undervisning på Internet i stället för lokalt: inte bara m avseende på studieresultat utan också mera generellt, t ex när det gäller sociala relationer och ensamhet, se Engelberg, E., & Sjöberg, L. (2004). Internet use, social skills and adjustment. CyberPsychology & Behavior, 7(1), 41-48. Här.

Mera allmänt om faktiskt förekommande beteende snarare än retrospektiva rapporter på frågeformulär eller i intervjuer - det har tagit lång tid för psykologer att faktiskt börja studera beteende! Här finns mycket att göra. Ett exempel är hur de nya media påverkar våra liv. Min TV-studie är ett första litet steg.



Referenser

Engelberg, E., & Sjöberg, L. (2004). Internet use, social skills and adjustment. CyberPsychology & Behavior, 7(1), 41-48. Här.

Silvia, P. J. (2006). Exploring the psychology of interest. New York: Oxford University Press.

Sjöberg, L. (1997). Studieintresse och studiemotivation. Stockholm: Svenska Arbetsgivareföreningen och Institutet för individanpassad skola. Här.

Sjöberg, L. (2006). What makes something interesting? (Review of the book, Exploring the Psychology of Interest by Paul J. Silvia). PsycCRITIQUES, 51 (46, Article 4), No Pagination Specified. Här.

Sjöberg, L., & Magneberg, R. (1990). Action and emotion in everyday life. Scandinavian Journal of Psychology, 31(1), 9-27. Här.

Sjöberg, L., & Magneberg, R. (2007). Action sampling of tv viewing: A favorite waste of time. Journal of Media Psychology, 12(2). Här.

Vidskepelse - psykologisk analys

I ett nyligen utgivet nummer av Observer ger Eric Wargo en intressant diskussion av vidskepelse. Vidskepelse är mycket vanlig, inte minst inom sporten. McCain är tydligen en mycket vidskeplig person, något som framkom under förra årets valrörelse. Mycket "knock on wood", vägra bo på 13:e våningen (den döptes om) osv. Kanske hade han "lärt sig" vidskepliga ritualer under sin tid som flygare. Vidskepelse kanske är harmlös ibland, men undantag finns ju (Vodoo-döden). Vidskepelse kan t o m vara något positivt; King et al. (2007) rapporterade resultat som tyder på att ett positivt stämningsläge kan vara resultat av vidskeplighet, och leda till vidskepligt beteende. (Men motsatsen är onekligen också en möjlighet för alla som tror på spöken). I vår egen forskning fann vi samband mellan riskupplevelse och vidskepliga New Age-övertygelser, se här. Min artikel om nyandlighetens psykologiska rötter kan också vara intressant i sammanhanget (Sjöberg, 2006), liksom den om "ångestkapitalet" (Sjöberg, 2000).

Uppsatser och forskningsrapporter på det här temat kan handla om:

- Förklaringar av vidskepelse utifrån kognitiv psykologi (se Wargos artikel och Vyse, 1997)

- Relationen mellan stämnningsläge och/eller emotionella reaktioner och vidskepelse

- Relationen vidskepelse och nyandlighet (se mina artiklar)

- Könsskillnader, åldersutveckling, utbildningsnivåer

- Hur vi upplever personer som är vidskepliga jämfört med dem som inte är det

- Politikers, idrottsmäns och andras vidskeplighet

- Personlighet (t ex jagstyrka) och vidskepelse

Hör av dig så kan jag nog utveckla idéerna eller föreslå fler!


Referenser

King, L. A., Burton, C. M., Hicks, J. A., & Drigotas, S. M. (2007). Ghosts, ufos, and magic: Positive affect and the experiential system. Journal of Personality and Social Psychology, 92(5), 905-919.

Sjöberg, L. (2000). Exploatering av ångestkapitalet. Folkvett, 18(3-4). Här.

Sjöberg, L. (2006). Nyandlighetens psykologiska rötter. Folkvett, 24(2), 6-14. Här.

Sjöberg, L., & af Wåhlberg, A. (2002). New age and risk perception. Risk Analysis, 22(4), 751-764. Här.

Vyse, S. A. (1997). Believing in magic. The psychology of superstition. New York: Oxford University Press.

Wargo, E. (2008). The many lives of superstition. Observer, 21(9), 18-24.

Årsrapport

Jag har sammanfattat min verksamhet under 2008, kan laddas ner här. Den innehåller kortfattade kommentarer främst om min forskning samt en referenslista med årets publikationer.

Det har varit mycket jobb med den här bloggen och de 118 inlägg som listas i årsrapporten, med länkar. Bloggen är en ständig uppgift, men inte en belastning eller en börda, utan en stimulans att söka efter nya uppslag i forskning och debatt. Förhoppningsvis har den gett läsarna en del idéer. Skriv gärna till lennartsjoberg@gmail.com och berätta i så fall, eller tala om vad ni tycker om bloggen och hur den göras bättre. Jag hoppas den kan ge uppslag till forsknings- och uppsatsämnen, eller till en och annan insikt. Eller protester och invändningar för den delen. Det har varit klent med sådana.

Under året var det två stora arbeten som avslutades: konstruktionen av personlighetstestet Big Five Plus, som ju behandlats på många ställen i bloggen, och en studie av attityder till och riskuppfattningar om slutförvar an använt kärnbränsle. Jag fortsätter att forska om riskuppfattningar (kemikalier, ett stort EU-projekt där data ska samlas in i alla medlemsstaterna i början av detta år), medarbetarundersökningar och kreativitet. Kanske en del annat också, vem vet.

Någon skrev att idealet för en pensionär väl ändå är att sitta och meditera vid havet. Tjaha. Men det är sant att jag läser mycket skönlitteratur och fackböcker (mest historia) utanför min forskningsverksamhet. Och lite långsamt håller jag på att bli klar med egna skönlitterära projekt...

Pasteuriserad psykologi

Reich (2008) har skrivit en tankeväckande artikel där han kritiserar vad han kallar en linjär modell för grundforskning och tillämpning i psykologin. En sådan modell utgår från att grundforskningen bedrivs utan tydlig anknytning till praktiska problem, och att dess resultat sedan tillämpas. Reich menar att det gått ganska dåligt med psykologins utveckling därför att man saknat en integrering med de praktiska problemen. Det stora skolexemplet på ett annat sätt att arbeta är Pasteur som utgick från praktiska problem, t ex inom vinodlingen, och löste dem genom utveckling av grundläggande teori (teorin om mikroorganismer), som fick ett enormt genomslag både teoretiskt och praktiskt. Ett exempel från psykologin är Cialdinis forskning om social påverkan, som startade med hans Walraffing inom försäljning och reklam och som så småningom resulterade i en av de mest framgångsrika socialpsykologiska studierna någonsin, se referens nedan.

Att som Cialdini prioritera fenomenen och den personliga upplevelsen och erfarenheten av dem är nog "ingen dum idé" (Glaser & Strauss, 1967). Freud gjorde samma sak, bortsett från att hans insats numera blivit starkt ifrågasatt. Men ingen kan förneka att han skapade ett enormt teoribygge på grundval av praktiskt kliniskt arbete. Kanske ska han ses som ett varnande exempel på hur detta sätt att arbeta kan gå snett - när man nämligen inte kopplar det med noggrann kritisk prövning av idéerna.



Referenser

Cialdini, R. B., & Trost, M. R. (1998). Social influence: Social norms, social conformity, and compliance. In D. T. Gilbert, S. T. Fiske & G. Lindzey (Eds.), The handbook of social psychology. Vol. II (pp. 151-192). Boston: McGraw-Hill.

Glaser, B. G., & Strauss, A. L. (1967). The discovery of grounded theory: Strategies for qualitative research. Chicago: Aldine.

Reich, J. W. (2008). Integrating science and practice: Adopting the pasteurian model. Review of General Psychology, 12(4), 365-377.

Resultatorientering lönar sig - särskilt nu

Medarbetarundersökningar kan vara hur stora och ambitiösa som helst men leder inte till förbättringar om de inte kopplas med tydliga, konkreta och realistiska mål. Ett effektivt sätt att formulera mål är i förhållande till en standard som Investors in People (IiP), se min och Mona Nettelmans artikel i Nordisk Industri som just publicerats, här.

IiP togs fram i Storbritannien för ca 15 år sedan och används idag av 41 000 (!) företag. 41 000 företag kan inte ha fel! Stora ekonomiska vinster dokumenterades av Michaelis och McGuire (2004).

En färsk utvärdering föreligger nu från ett av Storbritanniens ledande forskningsuniversitet, Cranfield University (Bourne et al., 2008). De ger en heltäckande översikt av forskningen om IiP, som är omfattande, och rapporterar en egen studie av ett stort antal företag. Avancerade statistiska analyser visar att det troligen finns en påverkan av IiP-certifiering och arbete enligt sådana principer.

IiP-forskningen har huvudsakligen gjorts i England, men det finns inga skäl att tro att slutsatserna inte gäller också i Sverige. Bourne et al. understryker betydelsen av målsättningar, att företaget och personalen strävar efter att nå samma mål. Det är naturligtvis ett fundamentalt villkor som är lika viktigt i Sverige.

Lågkonjunkturen gör det ännu viktigare att satsa på personalen och att arbeta mot tydliga mål i förbättringsarbetet, för att uppnå en standard. För den som siktar högre, mot "elitserien", kommer nu nästa steg: Investors in People Profile, varom mera inom kort.


Referenser

Bourne, M., Franco-Santos, M., Pavlov, A., Lucianetti, L., Martinez, V., & Mura, M. (2008). The impact of investors in people on people management practices and firm performance. Cranfield, Bedfordshire: Centre for Business Performance, Cranfield School of Management. Här.

Michaelis, C., & McGuire, M. (2004). Investors in people: Impact assessment. Birmingham, UK: Databuild: Research and Solutions.

Sjöberg, L., & Nettelman, M. (2008). Lågkonjunktur: Investera i personalen. Nordisk Industri(6), 58. Här.

Risker med militära interventioner

Händelserna i Gaza är ännu ett exempel på militär intervention. Beslutsfattandet som ligger bakom är fördolt för oss. Israel vill ha slut på raketangreppen, det är ju klart, men hur har de utvärderat riskerna? Många som kommenterar konflikten är övertygade om att Israel bara förvärrar situationen och att ingreppet inte kommer att lösa någonting. Vertzberger har skrivit en intressant bok där han noga går igenom ett antal historiska exempel på militära interventioner. Jag har skrivit en essä med anledning av boken, se här.

Mänskligt beslutsfattande är sällan rationellt. De politiska ledare som startar krig är ofta, kanske alltid, överkonfidenta, dvs de underskattar riskerna och de överskattar den egna militära förmågan. Johnsons (2004) bok på det temat har många övertygande exempel.

Referenser

Johnson, D. D. P. (2004). Overconfidence and war. The havoc and glory of positive illusions. Cambridge, MA: Harvard University Press.

Sjöberg, L. (1999). Risks of military intervention. Contemporary Psychology: APA Review of Books, 44(5), 366-368. Här.

Vertzberger, Y. Y. I. (1998). Risk taking and decisionmaking. Foreign military intervention decisions. Stanford, CA: Stanford University Press.

Svårt att uttala: tråkigt och farligt

Song och Schwartz har en intressant artikel i ett kommande nummer av Psychological Science. De visar att "konstiga" och svåruttalade namn på t ex attraktioner på ett nöjesfält gör att föremålen upplevs som mera riskfyllda och mindre attraktiva. Exempel på svåra termer var Vaiveahtoishi, Tsiischili, och Heammawihio, lätta var Chunta, Ohanzee, and Tihkoosue. Det här resultatet kan vara av relevans både för konsumentpsykologi och för riskforskning.


Referens

Song, H., & Schwarz, N. (2009). If it's difficult to pronounce, it must be risky. Psychological Science, preprint.

Djupt mänsklig girighet

När Skandia-affären seglade upp i december 2003 hörde jag en morgon på radion hur en "etikforskare" på Handelshögskolan försvarade Skandiadirektörernas rofferier som "djupt mänskliga". Jag blev ursinnig och satte mig ner och skrev en artikel som sedan publicerades på Brännpunkt i Svenska Dagbladet. Se referensen nedan.

Nu har fem år gått och vi har sett hur det "djupt mänskliga" lett till en global ekonomisk kris. Fortfarande ger man företagsledare, även inom offentlig sektor, enorma förmåner, i den enfaldiga tron att det behövs och att det bara är ytterst få som kan sköta jobbet.

Skandiacheferna fick behålla sina pengar, på lösa grunder och genom stöd av s k "höga jurister". Jag har träffat människor (jurister, faktiskt) som faktiskt tror att "dessa chefer är en särskild sorts människor som måste ha så stora belöningar för att fungera bra". Men alla andra som gör kvalificerade jobb klarar det tydligen utan en månadslön på 10 miljoner...

För att få bra chefer behöver vi inte astronomiska förmåner, inte ens till statliga bolag som Systembolaget.

Däremot behövs systematisk personbedömning av sökande till jobben. Många chefer misslyckas. En del misslyckanden kan undvikas om man skaffar sig bra information om personligheten hos de sökande, och det kan man göra med väl fungerande personlighetstest, se referens nedan.

Referens

Sjöberg, L. (2003, 3 December). Djupt mänsklig girighet. Svenska Dagbladet, sid. 5.Här.

Sjöberg, L. (2008). Bortom big five: Konstruktion och validering av ett personlighetstest (SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2008:7). Stockholm: Stockholm School of Economics. Här.

Kollektivets kunskap

Många vet mera än en. Genom att på ett enkelt sätt sammanställa kollektivets kunskap når man längst. Min artikel i Psykologtidningen kan laddas ner här.En diskussion med en rysk journalist med anledning av min studie av valprognoserna 2006, som inom kort publiceras i Journal of Forecasting här, ledde till tankar om att experternas prognoser är sämre än allmänhetens speciellt när situationen är ny och obekant, som nu när det gäller finanskrisen. För den ryskkunnige, se denna länk till Moskvatidningen Smart Money.

Ångest och minne

Den traditionella, och mycket vanliga, uppfattningen om "förträngning" säger att vi "glömmer" hotfulla eller pinsamma upplevelser. En omfattande litteratur har visat att detta knappast förekommer - tvärtom minns vi bättre det som hotat oss. Denna slutsats är nu ännu mera stärkt av Mittes (2008) meta-analys av ett stort antal experimentella studier. Vid igenkänning (recognition) fanns ingen effekt av ångest, men vid återkallande av minne (recall) fanns en effekt motsatt den som postuleras av den traditionella teorin: man kom lättare ihåg det som var hotfullt.

Referens
Mitte, K. (2008). Memory bias for threatening information in anxiety and anxiety disorders: A meta-analytic review. Psychological Bulletin, 134(6), 886-911.

Nobelpris i pedagogik

Tidskriften Science annonserar i sitt senaste nummer att de kommer att ge prioritet till rapporter om pedagogisk forskning av hög kvalitet. De är nämligen övertygade om att skolrona behöver göra ett bättre jobb med att få fram intellektuell kapacitet och kompetens. Publicering i Science är varje forskares våta dröm. Det är sådant som leder till Nobelpris i de mest exterma fallen, men även för andra är det enormt betydelsefullt för karriären och möjligheten att få forskningsanslag. Chansen för ett uppsving i pedagogisk forskning är därför stor till följd av tidskriftens nya politik. I numret finns en hel sektion med intressant forskning om pedagogik i anslutning till IT-utvecklingen. Den kognitiva psykologin har mycket att ge inom pedagogiken; vi arbetade för den tillämpningen redan för ganska länge sedan

Intresset för studier är givetvis en central faktor. Matematik och naturvetenskap lockar inte. Det tröttsamt vanliga receptet, som inte hjälper annat än kansake på kort sikt och i liten skala, är att göra ämnena "praktiska". Det tror jag är ett svar på omotiverade elevers egna förklaring: "man har inget praktisk användning av matte". Men det är andra faktorer som styr människors motivation och intressen än kortsiktiga praktiska vinster, se en sammanfattning av forskning om studieintresse här.

Svensk pedagogisk forskning har inte många exempel på internationellt framgångsrik verksamhet, trots enormt stora forskningsresurser. När hörde vi talas om spännande forskning av pedagoger senast? Det finns dock lysande undantag. Den främste pedagogikforskaren i Sverige är utan tvekan professor Ference Marton, Göteborg. Se t ex hans insatser för att drastiskt förbättra pedagogiken när kinesiska barn ska lära sig läsa (Tse et al., 2007).

Nobelpris i pedagogik lär inte vara på gång, men Science öppnar en dörr för pedagoger att höja sin ambitionsnivå. Konsekvenserna lär inte vänta på sig, man kan bara hoppas att svenska forskare tar chansen de också.


Referenser

Hjelmquist, E., Sjöberg, L., & Montgomery, H. (Eds.). (1978). Undervisningspsykologi: Pedagogiska tillämpningar av kognitiv psykologi. Stockholm: Almqvist & Wiksell.

Sjöberg, L. (1997). Studieintresse och studiemotivation. Stockholm: Svenska Arbetsgivareföreningen och Institutet för individanpassad skola. Här.

Tse, S. K., Marton, F., Ki, W. W., & Loh, E. K. Y. (2007). An integrative perceptual approach for teaching Chinese characters. Instructional Science, 35, 375-406.

Stor framgång - Malcolm Gladwells analys

I sin nya bok tar sig Gladwell an frågan om vad det är som skapar stor framgång. Precis som hans tidigare böcker är det fascinerande läsning, den kommer säkert att bli en stor framgång. Gladwell har en sällsynt förmåga att spåra upp intresanta och troligen viktiga forskningsresultat som han beskriver så att det blir som att läsa en spännande deckare. Man lägger inte boken ifrån sig förrän man kommit till sidan 285.

En annan sak är om han har rätt. Ett problem med framställningen är att den är anekdotisk. Han tar fram enstaka fall men argumenterar om generella principer. Det skulle inte en forskare göra - det är en journalistisk text. Lysande, men ändå inte en forskningsrapport där författaren noggrant väger för och emot och hänvisar till omfattande forskning, inte bara till illustrerande exempel.

Huvudtesen i boken är att intelligens inte är en tillräcklig förutsättning för stor framgång. (Ett visst mått av s a s normal framgång är en annan sak, men här talar vi om Nobelpris eller att bli världens rikaste man). Intelligens behövs upp till en viss nivå, ja, men dessutom behövs en speciell talang, kontakter, tur, att komma från rätt kultur med allt vad det innebär av värderingar, vara född vid rätt tidpunkt, tillräcklig förmögna föräldrar som engagerat sig i barnets framtida karriär, kreativitet och intresse. Och kanske mest av allt: hårt och hängivet arbete, och systematisk övning, under minst 10 000 timmar.

Men ingen jobbar 10 000 timmar utan vara exceptionellt intresserad, och intresset kan inte hållas vid liv utan framgång och uppmuntran. Framgång på hög nivå får bara den som har en stor talang (ofta med gentisk förklaring). Det där med långvarig träning verkar f ö inte passa alla fromer av framgång. Bill Gates tillbringade kanske 10 000 timmar med programmering under tonåren, men hans rikedom beror inte på det utan på hans smartness i affärer. (Specialistkunskaper var förstås till viss hjälp).

Gladwells bok är tankeväckande, klart bättre än den förra som handlade om intuition (Blink), och utmärkt som ett underlag för en kritisk debatt. Den lämnar säkert ingen oberörd.

Referens

Gladwell, M. (2008). Outliers. The story of success. New York: Allen Lane.