Tid för studier, tid för lektioner: Vad måste utbildning kosta?

I dagens nummer av DN läser jag att högskolorna numera bara har råd att ge 4 timmars lektioner/föreläsningar per vecka i humaniora och samhällsvetenskaper. Det är ungefär vad jag fick när jag påbörjade mina studier i psykologi omkring 1960. Vi lärde oss en hel del ändå. Frågan är vilken användning av studentens tid som leder till bästa resultatet för en viss kostnad. Lektioner och föreläsningar är en passiviserande form av utbildning; man vill vara aktiv själv, se Sjöberg (1997), här.. Gruppövningar i små grupper är bättre men dyrare. Grupperna måste vara mycket små för att de ej ska helt domineras av ett fåtal talföra personer på alla andras bekostnad - det blir dyrt.

Att läsa kurslitteratur har i alla tider varit ett huvudmoment, men läsning tar tid och är inte så populärt. En upprörd student på HHS kom en gång för att klaga på en tentamen jag anordnat: "För att klara den tentan måste man ha läst boken!". No comment. Själv läste jag all kurslitteratur noga 3 gånger i mina lic-kuser. Jag undrar om någon mer än jag har gjort det - det ger faktiskt bra effekt på förståelse och minne. Ett tips, alltså. Men en sådan insats kräver nog också ett starkt intresse...

Numera finns en stor mängd gratiskurser på högskolenivå på nätet, se t ex här. De ges av världsstjärnor vid de stora berömda amerikanska universiteten och det är väl få svenska universitetslärare som kan komma upp på den nivån. Det är personer som är aktiva och framgångsrika forskare i de områden som de undersvisar inom - också det ett kvalitetskrav som svenska högskolor sällan når upp till när det gäller grundutbildningen. Var och en med egen uppkoppling till Internet kan alltså numera skaffa sig kvalificerad utbildning gratis, och utan att lämna hemmet. Det är på engelska förstås, så på köpet skärper man sina språkkunskaper. Högskolorna borde kunna rekommendera sina studenter dessa möjligheter som komplettering till sitt eget begränsade utbud.

Men tillbaka till det där med tid. Antalet studietimmar per vecka tycks sällan bli 40 inom humaniora och samhällsvetenskap. Kraven är för låga, möjligheterna till aktivering för små. Kanske misslyckas man också med att väcka och vidmakthålla studenternas intressen. För intresse krävas "lagom svåra utmaningar" (Silva, 2006); se också Sjöberg (2006), här. Det vore intressant att studera hur det ligger till med hjälp av metoder för att undersöka slumpmässigt valda handlingar; sådana metioder ger ett tvärsnitt av tidsanvändningen under den vakna delen av dygnet. Jag påbörjade sådan forskning på 70-talet och senare gjordes den med ett flertal studentgrupper, se Sjöberg och Magneberg (1990), här. I ett mycket senare arbete kunde jag konstatera att denna metodik nu är ganska spridd, omfattande referenser till olika tillämpningar finns i min studie av TV-tittande som "a favorite waste fo time" (Sjöberg och Magneberg, 2007), se här. I den artikeln finns en jämförelse med annan liknande metodik. I efterhand har jag insett att en sak vi missade var att fråga om vanor.

Det finns mycket att forska på här!


Användning av tiden inom utbildning med lite eller mycket schemalagd undervisning, eventuellt i relation till studieresultat

Konkurrenter om studenternas tid

Vanans roll i tidsanvändning i studier och annans verksamhet. (Det finns en intressant aktuell diskussion om vanor inom socialpsykologin).

Resultat av att följa undervisning på Internet i stället för lokalt: inte bara m avseende på studieresultat utan också mera generellt, t ex när det gäller sociala relationer och ensamhet, se Engelberg, E., & Sjöberg, L. (2004). Internet use, social skills and adjustment. CyberPsychology & Behavior, 7(1), 41-48. Här.

Mera allmänt om faktiskt förekommande beteende snarare än retrospektiva rapporter på frågeformulär eller i intervjuer - det har tagit lång tid för psykologer att faktiskt börja studera beteende! Här finns mycket att göra. Ett exempel är hur de nya media påverkar våra liv. Min TV-studie är ett första litet steg.



Referenser

Engelberg, E., & Sjöberg, L. (2004). Internet use, social skills and adjustment. CyberPsychology & Behavior, 7(1), 41-48. Här.

Silvia, P. J. (2006). Exploring the psychology of interest. New York: Oxford University Press.

Sjöberg, L. (1997). Studieintresse och studiemotivation. Stockholm: Svenska Arbetsgivareföreningen och Institutet för individanpassad skola. Här.

Sjöberg, L. (2006). What makes something interesting? (Review of the book, Exploring the Psychology of Interest by Paul J. Silvia). PsycCRITIQUES, 51 (46, Article 4), No Pagination Specified. Här.

Sjöberg, L., & Magneberg, R. (1990). Action and emotion in everyday life. Scandinavian Journal of Psychology, 31(1), 9-27. Här.

Sjöberg, L., & Magneberg, R. (2007). Action sampling of tv viewing: A favorite waste of time. Journal of Media Psychology, 12(2). Här.