Jag har alltid varit intresserad av psykologi som en vetenskap om uppevelser snarare än beteende. Behaviorismen satte sin prägel på psykologin ännu omkring 1960 när jag började studera ämnet, och jag fann det bedrövligt. Jag kunde bara inte tro att det skulle gå att basera en intressant vetenskap på studier av djurs beteende, men Skinner hade ju fått ett enormt genomslag i efterföljd till Pavlovs och Watsons studier av betingade reflexer. Utvecklingen har ju sedan också lämnat idén om att "learning" skulle kunna vara en bas för psykologin - "learning" i en helt speciell betydelse som inget hade att göra med hur människor skaffar sig kunskaper och förmåga.
Fenomenologin var lockande och under min tid i Göteborg drev jag en seminarieserie på det temat. Det tycks mig fortfarande som ett spännande alternativ, se min artikel nedan. Men akademiska psykologer har sällan intresse och förståelse för denna tradition. Visserligen studerar man upplevelser, men det sker rutinässigt och helst med från USA importerade standardmetoder som inte ifrågasätts. Det kostar f ö på att ifrågasätta eftersom akademisk karriär kräver publikationer och tidskrifterna förutsätter att standardmetoder har använts.
Lite trist det där. Roligare och bättre att frigöra sig från traditioner, och att tänka själv. Jag hoppas min artikel kan vara till nytta i det syftet även om den har några år på nacken.
Referens
Sjöberg, L. (1982). Fenomenologisk psykologi. In L. Sjöberg (Ed.), Upplevelse och prestation. Några utvecklingslinjer inom teoretisk psykologi (pp. 126-157). Lund: Doxa. Här.
torsdag 22 januari 2009
Fenomenologisk psykologi
Labels:
Fenomenologisk psykologi
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar