Finansiell kris - hur länge?

Karabells artikel i gårdagens Wall Street Journal är intressant, och uppmuntrande, se här. Den finansiella krisen som utvecklades under hösten 2008 har många unika egenskaper, och historiska erfarenheter är av tveksamt värde för att förutsäga framtiden. Ekonomi-experter gissar vilt, och just nu är de flesta pessimister på kort och t o m medellång sikt, men de kunskaper man bygger på är bräckliga. De märkliga som hänt tycks ju till betydande del bero på att bankerna stoppat kreditgivningen, och vägrar sänka sina räntor alls, eller fullt ut, trots att centralbankerna närmar sig noll i sina styrräntor. Kanske skrämdes de av att Lehman Brothers fick gå omkull på grund av sina engagemang i amerikanska lån till låntagare utan betalningsförmåga. Det är ju absurt. Folk slutar plötsligt köpa bilar, kanske för att de inte kan få lån. (Ingen tycks veta varför). En så här snabb och dramatisk förändring har rimligen orsaker som lika snabbt kan upphöra att verka.

Falska erkännanden

Ett erkännande har stor effekt på del flesta - man blir övertygad om att den som erkänt ett brott faktiskt är skyldig, och den fortsatta bedömningen och informationsbehandlingen påverkas starkt (Hasel & Kassin, 2008). Fallet Thomas Quick har naturligtvis påverkats kraftigt av hans många erkännanden, även om en del av dem var uppenbart falska. Det finns all anledning att se skeptiskt på erkännanden, när annan bevisning saknas. Flera hundra personer lär ha erkänt att de mördat Olof Palme. I ett mordfall i Norge, som upoprört många och fortfarande har efterräkningar, erkände en person men tog sedan snabbt tillbaka erkännandet. En inkallad svensk expert hade byggt upp ett luftslott av psykodynamisk spekulation för att misstänkliggöra personen och avslutade med att säga att återtaghandet av erkännandet var ytterligare "bevis" för hans skuld. Allt byggde på spekulationer om "bortträngning"; jag vittnade vid rättegången och har skrivit en artikel om fallet, se här. Gudjonsson, ledande brittisk vittnespsykolog och professor i London, har skrivit om detta och andra fall av falska erkännanden (Gudjonsson, 2003), se även Kassin (2008).

Tack vare DNA-analys har man funnit över 200 fall av oskyldigt dömda i amerikanska fängelser - dömda för allvarliga brott har de tillbringat årtionden i fängelser. Oftast har de dömts på grundval av ögonvittnen som varit helt övertygade, och övertygande. I ca 25 % av fallen har de dessutom erkänt. Kanske har detta gett dem mildare straff och bättre behandling. Jämför 1600-talets "häxor" som undgick bålet om bara de erkände - men annars brändes de. Åtskilliga erkände sitt umgänge med djävulen.


Det finns många skäl till att någon gör ett falskt erkännande. I det norska fallet som citeras ovan tycks det ha handlat om ett desperat försök att komma ur en oerhört ansträngande period av intensiva, upprepade förhör, fysisk belastning, social isolering och påverkan genom lögnaktiga påståenden från polisen om uttalanden som hans far skulle ha gjort. Pseudopsykologin om bortträngda minnen påverkade även den misstänkte, som ju inte mindes mordet, men började tro att han kanske "förträngt" minnet av det. Pseodopsykologin hade övertygat polisen om att han var skyldig, och vad jag kan förstå tror det de ännu, 10 år senare - trots att inga som helst bevis finns. Likheterna med Quickfallet är onekligen stora. Men där fanns ju också karriärmomentet: åtskilliga av dem som byggde upp historierna om Quick blev kända i medierna, beundrade av många, och det gick sedan mycket bra för dem. Varför skulle tänka om nu?


Referenser

Gudjonsson, G. H. (2003). The psychology of interrogations and confessions : A handbook. New York: Wiley.

Hasel, L. E., & Kassin, S. M. (2008). On the Presumption of Evidentiary Independence: Can Confessions Corrupt Eyewitness Identifications? Psychological Science, preprint.

Kassin, S. M. (2008). Confession evidence: Commonsense myths and misconceptions. Criminal Justice and Behavior, 35, 1309-1322.

Sjöberg, L. (2000/01). Psykodynamisk psykologi i rättsväsendet: Ett mordfall i Norge. Juridisk Tidskrift, 12, 735-754.Här.

Thomas Quick

De nya uppgifter som nu kommit fram om den påstådda seriemördaren Thomas Quick är inte förvånande. Det stod tidigt klart att det inte fanns någon hållbar bevisning för hans skuld, att allt hängde på psykologers spekulationer om bortträngda minnen, multipel personlighet och incest i barndomen. Den "dynamiska" psykologin, som är grunden till det hela, har tyvärr under decennier dominerat psykologutbildningen i vårt land (men inte i de flesta andra) och universitetsforskarna har inte brytt sig, utom det fåtal som gått i bräschen för den. Astrid Holgerson, en lysande vittnespsykolog, skrev skeptiskt om Quick redan 1996, se hennes artikel här. Se referenslistan för en längre artikel, nu 10 år gammal, och verkligen aktuell.

I gårdagens TV-program intervjuades Richard McNally, världsberömd minnesforskare vid Harvard-universitet. Hans bok "Remembering trauma" gör rent hus med myterna om borttträngda minnen och multipla personligheter. Se min understreckare som skrevs med anledning av boken här.

Stort lidande och stora ekonomiska förluster har skapats av psykologer inom den dynamiska skolan och deras envisa tro på Freuds teser om borttträngning. Piper et al. har nyligen summerat vilket vetenskapligt stöd som begreppet bortträngning har: inget alls. Deras artikel är spåeciellt värdefull eftersom den är inriktad på tillämpningar inom rättsväsendet.

Referenser

Holgerson, A. (1998, 98-06-12). Fallet Quick - nederlag för rättsväsendet. Svenska Dagbladet, p. 14. Här.

Piper, A., Lillevik, L., & Kritzer, R. (2008). What's wrong with believing in repression?: A review for legal professionals. Psychology, Public Policy, and Law, 14, 223-242.

Sjöberg, L. (2004, 28 September). Myten om det bortträngda traumat. Svenska Dagbladet, p. Kultur 10. här.

Övertron på stora organisationer

Stora institutioner och organisationer kan ha ekonomiska fördelar, och politiker och administratörer lyssnar gärna till det budskapet, kanske mycket därför att det skapar mera makt och karriärmöjligheter för dem. Men små organisationer, senast var det små skolor, har många fördelar. Ekologiskt orienterade psykologer visade för ganska länge sedan just detta: alla får vara med, alla behövs, i de små skolorna, se en redogörelse för den ekologiska psykologin, nu orättvist bortglömd och negligerad, här. Schoggens arbete från 1989 ger emellertid en uppdatering av Barkers grundläggande insatser, se referens nedan. Mina egna arbeten med slumpmässiga stickprov av beteenden i den naturliga miljön inspirerades av den ekologiska psykologin (se nedan) och böcker som "One boy's day" (Barker & Wright, 1951) som försöker följa allt som händer i miljön. Psykologisk forskning har annars nästan aldrig intresserat sig för den saken.

Motivationen kan öka enormt bland personal som marginaliserats och sjukskrivit sig för att inget brytt sig om dem eller trott på dem, om de finner att de fyller en viktig funktion.

Idén om att skapa större enheter tycks alltid dyka upp efter en tids verksamhet - ingen verkar ifrågasätta budskapet att det är ekonomiskt effektivt. Men det är inte ens det om människor marginaliseras och deras skapande förmåga ignoreras. Många fler än en liten elit kan bidra, men den som möts av likgiltighet ger snabbt upp.


Referenser
Barker, R. G. (1968). Ecological psychology. Stanford: Stanford University Press.
Barker, R. G., & Gump, P. (1964). Big school, small school. Stanford: Stanford University Press.
Barker, R. G., & Wright, H. F. (1951). One boy's day. New York: Harper & Row.
Schoggen, P. (1989). Behavior settings. A revision and extension of roger g. Barker's "Ecological psychology". Stanford, CA: Stanford University Press.
Sjöberg, L. (1982). Ekologisk psykologi. In L. Sjöberg (Ed.), Upplevelse och prestation. Några utvecklingslinjer inom teoretisk psykologi (pp. 64-82). Lund: Doxa. Här.
Magneberg, R., & Sjöberg, L. (1995). A study of the everyday behavior of problem drinkers. In R. Magneberg (Ed.), An evaluation of the method of random action sampling (pp. 77-100). Stockholm: Center for Risk Research. Här.
Sjöberg, L., & Magneberg, R. (1990). Action and emotion in everyday life. Scandinavian Journal of Psychology, 31(1), 9-27. Här.
Sjöberg, L., & Magneberg, R. (2007). Action sampling of tv viewing: A favorite waste of time. Journal of Media Psychology, 12(2). Här.

Arbetsklimat, motivation och medarbetarundersökningar

Om man vill förbättra arbetsklimatet och höja motivationen i en organisation måste man ha tydliga mål, inte bara vilja förbättra eller "göra sitt bästa". Locke har gått i bräschen för den tesen och med omfattande forskning visat hur effektivt det är med målsättningar, se referens nedan. Ett system av typen Investors in People har gång på gång bekräftat att dramatiska förbättringar kan åstadkommas med relativt enkla och kostnadseffektiga medel, se här.

Det är tankeväckande att jämföra med vanliga medarbetarundersökningar, t ex SCB:s modell NMI (nöjd medarbetarindex). Modellen har t ex tillämpats i stor skala årligen sedan år 2000 i Göteborg. Mycket är att säga om detaljerna, men låt mig här bara konstatera att medarbetarna inte är speciellt nöjda, enligt de data man fått in. De var det inte när man började mäta år 2000 och de är bara lite nöjdare nu, något som mest verkar bero på lönepolitiken. Säkert har man haft nytta av dessa undersökningar, men troligen hade det varit nödvändigt att komplettera med arbete mot tydliga mål. Erfarenheterna visar, som sagts ovan, att dramatiska effekter kan uppnås.

Arbetsmotivation är en slingrig best som är svår att fånga. Under den förra stora krisen, i början av 90-talet, tog jag fram ett nytt koncept, nämligen arbetsvilja. Den traditionella ansatsen med arbetstillfredsställelse hade nämligen visat sig otillräcklig för att förstå beteendet och arbetsinsatsen. (Den ligger fortfarande till grund för SCB:s ansats). Psykologin och arbetsmotivationen i en ekonomisk kris fick vi rätt bra grepp på i början av 90-talet, det är bara att gå till rapporten för den som är intresserad, klicka här. I ett krisläge blir hot och risker av akut betydelse, se min riskstudie av just arbetsmotivation, klicka här.


Referenser

Locke, E. A., & Latham, G. P. (2002). Building a practically useful theory of goal setting and task motivation: A 35-year odyssey. American Psychologist, 57, 705-717.

Sjöberg, L. (2007). Risk and willingness to work. International Journal of Risk Assessment and Management, 7(2), 224-236. Här.

Sjöberg, L., & Lind, F. (1994). Arbetsmotivation i en krisekonomi: En studie av prognosfaktorer. Stockholm: Studier i ekonomisk psykologi: 121. Handelshögskolan i Stockholm, Institutionen för ekonomisk psykologi. Här.

Kritik av den emotionella intelligensen (EI)

En bok redigerad av Murphy innehåller ett antal kritiska uppsatser om EI (Murphy, 2006). Hogan och Stokes kritiserar där EI-begreppet och dess utbredda tillämpning (Hogan & Stokes, 2006) De är främst kritiska till marknadsföringen av EI som en diffust definierad lösning av det mesta. Det är lätt att hålla med om den kritiken. Samtidigt understryker de att dåligt ledarskap är det främsta skälet till att människor söker sig till andra jobb (Buckingham & Coffman, 1999). Problem av den här typen är troligen relaterade till chefernas dåliga sociala och emotionella kompetens, och det är rimligt att tro att urval på grundval av väl fungerande EI-test, och El-träning, kan vara av värde för att lösa dessa problem. I en annan uppsats i samma bok (Schmitt, 2006) påpekar Schmitt att det finns ytterst lite forskning som visat att EI-träning fungerar som man hoppats. Han diskuterar vilka typer av jobb som kräver speciellt hög EI: när starka negativa känslor ofta förekommer, när det krävs hög motivation och motivation och när det krävs kreativitet. Chefsjobb är ibland, men inte alltid, av den typen enligt Schmitt. EI-träning är viktig!

Den kritik som framförs i Murphys bok inriktar sig till stor del på terminologin. Många av bidragsgivarna menar att det är ologiskt och vilseledande att kalla självrapport-test av Golemans och Bar-Ons typ for EI-test. Vad de verkligen mäter är självupplevd och självrapporterad förmåga att hantera och identifiera emotioner, inte den faktiska förmågan som MSCEIT (Mayer, Salovey, Caruso, & Sitarenios, 2003) syftar till att mäta. Det är en korrekt kritik och en lösning är ju att tala om ”performance” och ”mixed models”. Men en viktigare och intressantare fråga är vilken typ av begrepp som är mest fruktbar i forskning och praktisk tillämpning. Där sitter vi ännu inte inne med ett slutligt svar. Båda ansatserna har starka och svaga sidor. Det är skälet till att båda tas med Big Five Plus. I min tidigare forskning, med början för ca 10 år sedan (Sjöberg, 2001), använde jag en bred ansats med ett flertal mått av båda typerna. Självrapport och prestation täcker av olika sidor av EI, båda är användbara och viktiga.


Referenser

Buckingham, M., & Coffman, C. (1999). First, break all the rules: What the world's greatest managers do differently. New York: Simon & Schuster.
Hogan, R., & Stokes, L. W. (2006). Business susceptibility to consulting fads: The case of emotional intelligence. In K. R. Murphy (Ed.), A critique of emotional intelligence. What are the problems and how can they be fixed? (pp. 263-280). New York: Erlbaum.
Mayer, J. D., Salovey, P., Caruso, D. R., & Sitarenios, G. (2003). Measuring emotional intelligence with the MSCEIT v2.0. Emotion, 3(1), 97-105.
Murphy, K. R. (Ed.). (2006). A critique of emotional intelligence. What are the problems and how can they be fixed? New York: Erlbaum.
Schmitt, M. J. (2006). EI in the business world. In K. R. Murphy (Ed.), A critique of emotional intelligence. What are the problems and how can they be fixed? (pp. 211-234). New York: Erlbaum.
Sjöberg, L. (2001). Emotional intelligence: A psychometric analysis. European Psychologist, 6, 79-95.Klicka här.

Nobelpristagarnas problemlösning

Varför blir vissa forskare mera framgångsrika än andra? Heller (2007) har publicerat en användbar översikt av forskningen på området, som är ganska omfattande. Personliga egenskaper som är ganska starkt relaterade till framgång är intelligens, kreativitet och intresse samt naturligtvis kunskaper inom det område som man arbetar. Miljön är också mycket viktig. Den ska vara stödjande och konstruktiv men inte okritisk. Ju mera specifika dimensionerna är, desto starkare är relationen till framgång. Det är t ex tveksamt om allmän intelligens (g-faktorn) har prognosvärde. Ju mera tid man ägnar åt verskamheten desto större är chansen att lyckas. Här kommer intresset in. Så mycket tid som behövs ägnar bara den som har ett starkt och brinnande intresse. I forskarens utvckling är det också viktigt att han eller hon får positiv feedback på sitt arbete. De flesta ger upp om de ständigt möts av kritik och ointresse. Den risken är högst reell för den som är myck självständig och originell.

De mest framgångsrika forskarna inom fysik, kemi och medicin återfinns i de flesta fall bland Nobelpristagarna. Marton et al. (1994) samt Shavinina (2004) har skrivit om just Nobelpristagare och deras intuitiva skapande. De flesta av pristagarna anser att mycket av deras problemlösning är omedveten, att lösningar plötsligt bara finns där i medvetandet, efter en lång tids tänkande och arbete. De poängterar hur viktigt det är att formulera bra problem, att prolemlösningar har en estetisk kvalitet. Värdet hos en problemlösning måste kontrolleras logiskt, men den skapas inte av logik. Allt handlar om kreativitet och brinnande intresse.

De stora skillnaderna mellan länder när det gäller antalet forskare som fått Nobelpris visar att organisation och kultur har en enorm betydelse. EU har t ex betydligt större totala resurser än USA men ligger ändå långt efter. Pengar betyder en del men långtifrån allt. Vad det där andra är - det är kärnfrågan för dem som hoppas få fram ledande forskning inom sitt land, som kineserna. Och eurepéerna.


Referenser
Heller, K. A. (2007). Scientific ability and creativity. High Ability Studies, 18(2), 209-234.
Marton, F., Fensham, P., & Chaiklin, S. (1994). A nobels eye view of scientific intuition - discussions with the Nobel prizewinners in physics, chemistry and medicine (1970-86). International Journal of Science Education, 16(4), 457-473.
Shavinina, L. V. (2004). Explaining high abilities of Nobel laureates. High Ability Studies, 15(2), 243-254.

Bilindustrin (och alla andra) MÅSTE bli kreativa

I krisläget krävs nytänkande och kreativitet som kan skapa innovationer och rädda industrier. För det krävs i sin tur ekonomiska resurser, men det är långtifrån tillräckligt. Många är de miljarder som slösats bort på okreativa grupper och institut, kanske speciellt på statliga forskningsinstitut. Att staten nu satsar miljarder på bilindustrin låter bra, men klarar man att driva ett institut? Vet man hur det ska gå till, är man beredd att vara okonventionell och risktagande, eller ska man traska vidare i "politiskt korrekt" stil? Vad säger forskningen? En bok som är mycket inspirerande behandlar "great groups", alltså projektgrupper som med fenomenal framgång tacklat svåra projekt. Se Bennis, W., & Biederman, P. W. (1997). Organizing genius. The secrets of creative collaboration. Reading, Mass.: Perseus Books. Boken behandlar ett antal projekt av just den typen som nu bilindustrin står inför att genomföra under stor press att skapa innovativa lösningar och i knivskarp konkurrens. Vad leder till framgång, enligt erfarenheterna från "great groups"?

Bennis och Biedermans slutsatser om ”great groups” är i korthet att de består av talangfulla människor, har en stark ledare och en yttre fiende, ser sig själva som framgångsrikt arbetande i underläge, anser sin uppgift vara enormt viktig och stimulerande, och utmärks av stark, ibland orealistisk optimism. De bekymrar sig knappast om den fysiska miljön, som kan vara en gammal ombyggd fabrik alldeles vid bilverkstäder och en brusande järnvägslinje, och de har roligt på jobbet.

Ledningen måste alltså kunna rekrytera och behålla kreativa människor, vilket är svårare än det låter. De måste kunna tåla att sådana personer mycket ofta är självständiga, kräver frihet, är uppriktiga och kritiska - kort sagt "besvärliga". Ledningen måste låta kreativiteten blomma och intervenera så lite som möjligt. I vissa lägen är det akademisk forskning som behövs - då krävs det att man lockar till sig forskare och låter dem arbeta på sina egna villkor. Så utvecklades en gång Losec, under en oförstående och negativ företagsledning. Vid Göteborgs universitet hade jag en del erfarenheter av att leda en forskningsavdelning av den här typen, klicka här.

Fenomenet Obama

Krisen styrs till stor del av psykologiska faktorer. Hur kunde det bli så här? En drivande faktor som troligen få känner till var ACORN (Association of Community Organizations for Reform Now) och "community organizers", bland dem Barack Obama. De pressade bankerna att ge orealistiska lån till obemedlade sökande, delvis med hot och sabotage, och när det blev stopp högre upp i systemet ("Fannie och Freddie") lyckades de få stöd från demokratiska politiker att undanröja hindren. 'Community organizers' som Obama byggde sin verksamhet på marxisten Alinsbys idéer om hur samhällssystemet skulle omstörtas.

Läs artikeln i Dagens Story här.

Nu är det slut med personlighetstesten?

I tidskriften Personnel Psychology publicerades år 2007 en kritisk diskussion av personlighetstestning inom arbetslivet [1; 2] . Den bygger på ett symposium som arrangerades år 2004 med deltagare som varit redaktörer för ledande tidskrifter inom området, och som själva varit aktiva forskare. Andra test än självrapporttest, som projektiva test, diskuteras inte. Morgeson et al. kommer fram till mycket negativa slutsatser om personlighetstest, t ex vid urval. Läs resten av inlägget här.

Attityden till kärnkraften

Denna rapport redovisar resultat från en undersökning av attityden till det svenska kärnkraftsprogrammet. Ett slumpmässigt stickprov ur databasen med personer bosatta i Sverige fick per post en enkät som tog upp ett antal aspekter på kärnkraften och på förvaring av använt kärnbränsle. Data samlades in omkring årsskiftet 2007/08. Svarsprocenten var 52 %. Resultaten tyder på att de svarande var representativa för befolkningen. Resultaten visar att det fanns en ganska positiv attityd till det svenska kärnkraftsprogrammet, vars nytta var den viktigaste komponenten i attityden. Det fanns dock en viss oro. Män var mera positiva än kvinnor, och äldre mera än yngre. Risken spelade mindre roll, även om den fortfarande var tydlig. Stor betydelse för policy-inställningen hade det om man ansåg att kärnkraften kunde ersättas eller ej. Emotionella reaktioner var viktiga, men allmänna värderingar spelade mindre roll för attityden till kärnkraften. Sociala aspekter tycktes spela en viktig roll: de som talade med personer som var negativt inställda tenderade att dela den attityden, och på samma sätt var det med de positivt inställda. Denna faktor kan vara en del av förklaringen till könsskillnaderna i attityderna till kärnkraften.

Sjöberg, L. (2008). Attityden till kärnkraften (SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2008:6). Stockholm: Stockholm School of Economics. Klicka här.

Självöverskattning

De flesta tenderar att överskatta sin intellektuella förmåga, enligt en studie av Visser et al. (2008). De undersökte faktisk prestation enligt Gardners system av olika typer av intelligens, och jämförde med självbedömningar. Män hade en starkare tendens att överskatta sin förmåga än vad kvinnor hade.

Det är intressant att fråga sig om det är bra eller dåligt att överskatta sin förmåga. Om inte överskattningen är alltför extrem skulle jag tro att det är bra. Det är ett större problem att människor inte försöker göra svåra saker än att de misslyckas alltför ofta (Sjöberg, 2008). En enkel logisk analys visar att det finns goda skäl att inte ge upp efter ett par försök.



Referens

Sjöberg, L. (2008). How to get a date with Juliette Binoche or Brad Pitt: the psychology of taking chances and succeeding with very difficult things. Här.

Visser, B. A., Ashton, M. C., & Vernon, P. A. (2008). What makes you think you're so smart? Measured abilities, personality, and sex differences in relation to self-estimates of multiple intelligences. Journal of Individual Differences, 29, 35-44.

Forskning om personlighetstestet Big Five Plus

Nu finns en reviderad, utökad och kraftigt förbättrad version av rapporten om Big Five Plus, klicka här. Rapporten innehåller dels en kritisk diskussion av traditionell Big Five-testning (HPI, NEO-PI-R), dels redogörelser för 3 års forskning och 11 empiriska studier med det nya testet som har många fördelar:

- Effekter av skönmålning elimineras till 90-95 %. Det är mycket svårt att "lura" detta test vilket man mycket lätt kan göra med vanliga självrapporttest som HPI, MBTI och NEO-PI-R.

- Med hjälp av nya, fokuserade skalor utöver Big Five uppnås dramatiskt starkare samband med arbetsrelevanta attityder och motivation

- Testet mäter även upplevelse av arbetssituationen och kan därför användas också för medarbetarundersökningar

- Testet mäter emotionell intelligens och social förmåga

- Testet kan användas i sin helhet eller i någon av 4 moduler (screeningtest, medarbetarundersökning, social förmåga och emotionell intelligens, traditionella Big Five-dimensioner - alla normerade och med inbyggd korrektion för skönmålning). Det fullständiga testet kombineras med telefonsupport.

- Testet producerar ett utförligt berättande (narrativt) utlåtande, baserat på tydligt redovisade principer, förutom den kvantitativa profilen över testvärden i skilda dimensioner

- Testet utvärderar jagstyrkan som är en övergripande personlighetsdimension viktig i alla sammanhang i arbetslivet, klicka här för tidigare forskningsrapport om testning av jagstyrka.


Normgruppen omfattar 615-823 personer i olika delar av testet. ÖVer 2000 personer har nu tagit testet. Forskningsprogrammet är redan omfattande och fortsätter närmast med nya studier av emotionell intelligens och social förmåga. Testet är inlämnat till STP för kvalitetsgranskning. All dokumentation inklusive manual är gratis och kan laddas ner från Internet.

Utbildning om testet arrangeras, nästa tillfälle 12-13 mars 2009.

Klicka här för mera information om testet och här för en kortfattad demoversion.

Effekter av bloggning

En studie av de sociala och personliga konsekvenserna av bloggning (MySpace)tyder på att dessa effekter är på det hela taget positiva. Bloggare tycks känna större socialt stöd och en rad andra positiva upplevelser. Det är förmodligen här som det finns en delförklaring till att bloggningen ökat så starkt och snabbt. Å andra sidan finns det väl negativa aspekter också? En del bloggare hänger ut sig personligt - lite naivt och aningslöst tycker jag det verkar som - och har de tillräckligt stor publik antar jag att de kan få en del oönskade kontakter. Sedan finns det ju bloggar och bloggar. Många tycks ju närmast skriva dagbok i bloggform med diverse kommentarer om världen och livet och människorna. Andra har en mera fokuserad inriktning, kanske politisk. Forskning om bloggning som tar hänsyn till denna variation vore av intresse.


Referens

James R. Baker, Susan M. Moore. (in press). Blogging as a Social Tool: A Psychosocial Examination of the Effects of Blogging. CyberPsychology & Behavior.

Kvalitativ eller kvantitativ forskning

Inom akademisk psykologi brukar man föredra kvantitativa metoder, dvs man mäter viktiga variabler och analyserar resultaten med kvantitiva statistiska metoder. Mot detta ställs ofta kvalitativ metod som arbetar med färre observationer men mera information om var och en. Sammanställningen av resultat och slutsatser är mera subjektiv. De två lägren har ganska lite till övers för varandra. Men motsättningen är konstlad. Båda har sina starka och svaga sidor och kan och måste stödja varandra. Nedan ger jag en refererens till området riskforskning och mera generella diskussioner. Mina artiklar kan som vanligt laddas ner från min hemsida. Den som vill forska i psykologi gör klokt i att unvika att hamna i dogmatiskt avvisande av vissa metoder.



Referenser

Madill, A., & Gough, B. (2008). Qualitative research and its place in psychological science. Psychological Methods, 13, 254-271.

Sjöberg, L. (1981). On the homogeneity of psychological processes. Quality and Quantity, 15, 17-30. Klicka här.
Sjöberg, L. (1983). Defining stimulus and response: An examination of current procedures. Quality and Quantity, 17, 369-386. Klicka här.
Sjöberg, L. (1987). Conceptual and empirical status of mental constructs in the analysis of action. Quality and Quantity, 16, 125-137. Klicka här.
Sjöberg, L. (2000). The methodology of risk perception research. Quality and Quantity, 34, 407-418. Klicka här.

Psykologisk distans

Liberman och Trope har en intressant, stort uppslagen, artikel i senaste numret av Science. De skriver om sin "Construal level theory" (CLT), se även referensen från 2003 nedan. Enligt denna teori finns en grundläggande likhet mellan olika sorters upplevd distans: geografisk, temporal, social och kognitiv. Det senare syftar på att distansen är större till osäkra händelser. I samtliga fall säger CLT att vi tänker på en högre asbtraktionsnivå om distansen ökar. Det klassiska exemplet är att andra människors beteende "förklaras" med deras personlighet, vårt eget med konkreta omständigheter. Liberman och Trope ger många empiriska exempel som stödjer deras teori.

De kunde också ha tagit upp annan forskning som passar in. I riskforskningen vet vi att risker bedöms som mindre för den egna personen än för andra (Sjöberg, 2003). Vi vet av annan forskning att engagemanget är mindre i avlägsna händelser (Ekman och Bratfisch, 1965). Det som är avlägset - i tid, rum, socialt och kognitivt - är mindre viktigt, mindre värt, mera farligt. Att resa i det egna landet är inte så farligt som att resa utomlands. Den grupp jag själv tillhör gillar jag bättre än andra grupper.

Är det bättre att tänka i termer av övergripande begrepp snarare än konkreta detaljer? Kanske. Antag att en företagare vill höja sin marknadsandel. Kanske ska han då fundera på vad en konkurrent bör göra för att höja sin marknadsandel. Då fastnar han inte i dagens triviala och konkreta detaljer utan kan börja ta ut svängarna i sitt tänkande. Men samtidigt tror jag att all framgång också kräver att man engagerar sig i detaljer. Man måste göra bådadera, kunna skifta perspektiv.


Referenser

Ekman, G., & Bratfisch, O. (1965). Subjective distance and emotional involvement: A psychological mechanism. Acta Psychologica, 24, 446-453.

Liberman, N., & Trope, Y. (2008). The psychology of transcending here and now. Science, 322(21 November), 1201-1205.

Sjöberg, L. (2003). The different dynamics of personal and general risk. Risk Management: An International Journal, 5(3), 19-34.


Trope, Y., & Liberman, N. (2003). Temporal construal. Psychological Review, 110(3), 403-421.

Är Obama amerikansk medborgare?

Under flera månader har en debatt förts i bloggosfären i USA om Obama verkligen uppfyller konstitutionens krav på att vara "natural born citizen". Annars kan han nämligen inte bli president. Ärendet ligger nu i Högsta Domstolen och Obama ska lämna svar senast den 1 december. Svenska media verkar inte ha varit intresserade, men frågan är explosiv.

Är det hela bara en naiv konspirationsteori? Det hävdas bl a att han är född i Kenya, vilket påstås ha intygats av hans farmor. Även om han är född på Hawaii var hans mor för ung för att han skulle vara "natural born citizen". Kravet på hennes ålder (hon var 18) uppkom genom att fadern inte var amerikansk medborgare. Det sägs att han var (är?) indonesisk medborgare. Han kan ha återtagit sitt amerikanska medborgarskap när han flyttade tillbaka till USA från Indonesien, men har man en gång frånträtt medborgarskapet kan man inte bli "natural born citizen", bara "naturalized citizen".

Se denna länk till Washington Times:

http://www.obamacrimes.com/attachments/065_Obama%20Crimes%20Ad%20-%20Wash%20Times%2020081117.pdf

Praktisk intelligens praktisk?

Sternberg och hans grupp har lagt stor möda på att utforma test som skulle mäta praktisk intelligens. Hur man löser problem i vardgen och på jobbet är något helt annat än hur bra man klarar sig på vanliga intelligenstest, har Sternberg många gånger hävdat, och det låter ju förnuftigt. Han knyter an till oprofessionell testkritik som brukar röra sig med just så allmänna formuleringar utan relation till all den forskning som faktiskt finns. Allmän intelligens är faktiskt den mest effektiva prognosfaktorn som någonsin skapats inom beteendevetenskapen, och det finns över 100 års forskning bakom det påståendet. Inte minst gäller det i arbetslivet.

Sternbergs program har granskats kritiskt, se referenser nedan. Den korta artikeln av van Rooy et al. är utmärkt och Gottfredson nagelfar Sternbergs påståenden mycket ingående. Ytterst lite blir kvar av den praktiska intelligensen efter dessa oberoende granskningar. Sternbers test på praktisk intelligens ger i stort sett ingenting utöver traditionella intelligenstest, som de korrelerar mycket högt med, i storleksordningen 0.60.

Den av Murphy redigerade boken handlar mest om emotionell intelligens, som likaledes nagelfars mycket kritiskt. Till den ska jag återkomma. Låt mig bara säga här att den är utmärkt även om den har en tendens att kasta ut barnet med badvattnet...


Referenser

Gottfredson, L. S. (2003). Dissecting practical intelligence theory: Its claims and evidence. Intelligence, 31, 343-397.

Van Rooy, D. L., Dilchert, S., Vieswesvaran, C., & Ones, D. S. (2006). Multiplying intelligences: Are general, emotional, and practical intelligences equal? In K. R. Murphy (Ed.), A critique of emotional intelligence. What are the problems and how can they be fixed? (pp. 235-262). New York: Erlbaum.

Bortträngning i rättsväsendet

"Det har jag förträngt" är ett vanligt påstående. Freuds idéer om bortträngning av hotfulla eller på annat sätt ångestfyllda minnen betraktas av många som självklart riktiga. De har blivit en del av "sunt förnuft". De har åberopats som stöd för att "minnen" som skapats genom psykoterapeutiska metoder återger sanna händelser som förträngts ur medvetandet. En häftig debatt har rasat i frågan om det verkligen finns en vetensakpligt solid grund för sådana påståenden som kommer från en del psykiatriker och psykologer.

I själva verket är det så att hotfulla och traumatiska händelser lättare fastnar i minnet än andra (Sjöberg, 2004). Det finns helt enkelt inget vetenskapligt stöd för Freuds teser. Visst glömmer vi, men det är inget som Freuds teorier förklarar. Och vi kan låta bli att tänka på något traumatiskt som hänt oss. Det är antagligen sunt att göra det, men det är inte bortträngning i Freuds mening.

Piper at al. (2008) har sammanfattat forskningen på området med speciell inriktning på rättsväsendet. Det är en viktig artikel vars innehåll borde förmedlas till domare och poliser, åklagare och inte minst försvarsadvokater.


Piper, A., Lillevik, L., & Kritzer, R. (2008). What's wrong with believing in repression?: A review for legal professionals. Psychology, Public Policy, and Law, 14, 223-242.

Sjöberg, L. (2004, 28 September). Myten om det bortträngda traumat. Svenska Dagbladet.

Direktörsförmåner en gång till

Med jämna mellanrum avslöjar media att cheferna för stora företag tar ut enorma löner och pensioner, det senare även efter mycket korta tjänstögringstider. Detta sker trots att styrelserma har full insyn i det hela, och att där sitter fackliga företrädare som inte tycker att direktörernas löne- och pensionsvillkor är rimliga. Men såvitt bekant förekommer bara svaga protester, om ens några alls, och inga reservationer till styrelsebeslut. Det handlar om 100-200 miljoer i pension efter en handfull års arbete, och årslöner på 10 miljoer eller mera, samt dessutom andra förmåner, optioner mm. Varför är det så här? Ingen tycks uppleva att det är rimlkigt. Det är ett slag i ansiktet på alla vanliga löntagare och pensionärer.

Chefen är mycket viktig, det är sant. Men det räcker inte som skäl. Bra personer kan göra ett bra jobb för mycket mindre ersättning.

Men tänk om vi förlorar dessa superstars till utlandet? Ytterst osannolikt. De har inte den kulturkunskap och det kontaktnät som skulle få dem att fungera i t ex Frankrike och USA, ofta inte heller tillräckliga språkkunskaper. ("Vårt koncernspråk är dålig engelska", sa nyligen chefen för ett stort svensk företag, klarsynt sagt).

Men kanske måste de ha så bra betalt för att jobba hårt och effektivt - de är en annan sorts människor. Det tycker jag är ett ganska löjligt argument, och det saknar varje tillstymmelse till stöd.

Men de har speciella egenskaper som är oerhört sällsynta! Vilka då? Intelligens? Jag tror inte de är några nya Einstein, precis. Men personlighet? Ja, en del fungerar nog bra, men det finns ingen garanti för det eftersom rekryteringen troligen mest bygger på kontakter. "Det finns ingen annan" fick jag en gång höra i samband med en chefsrekrytering, och det är ett löjligt argument. Vad man egentligen säger är: "Vi känner ingen annan".

Vid en brett upplagd rekrytering kan man hitta utmärkta personer också bland kvinnor och invandrare, och bland folk under 40. Men det är inga som ingår i kontaktnätet och är med i golfklubben. Och de behöver inte en lön på 10-tals miljoner och pension på 100-tals.

Till syvende och sidst handlar det om en liten grupp personer inom näringslivet, inklusive statliga bolag (Systembolaget t ex), som förser varandra med förmåner, och lyckas tysta opposition med argument av typen ovan. Det är tröttsamt och mycket märkligt att det kan fortsätta med fackens tysta medverkan - tvärtemot deras medlemmars önskemål.

Litade Stalin på Hitler?

Inför den tyska invasionen av Sovjetunion i juni 1941 vägrade Stalin att lyssna till alla varningar om att den var nära förestående. Han avfärdade dem som försök att lura honom till att provocera fram ett krig med Tyskland. Han hade faktiskt slutit en pakt med Tyskland och de hade sig emellena styckat Polen. Stalins del av bytet var också Baltstaterna och fria händer mot Finland som hade resulterat i Finska Vinterkriget. I det kriget gick det illa för ryssarna, något som fick Hitler att övertygas om att ett krig mo Sovjetunionen snabbt skulle leda till total seger. Många delade hans uppfattning, bland dem USA:s president och hans rådgivare. Stalins agerande våren 1941 har setts som irrationellt: "Av alla människor litade han bara på en: Hitler".

Ian Kershaw, som skrivit en lysande biografi om Hitler (se nedan) som nu kommer på svenska, har nu publicerat en fascinerande genomgång av de bslut som fattades 1940 -41 och som kom att avgöra andra världskriget utveckling och slutresultat (Kershaw, 2007). Avsnittet om Stalins beslutsfattande våren 1941 är kanske särskilt intressant.

Kershaws noggranna genmgång av Stalins beslutsfattande och policy gentemot Tyskland visar att han ingalunda "litade" på Hitler. Han hade läst Hitlers bok "Mein Kampf" och där linjerar ju Hitler tydligt upp sin långsiktiga plan att skaffa "lebensraum" åt tyska folket genom att erövra delar av Sovjetunionen. Paranoid som han var litade han faktiskt bara på ett fåtal av sina rådgivare - om ens på dem - och absolut inte på en figur som Hitler.

Men han vill vinna tid. Sovjetunionen var inte färdigt att med kraft möta en tysk invasion förän tidigast 1942, bl a beroende på att Stalin rensat ut en stor del av de efarna högre officerarna i försvarets alla grenar.Det tog tid att rekrytera och utbilda nya. På materielsidan var man också långt efter. Stalin räknade med att invasionen skulle komma 1942 och då skulle Sovjet vara redo. Önsketänkande?

Inte direkt. Stalin ansåg att det vore vansinne av Hitler att öppna en andra front innan Storbrittannien besegrats, och det såg ju ut att dra ut på tiden. En invasion över engelska kanalen skule vara ett mycket svårt och riskfyllt företag.Den analysen kunde många instämma i. Om Hitler var rationell skulle han anfalla Sovjet tidigast 1942. Men felet i Stalins analys var att Hitler inte var rationell utan en spelare och en risktagare. Dessutom ansåg han att Sovjets militärmakt var svag och inkompetent ledd, något som Stalin åtminstone delvis också insett.

Alltså: Stalin "litade" inte alls på Hitler, men trodde att han hade ett år på sig innan invasionen skulle komma. Han trodde inte att Hitler skulle ta risken med ett tvåfrontskrig (som ju hade knäckt Tyskland i första världskriget). All information som varnade honom för att han hade fel avvisade han. Stalins rigida hållning och envisa tro på sin egen analys bidrog starkt till de enorma katastrofer som snabbt drabbade Sovjetunionen när invasionen väl kommit igång den 22 juni 1941.


Referenser

Kershaw, I. (2007). Fateful choices. Ten decisions that changed the world 1940 - 1941. London: Penguin.
Kershaw, I. (1998). Hitler 1889-1936: Hubris. New York: Norton.
Kershaw, I. (2000). Hitler 1939-45: Nemesis. New York: Norton.

Godis eller bus

Vi hade vänner på middag på Allhelgona och åt middag när det ringde på dörren. Efter att ringningen upprepats ett antal gånger gick jag och öppnade. Där stod två små hemskt sminkade flickor som upprepade "Godis eller bus". Tyvärr har jag inget godis hemma, sa jag vänligt och sanningsenligt, stängde dörren och glömde det hela. Tills nästa morgon då vi fann att dörrhandtaget och ringklockan var nersmetade med tandkräm.

Halloweenfirandet har vi som så mycket annat fått från USA, förmodligen för att köpmän ser en chans att sälja diverse prylar, "när vi firar Halloween". Tidningarna backar på aningslöst med massor av reportage. När ska vi också börja fira Thanksgiving (bra för dem som vill sälja kalkoner) och 4:e juli (kul för dem som säljer fyrverkerier)? Thanksgiving tycks f ö redan vara på gång, lite försiktigt.

Media har ett ansvar för att vi tanklöst tar över en annan kulturs vanor och, inte minst, språk. Det är en bra idé att ha en egen kultur, inte ta över ytan från en annan. Utveckla och bevara det egna språket. Över 60 % av svenska folket tror att de talar flytande (perfekt?) engelska. Så är inte fallet. För att kunna helt förstå svensk tidningstext mäste man idag kunna tänka efter vilka engelska uttryck de översatt. Vad betyder t ex "tillbakalutad"? (Svenska Dagbladet tycks älska det utrrycket). Jag tror det är en översättning av "laid back" men hur många vet vad det betyder? Eller ta engelska uttryck direkt och sätt dem i kursiv. Vad betyder "street creed"? (Se Svenskans ledarsida).

Att tala och skriva mycket god engelska är få förunnat. Vi kan elementa, och det är bra, men det räcker inte långt. Den som handlett doktoranders försök att skriva uppsatser på engelska vet vad jag talar om.(Enda trösten är att det är ännu sämre i Norge).

Kan man få slippa "bus" från Halloween-häxor i fortsättningen? Borde inte föräldrarna ha lite uppsikt över detta? Och kunde inte media tona ner sin USA-fixering - de går bara i ledband av ekonomiska intressen, kanske aningslöst.

Säljares framgång och personlighet - Big Five

Furnham och Fudge (2008) publicerade nyligen en studie av säljare där deras framgång relaterades till personlighet, Big Five. Resultaten var ganska typiska. Korrelationen mellan Big Five-skalor och framgång låg omkring 0.3 (multipel korrelation). Det var alltså ett svagt samband av samma storleksordning som man brukar få med denna typ av personlighetsvariabler. Det behövs uppenbarligen en utveckling av mera kraftfulla personlighetstest, se min rapport (Sjöberg, 2008) för utförlig diskussion och exempel på hur man kan nå längre än med de traditionella testen. Sjöberg et al. (2005) ger också en del ledtrådar...

Referenser

Furnham, A., & Fudge, C. (2008). The Five Factor model of personality and sales performance. Journal of Individual Differences, 29, 11-16.

Sjöberg, L., Littorin, P., & Engelberg, E. (2005). Personality and emotional intelligence as factors in sales performance. Scandinavian Journal of Organizational Theory and Practice, 15, 21-37.

Kan laddas ner från http://swoba.hhs.se/hastba/papers/hastba2003_008.pdf


Sjöberg, L. (2008). Bortom Big Five: Konstruktion och validering av ett personlighetstest (SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2008:7). Stockholm: Stockholm School of Economics.

Kan laddas ner från http://swoba.hhs.se/hastba/abs/hastba2008_007.htm

Moderna statistiska metoder i psykologisk forskning

Psykologer brukar i sin forskning arbeta med s k parametriska metoder av typ variansanalys. Problemet är att dessa metoder förutsätter att vissa starka antaganden är uppfyllda, huvudsakligen normalfördelningar. En gång för ganska länge sedan var det en spridd uppfattning att avvikelser från förutsättningarna inte var viktiga, att metoderna var robusta. Det finns anledning att vara tveksam om detta verkligen är sant. Moderna metoder kringgår de här problemen. En bra introduktion finns i referensen nedan.

Referens

Erceg-Hurn, D. M., & Mirosevich, V. M. (2008). Modern robust statistical methods: An easy way to maximize the accuracy and power of your research. American Psychologist, 63, 591-601.

Hur man bör skaka hand om man vill ha jobbet

En jobbintervju inleds förstås med att man skakar hand. Påverkas det totala intryck man ger av handskakningens "kvalitet"? Vad är innebörden i kvaliteten av handskakningen? Frågan kan låta lite väl ytlig, kanske, men Stweart et al. visar i artikeln nedan att det kan ha betydelse hur man skakar hand. Ett fast grepp (men inte alltför fast!) tycks kunna leda till att man bedöms mera positivt, som mera utåtvänd (vilket i de flesta sammanhang är positivt). Ett löst och slappt grepp ger ett intryck av osäkerhet och blyghet, sällan något positivt. Handskakningen är en del av kroppsspråket, och kanske den enklaste delen att träna in inför jobbintervjun.

Halal-TV visade häromdagen att en del muslimska kvinnor inte vill skaka hand med män, av religiösa skäl. Carl Hamilton blev upprörd av deras vägran, se hans debattinlägg på http://newsmill.se/artikel/2008/11/04/darfor-ar-halal-tvs-programledare-intoleranta

Jag säger inte att det är fel att inte hälsa på det konventionella sättet i vår kultur, men om man vägrar skaka hand tar man en risk i en jobbintervju. Kanske måste man göra det, men man bör vara medveten om konsekvenserna. Det här är en problematik som går långt utöver vad forskningen om kroppsspråk behandlar, men det finns en anknytning...



Referens
Stewart, G. L., Dustin, S. L., Barrick, M. R., & Darnold, T. C. (2008). Exploring the handshake in employment interviews. Journal of Applied Psychology, 93(5), 1139-1146.

Teorier om kärlek

Psykologer har länge spekulerat om kärlek, men det har oftast varit inom klinisk psykologi. Det finns emellertid några intressanta undantag där akademiska forskare gett sig in i frågeställningarna kring kärleken. Och om psykologi ska handla om viktiga mänskliga förhållanden och skeenden måste det ju ske, för eller senare...

Läs min essä om kärlekens psykologi här http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/cupid.pdf

Lön, psykologi och ekonomi

Det finns en paradox som gäller lön och lönens betydelse. Det är uppenbart för alla att lön betyder mycket och omfattande forskning har visat att ekonomisk kompensation, kopplad till arbetsresultat, ökar produktiviteten se Gerhart och Lynes (2003). (Däremot finns ingen sådan effekt av nivån på den fasta lönen per tid, t ex månadslönen). Men frågar man människor sätter de oftast lönen ganska långt ner på skalan. Ett intressant jobb är vad man vill ha, och chansen att utvecklas i jobbet. Bra arbetskamrater och bra chefer. Meningsfulla uppgifter och variation. Ansvar. En hög lön kan t o m minska kreativiteten, inriktningen mot den ekonomiska belöningen förstör intresset för allt annat. Deci och Ryan har länge arbetat med en intressant teori som kan svara för sådana värderingar och kopplingen mellan lön och kreativitet: Self Determination Theory (SDT). Gagnés artikel i ett specialnummer av Canadian Journal of Psychology om SDT pekar på intressanta möjligheter till fortsatt forskning. Hela frågan om den ekonomiska belöningens psykologi är verkligen mogen för mera forskning!

Referenser

Deci, E. L., Connell, J., & Ryan, R. M. (1989). Self-determination in a
work organization. Journal of Applied Psychology, 74, 580–590.
Deci, E. L., Gagne´, M., Ryan, R. M., Leone, D. L., Usunov, J., &
Kornazheva, B. P. (2001). Need satisfaction, motivation and well-being
in the work organizations of a former eastern bloc country: A crosscultural
study of self-determination. Personality and Social Psychology Bulletin, 27, 930–942.
Deci, E. L., Koestner, R., & Ryan, R. M. (1999). A meta-analytic review
of experiments examining the effects of extrinsic rewards on intrinsic
motivation. Psychological Bulletin, 125, 627–668.
Deci, E. L., & Ryan, R. M. (1985). Intrinsic motivation and selfdetermination
in human behavior. New York: Plenum Press.
Deci, E. L., & Ryan, R. M. (2000). The ‘what’ and ‘why’ of goal pursuits:
Human needs and the self-determination of behavior. Psychological Inquiry, 11, 227–268.
Gerhart, B., & Rynes, S. L. (2003). Compensation. Theory, evidence, and strategic implications. Thousand Oaks, CA: Sage.
Gagné, M., & Forest, J. (2008). The study of compensation systems through the lens of self-determination theory: Reconciling 35 years of debate. Canadian Psychology/Psychologie canadienne, 49, 225-232.

What's in a name?

Det förnamn som man fick av sina föräldrar upplever man som en viktig del av sig själv, på gott och ont. Det tycks finnas omedvetna effekter både på självupplevelsen och det egna beteendet, och på hur omgivningen uppfattar ens person. Självklart är det med negativa reaktioner på ovanliga och eller utländska namn. Det är att beklaga, men så tycks det vara. Två aktuella psykologiska studier tyder emellertd också på att initialerna har betydelse, låt vara att den troligen är ganska svag. I en undersökning fann man att studenter med förnamn som började med A lyckades bättre i akademiska studier i USA. A är ju högsta betyget där liksom det var en gång i Sverige. Förklaring: man gillar sitt namn och eftersträvar sådant som liknar namnet. Har man ett namn som börjar med C dras man till misslyckande! Man undrar förstås om det finns alterntiva förklaringar... I en annan studie, från Belgien, som just publicerats, fann man att företag anställde flera personer med namn som började på samma bokstav som företagets namn, än personer med namn som började med andra bokstäver. Kan detta verkligen vara sant? Stora datamängder tyder på det. Frågan är varför. Skapar en så ytlig likhet verkligen gillande? Hur är det med Volvo? Finns det särskilt många Valter där? Och jobbar Anna och Anders på ABB?

Den här forskningen har lite av aprilskämt över sig men är värd att titta på. Hela frågan om betydelsen av namn är något för alla föräldrar att fundera över. Att inte bara tänka på vad släkten heter, eller tjusiga filmstjärnors namn. (En sökning på Eniro ger fler än 1000 träffar på namnet Kevin). En del byter ju faktiskt förnamn i vuxen ålder men det är ett stort steg...


Referenser

Anseel, F., & Duyck, W. (2008). Unconscious Applicants: A Systematic Test of the name-Letter Effect. Psychological Science, 19, 1059-1061.
Nelson, L. D., & Simmons, J. P. (2007). Moniker Maladies: When Names Sabotage Success. Psychological Science, 18, 1106-1112.

Mänskliga egenskaper och politik bakom finanskrisen

Ur IVA-Aktuellt 3 november 2008:

Lennart Sjöberg anser att USAs demokratiska politiker, med dåvarande president Bill Clinton i spetsen, har minst lika stort ansvar för att världens finansmarknader sedan i somras befunnit sig i kris som de amerikanska bankerna.

Läsa hela reportaget på denna länk

http://www.iva.se/templates/popup.aspx?id=4588

Filmens onda män och evigt goda kvinnor

Sedan ett par decennier tycks synen på manligt och kvinnligt vara på väg att förändras. Män och manlig sexualitet framställs som suspekta, kvinnor som änglalika offer. I filmens värld syns trenderna tydligt och skickliga filmmakare övertygar oss om sina värderingars och sin verklighetsuppfattnings giltighet. I filmer som Thelma och Louise (1991) tar kvinnorna till våld för att försvara sig mot männens övergrepp. I ännu brutalare varianter som Natural born killers (1994) eller den franska Baise-moi (2000) används våldet utan urskiljning mot alla inviter från männens sida.
Listan på filmer på temat manliga illdådare/änglalika kvinnliga offer kunde göras mycket lång... (Läs fortsättningen i Dagens Story, länk nedan)


Referens

Sjöberg, L. (2008). Hollywoods onda män och evigt goda kvinnor. Dagens Story, 3 November.

Länk till artikeln http://www.dagensstory.se/page/355/357/862

Obamas (inte så) diskreta charm

Det ser ut som om Obama vinner det amerikanska presidentvalet. Förlorar han så blir det med knapp marginal. I vilket fall som helst har han gjort en historisk raketkarriär. Han har skapat ett djupt känt förtroende och starka positiva känslor hos många, och motsatsen hos många andra. Det sistnämnda är viktigt. Det är bara ca 50 % av väljarna i USA som stödjer Obama, inte 90 % av opinionen som det ser ut att vara i Europa.

Men vari ligger Obamas dragningskraft och polariseringseffekt? Han är lugn och självsäker, uppträder med suveränt självförtroende. Han är en god talare när han håller sig till manuskriptet men har en tendens att säga inopportuna saker spontant Men ja, jag skulle nog köpa en begagnad bil av honom. Han verkar helt igenom hederlig. En svärmorsdröm. Det där förklarar tyvärr knappast varför många svimmar på hans kampanjmöten. Men det gjorde ju också många unga tjejer på Beatles-konserter en gång i tiden.

Han har medvetet marknadsfört sig själv som en ”frälsare”, mannen som ska rädda landet, och hela planeten med för den delen. Han vet nog mycket om vilka effekter han kan ha på en del människor, på grund av sin personlighet, sitt utseende och kroppsspråk – och på grund av den speciella politiska och historiska situationen. Han undviker att tala om vilka faktiska värderingar han har (långt ut på vänsterkanten, tämligen marxistiska, och rasistiska i efterföljd till hans pastor Wright) och de stora media hjälper till genom att förtiga dessa. En framgång i valet kommer också att bero på stora ekonomiska resurser (delvis ytterst oklart från vilka grupper) och kanske på valfusk som tycks ha förberetts med falska registreringar i stor skala. Obamas fasad av pålitlighet och hederlighet verkar mycket ihålig och hans eventuella presidentskap lär komma att visa den saken. Om valet nu inte underkänns på grund av att han inte uppfyller kraven på att vara född i USA och amerikansk medborgare. Stor tveksamhet finns om den saken och Obama lägger inte fram några bevis.

Mätning av emotionell intelligens som självrapport eller prestation

Det händer intressanta saker inom forskningen om emotionell intelligens. Inom EI-litteraturen finns en motsättningen mellan dem som anser att begreppet ska mätas som en prestation, förmåga att ge rätt svar, och dem som arbetar med EI som en ”trait” eller s.k. ”mixed models”. I det senare fallet handlar det om självrapporter som kan täcka av ett mycket brett fält (Bar-On, 1997) eller om mera fokuserade mått, av den typ som kommer att användas i testet Big Five Plus. Sambandet mellan de två ansatserna till EI-mätning brukar vara svagt (Brackett, Rivers, Shiffman, Lerner, & Salovey, 2006). Detta är inte förvånande och är i själva verket ett argument för att ta med båda aspekterna i ett EI-mått, något som görs i Big Five Plus.

Mayer, Salovey och Caruso publicerade nyligen en intressant översiktsartikel om mätning av EI, med speciellt inriktning på deras eget prestationsmätande test MSCEIT. Mycket av den kritik som de riktar mot ”mixed models” (Mayer, Salovey, & Caruso, 2008) gäller inte den fokuserade ansatsen, utan tendensen att sätta etiketten ”emotionell intelligens” på ”allt som är bra”. Det är naturligtvis ett sätt skapa förvirring, men behöver inte betyda att testen som sådana, som Bar-Ons EQ-test, inte fungerar. Det finns en hel del forskning, citerad ovan, som visar att EI-test av typen ”trait eller ”mixed models” kan ge viktig tillkommande information utöver ”Big Five”. En del av förklaringen till detta är troligen att självrapporter av förmåga och prestation i ena eller andra avseendet har starka samband med faktisk förmåga, särskilt om självrapporterna har korrigerats för skönmålning.

Den största delen av forskningen om mätning av EI på grundval av förmåga bygger på MSCEIT-testet. Det finns ganska få resultat som stödjer detta tests praktiska användning i arbetslivet (Mayer et al., 2008); Mayer et al. nämner endast 5 studier. Mayer et al. ger dock en bild av testet som lovande. Det tycks i första hand vara emotionsidentifiering som är en användbar aspekt och det är just den som ingår i testet Big Five Plus. En aktuell studie av en norsk version av MSCEIT tyder på att testet är svårt att överföra till ett nytt språk och/eller en annorlunda kultur (Føllesdal & Hagtvet, in press). Självrapporttest brukar inte ha stora problem av den typen.

MacCann och Roberts (MacCann & Roberts, 2008) publicerade nyligen resultat med två nya prestationstest för mätning av EI. Ett av testen har uppgifter som bygger på emotionsteori och där rätt svar föreskrivs av teorin, inte av expertbedömningar eller annan statistik. Även det andra testet är objektivt. De fick lovande resultat och de nya testen kan fungera väl så bra som MSCEIT, även om mera forskning behövs. Troligen kan sådan forskning komma ganska snabbt. Den ganska begränsade volymen av forskning om MSCEIT hänger förmodligen samman med att testet är en rent kommersiell produkt: svår att få tillgång till och dyr att använda. MacCann och Roberts har f ö samma uppfattning som Mayer et al. om att EI är en form av intelligens och därför ska mätas med prestationstest, inte med självrapporter.

Freudenthaler och Neubauer {Freudenthaler, 2005 #9614} påpekade att MSCEIT mäter kunskap om adekvat hantering av emotioner, inte faktiskt beteende. De konstruerade ett lovande test för att mäta det typiska beteendet i olika emotionsprovocerande situationer och fann bl.a. att det korrelerade ganska högt med ett självrapporttest av EI av sedvanlig typ. De gav därför ett visst stöd för självrapporttest, samtidigt som de pekade på en möjlig utveckling av presta-tionsmätning.


Referenser


Bar-On, R. (1997). The emotional quotient inventory (eq-i): Technical manual. Toronto: Multi-Health Systems.
Brackett, M. A., Rivers, S. E., Shiffman, S., Lerner, N., & Salovey, P. (2006). Relating emotional abilities to social functioning: A comparison of self-report and performance measures of emotional intelligence. Journal of Personality and Social Psychology, 91(4), 780-795.
Freudenthaler, H. H., & Neubauer, A. C. (2005). Emotional intelligence: The convergent and discriminant validities of intra- and interpersonal emotional abilities. Personality and Individual Differences, 39(3), 569-579.
Føllesdal, H., & Hagtvet, K. A. (in press). Emotional intelligence: The MSCEIT from the perspective of generalizability theory. Intelligence.

MacCann, C., & Roberts, R. D. (2008). New paradigms for assessing emotional intelligence: Theory and data. Emotion, 8(4), 540-551.
Mayer, J. D., Salovey, P., & Caruso, D. R. (2008). Emotional intelligence: New ability or eclectic traits? American Psychologist, 63(6), 503-517.

Klimatförändringen: riskperception och kommunikation

Varje risk har sin egen dynamik. Generella modeller som den psykometriska modellen är därför otillräckliga. Varje risk kräver en egen analys av hur människor uppfattar den (riskperception) och hur man kan kommunicera om den. Storman har i senaste numret av Science en klargörande diskussion av viktiga frågor rörande risken för klimatförändringar. Så länge den totala mängden av koldioxid inte slutar öka finns en allt större risk för snabba och irreversibla skador. Men människor i allmänhet uppfattar att det hela är under kontroll om ökningen inte blir större. De förstår inte att nettotillskotten måste börja minska. I denna situation har människor en ineffektiv mental modell av riskerna, och Storman pekar på analogier med andra dynamiska system som inte heller kan hanteras intuitivt. Detta leder till att opinionen inte stöder syrbara åtgärder mot klimatförändringen - man vill "vänta och se", och inser inte att detta innebär ett allvarligt risktagande. Politiker tänker troligen likadant. Vår forskning har visat just hur politikers riskuppfattningar är mycket lika allmänhetens, medan både poltiker och allmänhet avviker starkt från experter. Forskning om dessa frågor kan förhoppningsvis bidra till att ge ledtrådar till hur klimatrisken ska kommuniceras, vilket i sin tur kanske kan leda till en mera realistisk policydebatt och på sikt mera effektiva åtgärder mot klimatförändringen. Ett projekt som jag ledde tillsammans med andra forskare för några år sedan handlade om försummade risker. Klimatförändringen är ett enormt viktigt exempel.

Referenser

Sjöberg, L. (2007). Försummade risker. (neglected risks). In G. Derefeldt & G. Sjöstedt (Eds.), Sdss årsbok 2007. Strukturerad osäkerhet, ostrukturerad säkerhet i en globaliserad värld (pp. 39-51). Stockholm: Utrikespolitiska institutet.
Se denna länk: http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/forsummade%20risker.pdf

Sjöberg, L. (2007). Public perception research. In WHO (Ed.), Risk perception and communication. Setting the agenda for the 5th ministerial conference on environment and health, 2009 (pp. 10-11). Copenhagen: WHO.

Sjöberg, L. (2007). Risk communication between experts and the public: Perceptions and intentions Organicom: Revista Brasileira de Comunicação Organizacional e Relações Públicas, 4(6), 66-85.
Se denna länk: http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/organicom06-lennart.pdf

Sjöberg, L., & Drottz-Sjöberg, B.-M. (2008). Risk perception by politicians and the public. Energy and Environment, 19(3+4), 455-483.
Se denna länk: http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/politicians.pdf

Storman, J. D. (2008). Risk communication on climate: Mental models and mass balance. Science, 322(24 October), 532-533.

Emotionell intelligens, social förmåga och balans

Det nya testet Big Five Plus mäter bland andra viktiga variabler också emotionell intelligens och social förmåga samt balans mellan arbete och övrigt liv. Det visade sig, i en mycket stor normgrupp och i en mindre studie, att kvinnor hade större emotionell intelligens och bättre social förmåga än män, men ändå en sämre balans mellan arbete och övrigt liv. Vad denna sämre balans kan bero på är en intressant diskussionsfråga. Vad än orsaken kan vara så är det en varningssignal: dålig balans är en stressfaktor och innebär sämre livskvalitet. Fortsatt forskning är angelägen.

Referens

Sjöberg, L. Emotionell intelligens, social förmåga och balans mellan arbete och övrigt liv. http://www.dynam-it.com/lennart/texter.htm

Detta är avsnitt 9 i rapporten Sjöberg, L. (2008) Bortom Big Five: Konstruktion och validering av ett personlighetstest. Stockholm School of Economics, Stockholm. Se http://swoba.hhs.se/hastba/abs/hastba2008_007.htm

Obama och Bradley-effekten

Bradley-effekten innebär att väljare uppger, före ett val, att de tänker rösta på en svart kandidat, men sedan inte gör det. Denna effekt har varit tydlig i vissa val i USA och i några fall har den medfört att en svart kandidat som lett i opinionsundersökningarna sedan ändå inte blivit vald. Om samma faktorer fortfarande finns och verkar i den nu pågående valröreslen får vi inte veta förrän efter valet, men det spekuleras i att Obama skulle behöva 5-6 % försprång i opinionsundersökningarna för att vinna valet.

Två forskare vid University of Washington, psykologen Anthony Greenwald och statsvetaren Bethany Albertson, har nu funnit stöd för en omvänd Bradley-effekt i vissa av primärvalen i våras. (I tre av delstaterna fann de den vanliga effekten). Vissa väljare uppgav att de skulle rösta på Clinton men gjorde det inte när det kom till kritan, de röstade på Obama.

Det är svårt att förstå vad den omvända effekten, om den existerar, skulle bero på. (Den vanliga Bradley-effekten beror rimligen på rasfördomar och ovilja att avslöja att man har dem inför en opinionsundersökare). Men en viktig kritisk synpunkt är denna. De väljare som deltar i ett primärval är mera politiskt engagerade än övriga. Det är inte otroligt att andra psykologiska faktorer påverkar dem än folk i allmänhet. Generalisering till det slutliga presidentvalet är mycket osäker.

Michael Barone har rett ut en del av problemen med att tolka opinionsundersöknignarna på ett informativt sätt i en artikel i Wall Street Journal (http://online.wsj.com/article/SB122463210033356561.html). Bradley-effekten som sådan har ifrågasatts och tycks sällan ha observerats. Telefonintervjuerna har ett stort och ökande bortfall. Däremot verkar det inte vara ett problem att allt fler bara har mobiltelefon (de ökar möjligen bortfallet). Den slutliga bedömningen kan nog vara att prognoserna är tämligen korrekta.

Men vallokalundersökningarna som används för att ge en tidig prognos av valutfallet har mycket stort bortfall, troligen till fördel för Obama i detta val. McCain kan alltså sluta bättre än vad de tidiga prognoserna säger.

För övrigt verkat det som om gapet mellan McCain och Obama minskar.


Läs mera:

http://mobile.politico.com/blog.cfm?blogid=23447&bloggerid=4

http://elections.foxnews.com/2008/10/17/obama-benefit-reverse-bradley-effect-study-finds/

Ingen rapport av Greenwald och Albertson tycks ännu föreligga men jag har hittat denna referens

A graph showing how the Bradley and reverse Bradley effects played out in the Democratic primaries is available at http://faculty.washington.edu/agg/Bradley_&_Reverse_Bradley.Dem_Primaries.2008.pdf

Resultatet har tydligen ansetts så viktigt att forskarna gått ut till media innan de hunnit skriva en rapport!

Ett nytt personlighetstest: Big Five Plus

Testet Big Five Plus har unika fördelar: det mäter aspekter bortom den traditionella femfaktormodellen och uppnår därigenom dramatiskt högre tillförlitlighet och prognosförmåga i arbetslivet, och det har en mycket effektiv metod för att korrigera för skönmålande svar. En teknisk rapport om utvecklingen av testet föreligger nu. Rapporten beskriver mätning av personlighet med hjälp av självrapporttest, i ”Big Five”-traditionen, kalla Big Five Plus. Teorier om personlighetsegenskaper och metoder för att mäta dem beskrivs. Bland de befintliga testen på dimensioner i femfaktormodellen (FFM) diskute-ras främst NEO-PI-R, som är ledande inom forskningen och kliniska tillämpningar, samt HPI, som ofta används inom arbetspsykologin. Bakom dessa två test finns försök till teoretiska analyser. Dessa diskuteras. Problemet med skönmålning av svaren på ett självrapporttest dis-kuteras och en lösning föreslås. Utvecklingen av en ny ansats genomförs i 11 separata studier med sammanlagt 2204 deltagare, huvudsakligen genom testning på en Internetplattform, men till en viss del också genom traditionella papperstest. Reliabilitetskoefficienter och stabilitet rapporteras dels för nya mätningar av dimensionerna i FFM, dels för 8 tillkommande person-lighetsskalor och för 6 kriterieskalor. Reliabiliteterna var tillräckligt höga. Begreppsvalide-ringar för samtliga skalor genomförs med goda resultat. Validering mot arbetsrelaterade atti-tyder visar att man får en dramatisk förbättring med detta test jämfört med FFM. Resultaten tyder på att 90-95 % av effekten av skönmålning har kunnat rensas bort ur svaren. Normdata föreligger för den slutliga versionen av testet för 612 kompletta testningar. Personalekono-miska aspekter diskuteras och de stora ekonomiska vinster som testning kan medföra påvisas. Principer för en datorgenererad narrativ rapport beskrivs och tillämpas.

Referens

Sjöberg, L. (2008). Bortom Big Five: Konstruktion och validering av ett personlighetstest (SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2008:7). Stockholm: Stockholm School of Economics.

Rapporten kan laddas ner från http://swoba.hhs.se/hastba/abs/hastba2008_007.htm

Subprime-krisen och Obama

Den finansiella och ekonomiska krisen anses allmänt vara ytterst förorsakad av högrisklånen som amerikanska banker i stor omfattning gett till obemedlade låntagare. Dessa har lockats att söka och ta på sig lån som de ej kunde betala på sikt, efter en inledande period av låga räntor som sedan skulle höjas. En del banktjänstemän fick bonus och bankerna skickade lånen vidare i ogenomskinliga ”paket”, som köptes av godtrogna finansinstitut över hela världen. Bara en fortsatt ökning av huspriserna kunde ha räddat låntagarna, men när den bubblan sprack, och styrräntorna höjdes kraftigt av centralbanken, kom krisen snabbt och med förödande kraft. Det amerikanska ”walk away”-systemet verkar ha bidragit: låntagaren kunde helt enkelt flytta ur huset och slippa lånet. Husen stod sedan tomma, kunde inte säljas av bankerna, och många vandaliserades. Stor kapitalförstöring blev följden. Och naturligtvis oerhörd bitterhet och ilska som riktades mot bankernas ”girighet” och ”korruption”. Det senare tycks gälla även republikanska politiker som Sarah Palin.

Krisen styrs till stor del av psykologiska faktorer och Hubert Fromlet pekar i dagens nummer av Dagens Industri på den psykologiska dynamiken. Han efterfrågar forskning vilket är just vad som behövs, inte förnumstiga spekulationer om ”psykologi” som ingenstans leder. Tyvärr är ekonomisk psykologi av revirskäl ett eftersatt område i vårt land, medan det expanderar i rekordfart som ”Behavioral finance” i USA.

Hur kunde det bli så här? En drivande faktor som troligen få känner till var ACORN (Association of Community Organizations for Reform Now) och ”community organizers”, bland dem Barack Obama. Hans Bergströms i övrigt utmärkta analys i DN idag nämner dem inte ens. De pressade bankerna att ge orealistiska lån till obemedlade sökande, delvis med hot och sabotage, och när det blev stopp högre upp i systemet (”Fannie och Freddie”) lyckades de få stöd från demokratiska politiker att undanröja hindren. ”Community organizers” som Obama byggde sin verksamhet på marxisten Alinsbys idéer om hur samhällssystemet skulle omstörtas. De demokratiska politikerna verkar inte ha begripit vad som var på gång utan trodde enfaldigt nog att på det här sättet skulle ”människor få möjlighet att äga sin bostad”. Det skulle inte kosta skattebetalarna ett öre, enligt Clinton! Clinton var starkt pådrivande under sin period som president. Bushregeringen försökte vid upprepade tillfällen stoppa den vansinniga lånegivningen, som möjliggjordes av de demokratstyrda Fannie och Freddie. Inga resultat, miljardrullningen fortsatte. Bankerna måste ha mycket väl förstått vad som skulle hända och de sålde därför lånen vidare, i "paket" tillsammans med sunda lån. Men ytterst få fattade vad som var på gång och centralbanken sänkte räntorna till rekordlågnivå, reavinstskatterna på husförsäljning sänktes likaså, och huspriserna gick upp med raketfart. Tills kraschen kom.

Det är en historisk ironi att Obama och andra demokrater nu gör politiska vinster på den kris som de själva varit med om att skapa!

Läs mera på dessa länkar: http://article.nationalreview.com/?q=ZjRjYzE0YmQxNzU4MDJjYWE5MjIzMTMxMmNhZWQ1MTA=
http://www.ibdeditorials.com/IBDArticles.aspx?id=308530236252361

Bristen på kontroll skapar tro på illusioner

En serie skickligt utformade experiment av Whitman och Galinsky tyder på att upplevelsen av att inte ha kontroll leder till att man ser mönster där det inte finns några. I rena slumphändelser anar man konspirationer. Upplevelsen av mönster och mening där ingen egentligen finns ger en tillbaka något av den förlorade kontrollen. Whitman och Galinsky studerar simulerade investeringsbeslut, en skala som mäter behovet av struktur (Neuberg & Newsom, 1993), mm. De citerar en intressant äldre artikel av Sales (1973) som använde sig av aggregerade data på bl a vidskeplighet (intresse för astrologi)och fann att den ökade kraftigt i perioder av osäkerhet i USA (1930-talet, 1967-70).

Tiden efter 2001/2003 är ännu en tid fylld av extrem osäkerhet och starka hot. Tron på nyandlighet tycks vara starkare än någonsin.

Referenser

Neuberg, S. L., & Newsom, J. T. (1993). Personal need for structure: Individual differences in the desire for simpler structure. Journal of Personality and Social Psychology, 65(1), 113-131.
Sales, S. M. (1973). Threat as a factor in authoritarianism: An analysis of archival data. Journal of Personality and Social Psychology, 28(1), 44-57.
Whitson, J. A., & Galinsky, A. D. (2008). Lacking control increases illusory pattern perception. Science, 322(3 October), 115-117.

Uppskattning av betydelsen hos förklarande faktorer

I undersökningar av bl a attityder är det ofta angeläget att uppskatta hur viktiga olika förklarande faktorer är. Man kan förstås fråga rent ut om saken, men människor har sällan riktigt klart för sig hur de tänker och vad som påverkar dem. Svaren blir konventionella eller opportunistiska (Nisbett & Wilson, 1977). Ett bättre alternativ är att anpassa en statistisk modell och använda regressionsvikterna som mått på betydelsen av de förklarande faktorerna. Men det är problematiskt om dessa faktorer är korrelerade vilket de nästan alltid är. Johnson (se referenser nedan) har utvecklat en enkelt metodik för att uppskatta betydelsen som inte har den nackdelen. Den är mycket enkel att använda i SPSS, i artikeln av Lundby och Johnson (2006) finns t o m en syntax som direkt kan skrivas in i en sps-fil. Det funkar utmärkt, men det krävs att man definierar "labels" för de oberoende variablerna.

Johnson och LeBreton (2004) ger en översikt av dessa metodproblem.

Referenser

Johnson, J. W. (2000). A heuristic method for estimating the relative weight of predictor variables in multiple regression. Multivariate Behavioral Research, 35(1), 1-19.
Johnson, J. W. (2004). Factors Affecting Relative Weights: The Influence of Sampling and Measurement Error. Organizational Research Methods, 7(3), 283-299.
Johnson, J. W., & LeBreton, J. M. (2004). History and Use of Relative Importance Indices in Organizational Research. Organizational Research Methods, 7(3), 238-257.
Lundby, K. M., & Johnson, J. W. (2006). Relative weights of predictors: What is important when many factors are operating. In A. Kraut (Ed.), Getting action from organizational surveys: New concepts, technologies and applications (pp. 326-351). San Francisco, CA: Josey-Bass.
Nisbett, R. E., & Wilson, T. D. (1977). Telling more than we can know: Verbal reports on mental processes. Psychological Review, 84(3), 231-259.

Politiska attityder och neurofysiologi

Aktuell forskning har visat på att politiska attityder är tämligen svårpåverkade. Det handlar om snabba, nästan automatiska bedömning av vad som är gott och ont. En del forskning tyder t o m på att det finns en genetisk komponent i politiska attityder. I dagens nummer av Science finns en intressant artikel (se referens nedan) som visar att vissa sorters politiska attityder samvarierar med autonom aktivering - enkla mått på hudkonduktans och ögonblinkning - inför hotfulla bilder (en spindel, bilder av blod och sår). De arbetade med personer som hade extrema politiska attityder för eller mot vad de tolkade som försvar av den egna gruppen: motstånd mot illegal invandring, rättighet att bära vapen etc. Det verkar alltså som om personer med starka fysiologiska försvarsreaktioner på primitiva hot har en tendens att utveckla sociala och politiska attityder som också de kan ses som försvarsreaktioner på upplevda hot, men naturligtvis av ett mera abstrakt slag än bilder av spindlar och blodiga sår. Det skulle vara intressant att pröva denna tes även i Sverige. Man kan undra om alla hot fungerar fysiologiskt på samma sätt, t ex hotet från klimatförändringar eller radioaktivt avfall. Det skulle också vara intressant att ta in data på vilka emotionella reaktioner som uppkommer till följd av sådana begrepp, liksom de fysiologiska reaktionerna.

Artikeln i Science är värdefull också genom sina referenser till intressant relaterad forskning inom politisk psykologi.

Referens

Oxley, D. R., Smith, K. B., Alford, J. R., Hibbing, M. V., Miller, J. L., Scalora, M., et al. (2008). Political attitudes vary with physiological traits. Science, 321(19 September), 1667-1670.

"The knights who say ni" - no more

Varje gång jag sett Monte Pythons geniala sketch "The knights who say ni" har jag tänkt lite på "ni" som är ett speciellt ord för en svensk i min generation. Först fick man inte säga du till främmande människor, men inte heller ni, som också var oartigt. Massor av egendomliga omskrivningar, eller undvikandemanövrer, togs till. Det var krångligt oh lite löjligt. Sedan skulle man alltid säga du till alla. Det var på 60-talet och kändes befriande - och var det flera man tilltalade så var ni en självklarhet. Ni var inte längre tabu.

Men det höll bara sådär omkring 10 år och så kom en period när främmande skulle tilltalas med ni och det var också OK, men för oss som varit med om du-revolutionen kändes det onödigt. Men nu tycks vi vara tillbaka på ruta 1.

Vid lunchen i går frågade servistrisen: "Hinns det med lite kaffe?". Hjälp! "The knights who say ni" are no more! Ska vi börja med de gamla omskrivningarna, typ, från anno dazumal igen, liksom? Inser den unga generationen vilket träsk vi i så fall är tillbaka i? Kan någon stoppa det här?

Sarah Palin som den svarta svanen

Taleb har i en aktuell bok talat om den svarta svanen - en metafor för det oväntade. Hans tes är att det oväntade händer, och när det händer har det enorma konsekvenser. Sarah Palins uppdykande i det amerikanska presidentvalet var sannerligen oväntat, men det var i och för sig inte tillräckligt för att ge effekter. Det var hennes person, personlighet, värderingar och karriär som visade sig vara politisk dynamit, i en situation där det fanns miljontals frustrerade kvinnliga väljare som med stor entusiasm hade sett fram emot att USA skulle få sin första kvinnliga president. Hennes tal vid konventet där hon accepterade att bli kandidat som vicepresident visade en mycket skicklig och enormt självsäker politisk talare. Samma självsäkerhet avspeglas i att hon tycks ha accepterat McCains erbjudande omedelbart och utan en sekunds tvekan.

De första tidningskommentarerna av förståsigpåare (i USA kallade "pundits")verkade mest uttrycka journalisternas önsketänkande, nämligen att Palin inte skulle locka kvinnliga väljare till McCain och republikanerna. I verkligheten tycks miljontals kvinnor ha bytt partipreferens. Chockade amerikanska media i huvudfåran, som NY Times, har svarat med att lägga spärreld mot Palin, bl a med en serie artiklar om att en av hennes ogifta tonårsdöttrar är gravid. Hu så hemskt. Vad det har med valet att göra undrar man, och effekten på väljarna tycks utebli. Palin tjänar på den enorma publiciteten, och ryktesspridning och påhopp ger effekter motsatta dem som avsågs.

Palin har elektrifierat partiet. Från att ha legat klart efter Obama leder nu McCain med att par procent i opinionsundersökningarna och han och Palin har en klar förväntad majoritet i elektorskollegiet. Även i kongressvalen har republikanska kandidater fått draghjälp och de knappar in på sina demokratiska motståndare.

Fenomenet Palin visar emotionernas enorma betydelse i det politiska skeendet. Det gör också OBama, även han ett fenomen.

Här hemma var kanske Reinfeldt en gång en svart svan och innehavare av politisk dynamit. Det kan leda till valseger en gång. Men den förda politiken har baserats på en naiv rationalistisk teori, utan försök att förstå och agera utifrån människors subjektiva reaktioner. Det är socialdemokraternas bästa gren. Emotionell intelligens saknas hos alliansen. McCain visade sig vara en mästare i emotionell förståelse när han valde Palin. Det kommer sannolikt att ge honom segern i november.


Referenser

Sjöberg, L. (2001). Emotional intelligence: A psychometric analysis. European Psychologist, 6, 79-95.
Kan laddas ner från http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/Psychometric%20analysis%20of%20emotional%20intelligence.pdf

Engelberg, E., & Sjöberg, L. (2005). Emotional intelligence and interpersonal skills. In R. D. Roberts & R. Schulze (Eds.), International handbook of emotional intelligence (pp. 289-308). Cambridge MA: Hogrefe.
Kan laddas ner från http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/EI_e_Ch14_Engelberg_Sjoeberg.pdf

Taleb, N. N. (2008). The Black Swan. The Impact of the Highly Improbable. London: Penguin Books.

Bättre forskning!

Sverige halkar efter i den internationella forskningen. Det är mycket allvarligt och helt bedrövligt. Regeringen vill öka anslagen för att motverka den utvecklingen. Det är mycket bra, men det räcker inte

Elitforskning kräver en genomtänkt personalpolitik. Forskarlönerna bör ligga i nivå med åtminstone medelbra fotbollsspelare, och forskarna/universitetslärarna bör få tid och resurser för forskning, inte slitas ut i undervisning och oändliga möten och kommittéer. Administrationen på univertsitet och högskolor måste ges ett egenintresse av att rekrytera bra forskare - det finns så mycket annat som lockar dem annars. Knyt deras tjänster och löner till tillströmning av externa forsknimngsmedel till universitetet. Mången lokal kronprins med kompisar på central nivå hamnar då i obehaglig snålblåst, precis som det ska vara.

"Great groups" som åstadkommer forskningsgenombrott har beskrivits av Bennis och Biederman i en fascinerande bok (se nedan). Jag tillämpade deras analys på min egen erfarenhet, se referenser nedan.

Deras slutsatser om ”great groups” är i korthet att de består av talangfulla människor, har en stark ledare och en yttre fiende, ser sig själva som framgångsrikt arbetande i underläge, anser sin uppgift vara enormt viktig och stimulerande, och utmärks av stark, ibland orealistisk optimism. De bekymrar sig knappast om den fysiska miljön, som kan vara en gammal ombyggd fabrik alldeles vid bilverkstäder och en brusande järnvägslinje, och de har roligt på jobbet.

Pengar är nödvändigt, men de måste användas förnuftigt om vi vill ha elitforskning i landet. En högskola "nära mig" uppvisade en stark negativ korrelation mellan interna resurser och vetenskaplig output i form av internationellt publicerade artiklar. (Ingen läser tjocka böcker på svenska och de citeras aldrig in den internationella litteraturen). Det är att kasta bort pengar och en garanti för att inte bli "en skola i världsklass".

Referenser

Bennis, W., & Biederman, P. W. (1997). Organizing genius. The secrets of creative collaboration. Reading, Mass.: Perseus Books.

Sjöberg, L. (1999). Så genomförs en konsekvent uppbyggnad av en elithögskola. Universitetsläraren(14), 16-17.

Sjöberg, L. (2006). Allmän psykologi i Göteborg 1970-88. En forskningsavdelnings historia. In C. Fahlke, E. Hjelmquist, I. Lundberg, I. Nilsson, O. Persson & T. Tjus (Eds.), Ett ämne blir till. Psykologi i Göteborg - en kort historia med ett långt förflutet, 1956-2006 (pp. 57-74). Göteborg: Göteborgs universitet.

Kan laddas ner från http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/avdelningen%20noc.pdf

Sjöberg, L. (2003). Good and not-so-good ideas in psychological research. A tutorial in idea assessment and generation. VEST: Journal for Science and Technology Studies, 16, 33-68.

Kan laddas ner från http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/sjoberg%20korrektur%2018%20aug%202003.pdf

Pengar och välbefinnande

En hel del forskning har gjorts, över hela världen, på frågan om det finns ett samband mellan välbefinnande och ekonomiska resurser. Svaren har varit skiftande. Många har funnit bara svaga samband. Nu finns en stor sammanställning av denna forskning (se referens nedan) och den visar att samband finns, men det är tämligen svagt. Frågan är vad detta betyder. Politik och avtalsrörelser handlar i hög grad just om pengar, inkomster och skatter. Men är det andra saker som människor är mest engagerade i? Kanske det, men många av dessa "andra saker" (som nära relationer) kan knappast styras, eller ens påverkas i nämnvärd grad, av politik och avtal. Kanske vi inte ens vill det, även om det skulle vara möjligt. DN hade en intressant ledare i lördags. De första två åren av sin mandatperiod har regeringen lyckats ganska bra med sin ekonomiska politik, men förlorat enormt i opinionen. Värt att fundera över. Kanske en av svagheterna hos regeringen är en övertro på just de ekonomiska faktorernas betydelse. Forskningen om pengar och välbefinnande tyder kanske på att det finns mycket annat som bestämmer vilken regering vi vill ha.

Referens
Howell, Ryan T, @ Howell, Colleen J. (2008). The relation of economic status to subjective well-being in developing countries: A meta-analysis. Psychological Bulletin, 134(4), 536-560.

Datorspel

Datorspelande är en enormt utbredd verskamhet, som ofta ses med kritiska ögon. Säkert med viss rätt, eftersom alldeles för mycket tid kan gå åt till spelandet, och eftersom en del spel är ganska våldsamma och kan uppmuntra till våld. Men det är inte hela historien. Det finns forskning som tyder på att spelande kan leda till avancerad inlärning och förbättrad förståelse av kritiskt vetenskapligt tänkande. Det är en glidande övergång mellan datorspel och datorstödd inlärning. I lyckliga fall kan datorspelet vara ett sätt att göra inlärning rolig och engagerande. Det är faktiskt så här: bara om något är roligt och engagerande vill vi hålla på med det, och det är bara om vi ägnar mycket tid åt en verksamhet som vi utvecklar vår kunskap.

Läs mera på http://www.apa.org/releases/videogamesC08.html

Obama-psykologi

Jerome Corsis bok "Obama nation. Leftist politics and the cult of personality" har fått ett, milt talat, negativt mottagande bland Obamas anhängare. Det är fullt begripligt, och det är sant att det finns en del faktafel i boken. Den ägnar också för mycket utrymme åt perifera ting, som faderns alkoholism och månggiften. Perifera, alltså, om man vill diskutera Obama själv, Obama som politiker, vilket är viktigare än hans frånvarande far. Det är också sant att boken har en genomgående negativ slagsida. Jag tror inte det finns ett enda positivt omdöme i den, utom motivilliga medgivanden att Obama är en intelligent person och en skicklig talare. Och det är ju uppenbara saker som det är lika bra att inte försöka förneka...

Detta sagt är boken ändå läsvärd och mycket informativ. Obamas bakgrund innehåller helt häpnadsväckande saker, för att handla om en presidentkandidat. Hans mångåriga och nära samarbete med Bill Ayers är kanske det mest blamerande. Ayers är en gammal terrorist (ingen förnekar det, allra minst han själv, som säger att han bara ångrar att han inte gjorde mer). Men det finns flera skelett i garderoden. I 20 år lyssnade han till pastor Wrights märkliga Amerika-hat och konspirationsteorier, utan protest. Han lämnade den kyrkan först efter starka påtryckningar, under valkampanjen i våras. Wright var hans "andliga vägledare". Det nära samarbetet med fastighetsfifflaren Tony Rezko är också en svår belastning för Obama. Listan kunde göras ännu längre men det får räcka här.

Politker brukar ha en del skelett i garderoben, och de brukar försöka ljuga om dem. Det är sant. Obamas psykologi innehåller emellertid en del ovanliga inslag. Hans enorma självförtroende, hans utstrålning som får en del anhängare att bli helt fanatiska och avfärda all kritik som "smutskastning". Han har talat om sig själv som en "gudomlig uppenbarelse". Kan han lösa alla USA:s och resten av världens problem? Inte så få tycks tro det. Men hans ideologi är bara vanlig socialism, av tämligen extremt slag, och han påminner mest av allt om den misslyckade presidenten Jimmy Carter.

Någonstans mellan kunskap och ren gissning: att lösa Fermi-problem

Hur många människor kan man klämma in i en Volkswagen? Verkar svårt att uppskatta, men kanske inte alldeles omöjligt. Säkert åtminstone 10, och högst 50. Medelvärdet av lägsta och högsta uppskattningen är 30, geometriska medelvärdet (roten ur produkten av 10 och 50) är 22, vilket antagligen är lite bättre eftersom aritmetiska medelvärdet kan ge för stor vikt till den högsta gissningen. Ett annat exempel: hur många Stockholmare åker tunnelbana till jobbet den 1 september 2008? Antalet yrkesarbetande som bor inom tunnelbanans upptagningsområde är X, av dem kanske 80% åker till jobbet just idag, när semesterperioden är slut. Vad kan X vara? Högst hälften alla Stockholmare, säg 700 000, och minst 1/3 eller 470 000. Geometriska medelvärdet är 573 000. Vi uppskattade att 80% åker till jobbet, alltså 458 000. Men en del åker bil, cyklar eller promenerar, kanske 25%. Svaret blir därför, för tunnelbaneåkare, 344 000. Hoppas någon vill kolla!

Den här sortens problem brukar kallas Fermiproblem. Det intressanta är att man ofta hamnar ungefär rätt, även om den första reaktionen blir "jag har ingen aning". Se nedanstående referenser.

En ren kuriositet? Nja, vi ställs ofta inför att göra bedömningar där vi inte har, eller hinner eller har råd att skaffa, fullständig information. Sådana frågor används också i anställningsintervjuer. De mäter troligen till en del intelligens, en viss kreativitet och allmänbildning. Men de mäter också villighet att dra en slutsats trots att man har långtifrån fullständigt kunnande och information. En perfektionist vill nog inte svara alls - och perfektionister blir inte chefer, enligt en analys som jag nyligen gjorde med hjälp av mitt nya personlighetstest Big Five Plus. Den som kallas till intervju för ett chefsjobb gör klokt i att lära sig lite om Fermiproblem...

Referenser

Mertens, S. On the back of an envelope. Science, 2008, 321, 1160.
Weinstein, L., & Adam, J. A. Guesstimation. Solving the world's problems on the back of a cocktail napkin. Prinecton, NJ: Princeton University Press.

Politiska val och omedvetna attityder (fördomar), med eventuell tillämpning på presidentvalet i USA

Beslut grundas bara till en del på rationella öveväganden och faktorer som vi själva är medvetna om. I dagens nummer av Science finns en intressant artikel av Galdi, Arcuri och Gawronski som rapporterar ett experiment med politiska attityder. Man tog in data på medvetna faktorer bakom beslutet (som gällde förläggningen av en militärbas i Italien) och gjorde också ett s k IAT-test (Implicit Attitude Test). I ett sådant test mäter man attityder som ligger utanför medvetandet. Se denna länk: https://implicit.harvard.edu/implicit/. De personer som var osäkra på sin politiska preferens visade sig vara påverkade av sina implicita attityder mera än av sina medvetna värderingar. För dem som var säkra var förhållandet det motsatta. Det här är ett intressant resultat som kan vara av betydelse för att förstå vad som nu händer i det amerikanska presidentvalet. Många väljare där är osäkra. Många vita amerikaner har omedvetna fördomar mot de svarta - ytterst få har numera klart uttalade medvetna fördomar. Det skulle vara intressanta att undersöka om det finns en tillämpning också på svenska förhållanden.

Referens

Galdi, S., Arcuri, L., & Gawronski, B. (2008). Automatic mental associations predict future choices of undecided decision-makers. Science, 321, 1100-1102.

Önsketänkande om försvaret (och allt annat)

Wilhelm Agrell har idag en utmärkt artikel i Svenska Dagbladet. Han visar hur politikerna önsketänkte om hotet från Nazi-Tyskland under 30-talet, liksom de önsketänker idag om att Sverige inte kan hotas av omvärlden. Krisen i Georgien visar vad som kan ske. Ingen kan vara så säker på utvecklingen ens på kort sikt, som våra svenska försvarspolitiker vill ge sken av att vara. Jan Björklund tycks tills vidare vara den enda som förstått allvaret men de övriga - inte minst den moderate yngling som är vår försvarsminister - fortsätter att vrida och vända på fakta så att de ska vara så lugnande som möjligt. Önsketänkande är oerhört vanligt i politiken (och inte bara där). Kommer någon ihåg hur Göran Persson önsketänkte inför valet 2006? Allvarliga felbedömningar görs av regeringen i den ena frågan efter den andra, och det verkar vara Reinfeldt och Borg som ligger bakom. De kommer att få känna konsekvenserna i nästa val, men för landet kan det bli ännu värre. Det som behövs är ledare som har integritet och mod nog att se verkligheten som den är, vad psykologerna kallat jagstarka personer. Jag har utvecklat den tesen i en rapport som refereras nedan.

Önsketänkandet har sin grund i två ting: värdeladdade föreställningar och bristande integritet och ovilja att se verkligheten som den är, inte som man hoppas den ska vara. När ledare i politiken och företag blir offer för dessa faktorer i sitt tänkande drabbas de inte bara själva utan också de verksamheter de är satta att leda. Det behövs metoder för att välja chefer och ledare som kan tänka realistiskt - jagstarka personer.

Referens

Sjöberg, L., 2005. Ledarskap och personlighet: Testning av jagstyrka.(SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2005:7). Stockholm School of Economics, Stockholm.
Kan laddas ner från http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/hastba2005_007.pdf

Fenomenet Blondinbella

Finns det en bloggningens psykologi? Varför har Blondinbella 400 000 besökare i veckan? Alex Schulman ställde frågan i en intressant artikel i Metro häromdagen. Han menade att Blondinbellas blogg är full av dåligt språk och stavfel och domineras av rena trivialiteter, som vad hon äter till frukost. Därför är det helt enkelt obegripligt varför hon är så populär. Men kanske inte. Blondinbella skriver om mode, smink och glamour. Det är många som är våldsamt intresserade av sådant. Kanske förklaringen är så enkel.

En annan mycket framgångsrik bloggare var Katrin Schulman med sina "vassa tangenter". Hon skrev ganska aggressivt och ibland förnedrande om människor, men hade också mycket glamour och exponering av den egna personen. Det vackra livet kring Stureplan. Dessutom skrev hon på ett kraftfullt och väl fungerande språk, och utan stavfel, tror jag. Katrin hade en del kommentarer i samhällsfrågor och om jämställdhet. Väldigt olika Blondinbella, med andra ord, men så är hon också betydligt äldre.

Aggression lönar sig i media. Se bara på att Linda Skugge nu har blivit krönikör i Svenska Dagbladets näringslivsbilaga. Vet inte hur djupa kunskaper hon har i ekonomi och samhälle, men hon är sannerligen ett välkänt namn från sina svavelosande krönikor i Expressen. Kändisfaktorn är viktig. Och kändis har ju också Blondinbella blivit. Man undrar hur länge intresset håller i sig...