"Det har jag förträngt" är ett vanligt påstående. Freuds idéer om bortträngning av hotfulla eller på annat sätt ångestfyllda minnen betraktas av många som självklart riktiga. De har blivit en del av "sunt förnuft". De har åberopats som stöd för att "minnen" som skapats genom psykoterapeutiska metoder återger sanna händelser som förträngts ur medvetandet. En häftig debatt har rasat i frågan om det verkligen finns en vetensakpligt solid grund för sådana påståenden som kommer från en del psykiatriker och psykologer.
I själva verket är det så att hotfulla och traumatiska händelser lättare fastnar i minnet än andra (Sjöberg, 2004). Det finns helt enkelt inget vetenskapligt stöd för Freuds teser. Visst glömmer vi, men det är inget som Freuds teorier förklarar. Och vi kan låta bli att tänka på något traumatiskt som hänt oss. Det är antagligen sunt att göra det, men det är inte bortträngning i Freuds mening.
Piper at al. (2008) har sammanfattat forskningen på området med speciell inriktning på rättsväsendet. Det är en viktig artikel vars innehåll borde förmedlas till domare och poliser, åklagare och inte minst försvarsadvokater.
Piper, A., Lillevik, L., & Kritzer, R. (2008). What's wrong with believing in repression?: A review for legal professionals. Psychology, Public Policy, and Law, 14, 223-242.
Sjöberg, L. (2004, 28 September). Myten om det bortträngda traumat. Svenska Dagbladet.
söndag 16 november 2008
Bortträngning i rättsväsendet
Labels:
Rättspsykologi
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar