"The knights who say ni" - no more

Varje gång jag sett Monte Pythons geniala sketch "The knights who say ni" har jag tänkt lite på "ni" som är ett speciellt ord för en svensk i min generation. Först fick man inte säga du till främmande människor, men inte heller ni, som också var oartigt. Massor av egendomliga omskrivningar, eller undvikandemanövrer, togs till. Det var krångligt oh lite löjligt. Sedan skulle man alltid säga du till alla. Det var på 60-talet och kändes befriande - och var det flera man tilltalade så var ni en självklarhet. Ni var inte längre tabu.

Men det höll bara sådär omkring 10 år och så kom en period när främmande skulle tilltalas med ni och det var också OK, men för oss som varit med om du-revolutionen kändes det onödigt. Men nu tycks vi vara tillbaka på ruta 1.

Vid lunchen i går frågade servistrisen: "Hinns det med lite kaffe?". Hjälp! "The knights who say ni" are no more! Ska vi börja med de gamla omskrivningarna, typ, från anno dazumal igen, liksom? Inser den unga generationen vilket träsk vi i så fall är tillbaka i? Kan någon stoppa det här?