Parapsykologi - ligger det något i den?

Parapsykologin väcker alltid ett visst intresse i media och bland allmänheten. Det finns också en del intresse bland forskare - somliga seriösa och andra fuskmakare. Litteraturen på området ger inget otvetydigt stöd för att sådant som tankeöverföring förekommer. Därtill är resultaten för svaga och ofta möjliga att förklara på andra sätt. I artikeln nedan har jag sammanfattat debatten och resultaten.

Tron på det övernaturliga är en del av nyandligheten, se min artikel nedan.

Forskning

Kanske det mest intressanta är att studera varför människor tror på det övernaturliga och nyandlighet, och t ex hur media handskats med kända bluffmakare som Uri Geller.

Referens

Sjöberg, L. (1988, September 1). Parapsykologin som tro och vetenskap. Svenska Dagbladet. Reviderad version här.

Sjöberg, L. (2006). Nyandlighetens psykologiska rötter. Folkvett, 24(2), 6-14. Här.

Den polariserande Palme

Olof Palme var en unik politiker: energisk, begåvad och kreativ. Älskad av många. Men också aggressiv och skrämmande, för en del. Han var mera polariserande än någon annan svensk politiker i modern tid. Vad berodde det på? Jag har försökt besvara den frågan i en kortfattad artikel, se här.

Under senare år har det kommer flera böcker om Palme. Jag har läst dem och de bekräftar det intryck jag hade när jag skrev artikeln.

Det var kombinationen av begåvning och brinnande intresse för samhälle och politik, som definierade Palme, och naturligtvis politisk övertygelse och politiska värderingar.

Palme hade många beundrare som nog inte ville se hans polariserande effekt. En av de mera framträdande var Olof Lagercrantz. Så här skrev han i DN år 1974, 4 april:

"Bakom honom tecknar sig alla dessa förnuftiga karlar – Gustav Vasa, Axel Oxenstierna, Arvid Horn, Gripenstedt, Hjalmar Branting – vilka lett bygget Sverige eller återställt det efter perioder av vanvård eller galenskap. Olof Palme är på gott och ont och i viss mån mot sin egen natur den landsfader vi själva skapat och röstat fram genom århundraden. Han är den i grunden alla vill ha."

Det är lite svårt att följa tankegången. Palme som landsfader som alla ville ha?



Referenser


Arvidsson, C. (1999). Ett annat land. Sverige och det långa 70-talet. Stockholm: Timbro.

Arvidsson, C. (2006). Olof Palme. Med verkligheten som fiende. Stockholm: Timbro.

Sjöberg, L. (1999, 28 juni ). Den politiska avskyns problem. Arbetet/Nyheterna, sid. 2-3. här.

Östberg, K. (2008). I takt med tiden : Olof Palme 1927-1969. Stockholm: Leopard.

Personlighet och studieframgång

En ambitiös sammanställning mycket omfattande data på studieframgång och femfaktormodellen (FFM) visar att sambanden är mycket svaga (Poropat, 2009. Den enda dimensionen i FFM som har en antydan till samband (på nivån 0,19) är noggrannhet. Å andra sidan är konventionell intelligens inte mycket högre korrelerad (0,23) vilket är lite förvånande.

Att FFM-dimensionerna är bara svagt relaterade till viktiga framgångskriterier är känt från annan forskning (Sjöberg, 2008, ger en översikt och många referenser). Detta betyder inte alls att "personligheten" är oviktig - bara att FFM-dimensionerna är det. I mitt projekt fann jag att åtskilliga mera fokuserade och emotionsanknutna personlighetsdimensioner hade betydande förklaringskraft. FFM har lett personlighetsforskarna, och många praktiker som använder FFM-test av typ HPI (säljs i Sverige i en översatt version och påstås vara ganska ofta använd i arbetslivet, se referens nedan till rapport av Mabon), på fel spår. Popropats aktuella artikel stödjer denna slutsats.

Forskning

Det behövs mera forskning som går utöver FFM. Så länge man nöjer sig med enbart dem kommer man att hamna i nollkorrelationsfällan. Det går bra att genomföra projekt med t ex mitt test Big Five Plus som mäter FFM, men också en serie andra mera effektiva dimensioner, och kriterier. För forskning och uppsatsarbete kan gratisanvändning diskuteras. Stort normmaterial finns, och dessutom inbyggd korrektion för skönmålning. Emotionell intelligens mäts både med självskattningsitem och som prestation. Se min rapport nedan för mera information.

Referens

Mabon, H. (2002). Hogans personlighetsinventorium av Robert Hogan och Joyce Hogan. Svensk version av Hunter Mabon. Stockholm: Psykologiförlaget AB.

Poropat, A. E. (2009). A meta-analysis of the five-factor model of personality and academic performance. Psychological Bulletin, 135(2), 322-338.

Sjöberg, L. (2008). Bortom big five: Konstruktion och validering av ett personlighetstest (SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2008:7). Stockholm: Stockholm School of Economics. Här.

Min verksamhet

Jag sammanfattade för en tid sedan min verksamhet i ett par artiklar i psykologtidningen, här. Min verksamhet i Göteborg 1970-88 sammanfattas här och här.

Tiden i Göteborg kan ses som arbete med ett program för att studera emotioner och handlande. Men redan tidigt började jag också intressera mig för riskfrågor, som sedan blev ett huvudtema vid Handelshögskolan 1988-2006. Men eftersom jag inte har kunnat låta bli att intressera mig för "allting" har det också blivit en hel del annat...

Just nu arbetar jag med att sammanställa en samling essäer som publicerats under tiden från 1980-talets början och till nutid. Mera om dem senare.

Ibland undrar jag om min erfarenhet lärt mig något. Det beror på hur man ser det och vad "lärt" ska betyda. Lite optimistisk är jag ändå. Men det är ganska slående att de insikter som ett yrkesliv eventuellt gett inte efterfrågas av någon. Varje ny generation måste absolut upprepa företrädarnas misstag, verkar det som.


Referenser


Sjöberg, L. (1985). Göteborgsforskningen om emotioner och handlande. Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet.

Sjöberg, L. (1985). Studier av mänskligt handlande. Nordisk Psykologi, 37, 213-277. Här.

Sjöberg, L. (2002). Fyra decennier av svensk psykologi. Psykologtidningen, 48(18), 4-7.

Sjöberg, L. (2002). Psykologin opåverkad av tidens trender. Psykologtidningen, 48(19), 8-11.

Sjöberg, L. (2006). Allmän psykologi i göteborg 1970-88. En forskningsavdelnings historia. In C. Fahlke, E. Hjelmquist, I. Lundberg, I. Nilsson, O. Persson & T. Tjus (Eds.), Ett ämne blir till. Psykologi i göteborg - en kort historia med ett långt förflutet, 1956-2006 (pp. 57-74). Göteborg: Göteborgs universitet.

Hur påverkas barnen av skilsmässa?

Lansford publicerar en stor översikt av forskning om effekten av skilsmässor på barnens anpassning, på kort och lång sikt. Problemställningen är givetvis komplex och många faktorer är viktiga. Så är t ex effekterna i genomsnitt negativa, särskilt för yngre barn. Men variationen och stor och för många behöver det inte bli allvarliga negativa effekter. Hur negativa effekter ska kunna undvikas är ett tema som kräver speciell eftertanke, och säkert något som alla föräldrar i denna situation har tänkt mycket på.

Lansford skriver: "Policies that reduce interparental conflict and provide economic security to children have the potential to benefit children's adjustment."

Referens

Lansford, J. E. (2009). Divorce and children's adjustment. Perspectives on Psychological Science, 4(2), 140-152.

Skriva av sig orättvisor

Den som blir orättvist behandlad reagerar ofta med ilska eller andra negativa emotioner. Att direkt konfrontera den som behandlat en orättvist kan ofta vara en bra idé om man kan behärska sina emotioner och inte skapa ännu flera problem. Men det är ju svårt att vara säker på att man klarar. Risken är stor att det blir en negativ spiral. Pennebaker (1997) har arbetat med "expressive writing", dvs man skriver ner hur man känner sig, vad som hänt etc. Bara för sig själv. Inte i ett e-mail till den som behandlat en orättvist!Barclay och Skarlicki (2009) finner i en aktuell studie positiva effekter av att "skriva av sig". Något att pröva vid nästa orättvisa.

Forskning

Barclay och Skarlickis format borde kunna tillämpas i andra sammanhang, inte bara på jobbet: i skolan, hemmet och kamratkretsen. När man blivit avvisad. Kan bli intressant och spännande forskning av detta, gärna relaterad till elektronisk kommunikation. Blir det värre av att agera ut i e-post eller ansikte mot ansikte?

Härifrån är det ett ganska kort steg till författandet i lite större skara och dess relation till "orättvisor". Och till läsningens psykologi och effekter.

Modern emotionsteori handlar om hur våra emotioner beror på hur vi tolkar situationen (Berkowitz & Harmon-Jones, 2004; Scherer, 2001).

Referenser


Berkowitz, L., & Harmon-Jones, E. (2004). Toward an Understanding of the Determinants of Anger. Emotion, 4, 107-130.

Barclay, L. J., & Skarlicki, D. P. (2009). Healing the wounds of organizational injustice: Examining the benefits of expressive writing. Journal of Applied Psychology, 94, 511-523.

Pennebaker, J. W. (1997). Opening up: The healing power of expressing emotions. New York: Guilford Press.

Scherer, K. R., Scherer, K. R. (ed.), Schorr, A. (ed.), & Johnstone, T. (ed.) (2001). Appraisal considered as a process of multilevel sequential checking. In Appraisal processes in emotion: Theory, methods, research. (pp. 92-120): Oxford University Press: New York.

Miljonkronorchefen

Höga löner och bonusar till chefer har kritiserats i decennier men de består. Arbetarrörelsen har en utpräglad dubbelmoral i dessa frågor: de stöder i praktiken extrema löner och bonusar (nu senast AMF pension, se Dagens Industri idag) och förkastar dem sedan offentligt. De tror tydligen, som många i näringslivet, att det är nödvändigt att "slanta upp" för att få rätt personer och för att motivera dessa personer.

Är det verkligen så? Tänk efter. Det finns massor av kvalificerade och hårt arbetande människor i landet som tjänar betydligt mindre än en miljon om året. Vad skulle hända om en storbank eller t ex AMF Pension bestämde att VD-lönen ska vara 1 miljon per år, inte mera? Skulle det bli omöjligt att hitta en bra VD? Absolut inte.

Vad krävs egentligen av en riktigt bra VD? Utbildning, erfarenhet, intelligens och positiva personlighetsdrag (jagstyrka). Det är inga extremt sällsynta egenskaper. Om man har många att välja bland kan man identifiera rätt personer med hjälp av vanliga hjälpmedel vid rekrytering som test, intervjuer och referenser. Annonsera ut jobben och välj bland de många som söker. Se upp med extremt egoistiska, penningorienterade och manipulativa personer. En del av dem är mycket charmiga och förtroendeskapande, bra på att ställa in sig hos högre chefer i styrelser eller bland ägare. Är lönen så "låg" som 1 miljon/år är de nog inte intresserade ...

Ett utpräglat intresse för pengar samvarierar med dålig social anpassning, en manipulativ attityd och låg emotionell intelligens (Engelberg & Sjöberg, 2006, 2007). Den låga emotionella intelligensen kan tyda på låg empati vilket i sin tur kan förklara de osannolika klavertramp som gjorts när det gäller chefslöner och bonusar. Man förstod inte vilken reaktionen skulle bli, vilket tyder på extremt låg empatisk förmåga - minsta barn kunde begripa att det var fel tillfälle att höja löner och bonusar, och ännu värre att försöka dölja det.

Det vi ser idag är också de destruktiva effekterna av extrema löner. De skapar kortsiktighet och girighet, blindhet inför den sociala och politiska verkligheten. Pengarna har blivit ett egenintresse. Lägg härtill den demoraliserande effekten i företaget med alla dess hårt arbetande och skickliga anställda, och på samhället i stort.

Det hela är absurt. Om jag tjänar 7 miljoner, vad ska jag göra med 2 till? Man kan i vårt land leva ett mycket gott liv med en lön på mycket lägre nivå än 7 miljoner, t ex 1 miljon. Det finns risker med höga löner, också för ens familj. Jag tror inte barn mår bra av att föräldrarna simmar i pengar. Hur mycket lyxkonsumtion orkar man med?

De senaste löneskandalerna illustrerar på ett tröttsamt sätt att myten om direktörseliten fortfarande är vid full vigör, trots att det många gånger påvisats att det är just en myt det handlar om. Varför tror man på den? Jag skulle tro att det handlar om ett litet gäng som sitter i varandras styrelser och stöder varandra. Det är en sorts ny adel, påpekades det för några år sedan i DI. Medlemmarna av klubben ger varandra tillfälle att ta ut stora belopp ur företagen i det föregivna syftet att detta behövs för att de ska vara motiverade nog för att jobba effektivt. Vi andra vanliga människor, däremot, jobbar hårt och effektivt på helt andra villkor. Är det inte bedrövligt?

Uttalanden från ordföranden för AMF Pension tyder nu på att han fortfarande tror att de måste betala fantasilöner för att få ett bra resultat. Så det fortsätter, och fortsätter, och fortsätter...

I SVT:s program Agenda den 15 mars visade det sig att både Jacob Wallenberg och Wanja Lundby-Wedin trodde att det var nödvändigt med extremt höga löner (och bonus, men nu ska det heta "rörlig lönedel") för att få "de bästa". Bevis för denna tes saknas, det är bara en fråga om tro. En intressant följdfråga: om man nu tar bort bonusen (vad den nu än kallas) - blir det inte katastrof för företagen om nyckelpersoner tappar motivationen och börjar surt missköta sig (även om de har fast lön i intervallet 5-10 miljoner per år)?

Bilden föreställer en karaktär som ger många exempel på hur besatthet med pengar går samman med social inkompetens. Men visst kunde verkliga personer ur historien också ha nämnts: Henry Ford den äldre och Ivar Kreuger för att bara ta ett par namn jag kommer att tänka på.

Forskning

Det vore intressant att undersöka uppfattningar som styrelsemedlemmar har om behovet av höga löner för att försäkra sig om goda resultat. Varifrån kommer idéerna? Har de någon saklig grund, t ex i forskning? Hur går rekryteringen av cheferna egentligen till? Är den så upplagd att man kan vara äsker på att få "eliten"?

Referenser

Engelberg, E., & Sjöberg, L. (2006). Money attitudes and emotional intelligence. Journal of Applied Social Psychology, 36, 2027-2047. Här.

Engelberg, E., & Sjöberg, L. (2007). Money obsession, social adjustment, and economic risk perception. Journal of Socio-Economics, 36, 689-697. Här.

Riskuppfattning och försiktighetsprincipen: kärnavfall

Försiktighetsprincipen säger, förenklat uttryckt, att man ska ta det säkra för det osäkra. Den är vägledande för EU:s beslutsfattande men inte populär i USA där man föredrar att gå på "förväntat värde". Om sannolikheten för en negativ händelse är liten (men större än noll) är man villig att ta risken om nyttan är tillräckligt stor. Mycket omfattande litteratur finns om försiktighetsprincipen, men få har undersökt vilka attityder människor har till den. I min nyligen publicerade studie gör jag just detta. Jag fann att det finns två viktiga komponenter i denna attityd: hur allvarliga man bedömer de evetuella negativa konsekvenserna att vara, och förtroende för vetenskapen bakom riskanalysen (epistemiskt förtroende). Attityden var en viktig tillkommande faktor i modeller för riskupplevelsen av ett förvar för kärnavfall.

Fortsatt forskning

Denna undersökning är den första och den är inriktad på kärnavfall. Samma frågor kan studeras för andra risker som mobiltelefoner, nanoteknologi och livsmedelsrisker.

Artikelns referens är

Sjöberg, L. (2009). Precautionary attitudes and the acceptance of a local nuclear waste repository. Safety Science, 47(4), 542-546.

Skicka ett mail till mig om särtryck önskas!


Abstract

There has been little previous research on public attitudes about precaution and their significance for risk opinions and attitudes. The present case of application is that of the siting of a repository for spent nuclear fuel, a controversial issue in most countries. Data from a representative sample of the Swedish population were collected with a mailed questionnaire, which covered risk perceptions and attitudes towards nuclear waste. A reliable unidimensional scale measuring precautionary attitudes was con¬structed. It was found that women were more likely to accept items expressing a precautionary attitude than were men. Precaution was related, as expected, to epistemic distrust and size of negative conse¬quences if an accident should occur in the handling and storing of spent nuclear fuel. Epistemic trust and size of consequences contributed about equally strongly to the variance of precautionary attitude. Adding the scale to a set of explanatory variables in models of attitudes and voting intentions with regard to a repository resulted in a significantly improved power of the models. Emotional reactions emerged as important explanatory variables in accounting for precautionary attitudes, political ideology to a smaller extent. The results based on intra-sample variability were mirrored at the level of between-sample var¬iation. Results from the two samples from municipalities where a siting was under evaluation (Oskarshamn and Östhammar) showed that respondents there were much more positive to a repository and at the same time less likely to accept pro-PP statements.

Sämre än slumpen - varför?

Rådgivare till aktiefonder lyckas sällan slå börsindex. De få som gör det under en viss period lyckas sällan i nästa period, något som tyder på att de lyckades av en ren slump. Detta skrev jag om i mitt blogginlägg den 5 mars. AP-fonderna är bra exempel, men många andra fonder fungerar på samma sätt.

Men detta är inte hela sanningen. Rådgivarna inte bara misslyckas med att slå index. De hamnar under index en betydande del av tiden. Varför? Om de ger råd som bara har slumpsamband med den verkliga utvecklingen av aktier borde ligga på index, varken bättre eller sämre. Här finns en intressant fråga för forskningen.

Ett par faktorer kan föreslås:

1. Finansiella rådgivare dras till risktagande, dels på grund av sin personlighet, dels på grund av att de verkar inom en kultur där risktagande är vanligt och anses vara rationellt.

2. Rådgivarna är högt utbildade experter och mycket intelligenta. De är duktiga på matematiska modeller, som få andra människor förstår sig på. Naturvetenskapen är ju ofta obegriplig och matematisk. Allt detta skapar en tilltro till experterna bland investerarna - men också ett högt självförtroende. Experterna är överkonfidenta, alltför säkra på sin sak.

3. Härtill kommer att de "spelar" med andras pengar, inte sina egna. Det är alltså risken för andra, inte för egen del som det gäller. Men utfallet av en investering påverkar också rådgivaren: han eller hon kan förlora en kund och bonus om det går illa. Riskförnekande är en stark allmänmänsklig attityd (Sjöberg, 2003), också inom det ekonomiska området.

De tre faktorerna samverkar. Experterna dras till risker och de underskattar dem. Resultat: sämre än slumpen.

Jag tror att många privata investerare som sett sina pengar gå upp i rök kan vittna om att de fått råd att ta risker som bedömts som mycket lägre än vad de visade sig vara. I förra finansiella krisen skrevs en hel del om detta, t ex Ohlson (2002) och Sjöberg (2002 b). Varningar saknades inte (Sjöberg, 2000). Börsens psykologi handlar om girighet och fruktan, brukar man säga, men många andra faktorer spelar in (Sjöberg, 2002 a).

Den finansiella krisen har många orsaker. Risktagandetendensen är en, en annan är egoism och girighet. Obama-regimen försöker komma tillrätta med den, men mera med ideologiska motiv än ekonomiska. Det finns en djup skepsis i USA mot det regeringen vill satsa på, av detta skäl, men också för att många stora satsningar ligger långt fram i tiden. De tycks inte kunna lösa upp krisen nu. Det verkar som om det enda hoppet står till "psykologin" i att ha tilltro till presidentens stora intelligens och politiska skicklighet som man ju så ofta talat om. För den som, i likhet med mig, inte delar dessa bedömningar av presidenten, ser det onekligen mörkt ut.

Om man ändå vill investera i aktier - vad göra? Vänta tills botten är nådd och köp sedan indexfonder är ett gott råd. Men när är botten nådd? Det vet ingen.



Referenser

Sjöberg, L. (2000, 9 maj). Börsaktörer styrs av emotioner och illusioner. Svenska Dagbladet, pp. 14-15. Här.

Ohlson, L. (2002). Ruinmakarna. Stockholm: Brottsofferjouren.

Sjöberg, L. (2002, 9 Januari). Frestelser minerar börsens psykologiska landskap. Svenska Dagbladet, p. 9. Här.

Sjöberg, L. (2002 b). Vad kan vi lära av en sprucken bubbla? Ekonomisk Debatt, 30, 271-275. Här.

Sjöberg, L. (2003). Riskperception och attityder. Ekonomisk Debatt, 31, 22-31. Här.

AP-fonderna: bonus till slumpen

SVT 1 hade igår ett lysande reportage om bonussystemen i den finansiella sektorn och en del andra statliga verksamheter, det bästa samhällsreportage jag sett. Här ska jag ge några kommentarer till den finansiella sektorn, i första hand AP-fonderna som förlorar miljarder varje år till följd av chansningar och risktagande.

Forskningen om finansanalytikers investeringsråd visar tydligt att ingen kan systematiskt ge bättre råd än slumpen (Andersson, 2004). Det kan finnas ett fåtal som lyckats bättre men de kan misstänkas för insiderhandel. Taleb (2005) visar att det är slumpen som gör att vissa analytiker under en kort period fattar beslut som ger vinster. Samma högbetalda analytiker går med förlust i nästa period. AP-fonderna ger bonus till dem som gett råd som lett till vinst. Men det är bara en slump att så har skett under något år. Om många analytiker är versamma kommer några att se "kompetenta" ut - men det är bara en fråga om att de råkar ha dragit vinstlotter.

Analytikernas råd leder i genomsnitt till resultat sämre än slumpen. Detta beror troligen på överkonfidens, de tror sig om mer än de faktiskt kan, och på deras personlighetsmässiga svaghet för "spel och dobbel" och spänningssökande, som vi belagt i en nyligen publicerad studie (Sjöberg & Engelberg, 2009) av blivande analytiker.

Analytiker och deras privata kunder tror fullt och fast på deras förmåga att förutsäga framtida aktiekurser och hantera komplexa finansiella instrument till investerarens fördel, trots all evidens som bevisar motsatsen (Törngren & Montgomery, 2004). Deras verksamhet kommer att fortsätta och vara för dem lönsam eftersom myten om deras förmåga sitter fast i investerarnas tänkande. Men AP-fonderna har ingen anledning att spela med och bränna upp pensionspengarna.

Ett helt rationellt beslut som skulle spara miljardbelopp årligen är detta: Avskeda finansanalytikerna inom AP-fonderna och ersätt dem med investeringar i index-fonder som följer genomsnittet av börsen. Analytikerna är nämligen sämre än index, oavsett konjunkturläge.På detta sätt sparar man pengar till pensionerna och dessutom slipper man betala enorma löner och bonusar till folk som enbart har den effekten att de bränner pensionärernas pengar. Det här är enkelt att göra, och från dag 1 skulle vi börja tjäna miljoner, kanske miljarder. Om man inte vill göra det måste man visa att det finns reell kompetens hos analytikerna. Det ska bli intressant att se sådana försök. Forskningen är entydig. Det kommer inte att lyckas.

För en tid sedan hade New Yor Herald Tribune ett intressant reportage om alligatorbrottare, ett riskyrke i Florida. Se bilden ovan. En huvudpoöng var: Det finns inga dåliga alligatorbrottare. Det är likadant med finansanalytiker, fast tvärtom: Det finns inga bra finansanalytiker.


Referenser

Andersson, P. (2004). How well do financial experts perform? A review of empirical research on performance of analysts, day-traders, forecasters, fund managers, investors, and stockbrokers (No. EFI report 2004:9): Stockholm School of Economics. Här.

Sjöberg, L., & Engelberg, E. (2009). Attitudes to economic risk taking, sensation seeking and values of business students specializing in finance. Journal of Behavioral Finance, 10, 1-11. Se denna länk eller skicka ett e-mail till lennartsjoberg@gmail.com så svarar jag med ett särtryck.

Taleb, N. N. (2005). Fooled by randomness. The hidden role of chance in life and in the markets. (2nd ed.). New York: Random House.

Törngren, B., & Montgomery, H. (2004). Worse than chance? Performance and confidence among professionals and laypeople in the stock market. Journal of Behavioral Finance, 5, 148-153.

Risk, risk, risk

Min forskning om risker och riskuppfattningar har pågått sedan 70-talet. Ska man dra fram några övergripande principer som fått stöd i denna forskning så är det:

1. Risk är ett centralt begrepp för att förstå hur människor tar ställning i policy - frågor. En stor undersökning av attityder inför medlemskapet i EU visade detta mycket tydligt men många andra exempel kunde ges.

2. Inte bara risk är viktig utan också nytta. Detta har tydligt kommit fram i aktuell forskning som jag genomfört om attityder till kärnavfallsförvaring. Nyttan syftar här på kommunens nytta av en sådan anläggning.

3. Risk är ungefär detsamma som den upplevda sannolikheten av en olycka eller annan typ av negativ händelse. Konsekvensernas allvarlighetsgrad är också betydelsefulla, i själva verket viktigare än risk/sannolikhet.

4. Det finns mycket stora skillnader mellan människor i hur de upplever risker och vilka attityder de har. En mindre grupp är starkt oroade. En större grupp förnekar alla eller nästan alla risker, s a s rutinmässigt. Oftast har man ansett att forskning bör handla om den förstnämnda gruppåen men man kan med viss rätt i stället prioritera den sistnämnda. Försummade risker är en samhällsfara.


Referensen nedan ger en översikt. På min personliga hemsida, här, finns fullständig information och möjlighet att ladda ner många artiklar och rapporter.

F n har jag just avslutat ett stort projekt om kärnavfallsförvaring och kommer i år att arbeta med ett stort EU-projekt som handlar om konsumentprodukter och kemiska risker.

Bilden för tanken till riskerna med solning, risker som kvinnor gärna tar trots att de annars är mycket obenägna att ta risker. Även på detta område har jag publicerat en del forskningsresultat.

Forskning

Forskning på området riskattityder och riskuppfattning tar aldrig slut, eftersom det ständigt kommer fram information om nya (och gamla) risker. Nano-teknologi är ett viktigt framtidsprojekt för riskforskning. Andra aktuella ämnen rör Internet och IT, och terrorism.


Referens

Sjöberg, L. Risk, politik och näringsliv. Här.