AP-fonderna: bonus till slumpen

SVT 1 hade igår ett lysande reportage om bonussystemen i den finansiella sektorn och en del andra statliga verksamheter, det bästa samhällsreportage jag sett. Här ska jag ge några kommentarer till den finansiella sektorn, i första hand AP-fonderna som förlorar miljarder varje år till följd av chansningar och risktagande.

Forskningen om finansanalytikers investeringsråd visar tydligt att ingen kan systematiskt ge bättre råd än slumpen (Andersson, 2004). Det kan finnas ett fåtal som lyckats bättre men de kan misstänkas för insiderhandel. Taleb (2005) visar att det är slumpen som gör att vissa analytiker under en kort period fattar beslut som ger vinster. Samma högbetalda analytiker går med förlust i nästa period. AP-fonderna ger bonus till dem som gett råd som lett till vinst. Men det är bara en slump att så har skett under något år. Om många analytiker är versamma kommer några att se "kompetenta" ut - men det är bara en fråga om att de råkar ha dragit vinstlotter.

Analytikernas råd leder i genomsnitt till resultat sämre än slumpen. Detta beror troligen på överkonfidens, de tror sig om mer än de faktiskt kan, och på deras personlighetsmässiga svaghet för "spel och dobbel" och spänningssökande, som vi belagt i en nyligen publicerad studie (Sjöberg & Engelberg, 2009) av blivande analytiker.

Analytiker och deras privata kunder tror fullt och fast på deras förmåga att förutsäga framtida aktiekurser och hantera komplexa finansiella instrument till investerarens fördel, trots all evidens som bevisar motsatsen (Törngren & Montgomery, 2004). Deras verksamhet kommer att fortsätta och vara för dem lönsam eftersom myten om deras förmåga sitter fast i investerarnas tänkande. Men AP-fonderna har ingen anledning att spela med och bränna upp pensionspengarna.

Ett helt rationellt beslut som skulle spara miljardbelopp årligen är detta: Avskeda finansanalytikerna inom AP-fonderna och ersätt dem med investeringar i index-fonder som följer genomsnittet av börsen. Analytikerna är nämligen sämre än index, oavsett konjunkturläge.På detta sätt sparar man pengar till pensionerna och dessutom slipper man betala enorma löner och bonusar till folk som enbart har den effekten att de bränner pensionärernas pengar. Det här är enkelt att göra, och från dag 1 skulle vi börja tjäna miljoner, kanske miljarder. Om man inte vill göra det måste man visa att det finns reell kompetens hos analytikerna. Det ska bli intressant att se sådana försök. Forskningen är entydig. Det kommer inte att lyckas.

För en tid sedan hade New Yor Herald Tribune ett intressant reportage om alligatorbrottare, ett riskyrke i Florida. Se bilden ovan. En huvudpoöng var: Det finns inga dåliga alligatorbrottare. Det är likadant med finansanalytiker, fast tvärtom: Det finns inga bra finansanalytiker.


Referenser

Andersson, P. (2004). How well do financial experts perform? A review of empirical research on performance of analysts, day-traders, forecasters, fund managers, investors, and stockbrokers (No. EFI report 2004:9): Stockholm School of Economics. Här.

Sjöberg, L., & Engelberg, E. (2009). Attitudes to economic risk taking, sensation seeking and values of business students specializing in finance. Journal of Behavioral Finance, 10, 1-11. Se denna länk eller skicka ett e-mail till lennartsjoberg@gmail.com så svarar jag med ett särtryck.

Taleb, N. N. (2005). Fooled by randomness. The hidden role of chance in life and in the markets. (2nd ed.). New York: Random House.

Törngren, B., & Montgomery, H. (2004). Worse than chance? Performance and confidence among professionals and laypeople in the stock market. Journal of Behavioral Finance, 5, 148-153.