Roliga citat

Borås Tidning: ”Slagsmål utbröt tydligen och grannen fick ytliga skärsår. Klart står att det var mycket sprit med i bilden och att polisen därför ännu har ett mycket dimmigt begrepp av händelseförloppet.”

Göteborgs-Posten: “Allt fler tror att de finns.”

Klassiker: "Vårt land har läge stått vid kanten av en avgrund. Nu har vi äntligen tagit ett steg framåt".

Pastor Jansson i Brasilien

Paulo Coelho är en av världens mest framgångsrika författare med mer än 100 miljoner sålda böcker på 56 olika språk. ”Alkemisten” är kanske hans mest kända bok. Enligt ett citat från The Times:”His books have had a life-enhancing impact on millions of people”. Den senaste heter “The winner stands alone” och är en thriller som utspelar sig i Cannes under filmfestivalen där.

Som thriller är boken inte lyckad. Historien om en tämligen galen rysk miljardär som blir seriemördare – helt slumpmässiga mord men en perverterad kristendom ursäkt - för att locka tillbaka sin fru som lämnat honom för en annan man är långsökt och osannolik. I stort sett alla figurer i boken är mer eller mindre osympatiska, inte bara superskurken. Läsaren har svårt att identifiera sig med någon av dem. Jag antar att Coelhos namn ändå räcker långt för att försäljningen ska gå bra. Den glittrande miljön lockar väl också.

Boken vill också ge en kritisk belysning film- och modeindustriernas glittrande världar. Kärnan i boken analys av samtiden fångas bra av ett citat på bokens baksida:

”They are so very cultivated, so very rich and so utterly charming. And at the end of each day, they all ask themselves: ’Is it time that I stopped?’ And they all reply: ‘If I did, there would be no meaning to my life”.
Man kommer osökt att tänka på Hasse Alfredssons pastor Jansson i revyn Gröna Hund: ”Livet är som en påse: Tomt och innehållslöst om man inte fyller den med något”. Radions ”Tankar inför dagen” ger numera många liknande exempel på kommentarer kring ”Den stressade nutidsmänniskan”. Coelhos framgångar, som onekligen är enorma, tycks inte ha sin grund i originalitet eller djupt tänkande. Vad beror de i så fall på?

En annan mega-författare är Stieg Larsson, men det finns få likheter mellan honom och Coelho. Larsson skrev rafflande thrillerböcker som är svåra att lägga ifrån sig när man väl börjat läsa dem. Han använde sig av klassiska dramaturgiska knep och en huvudfigur som efter många svårigheter besegrar motståndare som till en börjar verkar vara henne övermäktiga. Något sådant finner man inte i Coelhos senaste bok, som är tämligen sövande med sina långa utläggningar i bästa pastor Janssonstil. Kanske har The Times rätt i att hans böcker höjer miljontals människors livskvalitet, men tillåt mig tvivla. Det handlar ju om klyschor, allt verkar bekant från de åsikter om samhällets ”ytlighet och materialism” som förs fram rutinmässigt i media. Pastor Jansson is alive and well. Hasse fick oss att skratta åt honom 1962, och Ringarens monolog är en verklig klassiker, men den hade tyvärr ingen annan effekt, verkar det som. Ingen behöver riskera att få sina förutfattade meningar ifrågasatta i de enormt framgångsrika texter som Coelho skriver. Kanske ligger en av nycklarna till hans framgång där.

Bristen på originalitet är nog inte så viktig, egentligen. Många vill troligen höra budskapet om att vi jagar efter vind. Det finns en dröm om ett annat liv där jakten på framgång inte längre är viktig och sökandet efter en mening med livet och högre värden kan få en central plats. När den institutionaliserade religionens budskap tappat sitt tidigare grepp om människorna är fältet fritt för de ”vargar” som Selma Lagerlöf beskriver i sina lysande romaner om folket från Dalarna som sålde sina hemman för att flytta till Jerusalem. Det gick illa för många dem, som det tenderar att göra för dem som faller för guru-sekter. Se min artikel om exploateringen av ångestkapitalet.

Ett intressant ämne för en uppsats är at undersöka entusiastiska läsare av ”Alkemisten”. Har deras livskvalitet verkligen höjts och varför? Eller?

Referens

Sjöberg, L. (2000). Exploatering av ångestkapitalet. Folkvett, 18(3-4). Klicka här.

Wetterstrand eller kärnkraft?

Opionsläget inför höstens val tyder på att (v) och (s) knappast attraherat flera väljare än de hade 2006, medan miljöpartiet kraftigt ökat sin andel av väljarna. Det är deras ökning som har skapat en bekväm övervikt för oppositionen. Det är då naturligt att fråga vad den kan bero på. En vanlig uppfattning tycks vara att det är språkröret Maria Wetterstrands personliga förtjänst. Hon är, sägs det, en kunnig och charmig person. Men är personfaktorn verkligen så viktig? Reinfeldt ligger skyhögt över Mona Sahlin i förtroende som statsminister men det tycks inte räcka långt när det gäller vilket parti man tycker är bäst.

En gammal segsliten fråga är kärnkraften. Där skiljer sig blocken och troligen har särskilt miljöpartiet en stor trovärdighet i sitt motstånd mot kärnkraften. Vi ska utveckla och använda andra och miljövänliga energikällor, säger de, och vem vill inte det? Frågan är bara vad det kostar och om det är alls möjligt, på kort eller medellång sikt. För den hårda kärnan av kärnkraftsmotståndare spelar tekniska och ekonomiska argument troligen ganska liten roll. Kunskapen om hur stor roll kärnkraften spelar för vår tillgång till el (ca 50 %) är nog inte så utbredd som man kunde önska. För den som tror att det handlar om 5-10 % vore det ju enkelt att ersätta den med vindkraft baserad på dagens teknik, låt vara att vinkraften stöter på allt mera lokalt motstånd. Även om kunskaperna är goda är hos somliga, är övertygelsen om de stora riskerna med kärnkraften djupt förankrad. Emotionella reaktioner spelar stor roll (Sjöberg, 2008). En person som i övrigt föredrar Alliansen kan av det skälet lägga sin röst på just miljöpartiet, som kanske inte framstår som lika fullt ut socialistiskt som (s) och (v). Och man kan ju ”kompensera” i valen till kommun och landsting.

Ett fel i Alliansens strategi tror jag har varit att man utgått från att det är OK att satsa på kärnkraften eftersom opinionen i stort blivit betydligt mera positiv till den under de senaste åren. Men det gäller bara väljarna som helhet, inte speciella, mindre, grupper, som kan vara tillräckligt stora för att tippa balansen från det ena blocket till det andra. Vanliga opinionsundersökningar går inte in på detaljer i attityderna och vad som påverkar dem, se referensen nedan, och de undersöker sällan mindre grupper som kan få kritisk betydelse i ett kommande val.

Referens
Sjöberg, L. (2008). Attityden till kärnkraften (SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2008:6). Stockholm: Stockholm School of Economics. Klicka här.

Vem har hängt parlamentet?

"Hung Parliament" som man nu fått i Storbritannien betyder naturligtvis att parlamentet saknar majoritet för ett av de två stora partierna. Hur ska man översätta den frasen? I svenska media ser man givetvis att de nu fått ett "hängt parlament". Varför har journaliser så låga ambitioner när det gäller att uttrycka sig begripligt på svenska? Andra vanliga exempel är "tillbakalutad" (laid back) eller det förfärliga "stalkare". Det slutar i att man kan förstår rotvälskan som ger sig ut för att vara svenska bara om man känner till de engelskspråkiga förebilderna.

Roliga citat

El Mundo om "mördarmaneter";
"Det är 10 år sedan någon såg en sist i området, men nu har de dykt upp två år i rad"

Roliga citat

Aftonbladet: ”Kriminalvårdsanstalten i Österåker är Sveriges i särklass bästa fängelse. Och det tuffaste. De interner som brukar våld eller narkotika åker ut omedelbart.”

Göteborgs-Posten (GP): “Lördagens utökade börs- och fondsidor utgår på grund av ett tekniskt fel. Nästa lördag är ordinarie fyra börssidor tillbaka. GP beklagar detta.”

Nu måste Alliansen...

Regeringen ligger illa till enligt opinionsundersökningarna. Visserligen har man legat ännu sämre till under mandatperioden, men att vinna valet i höst verkar vara mycket svårt för dem. Data från vadslagningar, som brukar vara den bästa grunden för politiska prognoser, tyder på samma sak även om de ger oppositionen ett betydligt mindre försteg.

Detta är läget trots att man skött landets ekonomi väl och trots att stora skattesänkningar genomförts. Vissa reformer har varit klart impopulära och kan ha bidragit till det dåliga opinionsläget (sänkta ersättningar för sjuka och arbetslösa, höjda avgifter till a-kassan).

Valet 2006 vanns i sista stund tack vare löftet om att avskaffa fastighetsskatten. (Det gjordes ju också, men oerhört valhänt). Inga liknande idéer tycks finnas idag. Men kan det vara så svårt? Var finns idésprutorna?

Det är ett typiskt fall där "wisdom of the crowd" skulle kunna hjälpa, alltså att lyssna till mångas uppslag. Kunskapen och idéerna finns någonstans "där ute". Jag har inte en känsla av att ledningen för Alliansen har lyssnat särskilt mycket, inte heller att de förstår hur den politiska opinionen ska hanteras. De har tydligen trott att skattesänkningar och en välskött nationell ekonomi skulle göra jobbet, men uppenbarligen har de haft fel där. Särskilt farligt för Alliansen är att socialdemokraterna traditionellt varit mycket bra på att lyssna till kollektiven och förstå sig på hur opinionen skall hanteras. Göran Persson var ett undantag. Han blev i sin självgodhet till slut en katastrof för dem. Men idag finns ingen ny Göran Persson att dra växlar på för Alliansen, vilket i och för sig inte betyder att (s) inte gör misstag, tvärtom.

Det är hög tid för Alliansen att tänka om och än är det inte för sent, särskilt inte eftersom oppositionen gör det ena självmålet efter det andra.

Om man är kreativ borde man kunna få ett försteg i opinionen, men knappast tillräckligt för att parera hotet från Sverigedemokraterna som ser ut att bli vågmästarparti. Men det är en annan historia.

Självständighet

Självständighet är en viktig egenskap men det är svårt att hitta ingångar i psykologisk forskning. Jag kom i stället att tänka på "The lady is a tramp", ett av Sinatras slagnummer. Här är den mest kända delen:

I get too hungry for dinner at eight
I like the theater but never come late
I never bother with people I hate
That's why the lady is a tramp
I don't like crapgames with Barons and Earls
Won't go to Harlem in ermine and pearls
Won't dish the dirt with the rest of the girls
That's why the lady is a tramp
I like the free fresh wind in my hair
Life without care
I'm broke, it's oke
Hates California is cold and is damp
That's why the lady is a tramp

Hm, är detta självständighet? Kanske, delvis, men minst lika mycket självtillräcklighet och demonstrativ "anti-konformism". Ungefär som att vägra resa sig när kungen kommer in på Operan.

Efter sökning hittade jag på testdatabasen IPIP tre förslag. En skala mäter "independence" och en mäter "self sufficiency". Konformitet ("conformity")verkade också relevant.

Självständighet:

+ keyed
Don't care what others think.
Don't care about dressing nicely.
Feel it's OK that some people don't like me.
Sail my own course.

– keyed
Love to be complimented.
Need the approval of others.
Need reassurance.
Want to be liked.
Believe appearances are important.
Seek support.


Självtillräcklighet:

+ keyed
Act without consulting others.
Do things men traditionally do.
Do things my own way.
Make decisions quickly.
Believe that events in my life are determined only by me.


– keyed
Need protection.
Often need help.
Talk about my worries.
Let myself be directed by others.
Am easily moved to tears.

Konformitet:

+ keyed
Worry about what people think of me.
Conform to others' opinions.
Need the approval of others.
Want to amount to something special in others' eyes.
Do what others do.


– keyed
Don't care what others think.
Am not concerned with making a good impression.
Feel it's OK that some people don't like me.
Want to form my own opinions.
Want to be different from others.


Alla dessa skalor, särskilt den sista, verkar träffa något i "The lady is a tramp". Men vad ÄR självständighet?

En självständig person tänker själv, men lyssnar gärna till andra. Hon vet att hon kan ha fel och medger det utan prestigelåsningar. Hon är inte upptagen av att vara konformist men kan hantera sociala krav på ett smidigt sätt så att hon undviker att provocera. Personlighetsskalorna tycks mäta självtillräcklighet och ytlig anti-konformism. Och det är något helt annat. Den anti-konformistiske är ofta en konformist, men i förhållande till en annan subkultur.

Kvinnliga chefer, balans i livet

Senaste numret av American Psychologist (april 2010) är ett specialnummer om ledarskap, genus och etnicitet. Här finns många intressanta resultat, men jag nöjer mig ett. Cheung och Halpern beskriver en studie där de intervjuat kvinnliga chefer och finner att för kvinnor är framgång både karriär och familj. Det låter ju rimligt. Manliga tycks inte sällan skryta med att de jobbar till 22 varje kväll eller "är på jobbet bara två dagar i veckan, de övriga reser jag". Bortsett från att det är svårt att tro att man kan hålla kvalitet på sitt arbete under sådana omständigheter är det givetvis förödande för familjelivet. Pågående forskning visar att balans i livet har ett tydlig positivt samband med arbetsresultat. Jobbar man 50 timmar i veckan eller mera så blir kvaliteten på arbetsinsatsen lidande.

Men hur fungerar det i praktiken för kvinnliga chefer? Inte så bra, verkar det som. Se bilden som visar balans i livet för män och kvinnor, chefer och icke chefer. Bilden visar svenska data som insamlats med hjälp av UPP-testet. Det finns en svag tendens att kvinnor allmänt sett har sämre balans i livet, och den har vi sett även i andra sammanhang, men skillnaden är dramatisk när kommer till chefer. Även manliga chefer har problem av detta slag, men de är dramatiskt större för kvinnliga chefer.

Roliga citat

Allers: ”Hon satt död vid ratten i den förolyckade bilen, men utan sina glasögon kunde hon inte köra.”


Dagen Nyheter: ”Han var änkling, bodde i en enklare stuga, innehade kolonilott, hade varit på tulpanresa till Holland med avlidna frun och så en gång på Gran Canaria för att hon skulle få sova.”

Var med i forskningen!

I spalten till vänster finns ett erbjudande om deltagande i ett nytt forskningsprojekt. Alla kan vara med! Många har redan anmält sig men vi behöver flera.

Hawthorne: "de vill bara ha uppmärksamhet"

Myten om Hawthorne-effekten bygger på gamla undersökningar från 30-talet som påståtts ha visat att ”vad man en gör, t ex ändrar belysningen på jobbet, så får man positiva effekter och detta beror på att de anställda upplever att de får uppmärksamhet. ” Det låter kanske rimligt, och det är teser som är vitt spridda i aktuella läroböcker. Intresset för effekten tycks vara stort; många söker tydligen efter den på Internet. Den kommer upp i diskussioner och i utvärderingar av det ena eller andra vars effekter man vill trivialisera. Den är ett användbart verktyg i retoriken.

Men ändå är det bara en myt. De ursprungliga amerikanska studierna vimlade av metodfel och tillåter inte alls de slutsatser som dragits. Suget efter uppmärksamhet, som ju används för att förklara alla möjliga fenomen som t ex bilbränder eller annan brottslighet, har inte kunnat bevisas ha alla de påstådda effekterna. Det är trist med alla dessa myter om mänskligt beteende, som överlever hur länge som helst efter det att forskningen visat att de är ohållbara – om de appellerar till ”sunt förnuft” och är användbara i retoriken och tycks skapa ”förståelse”. Läs mera i referensen nedan, som i sin tur tar upp den relevanta kritiska litteraturen om Hawthorne.

Referens

Sjöberg, L. (2007). Hawthorne-effekten: Krossad myt om ljusets effekt. Personal och Ledarskap, 38(9), 60-61. Klicka här.

Bostadsannonser och politik

Varje vecka kommer bilagan Magasinet. Igår var den ovanligt välmatad. Sida efter glassig sida i färgtryck med extremt tjusiga villor och lägenheter med priser därefter. 10 miljoner och uppåt är inte alls ovanligt, och har man 22 miljoner att spendera kan man få en riktigt hyfsad lägenhet eller villa - se Djursholmsvillan intill som bjuds ut för 22 miljoner, lite under 100 000 per kvadratmeter.

Marknadsföringen är numera en högt uppdriven konst. Om detta är mycket att säga.

Jag undrar hur många av dem som läser dessa annonser har någon chans att köpa på den nivån. Inte många, skulle jag tro. Människor med vanliga inkomster måste nöja sig med en helt annan del av bostadsmarknaden. Men det stora och ständiga utbudet av ”husporr” måste skapa frustration, inte bara dagdrömmar. Det finns tydligen en massa rika människor som har råd att leva ett helt annat liv än man själv, ett fantastiskt liv. Göran Persson sa ungefär så här: ”Jag har sett klyftorna i samhället och jag hatar dem”. Det var strax innan han själv tog steget över klyftan och blev herrgårdsägare och välbetald konsult i näringslivet. Kanske ett trevligare liv än att slita som statsminister för halva lönen eller mindre. Bara få kan göra den klassresa som en del ledande s-politiker lyckas med, tack vare sitt politiska engagemang för att öka andras jämlikhet. (Kommunisterna är mycket värre i länder där de har den diktatoriska makten och total jämlikhet för alla andra är deras mål).

Husannonserna visar oss klyftorna i samhället på att mycket konkret och påtagligt sätt. (Det finns förstås många andra sorters information med samma möjliga effekt). Den uppenbara och ouppnåeliga lyxen skapar en grund för agitation mot ”de rika” och förslag om att öka deras skatt på olika sätt, som om sådana skatteökningar skulle bidra till andras välfärd, vilket de inte gör. MEN ”Fattigdomen bäres lättare om den delas av alla”, sa Ernst Wigforss, s-finansminister i en annan tid (och författare till lika intressanta memoarer som Tingsten). Fattigdomen kan bli allas öde om vi inte kan acceptera inkomstklyftor, enligt liberalt tänkande, en tanke som vänstern inte kan acceptera, åtminstone inte officiellt. Hur ska det gå med välståndet och jämlikheten, om de är i konflikt?

Uppsatsförslag: mät politiska attityder före och efter läsning av gårdagens Magasinet.Jag kan gärna handleda, gratis, som ideellt arbete.

"Svårt att säga"

Den 1 september 2008 skrev jag på denna blogg om s k Fermifrågor. Det är frågor som kräver specifik kunskap för att besvaras, men där man med en smula kreativitet och allmänbildning kan ge en hyfsad ungefärlig uppskattning. På Internet finns en hel del information om sådana frågor.

Exempel:

Hur många Ketchupflaskor säljs per dag i svenska ICA-butiker?

Hur många människor i hela världen håller just nu på att läsa en roman av Stieg Larsson?

Hur många olika för- och efternamn finns företrädda bland människor bosatta i Sverige? I Chile?

Ibland används Fermifrågor vid anställningsintervjuer, men ingen tycks veta hur ofta eller om svaren på sådana frågor ger ett bra underlag för beslut. Det verkar dock rimligt att anta att hur någon resonerar i en Fermifråga ger en viss uppfattning om bl a kreativitet och vilja att koppla loss från krav på felfrihet, ett visst mod alltså.

Det är intressant att fundera över hur experter ofta hanterar Fermifrågor de får av journalister. Tag t ex gårdagens flygstopp på grund av vulkanutbrott på Island. (Vem hade räknat med att något sådant skulle kunna hända?)Fråga till geologiexpert: "När kommer flygtrafiken igång?" Svar: "Svårt att säga. Det beror på hur vulkanutbrottet utvecklas och på vindriktningen". Det hade jag också kunnat säga! Vi har inte experter för att de ska tillämpa samma common sense som vi andra, och samma allmänbildning. Men journalisterna pressar sällan fram en mera genomtänkt och intressant analys. Fråga en nationalekonom hur stor arbetslösheten kommer att vara om två år. "Svårt att säga". Han eller hon kunde förstås ha försökt ge ett informerat Fermisvar, men det hade blivit komplicerat och kanske hade det känts obehagligt att tvingas till spekulationer. Enklast och säkrast är att säga: "Svårt att säga".

Jag har inte kunnat hitta någon psykologisk forskning om Fermifrågor. Det vore intressant att veta om svaren avspeglar personlighet (t ex kreativitet och perfektionism), intelligens och allmänbildning. Finns konsistens så att svarskvalitet på en fråga samvarierar med svarskvalitet på andra frågor av Fermityp? Kvalitet skulle kunna utvärderas med hjälp av intervjuares bedömningar och i relation till rätt svar när det kan bestämmas, t ex plus minus 20 %. Användningen vid rekrytering vore också intressant att studera, liksom prognosvärde. Jag tror det finns intressanta och lagom stora uppsatsprojekt här, och chansen borde vara lockande att göra en pionjärinsats i forskningen. Jag kan gärna handleda sådana arbeten.

Nationalekonomi vetenskap?

I dagens nummer av Dagens Nyheter finns en läsvärd artikel av David Brooks ("Drama i fem akter") om nationalekonomins utveckling från matematiskt orienterad teori till empirisk/beteendevetenskaplig disciplin. Under alla år på Handelshögskolan undrade jag när den utvecklingen skulle märkas även där. Jag är inget mattesnille, bara lite allmänbildad "realstudent" som det hette i urtiden, men jag har tillåtit mig att betvivla att man kan beskriva, förklara och förstå mänskligt beteende med klassiska matematiska modeller hämtade från naturvetenskapen. Som psykologer har jag lärt mig att människor styrs av emotioner och inte bara är rationella, och att det finns enorma skillnader mellan individer som delvis är kvalitativa. Det verkar utsiktslöst att fånga detta spektrum med matematiska modeller, hur sofistikerade de än är. Visst förstår jag att man kan fascineras av ett glaspärlespel och utveckla kreativitet och högt uppdriven specialiserad intelligens inom ett dylikt, men det kan väl inte vara målsättningen? Det handlar ju, eller bör handla, om att förstå människor - sådana de är. Det passar inte alla forskningspreferenser, men frågan är om det är de senare som ska styra användningen av resurser, i stället för det övergripande målet. Ja, sådant kan man skriva när man gudskelov inte längre har något inflytande alls i den akademiska världen!