Kreativitetens fräckhet: fallstudie

Vid ett fysikprov vid Köpenhamns universitet fick studenterna följande fråga på en tenta: Beskriv hur man kan bestämma höjden på en hög byggnad med hjälp av en barometer. En student svarade: Man binder ett långt snöre i barometern, sedan firar man ned barometern från taket på byggnaden. Snörets längd plus barometern är lika med höjden på byggnaden. Examinatorn tyckte att svaret förvisso var riktigt, men det visade ju inte på några större kunskaper i fysik. Han beslöt därför att kalla in studenten för en muntlig tentamen. Studenten fick samma fråga som tidigare och fem minuter att fundera igenom svaret, sedan svarade han:

- För det första kan man ta barometern till taket på byggnaden, släppa den över kanten och mäta den tid det tar att nå marken. Höjden på byggnaden kan då räknas ut i den formel jag skrivit ned på pappret, men jag skulle inte rekommendera det eftersom barometern skulle gå sönder.

- Annars kan man göra så här: Om solen skiner kan man mäta höjden på barometern, ställa den på marken och mäta längden på skuggan. Sedan mäter man längden på skuggan från byggnaden och därefter är det en enkel sak att räkna ut höjden på byggnaden. Här är formeln för det också.

- Men om man vill vara strikt vetenskaplig, kan man binda ett kort snöre till barometern och svänga den som en pendel, först på marknivå och sedan på taket. Höjden räknas ut genom skillnaden i gravitationen med en lång och komplicerad formel som jag har skrivit ned på pappret.

- Eller här är ett annat bra sätt. Om byggnaden har en utanpåliggande nödstege kan man klättra upp på den och mäta hur många barometerlängder det blir.

- Och om man vill vara traditionell som vetenskapsman så skulle man kunna använda barometern för att mäta lufttrycket på taket respektive på marken och sedan omvandla skillnaden för att få fram höjden på byggnaden.

- Men eftersom vi ständigt uppmanas att ha egna tankar skulle utan tvekan det bästa sättet vara att ringa på fastighetsskötarens dörr och säga: Du får en fin barometer av mig om du berättar hur hög byggnaden är.

Studenten var Niels Bohr som fick Nobelpriset i fysik 1922.

Varför gick det så illa?

Mona Sahlin intervjuades i TV den 3 april, en hel timme om hur hon nu ser på sin avslutade politiska karriär. Mycket intressant. Hon framstod som uppriktig, analyserande och insiktsfull. Varför gick det så illa? Hon menade att det avgörande var att hon inte fick arbeta i fast samarbete enbart med miljöpartiet utan tvingades ta med vänsterpartiet. Frågan är emellertid dels om man då kunde inse att det skulle leda till katastrofvalet två år senare, dels om man inte såg sig som ganska osårbar med tanke på hur starkt man ledde i opinionen.

När valmanifestet publicerades våren 2010 togs det mycket mera negativt emot än man hade haft anledning att befara. Man kan också undra hur det skulle ha gått om Sahlin lyckats tvinga partiet att acceptera sin idé om ett samarbete med enbart miljöpartiet. Då hade hon behövt köra över en mycket stark vänsterflygel i partiet och media. Grundproblemet var därför hela idén om  att redan lång tid före valet förskriva sig till att bilda en koalitionsregering i händelse av vinst. Det hade ingen (s)-ordförande gjort före henne.

Sahlin var öppen om sin bakgrund i en politiskt aktiv familj med när kontakter med Ingvar Carlsson under hennes uppväxt. Det var säkert en avgörande faktor för henne tidiga start som riksdagsledamot redan vid 25 års ålder och sedan det ena tunga uppdraget efter det andra. Hon surfade med andra ord på kontakter, inte på egen kraft eller prestationer. Hon saknar högre utbildning. Inte desto mindre framstår hon som intelligent och reflekterande. Kanske hade hon kunnat göra karriär även utan familjens kontakter med (s)-toppen. Men nog framstår det som riskabelt att välja ledare som inte har en egen kraft och maktbas i partiet. Det tycks vara en lång trend att gynna Stockholmsledningen, som bröts av först Göran Persson och sedan Håkan Juholt, i det senare fallet med ännu värre konsekvenser än i Sahlins fall.

Juholt, ja. Sahlin gav flera uttryck för att hon ansåg att det hade varit uppenbart att han inte skulle klara jobbet som (s)-ordförande. Jag tror inte att det i hennes fall är efterklokhet, hon tycks ha haft en negativ uppfattning om honom redan från början. Men många andra var ju entusiastiska. "En underbar människa", sa valnämndens ordförande.

De som sysslar professionellt med chefsrekrytering är nog förundrade över hur illa det kan gå i politiken. Lite bättre kunde det väl bli?

Hur ska det gå nu för (s)?

Högerflygeln inom (s) är tillbaka vid makten. Den nye partiledaren är för jobbskatteavdrag och rutavdrag, vill behålla jobbskatteavdragen, inte återinföra fastighets- och förmögenhetsskatt. Han är för kärnkraft och vapenexport. Hur mycket orkar vänstern inom (s) med?

Alliansen är emellertid långt ifrån oslagbar när Löfven är (s)-ledare. Stora blottor har lämnats i frågor som a-kassan och sjukförsäkringen, privatiseringar inom skola, vård och omsorg har ibland misslyckats och ofta lett till orimliga ekonomiska vinster för dem som fått köpa ut institutioner från det allmänna. Regeringen verkar valhänt och handlingsförlamad när det gäller sådana frågor. Kanske har man trott att det skulle gå att vinna även 2014 genom att motståndarna gjorde självmål, och det såg ju troligt ut så länge Juholt var (s)-ledare. Nu är ju läget ett helt annat.

Det finns flera problem för alliansen. Man har inte längre egen majoritet i riksdagen vilket gör att mer eller mindre omöjligt att genomföra åtgärder som ytterligare skulle gynna medelklassen. Det är bara med stöd av Sverigedemokraterna som sådant kan gå igenom, och med dem vill man inte förhandla.

Vänsterpartiet vill inte vara med i en rödgrön regering som stödjer kärnkraften, men tycks inte ha fått frågan om man skulle medverka till att fälla en (s)-regering som gör det. Det är onekligen lite intressantare. Kommunisterna har ju alltid till slut stött ett maktinnehav av (s).

Jag tror att problemen för (s) blir inom det egna partiet med den enorma spännvidd av åsikter som finns där. Kanske kan detta hjälpa alliansen att bli kvar vid makten. Men onekligen vore det bättre om de själva kunde visa kreativitet och handlingskraft, och lösa upp den politiska problemknuten. Finns det så skickliga politiker inom (m)? Det verkar just nu inte så.

Dags för bonusar igen

Nu kommer miljonerna som vanligt att ösas ut över vissa ledare inom banker och övrigt näringsliv. Varför? De sägs vara unikt kompetenta, vilket givetvis är nonsens. Det går säkert att hitta lika eller mera kompetenta personer som skulle vara villiga att arbeta för lägre ersättning, bara man breddade rekryteringsbasen och införde rationella urvalsmetoder, bl a tester. Ett annat argument är att de skulle försvinna till utlandet, men inte mycket talar för det. Kultur och språk och kontaktnät skapar hinder. Minns "we care about the little people".

Varför då dessa enorma bonusar? Två enkla skäl:

1. De är offentliga, man sneglar avundsjukt efter vad andra får och vill ha lika mycket, helst lite mer.
2. Det handlar om narcissism, tendensen att ha en absurt överdriven uppfattning om den egna kompetensen och RÄTTEN ATT BLI BELÖNAD (entitlement). Moral och värderingar har alla (utom extrema psykopater) och därför måste var och för sig själv göra det berättigat att han eller hon kan kvittera ut 10-tals miljoner i bonus varje år, förutom den 7-siffriga lönen. Förklaringen är alltså en absurd självöverskattning.

Narcissister är även av andra skäl olämpliga på ledande befattningar, detta personlighetsdrag tillhör "dark triad" (O´Boyle et al., 2011), tillsammans med psykopati och cynisk och manipulativ attityd (machiavellianism).  Om man inte är medveten om detta är risken stor att man rekryterar sådana personers vars charm och enorma självförtroende har lurat många rekryteringsansvariga. F ö går rekryteringen till toppjobben mera informellt till (än den borde). 

Myten om den enorma kompetensen är väl spridd och ytterst trovärdig bland många naiva människor- därför fortsätter ett orimligt och provokativt system år efter år. Bland övriga medarbetare inom dessa företag sänker bonusarna arbetsmotivation och entusiasm. De vet vem som gör jobbet, orättvisorna är djupt provocerande.


Referens

O'Boyle Jr, E. H., Forsyth, D. R., Banks, G. C., & McDaniel, M. A. (2011). A meta-analysis of the dark triad and work behavior: A social exchange perspective. [doi:10.1037/a0025679]. Journal of Applied Psychology, No Pagination Specified.

Twitter

Följ mig på Twitter, klicka här.

Kreativ problemlösning en fråga om rekrytering

AstraZeneca lägger ner sin forskning i Södertälje, man har inte lyckats lösa sina problem trots stora satsningar. Det kan ju ha många orsaker men kanske har man inte rekryterat tillräckligt många kreativa forskare? Kunskaper är nödvändiga men inte tillräckliga för stort nyskapande. I en aktuell studie visade Keller (2012) att personligheten hos forskarna (644 vetenskapsmän och ingenjörer i 5 stora företag) var starkt relaterad till deras produktivitet (patent, publikationer o dyl). De variabler som fungerade bäst var kreativ attityd och (något mindre) självförtroende. Tyvärr hade de inte med något mått på intresse eller på "divergent thinking".  

Kreativ förmåga finns hos alla men i olika hög utsträckning (Sjöberg, 2012), klicka här. Den kan i viss mån övas upp, det finns många metoder för att hitta kreativa lösningar på svåra problem. Men rekryteringen är A och O, se min diskussion om elitforskning, klicka här.

Referens

Keller, R. T. (2012). Predicting the performance and innovativeness of scientists and engineers. Journal of Applied Psychology, 97(1), 225-333.

Solidariten på väg att brista?

Den ny ledningen inom socialdemokratin står inför formidabla utmaningar. 

Jämlikhet är socialdemokratins flaggskepp. I alla år har resurser flyttats från dem som har det gott ställt till övriga grupper, som belönat socialdemokratin med sina röster. En splittrad borgerlighet har inte alls kunna hantera den politiken.  Solidaritet har varit ett oslagbart slagord.

Nu har vi en enad borgerlighet, jobbskatteavdrag, rutavdrag och kraftigt sänkt fastighetsskatten dramatiskt (åtminstone där jag bor) vilket gynnar rika, arbetande på bekostnad av sjuka och arbetslösa, skickligt led av populära (m)-ledare. Socialdemokratin har kraftigt motsatt sig allt detta men accepterat det i efterhand, liksom friskolor och utökad valfrihet i vården och i många andra sammanhang. Missar förekommer, men  tycks inte rubba Alliansens ställning.

Solidariteten är inte längre en politisk kraft som förr, vilket jag tror även på två större strukturella faktorer (som även gäller i övriga Europa): globaliseringen, jobben flyttas till Kina och Indien och andra länder med extremt låga löner och detta är ett växande hot i många branscher.  Det är bara en from förhoppning att vi ska kunna bromsa utvecklingen med kvalificerad utbildning. Visst finns den (men kanske mindre kvalificerad än förr) men det finns nu ännu mera Kina och Indien. De första kinesiska Nobelprisen lär komma ganska snart (hett efterlängtade där). Det andra hotet som vi är ljusår från att kunna hantera är invandringen. Det tar i snitt ca 10 år en en invandrad person att få jobb, troligen beroende på vaga och otydliga krav på att ta till sig kunskap om svenska samhället (utom hur man får bidrag) och (ännu viktigare!) språket. Enklaver bildas, för oss främmande värderingar (hedersvåld) importeras, skolorna är stadda i upplösning eftersom de drivs efter helt andra idéer om arbetsdisciplin och ordning än i de länder invandrarna kommer från (sådant leder bara till förakt) - allt detta är hot, liksom globaliseringen. Brottsligheten ökar, meningslösa mordbränder blir allt dyrare och kostar samhället enorma pengar. Framtidstron minskar oron för vad som ska komma ökar och med den solidariteten.

Om socialdemokratin kan ta itu med dessa problem kan den komma tillbaka. Men mycket lite tyder på vilja och förmåga att se verkligheten som den är.  Problemen har ju skapats till stor del genom (s)-politik under 70 år. Vem ändrar någorlunda snabbt kurs på den oljetankern?

Ja, vem? Valprocessen som ledde till Juholt var milt talat misslyckad. Men kan man lära av sina misstag? Det är mycket vanligt att den som misslyckats inte kan det. Andnor, ordförande i valberedningen och ytterst ansvarig för valet av Juholt, kallade honom "en underbar människa". Lite fel, liksom. Är politiker för stolta (eller okunniga) för att använda moderna psykologiska metoder för personbedömning? Är de en särskilt sorts människor? Givetvis inte. Hittar man rätt nu, med användande av samma procedur, är det ren tur om man hittar en "superstar" - en sådan behövs! - i bästa fall kanske man hittar en som inte "gör bort sig" lika ofta som företrädaren. Exit (s).

Bonusar - berättigande

Bonusar till företagsledare på astronomiska nivåer kritiseras ständigt, men försvinner inte. Varför? Det finns många påstådda skäl, som att dessa personer har unik kompetens och att de har gjort stora insatser. Men det gäller även andra grupper i samhället som inte belönas ekonomiskt på den nivån. En intressantare förklaring är att var och en jämför sig med sina jämlikar, dvs andra chefer för stora företag. Jag tror att en del av sanningen finns där. Lönerna och bonusarna är offentliga och det upplevs som stötande att få mindre än andra.

Ett annat skäl har att göra med personlighetsdimensionen narcissism. En narcissist är en person som är extremt övertygad om sin egen enorma förmåga. Där ingår också känslan att det är "rätt" att bli belönad därefter. Ju högre narcissism, desto starkare är känslan av att ha rätt till stora belöningar ("entitlement"). Forskning i USA har visat att höga chefer i näringslivet tenderar att vara utpräglade narcissister. Denna dimension börjar uppmärksammas alltmera, och bör även vid rekrytering vara en aspekt att titta närmare på.

Referens

Campbell, W. K., Hoffman, B. J., Campbell, S. M., & Marchisio, G. (2011). Narcissism in organizational contexts. [doi:10.1016/j.hrmr.2010.10.007]. Human Resource Management Review;Human Resource Management Review, 21(4), 268-284.

A propos Juholt: Hur kan man hitta en bra partiledare?

Kraven på partiledare är kanske större än på många andra ledande befattningar, knappast mindre! Det brukar ju ingå krav på personlighet och begåvning vid urval till ledande befattningar, och sådana dimensioner kan man få fram t ex med psykologiska test, som kan göra goda prognoser av hur någon kommer att lyckas med ett svårt ledningsjobb.

Det verkar som om man sällan eller aldrig tänker så i politiken, och så får vi de personer som vi får i ledningen för landet. Många som har kommenterat Juholt har pekat på personlig svagheter, som ju förefaller uppenbara och betydligt värre än det normala i "branschen".

Men, som sagt, det finns metoder för att få bättre resultat av rekryteringen!

Psykologisk analys av beslutsfattande

En populärt hållen artikel om forskningen om beslutsfattande har nyligen publicerats här. Den utgår från de välkända idéerna om "heuristics" av Kahneman och Tversky och för diskussionen framåt till nyare resultat, många intressanta. Kan rekommenderas,

Utmärkelse till mobbningsforskare

Dan Olweus, psykologiprofessor i Bergen, har ägnat 40 år till att forska om mobbning och metoder för att motverka mobbning i skolorna. Hans forskning är grunden för det mesta kända och framgångsrika programmet mot mobbning och har troligen hjälpt tusentals mobbningsoffer över hela världen. Dan är också den mest citerade psykologen i Norden, och vi är stolta över att han ursprungligen är från Sverige med en dr.-examen i psykologi från Umeå universitet 1969. Hans arbete har nu renderat honom amerikanska psykologförbundets "Award for distinguished contributions to the international advancement of psychology".

Dans arbete är ett lysande exempel på hur psykologin kan göra livet lättare att leva för en grupp utsatta människor. Det har redan lett till vitt spridda tillämpningar och man kan bara hoppas att flera inom skolorna världen över uppmärksammar problemet med mobbning och hur det kan lösas åtminstone till en del. 

Referens

No authorship, i. (2011). Dan Olweus: Award for Distinguished Contributions to the International Advancement of Psychology. [doi:10.1037/a0025698]. American Psychologist, 66(8), 814-816.

Validering: Personlighet och ledarskap

Detta är en studie av UPP-testets validitet gentemot 360-gradersbedömningar.
Deltagarna var 166 chefer inom Stockholms läns landsting (SLL), på mellannivå.
De besvarade testet, ett formulär för mätning av stressupplevelser i arbetet, och
bedömdes av sina egna chefer, kollegor och underställda. I genomsnitt bedömdes
de av 2.5 kollegor och 7.5 underställda. 360-gradersbedömningarna kunde
summeras i tre index, som mätte framgång i förändringsarbete, strukturering av
arbetet samt relationer till underställda medarbetare. Egenbedömningarna hade
lågt samband med övriga bedömningar, som i sin tur var moderat korrelerade
(omkring 0.4). Det fanns emellertid ingen tydlig tendens till skillnad när
egenbedömningarnas nivå jämfördes med övrigas bedömningar.
Samtliga testvariabler korrigerades för skönmålning. För analyserna av testets
validitet bildades tre index av testvariabler som matchade bedömningarna
innehållsmässigt. Genomsnittliga bedömningar av kollegor och underställda
beräknades. Testindexen korrelerades med dessa genomsnittliga bedömningar
samt med bedömningarna av överordnad chef. Korrelationerna korrigerades
sedan för mätfel i kriterierna (360-gradersbedömningarna) och för begränsad
variation i testvariablerna. De slutliga värdena på validitet låg omkring 0.5 för
bedömningar av chefers, kollegors och underställdas 360-gradersbedömningar.
Egenbedömningarna var ännu högre korrelerade med UPP-testets variabler. Det
fanns en tendens till högre samband när minst 10 personer gjort 360-
gradersbedömningarna. Slutsatsen är att testet uppvisade en tillfredsställande
validitet mot 360-gradersbedömningar av chefers arbetsinsatser.
Stressupplevelsen hade främst samband med positiv grundattityd (negativt) och
de arbetsrelaterade attityder som UPP mäter, men mycket låga samband med
360-gradersbedömningarna.
Det intressanta mönster som framträder i data var:
· Höga samband mellan personlighet och 360-gradersbedömningar
· Låga samband mellan personlighet och stressdimensioner
· Höga samband mellan stressdimensioner och arbetsattityder enligt UPP
· Låga samband mellan 360-gradersbedömningar (ej egenbedömningar)
och stressdimensioner

Stressdimensionerna kan sägas mäta de svarandes ”inre värld”, och vara uttryck
för den aktuella arbetssituationen. De är inte tydliga för andra människor, inte
heller starka utslag för mera bestående personlighetsdrag. UPP-testets sektion
med arbetsattityder bildar en intressant brygga mellan det inre och det yttre, det
bestående och det mera tillfälliga.

Referens
Sjöberg, L., Bergman, D., Lornudd, C., & Sandahl, C. (2011). Sambandet mellan ett personlighetstest och 360-graders bedömningar av chefer i hälso- och sjukvården. Stockholm: Karolinska Institutet: Institutionen för lärande, informatik, management och etik (LIME).Klicka här

Hur små barn tänker

Här finns en aktuell föreläsning (18 minuter) som handlar om forskning om små barns tänkande, klicka här. Mycket intressant och skickligt genomfört! Slutsatsen är att små barn har mycket större kognitiv kapacitet än man tidigare trott eller kunnat visa.

Aktuellt i vittnespsykologin

American Psychologist har gett ut ett specialnummer med översikter av forskning av relevans för terrorismen med anledning att det gått 10 år sedan attackerna i USA. Det finns mycket av intresse där och jag börjar med en artikel av Elisabeth Loftus, känd för sin forskning om falska minnen.

Loftus summerar på ett intresseväckande sätt de senaste 10 årens forskning som bekräftat tidigare slutsatser om hur lätt det är att skapa falska minnen, som en person själv kommer att tro fullt och fast på. De kan uppstå genom information som man får efter det att en händelse inträffat och de kan också suggereras fram. Hon tar också upp frågan om falska bekännelser, som tycks vara vanligare än vad man tidigare anat. En bekännelse kan skapas av en viss sorts förhörsteknik, som i ett norskt mordfall där jag var expertvittne (se nedan). Hur förhör och vittneskonfrontationer ska genomföras, och hur de inte ska genomföras, vet man numera ganska mycket om.Inte minst media borde vara mera försiktiga i att dra slutsatser från osäkra vittnesmål.

Referenser

Loftus, E. F. (2011). Intelligence gathering post-9/11. [doi:10.1037/a0024614]. American Psychologist, 66(6), 532-541.

Sjöberg, L. (2000/01). Psykodynamisk psykologi i rättsväsendet: Ett mordfall i Norge. Juridisk Tidskrift, 12(3), 735-754. Klicka här.

Smart uppskjutande

Många lider av att de inte får allt gjort som de hade hoppats, åtminstone inte i tid. Att skjuta upp kallas på engelska för "procrastination". Perry, filosof vid Stanford, har just fått ett alternativt Nobelpris för en kort essä om "strukturerat uppskjutande", se här. Hans idé är att sätta upp de verkligt viktiga sakerna i toppen på en göra-lista, och längre ner en massa saker som också är viktiga men inte så viktiga. När man gör de där sakerna med prioritet 2 gör man åtminstone något, skuldbördan lättar och man kanske t o m har kul. Kanske en del av knepet är att formulera uppgifter med prioritet 1 som är så storslagna och högtflygande att man egentligen aldrig på allvar tror sig om att klara dem. Man kan vänta lite till, tills rätt ögonblick infinner sig och den där geniala idén poppar upp...

Annars finns ju en hel del bra tips om hur man kommer igång och får saker gjorda, se t ex här.