There will be blood

Jag skriver ibland filmrecensioner utifrån ett psykologiskt perspektiv, nu senast av Oscarsvinnande "There will be blood". Det är inom ett program som drivs av PsycCRITIQUES, amerikanska psykologförbundets recensionstidskrift. Idén är att göra en psykologisk analys, vilket ju nästan aldrig görs i vanliga filmrecensioner. Filmen "There will be blood" inbjuder till ett flertal psykologiska, och för den delen politiska, kommentarer. Som film är den en stark upplevelse. Min recension kan läsas via länken nedan.

http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/There%20will%20be%20blood%20pub.pdf

Mera om personlighet och ledarskap

Femfaktormodellen ("Big Five") fortsätter att intressera forskare som sysslar med ledarskap och chefers arbetsinsats. Ng, Ang och Chan (2008) påpekar att aktuella metaanalyser hamnar på 0,39 (korrelation med ett kriterium) som en uppskattning av validiteten hos en uppsättning personlighetsmått som mäter Big Five. Detta är betydligt bättre än enskilda test, som ligger på nivån 0,20-0,30. Men vad är det som åstadkommer detta samband? Tidigare forskare har föreslagit att effekterna medieras av motivation och attityd, t ex självförtroende. Ng, Ang och Chung redovisar en noggrann studie av LSE, upplevd förmåga att sköta chefsuppgifter, som medierande faktor och de får betydande stöd för den tanken. Nu finns det förmodligen flera andra medierande dimensioner, t ex förändringsvilja eller motstånd mot förändringar och detta är variabler som vi mäter i det nya testet Big Five Plus. Forskningen utvecklas på ett intressant sätt mot positioner ligger bakom konstruktionen av vårt test. Personlighet framstår allt tydligare som ett viktigt begrepp i arbetslivet (något som alla utom forskarna begripit sedan Hedenhös). I samma numnmer av Journal of Applied Psychology finns ett flertal artiklar som tar upp en helt annan medierande variabel, nämligen balans mellan arbete och familjeliv. Även denna aspekt är av stor betydelse för chefens fungerande och karriär - och även den är en aspekt som vi har med i testet Big Five Plus.

Referens

Ng, K.-Y., Ang, S., & Chan, K.-Y. (2008). Personality and leader effectiveness: A moderated mediation model of leadership self-efficacy, job demands, and job autonomy. Journal of Applied Psychology, 93(4), 733-743.

Att förutse framtiden

Det finns gott om "experter" som mer än gärna talar om för oss hur framtiden kommer att se ut, inom politik, ekonomi och allting annat. Har de rätt? Oftast inte. Framtiden blir något ingen väntat sig, eller åtminstone inte enskilda experter. Speciellt de som tvärsäkert styrs av sin ideologiska övertygelse brukar ha fel. De som är mindre tvärsäjkra och inser sina begränsningar har större chans att träffa rätt. Tetlocks föreläsning om dessa ting rekommenderas starkt:
http://www.youtube.com/watch?v=f73A-HB-08M&feature=related

Taleb har med kraft hävdat att framgång på börsen mest är en fråga om ren tur. Några få "experter" överlever och framstår som guruer, men det är bara en fråga om slump (om det inte är kriminella insideraffärer, förstås). I sin senaste bok visar han hur skeendet styrs av helt oväntade och oförutsedda händelser. Hans föreläsning kan också rekommenderas starkt:
http://fora.tv/2008/02/04/Future_Has_Always_Been_Crazier_Than_We_Thought

Referenser
Taleb, N. N. (2005). Fooled by randomness. The hidden role of chance in life and in the markets. (2nd ed.). New York: Random House.
Taleb, N. N. (2008). The Black Swan. The Impact of the Highly Improbable. London: Penguin Books.

Klockartro och plånböcker - vem är Anders Borg?

Anders Borg passade förra veckan på att reta upp pensionsspararna genom att hota med att deras avdragsrätt skullen tas bort. Det uppgivna skälet var att pensionsförmåner får folk att inte vilja arbeta. Det är en fullständigt lös spekulation, dessutom undrar man om det inte är BRA att människor går i pension med tranke på att många ungdomar har svårt att få jobb. Liknande tankegångar från den märklige Borg såg vi i våras när det var privata sjukförsäkringar som skulle avskaffas, eller i idén att värnskatten, som man lovat avskaffa och före valet var starkt emot, absolut måste finnas kvar. Borg och hans chef Reinfeldt gör allt han kan, och det är mycket, för att alienera väljarna. Listan är lång. Borg har märkliga värderingar för att vara borgerlig minister, långt ut på vänsterkanten. Vanliga socialister, utan hästsvans, är oftast mycket smartare än Borg. De vet att man måste ha väljarna på sin sida, åtminstone så många att man kan bilda regering. Borg & Co tycks tro att de mindre skattesänkningar de genomfört kommer att leda till vinst i valet 2010. Det är ytterst osannolikt. Plånbokseffekten av jobbavdrag mm är för den enskilde marginell, och inträffar samtidigt med andra negativa ekonomiska händelser som kraftigt ökade priser på mat och bensin, och stegrade priser på fastigheter och lägenheter. Även om den senare trenden vänder inom kort kvarstår att många troligen får en försämrad ekonomi till 2010, recessionen slår till. Borgs klockartro på att vinna valet med hjälp av små, för den enskilde knappt märkbara skatesänkningar, eller för att några procent fler är i arbete, framstår som mer än lovligt naiv. Tyvärr verkar regeringschefen smittad av samma illusioner. Om inte regeringen tänker om blir valet 2010 en enorm katastrof för dem.

Att upptäcka lögner

Det är svårt att upptäcka när någon ljuger; de flesta överskattar sin förmåga i det avseendet. Många experimentella undersökningar, oftast med studenter som deltagare, har visat att de avslöjar lögnare ibland, men obetydligt bättre än vad en ren gissning skulle ha gett. Det tycks heller inte finnas en tydligt individuell variation så att vissa är bra på att avslöja lögnare, andra dåliga. Viktiga faktorer är i stället godtrogenhet och att lögnaren är skicklig och trovärdig som person. En färsk sammanställning av ca 250 studier har just publicerats (Bond & DePaulo, 2008).

Men Bond och DePaolo bygger på studier av studenters förmåga och experiment av tveksamt ekologisk relevans, påpekar O´Sullivan (2008). En serie studier av professionella grupper som poliser, domare och terapeuter har visat att det i sådana grupper finns ganska många som är mycket skickliga på att avslöja lögner - men långtifrån alla. Erfarenhet och motivation kan vara faktorer som svarar för deras framgång, liksom strategi (vänta med sitt omdöme tills man har all information). En delförklaring till att vissa professionellt engagerade av typ poliser inte är bra på att avslöja lögner kan vara att de går på vanliga fördomar, kanske förstärkta i deras utbildning. Att någon inte ser en i ögonen är inget bra tecken på att han eller hon ljuger, men många tror det. (Stalin lär ha trott det). Domstolen tror på ett vittne som talar med stort emotionellt engagemang ("bär det självupplevdas prägel") men den som ljuger efter att ha avlagt vittnesed kan mycket väl vara mycket spänd och nervös av just det skälet, inte för att han eller hon talar sanning om en traumatisk upplevelse.


Referenser
Bond Jr, C. F., & DePaulo, B. M. (2008). Individual differences in judging deception: Accuracy and bias. Psychological Bulletin, 134(4), 477-492.
O'Sullivan, M. (2008). Home runs and humbugs: Comment on Bond and DePaulo (2008). Psychological Bulletin, 134(4), 493-497.

Socialdemokraternas politiska psykologi, fortsättning

Det fortsätter att vara slående hur skickliga socialdemokraterna är när det gäller att förstå hur människor tänker och känner, något som moderaterna saknar intresse för och eller förmåga till. Mona Sahlin tog igår hem två stora pluspoäng. FRA-lagen ska bort, sa hon. Javisst, ingen vill ha den, folk är rädda för integritetsrisker (med all rätt) och effekten på att förebygga brott och terrorism verkar ytterst liten eller obefintlig. Ändå tog man till maximalt för att baxa igenom den, enbart för att få en massa politiska minuspoäng och (s) står som vinnare.

Fastighetsskatten: systemet ska vara kvar, säger Mona Sahlin, med lite högre skatt för ett fåtal verkligt dyra villor. Men inte ens i dessa fall blir det något som ens avlägset liknar vad som gällde före 2006, om jag läser rätt. Och bäst av allt: räntan på uppskjuten skatt på reavinster vid försäljning av bostäder ska bort. Den infördes ju som en retroaktivt verkande skatt, något som INGEN anser rättvist eller acceptabelt, men sådana känslor ansåg borgarna att de kunde köra över. Reformen måste totalfinansieras, hade någon (Borg?) bestämt. Men det är inte bestämt av Gud. Nu vill Mona Sahlin leta efter ett sätt att avskaffa reavinsträntan, och bara viljemarkeringen är ett genialt politiskt drag. Det blev möjligt på grund av den moraliska och psykologiska dynamiten i det system som borgarna genomförde.

Fortsättning följer, så länge borgerlig politik och diskurs styrs av ekonomistiska idéer om vad som är "rationellt", i kombination med oförmåga och ovilja till att i offentlig debatt försvara sin politik. Maktperioden blir mycket kort. Man vann ju 2006 mest på Göran Perssons självmål (negligerade arbetslinjen, trodde allt skulle lösa sig ändå, och personlig lyxkonsumtion) och arrogans, en ovanlig svaghet inom (s)-ledarskapet. Det är inte att hoppas på sådant en gång till, på mycket länge.

Mänskliga dårskaper

En fascinerande bok av Bronfman & Bronfman med titeln "Sway. The irresistible pull of irrational behavior" rekommenderas för läsning i hängmattan. De skriver flyhänt om psykologisk forskning som visat på bristande rationalitet i människors beslutsfattande och analyserar en del kända fall av felhandlingar på ett intresseväckande sätt. Ett exempel är den rutinerade KLM-kaptenen som förorsakade en mycket stor olycka genom att starta utan tillstånd; han körde in i ett annat plan som stod på startbanan och hade varit osynligt för honom på grund av dimma. Han var inte vilken pilot som helst utan mycket betrodd inom företaget just för sitt säkerhetstänkande och sina kunskaper på det området. Kanske var han stressad vid tillfället, hans flyg hade blivit försenat och riskerade att bli ännu mera fördröjt med åtföljande svårigheter för passagerarna att hitta hotell för övernattning och en prick i protokollet för honom själv, kanske. Bronfman och Bronfman menar att detta är ett exempel på "loss aversion", alltså att vi avskyr att förlora (pengar eller ära) och tar stora risker för att slippa förlora - men i stället förlorar vi ännu mer. Ett annat exempel är investeraren som ser en aktie han köpt sjunk i pris. I stället för att sälja i tid sitter han kvar och hoppas att få tillbaka sina pengar - under tiden förlorar han ännu mer.

Deras perspektiv är kognitivt. Det är intressant att fundera över att irrationalitet numera oftast analyseras i det perspektivet och inte det psykodynamiska. En jämförelse med Dicksons bok om militär inkompetens är onekligen tankeväckande.

Stora historiska skeenden kan ses som effekter av "loss aversion". Karl XII kunde inte ta sina förluster och sluta kriget utan fortsatte till sin död. Första världskriget medförde redan från början enorma förluster för alla parter men ingen kunde eller ville sluta utan att få vinster som skulle betala förlusterna. Regeringen var alltför låst och rigid för att kunna tänka om när det blev tydligt att svenska folket inte ville ha FRA-lagen, den trumfades igenom och nu får man betala det politiska priset för att ha "räddat sin prestige".


Referenser

Brafman, O., & Brafman, R. (2008). Sway. The irresistible pull of irrational behavior. New York: Doubleday.

Dixon, N. F. (1976). On the psychology of military incompetence. London: Jonathan Cape.