Att nå svåra mål

De flesta når troligen inte alla sina viktiga och svåra mål, kanske bara några få. Det kan bero på att de har mål som är orealistiska men också på att de ger upp för snabbt. De riktigt intressanta målen är ofta svåra att uppnå och sannolikheten att misslyckas är därför stor, medan man kan lyckas om man är ihärdig och inte ger upp, att man försöker flera gånger, betydligt fler än vad som är vanligt (Sjöberg, 2008).

Wiseman (2009) ger goda råd om hur man kan nå sina mål i sin utmärkta självhjälpsbok. Att dagdrömma om hur underbart det skulle vara om målet uppnåtts hjälper inte alls. Man måste föreställa sig stegen dit.

1. Gör upp en plan, skriv ner den. Formulera konkreta delmål.
2. Berätta för andra om din föresats.
3. Belöna dig själv när du klarat av etappmål.
4. Räkna med att du kommer att misslyckas ofta, försök ta misslyckandena med en klackspark. Inse att de inte beror på dig själv utan att de är naturliga när man försöker något svårt.

Wiseman har ett schema för planering och uppföljning, som nog kan passa en del. Uthållighet är en personlighetsdimension av betydelse i många sammanhang (Sjöberg, 2010). "Big Five" förklarade i mina testdata ca 30% av variansen i uthållighet - mycket men inte allt. Viktigast var emotionell stabilitet, därefter extraversion och öppenhet.

Planering måste ha ett realistiskt tidsperspektiv. Man kan aldrig förutse alla komplikationer, inte heller säkert veta vilka prioriteringar man själv har när det kommer till kritan. Problemen måste lösas flexibelt allt eftersom de dyker upp, se Lindbloms (1959) klassiska artikel.

För att nå svåra mål måste man ha ett starkt intresse - det måste vara kul på vägen. Utmaningarna som delmålen innebär måste vara lagom svåra för att intresset ska utvecklas och bibehållas (Sjöberg, 2006). Om det är för enkelt blir man uttråkad, är det för svårt tappar man lusten.

Ta dagdrömmar lätt och gärna med humor: ”The secret life of Walter Mitty” rekommenderas för det syftet. Om denna klassiska novell, se här, och filmen här.

Referenser

Lindblom, C. E. (1959). The science of "muddling through". Public Administration Review, 19, 79-88.

Sjöberg, L. (2006). What makes something interesting? (Review of the book, Exploring the psychology of interest by Paul J. Silvia). PsycCRITIQUES, 51 (46, Article 4), No Pagination Specified. Klicka här.


Sjöberg, L. (2008). The psychology of taking chances and succeeding with very difficult things. Klicka här.

Sjöberg, L. (2010). UPP-testet: Teknisk manual. Stockholm: Psykologisk Metod AB. Klicka här.

Wiseman, R. (2009). 59 seconds. Think a little and change a lot. London: Macmillan.

Att bedöma lögn och sanning

Wiseman har skrivit en självhjälpsbok som tar upp myter ur vardagspsykologin och visar på bättre alternativ med stöd i forskningen. Jag ska komma tillbaka till vad man kan lära sig ur denna utmärkta bok flera gånger. Idag behandlar jag bedömningar om lögn och sanning, ett tema som är av stor vikt både i vardagslivet och yrkesmässigt för många, inte minst i rättsväsendet och näringslivet.

Här är vanliga föreställningar om vad som utmärker en person just i den situation när han eller hon ljuger:

• Undviker ögonkontakt
• Ler mycket
• Sitter eller står oroligt
• Svettas
• Täcker munnen med en hand
• Ger långa och omständliga svar på frågor
• Ger svar som är ostrukturerade
• Nickar mycket
• Gestikulerar mycket
• Talar tyst

Om någon gråter, eller är mycket upprörd, kan ses som tecken på lögn eller sanning.

Tänk nu efter ett tag. Tror du själv på att detta är vad som utmärker lögn eller sanning? Det är du i så fal inte ensam om. Domstolar anser sig ofta kunna bedöma vad som "bär det självupplevdas prägel".

Men alla dessa ”tecken på lögn” säger i själva verket lite eller ingenting. De är tecken på nervositet men man kan ju vara nervös av många skäl. Det är en utbredd – och felaktig - uppfattning att man kan bedöma om någon ljuger utifrån kroppsspråk, inte minst i domstolar.

Vad är då mera användbara tecken på lögn? De finns i innehållet i det som sägs. Lögner

• Innehåller färre detaljer
• Innehåller färre referenser till den talande, ord som jag, mig min etc är mera sällsynta
• Är kortare än sanningar
• Är undvikande, svarar inte rakt på sak på frågor

Forskningen om lögner har dessutom visat att de flesta kraftigt överskattar sin förmåga att avslöja lögner. De som är bra på det – och de är få – har en öppen attityd och väntar i det längsta med att bestämma sig för om de ska tro eller inte, på det som sägs. Deras informationsinhämtning är öppen och inte ett försök att bekräfta vad de tidigt bestämt sig för. Det är förödande i många sammanhang att låta sig styras av tidiga intryck och ”personkemi”. Inte minst gäller detta i anställningsintervjuer. Forskningen visar att många ljuger i sitt CV och i en sådan intervju.

Referens
Wiseman, R. (2009). 59 seconds. Think a little and change a lot. London: Macmillan.

Effekter av psykoterapi

Forskningen om psykoterapins effekter är viktig eftersom kravet på evidensbaserad behandling blir allt starkare, från patienter och uppdragsgivare. Tidigare forskning har gett stöd till kognitiv beteendeterapi medan forskare i allmänhet - inklusive mig själv - har varit skeptiska till psykodynamisk behandling. Det är en skepsis som har haft sin grund i att det funnits ytterst lite forskning av tillräcklig god kvalitet, t ex med kontrollgrupper, som gett stöd åt denna typ av behandling, som ju i sin tur är mycket vanlig. Läget håller emellertid på att ändras i och med att det nu börjar publiceras vetenskapligt acceptabla utvärderingar av dynamisk terapi som visar på betydande effekter, i vissa fall t o m större än av KBT. Omfattande referenser finns i en nyligen publicerad översiktsartikel av Shedler (2010). Den finns i American Psychologist, som är en vida spridd vetenskaplig tidskrift med stort anseende.

Detta är en mycket positiv utveckling och jag har inget emot att ändra åsikt när det kommer övertygande forskningsresultat som går på tvären mot vad jag tidigare skrivit och sagt. I själva verket är jag skyldig att ändra åsikt om jag ska vara trogen mina vetenskaopliga värderingar som säger att slutsatser måste vara empiriskt grundare. Det är en grundbult i rollen som forskare. För andra, för praktiskt arbetande psykologer är det givetvis minst lika viktigt att lita till den egna erfarenheten av behandlingsarbete, men då helst i medvetande om felkällor som kan påverka de uppfattningar som byggs upp på det sättet.

I alla relationer mellan terapeut och patient finns moment som kan leda till positiva eller negativa konsekvenser. Det är därför det viktiga är vilken terapeuten är och om han eller hon fungerar konstruktivt, dvs förstår,accepterar och tycker bra om patienten. Om inte dessa villkor är uppfyllda kan KBT inte hjälpa alls, något jag själv upplevde som patient för 10 år sedan i en krissituation. Terapeutfaktorn är av stor betydelse, viktigare än behandlingsmetodiken.


Referenser

Shedler, J. (2010). The efficacy of psychodynamic psychotherapy. American Psychologist, 65(2), 98-109.

Varför signifikanstesta - egentligen?

Signifikanstestning har i 50 år varit obligatorisk för forskare som vill få sina resultat publicerade. Det har lett till tråkiga konsekvenser eftersom man blivit ensidigt inriktad på statistisk signifikans. Många har en ytlig förståelse av begreppet och förväxlar det med betydelse. Man är ganska sällan klar över att storleken av en effekt är minst lika viktig som ”signifikansen” - i själva verket mycket viktigare enligt min mening. Om man får signifikanta resultat eller ej beror till mycket stor del på stickprovets storlek. I den elementära metodundervisningen verkar det som om man sällan tar upp frågan om effektstorlek. Se Sjöberg (2003).

Signifikanstänkandet har också haft andra negativa konsekvenser (Sjöberg, 1999), ett exempel från utvärderingen av psykologiska test ges i slutet av detta inlägg. Men varför testar man för signifikans? Ett viktigt skäl är troligen att man ska kunna vara någorlunda säker på att resultatet man fått inte har uppkommit av en slump - att det ska kunna replikeras. Kanske är detta det underliggande verkliga skälet, även om det ganska sällan har diskuterats.

Frågan är ju viktig eftersom intuitiva föreställningar är till föga hjälp här, se klassikern Tversky och Kahneman (1971). Tversky och Kahneman visade att forskare (psykologer) kraftigt överskattade sannolikheten att ett ”signifikant” resultat skulle kunna replikeras i en ny studie. Forskarna verkar inte ha varit klara över att sannolikheten för replikation är något helt annat än det vanliga alfa-värdet, som är sannolikheten att ett resultat uppkommer om nollhypotesen är sann. Om alfa=0.05 tror man att sannolikheten för replikation är 0.95 eller något strax därunder.


Sannolikheten för att replikera ett signifikant resultat diskuteras i detalj av Lecoutre et al. (2010). Det tycks som om debatten nu leder fram ett vettigt sätt att praktiskt hantera skattningen av denna sannolikhet med början i Killeen (2005). Killeen har kritiserats intensivt (t ex Miller, 2009) men det verkar som om Lecoutre et al. har fått stil på debatten. Killeens artikel tycks ha fått en del forskare att börja använda hans alternativ till traditionell signifikanstestning. Något tycks vara på väg att hända, men debatten som förts av psykologer borde nog analyseras av statistiker och vetenskapsteoretiker.

Det är tankeväckande att hela frågan som Tversky och Kahneman besvarade i en fotnot i sin artikel 1971 nu ger upphov till mycket omfattande tekniska utredningar där de mest olika åsikter är företrädda. Om man INTE kan bestämma sannolikheten för replikation (Miller, 2009) verkar ett huvudmotiv för signifikanstestning falla bort.

En brasklapp är denna: i små stickprov kan resultaten bli kraftigt påverkade av några få avvikande värden. Det gäller därför att vara extra noga med analyserna när man arbetar med små stickprov (Lemons, 2009).

Signifikanstänkandet styr också ibland rekommendationer om storleken på stickprov. Vid utvärdering av validiteten hos psykologiska test har man länge krävt att minst 100 personer ska ingå i stickprovet. Denna siffra baseras på s k power-analys: man vill ha 90 % chans att belägga ett samband som signifikant på minst nivå alfa=0.05, givet att korrelationen mellan test och kriterium är minst 0.30 i populationen. Om kravet ej är uppfyllt sägs studien vara ”inadekvat” oavsett resultatet (Lindley et al., 2008). Men det är inte Gud som har bestämt värdet på dessa parametrar! Antag att vi ansätter andra lika rimliga eller lika godtyckliga värden på parametrarna. Om vi vill belägga ett samband utifrån konventionell signifikans (p<0.05) med en korrelation på 0.40 i populationen med t ex minst 50 % chans att upptäcka den, vad händer då? Rekommendationen blir N=30 (som ger 61 % chans för att vara exakt), se Tabell F.2 i Cohen et a. (2003). N=100 behövs inte alls i denna situation. Det är uppenbart orimligt att döma ut en studie som ”inadekvat” utifrån vilken storlek stickprovet bör ha som slutsats av en power-analys. Denna typ av analys kan vara bra vid planeringen av en undersökning, men är inte ett lämpligt underlag för att bedöma kvaliteten av resultaten. I själva verket vimlar det av publicerade valideringsstudier av psykologiska test som använt sig av mindre stickprov, t ex en sammanställning av valideringsstudier av det kända personlighetstestet OPQ för urval av säljare (SHL, 1999-2007). Av nio citerade studier var det bara två som uppfyllde kravet N=minst 100. (Intressant är också hur låga sambanden med säljframgång var, i genomsnitt r=0.06, men det är en annan historia som jag snart ska återkomma till).

Referenser
Cohen, J., Cohen, P., West, S. G., & Aiken, L. S. (2003). Applied multiple regression/correlation analysis for the behavioral sciences. Mahwah, NJ: Erlbaum.
Killeen, P. R. (2005). An Alternative to Null-Hypothesis Significance Tests. [doi:10.1111/j.0956-7976.2005.01538.x]. Psychological Science, 16(5), 345-353.
Lecoutre, B., Lecoutre, M.-P., & Poitevineau, J. (2010). Killeen's probability of replication and predictive probabilities: How to compute, use, and interpret them. [doi:10.1037/a0015915]. Psychological Methods, 15(2), 158-171
Lemons, C. J. (2009). Replication of significant correlations in small samples. Evaluation & Research in Education, 22(2-4), 75-86.
Lindley, P., Bartram, D., & Kennedy, N. (2008). EFPA review model for the description and evaluation of psychological tests. Test review form and notes for reviewers. Version 3.42: European Federation of Psychological Associations.
SHL. (1999-2007). OPQ32. SHL sales report. Technical manual. SHL Group Ltd.
Miller, J. (2009). What is the probability of replicating a statistically significant effect? [doi:10.3758/PBR.16.4.617]. Psychonomic Bulletin & Review, 16(4), 617-640.
Sjöberg, L. (1999). Psykologisk forskningsmetodik och praktik: tre haverier. (Methods and practice of psychological research: three disasters). VEST: Journal for Science and Technology Studies, 12(3), 5-25.
Klicka här.
Sjöberg, L. (2003). Good and not-so-good ideas in psychological research. A tutorial in idea assessment and generation. VEST: Journal for Science and Technology Studies, 16, 33-68.Klicka här.
Tversky, A., & Kahneman, D. (1971). The belief in the "law of small numbers". Psychological Bulletin, 76, 105-110.

Fascinerande psykologibok

Richard Wiseman, engelsk professor i ”Public Understanding of Psychology”, är känd för sin tidigare bok om tur och otur (2004) och har mera nyligen gett ut en bok med den engelska titeln Quirkology. The curious science of everyday lives. (Den finns på svenska, se referens nedan). Boken om tur och otur var spännande. Wiseman hade bjudit in människor som menade sig ha tur eller otur och undersökte vad som skilde dem. Jag skrev om den forskningen i en tidigare artikel (Sjöberg, 2003). Den leder till en del bra idéer om hur man kan leva så att man får mera "tur" - det är ingen slump att somliga klarar sig bra utan mycket en fråga om öppenhet och kreativitet.

Den senare boken är mycket bredare upplagd. Den innehåller 6 ganska omfattande kapitel som behandlar aktuella forskningsresultat inom socialpsykologi och kognitiv psykologi, i allmänhet erhållna genom studier av människor i naturliga miljöer och inte i laboratorier. Wiseman har en stor förmåga att komma på spännande idéer om fenomen som är oväntade och som få eller inga har undersökt före honom. Han har också en stor talang som skribent och det är ett nöje att läsa honom, man har svårt att lägga boken ifrån sig. Han påminner ganska mycket om Malcolm Gladwell som jag skrivit om flera gånger på denna blogg, men en stor skillnad är att Wiseman mest skriver om sin egen forskning medan Gladwell letar upp och skriver om andras intressanta resultat.

Det är ett antal disparata teman som tas upp i boken: vidskepelse, humor och stress för att nämna några. Genomgående tar Wiseman upp resultat som är oväntade utifrån ”sunt förnuft” och som hans anser är viktiga, inte bara kuriositeter.

Men man undrar lite hur viktiga resultaten är, om de kan replikeras och vilka alternativa tolkningar som kan finnas. Ta forskningen om leenden som exempel. Det finns sanna och falska leenden. I sanna leenden deltar både ögonen och munnen, i falska bara munnen. Man kan träna sig på att känna igen falska leenden. I en studie tog man fram data från en grupp kvinnor som just slutat high school många år tidigare. De som hade sanna leenden på fotografierna klarade sig mycket bättre i livet och levde längre än dem som hade falska leenden (även kallade Pan Am-leenden). Det är en spännande uppgift att fundera ut tolkningar av ett sådant samband. Ännu mera spännande att försöka replikera det.

Ett annat och relaterat exempel är om man kan avslöja lögnare. Det är svårare än de flesta tror, och särskilt svårt om man styrs av det man ser och inte det man hör. Lögnaren tenderar att göra kortare uttalanden med mindre detaljer och med färre referenser till sig själv, enligt forskning som Wiseman refererar, och det låter rimligt men är kanske lite för enkelt. Wiseman nämner inte ofta hur viktiga de faktorer är som han diskuterar och i många fall tror jag att det rör sig om svaga effekter, t ex forskningen om effekter av förnamn.

Boken är bra som läsning för den som vill kunna ta intressanta ämnen i konversation. Alla har något att säga om resultat av den typen som Wiseman skriver om. Humorkapitlet innehåller dels ett antal riktigt roliga historier som var nya åtminstone för mig och i de flesta fallen, och intressanta resultat om vad som är roligt för män och kvinnor. Ett annat exempel är annonser som skrivs för att få nya bekantskaper. Män verkar ha klarare för sig hur en bra annons ska skrivas än vad kvinnor har. Om en kvinna funderar på att skriva en sådan annons bör hon be en man om hjälp, skriver Wiseman, aningen provokativt.

Wiseman lär vara Storbritanniens mest omtalade psykologiforskare och han syns mycket ofta i media. På det hela taget tycker jag att det ger ett bra betyg till brittiska media. Wiseman är ingen opportunist eller humbugpsykolog, vilket man skulle tro utifrån den svenska titel som hans senaste bok har fått. Dålig konsumentinformation där.

Referenser

Sjöberg, L. (2003, 30 Augusti). Man kan själv vända otur till tur. Metro, sid. 6. Klicka här.
Wiseman, R. (2004). Tur eller otur. Stockholm: Wahlström och Widstrand.
Wiseman, R. (2008). Hjärnknäppt - Vår konstiga hjärnas egendomliga vanor. Stockholm: Schibsted Förlagen.

Valprognoser igen

I går publicerades SCB:s valundersökning: ca 9000 tillfrågade vara 1/3 vägrade svara eller föll bort av andra skäl. Kommentarerna tycks ha varit: "Man kan lita på denna undersökning för det är så många som har svarat". Få tycks ha insikt om vad bortfallet betyder för kvaliteten på en undersökning - det kan nämligen vara systematiskt och inte slumpmässigt, dvs korrelerat med politiska preferenser. Ännu ett tekniskt problem med SCB (och vissa andra institut) är att de viktar svaren på grundval av en fråga om hur man röstade i förra valet. Men alla vill inte tala om det, eller har glömt hur de röstade. Forskning om denna fråga visar att minnet kan vara felaktigt (Plumb, 1986). SOM-institutet har enligt uppgift svenska data på att man minns fel i 25 % av fallen. Fyra år är en lång tid och i nuläget har troligen många skiftat preferens under dessa år. Sådana skiften tycks kunna leda till minnesfel; något som var tydligt efter valet 1982 då åtskilligt flera "mindes" sig ha röstat på folkpartiet än vad som faktiskt var fallet. Data som i denna mening stödjer eller talar mot minneskorrektion antar jag finns t ex hos SCB.

SCB:s oviktade data visar en övervikt för alliansen. Det tycks inte finnas starka skäl att tro mera på de viktade. I oviktade data faller visserligen KD och C under 4 %-spärren, men allmänborgerliga väljare har tidigare ställt upp i sådana lägen för att små partier inte ska falla ur riksdagen.

Flera senare opinionsundersökningar har dessutom en seger för alliansen som prognos.Tidsfaktorn kan vara viktig eftersom det ser ut att pågå förändringar i den politiska opinionen, kanske beroende på kriserna i Sydeuropa eller på att det rödgröna budgetförslaget inte blev populärt, eller att Sveriges finanser för beröm från många håll. De rödgröna tycks inte vara trovärdiga när det gäller att sköta landets ekonomi.

Det finns numera också en firma som undersöker "valvinden", dvs vad folk tror om utgången av valet. Sådana data är bättre som underlag för prognoser än vanliga opinionsundersökningar - något som inte är allmänt känt men borde vara det, se referensen nedan. Valvinden visar nu på en klar seger för Alliansen i höst.

Två jokrar i leken är Sverigedemokraterna som ligger nära 4 % och kärnkraften som ingen diskuterar. Upploppen i storstädernas förstäder torde stärka Sverigedemokraternas chanser av uppenbara skäl. Kärnkraften kan få borgerliga kärnkraftsmotståndare att rösta på miljöpartiet. Det påstås att en hel del kvinnor har övergett tidigare centersympatier och nu föredrar miljöpartiet, det kan i så fall hänga ihop med kärnkraften. (Kvinnor tenderar att vara motståndare till kärnkraften). En liten grupp, kanske, men det kan räcka för att tippa över balansen till de rödgröna. Ännu en faktor som sällan diskuteras är det kungliga bröllopet. Med den maniska besatthet som media och samhället i stort har visat denna händelse är det lätt att tro att den kan spilla över i en känsla av lojalitet med samhällets politiska maktstruktur och med partier som är öppet anhängare av monarkin. (S) har ju lovat i 100 år att Sverige ska bli republik och (V) något liknande. (Ohly går inte ens på middagen). Miljöpartiet är också motståndare till monarkin.

Referenser

Plumb, E. (1986). Validation of voter recall: Time of electoral decision making. [doi:10.1007/BF00988434]. Political Behavior, 8(4), 302-312.

Sjöberg, L. (2009). Are all crowds equally wise? A comparison of political election forecasts by experts and the public. Journal of Forecasting, 28(1), 1-18. Klicka här.

Roliga citat

Vetlanda-Posten: “I onsdags kväll såg Henry en dansk pick-up som stod parkerad invid vägen en bit från hans gård. Men om det är något märkligt med den, vet han inte. ‘Vi vet ingenting’, säger han. Frågan folket i Erikshester ställer sig är: varför? Kriminalinspektör Göran Wahlström ställer sig samma fråga.”

Dala-Demokraten: “Folket måste sluta upp och se de föreställningar som erbjuds annars kommer det snart att vara slut på möjligheterna att ha teater som kulturellt utbud i kommunen.”

Psykologins förändringar

APS har i ett aktuellt nummer av sin tidskrift Observer (nr 4, 2010) bett författare till introduktionsböcker i psykologi kommentera ämnets utveckling i ljuset av hur böckerna har förändrats under ca 20 år. Det är ganska intressant men lite ytlig läsning. Tidsperioden är ju ganska kort. Jag jämförde över en 50-årsperiod två amerikanska läroböcker som varit standard vid Stockholms universitet, se min presentation här. Jag tror jag missade den starka tendensen till evidensbasering i nutida psykologiundervisning på collegenivå. Det där är ju en stormvind som breder ut sig också över praktisk verksamhet. Mycket sunt.

Ett uppmärksammat exempel är en monografi av Baker et al. (2009). De skriver

“Over the past 20 years, the prevalence of mental health disorders has nearly doubled in the United States. Yet despite the number of empirically supported treatments now available for a variety of disorders, most clinical psychologists and therapists elect not to use them or rely on out-of-date procedures. Some of these clinicians, coming out of training programs that did not use or teach these scientifically supported methods, may not even be aware of how effective such treatments can be.”

Skälet till att man kräver evidensbasering är troligen ökade problem som kräver psykologers insatser, men också att det numera finns evidens i stor och snabbt ökande utsträckning. För inte så länge sedan kunde en enstaka eller en handfull studier räcka för generella uttalanden i läroböcker, nu går man på metaanalyser som ofta summerar hundratals studier på ett övergripande sätt och som tar fram mått på effektstorlekar. Förr räckte det med ”statistisk signifikans” men det är faktiskt lätt att få sådan signifikans i sina data om man har ett någorlunda stort stickprov, även för pyttesmå effekter av ringa praktisk betydelse.

En annan förändring som främst märks i ett 50-årsperspektiv är mentalismen, att det har blivit acceptabelt och anses fullt möjligt att studera mentala processer, hos människor. Det har medfört en starkt minskad tilltro till experiment med djur och – inom inlärningsforskningen – memorering av meningslösa stavelser. När jag läste pedagogik 1959 var huvudboken i inlärningspsykologi en lärd lunta som var späckad med dylikt (Deese, 1957). Eftersom jag alltid varit skeptisk mot auktoriteter hade jag inga svårigheter att reagera negativt på den tidens dominans för behavioristisk inlärningsteori. Jag tyckte och tycker att man som psykolog och forskare ska vara trogen sitt sunda förnuft. Inlärning hos människor kan inte rimligen studeras hos råttor, vilket den store Skinner gjorde och blev världsberömd på. (Kanske bör man ”osäkra sin revolver” när någon forskare ges epitetet ”stor”, något som jag faktiskt sett nyligen i ett helt annat sammanhang och som enbart tycktes vara uttryck för naiv tilltro till auktoriteter. Sakfrågorna kortsluts, liksom tänkandet). Under årens lopp har jag skrivit en hel psykologikritik, en del tidiga artiklar finns samlade i en liten bok som numera kan laddas ner från nätet (Sjöberg, 1977).



Referenser

Baker, T. B., McFall, R. M., & Shoham, V. (2008). Current status and future prospects of clinical psychology: Toward a scientifically principled approach to mental and behavioral health care. [doi:10.1111/j.1539-6053.2009.01036.x]. Psychological Science in the Public Interest, 9(2), 67-103.

Deese, J. E. (1957). Inlärningspsykologi. Stockholm: Svenska bokförlaget.

Sjöberg, L. (1977). Kritisk psykologi och psykologisk kritik Stockholm: Psykologiförlaget. Klicka här.

Roliga citat

Smålandsposten: “Pålitlig flicka söker plats hos ungkarl på landet. Är van att sköta svin."

Östra Småland: “Ett 30-tal föräldrar hade samlats för att få information och droger."

Chefsframgång och personlighet

Chefer misslyckas ofta. Amerikanska data tyder på ca 50% misslyckade rekryteringar. Personlighet tycks vara en avgörande faktor. Misslyckade rekryteringar kan bli oerhört kostsamma. Personlighet är en kritisk faktor i sammanhanget. Väl fungerande test kan vara extremt kostnadseffektiva.

Hogan, Hogan och Kaiser har skrivit en utmärkt översikt av området, som ger "state of the art" . Rekommenderas! Den är ännu inte publicerad men finns på en länk, se nedan. Deras inriktning är i hög grad på Big Five. Men Big Five har gett ytterst lite vid validering i arbetslivet. Jagstyrka är ett intressant alternativ.

Begreppet jagstyrka har en omfattande teoretisk grund. UPP-testet mäter jagstyrka och korrigerar för skönmålning. Korrelationen i en grupp chefer mellan jagstyrka och av koncernledningen bedömd effektivitet var 0.63. Se bilden ovan.

Visst önskar man sig replikationer av ett sådant resultat, men onekligen är det lovande. Valideringar är ju svåra att genomföra, men mina resultat tyder på att proxyvalidering fungerar, se referens nedan. Proxyvalidering innebär att man validerar testet mot skalor som mäter arbetsmotivation, resultatorientering, förändringsvilja, balans mellan arbete och övrigt liv samt arbetsintresse. Sådana skalor finns inkorporerade i UPP-testet och mäts rutinmässigt där. Det tycks som om validering mot denna typ av skalor ger resultat som är jämförbara dem som man får vid validering mot oberoende bedömningar.


Referenser

Hogan, J., Hogan, R., & Kaiser, R. B. (2011). Management derailment APA handbook of industrial and organizational psychology, Vol 3: Maintaining, expanding, and contracting the organization. (pp. 555-575): Washington, DC, US: American Psychological Association. Klicka här.


Sjöberg, L. (2005). Ledarskap och personlighet: Testning av jagstyrka. (Leadership and personality: Testing ego-strength) (SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2005:7). Stockholm: Stockholm School of Economics.
Klicka här.

Sjöberg, L. (2010). UPP-testet och kundservice: Kriteriestudie. Forskningsrapport 2010:6. Stockholm: Psykologisk Metod AB.
Klicka här.

Sjöberg, L. (2010). A third generation personality test (SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2010:3). Stockholm: Stockholm School of Economics.
Klicka här.