Politiska val och omedvetna attityder (fördomar), med eventuell tillämpning på presidentvalet i USA

Beslut grundas bara till en del på rationella öveväganden och faktorer som vi själva är medvetna om. I dagens nummer av Science finns en intressant artikel av Galdi, Arcuri och Gawronski som rapporterar ett experiment med politiska attityder. Man tog in data på medvetna faktorer bakom beslutet (som gällde förläggningen av en militärbas i Italien) och gjorde också ett s k IAT-test (Implicit Attitude Test). I ett sådant test mäter man attityder som ligger utanför medvetandet. Se denna länk: https://implicit.harvard.edu/implicit/. De personer som var osäkra på sin politiska preferens visade sig vara påverkade av sina implicita attityder mera än av sina medvetna värderingar. För dem som var säkra var förhållandet det motsatta. Det här är ett intressant resultat som kan vara av betydelse för att förstå vad som nu händer i det amerikanska presidentvalet. Många väljare där är osäkra. Många vita amerikaner har omedvetna fördomar mot de svarta - ytterst få har numera klart uttalade medvetna fördomar. Det skulle vara intressanta att undersöka om det finns en tillämpning också på svenska förhållanden.

Referens

Galdi, S., Arcuri, L., & Gawronski, B. (2008). Automatic mental associations predict future choices of undecided decision-makers. Science, 321, 1100-1102.

Önsketänkande om försvaret (och allt annat)

Wilhelm Agrell har idag en utmärkt artikel i Svenska Dagbladet. Han visar hur politikerna önsketänkte om hotet från Nazi-Tyskland under 30-talet, liksom de önsketänker idag om att Sverige inte kan hotas av omvärlden. Krisen i Georgien visar vad som kan ske. Ingen kan vara så säker på utvecklingen ens på kort sikt, som våra svenska försvarspolitiker vill ge sken av att vara. Jan Björklund tycks tills vidare vara den enda som förstått allvaret men de övriga - inte minst den moderate yngling som är vår försvarsminister - fortsätter att vrida och vända på fakta så att de ska vara så lugnande som möjligt. Önsketänkande är oerhört vanligt i politiken (och inte bara där). Kommer någon ihåg hur Göran Persson önsketänkte inför valet 2006? Allvarliga felbedömningar görs av regeringen i den ena frågan efter den andra, och det verkar vara Reinfeldt och Borg som ligger bakom. De kommer att få känna konsekvenserna i nästa val, men för landet kan det bli ännu värre. Det som behövs är ledare som har integritet och mod nog att se verkligheten som den är, vad psykologerna kallat jagstarka personer. Jag har utvecklat den tesen i en rapport som refereras nedan.

Önsketänkandet har sin grund i två ting: värdeladdade föreställningar och bristande integritet och ovilja att se verkligheten som den är, inte som man hoppas den ska vara. När ledare i politiken och företag blir offer för dessa faktorer i sitt tänkande drabbas de inte bara själva utan också de verksamheter de är satta att leda. Det behövs metoder för att välja chefer och ledare som kan tänka realistiskt - jagstarka personer.

Referens

Sjöberg, L., 2005. Ledarskap och personlighet: Testning av jagstyrka.(SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2005:7). Stockholm School of Economics, Stockholm.
Kan laddas ner från http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/hastba2005_007.pdf

Fenomenet Blondinbella

Finns det en bloggningens psykologi? Varför har Blondinbella 400 000 besökare i veckan? Alex Schulman ställde frågan i en intressant artikel i Metro häromdagen. Han menade att Blondinbellas blogg är full av dåligt språk och stavfel och domineras av rena trivialiteter, som vad hon äter till frukost. Därför är det helt enkelt obegripligt varför hon är så populär. Men kanske inte. Blondinbella skriver om mode, smink och glamour. Det är många som är våldsamt intresserade av sådant. Kanske förklaringen är så enkel.

En annan mycket framgångsrik bloggare var Katrin Schulman med sina "vassa tangenter". Hon skrev ganska aggressivt och ibland förnedrande om människor, men hade också mycket glamour och exponering av den egna personen. Det vackra livet kring Stureplan. Dessutom skrev hon på ett kraftfullt och väl fungerande språk, och utan stavfel, tror jag. Katrin hade en del kommentarer i samhällsfrågor och om jämställdhet. Väldigt olika Blondinbella, med andra ord, men så är hon också betydligt äldre.

Aggression lönar sig i media. Se bara på att Linda Skugge nu har blivit krönikör i Svenska Dagbladets näringslivsbilaga. Vet inte hur djupa kunskaper hon har i ekonomi och samhälle, men hon är sannerligen ett välkänt namn från sina svavelosande krönikor i Expressen. Kändisfaktorn är viktig. Och kändis har ju också Blondinbella blivit. Man undrar hur länge intresset håller i sig...

Falska erkännanden

Kassin (2008) har publicerat en intressant översiktsartikel av forskningen om falska erkännanden. Dessa tycks vara vanligare än man trott. Av personer som i USA avtjänat fängelsestraff, ofta mycket långa sådana, och som genom DNA-analys har befunnits vara oskyldiga hade 20-30% erkänt. Det kan tyckas otroligt att en oskyldig person skulle vilja erkänna ett brott, men det finns effektiva påtryckningsmetoder som polisen kan använda sig av för att få den önskade effekten och för att kunna visa att man "löst" ett brott. För en tid sedan var jag själv expertvittne i ett sådant fall, ett brutalt mord på en unga flicka. Den misstänkte erkände efter långa och mycket påfrestande förhör, tog sedan tillbaka - men tillbakatagandet tolkades av en psykiatriker (en känd svensk expert på gärningsmannaprofiler, psykodynamiskt inriktad). Just erkännandet spelade en avgörande roll för fällande dom i första instans. Domstolen var knappast medveten om problematiken med falska erkännanden. Jag har skrivit utförligt om det fallet, se referens nedan.


Referenser
Kassin, S. M. (2008). False Confessions: Causes, Consequences, and Implications for Reform. Current Directions in Psychological Science, 17(4), 249-253.

Sjöberg, L. (2000/01). Psykodynamisk psykologi i rättsväsendet: Ett mordfall i Norge. (Psychodynamic psychology in the courts. A case of homicide in Norway). Juridisk Tidskrift, 12(3), 735-754.
Kan laddas ner från http://www.dynam-it.com/lennart/, se "Kopior av artiklar"

Vem säger ord med min mun, av Rumi

Vem säger ord med min mun?

Jag tänker det hela dagen, och säger det sedan på kvällen.
Varifrån kom jag, och vad är det meningen att jag ska göra?
Jag vet inte.
Jag är säker på att min själ är från någon annanstans,
och dit ämnar jag mig till slut.

Detta rus började på något annat värdshus.
När jag återvänder till det stället,
kommer jag att vara helt nykter. Under tiden
är jag som en fågel från en annan kontinent, sitter i detta fågelhus.
Den dagen nalkas när jag flyger iväg,
men vem är det nu i mitt öra som hör min röst?
Vem säger ord med min mun?

Vem ser med mina ögon? Vad är själen?
Jag kan inte sluta fråga.
Om jag kunde smaka en munfull av ett svar
kunde jag bryta mig ut från detta fängelse för berusade.
Jag kom inte hit med avsikt, och jag kan inte ge mig iväg på det sättet.
Vem det nu än var som tog mig hit måste ta mig hem.

Dessa dikter, jag vet aldrig vad jag kommer att säga.
Jag planerar dem inte.
När jag är utanför diktandet
blir jag mycket tyst och talar knappast alls.

Vi har en väldig vintunna, men inga koppar.
Det är helt OK. Varje morgon
glöder vi och på kvällen glöder vi igen.

De säger att vi inte har någon framtid. De har rätt.
Det är helt OK.

***

Översatt av Lennart Sjöberg från engelskan (The Essential Rumi, översättningar av Coleman Barks och John Moyne).

Den persiske poeten och mystikern Mawlānā Jalāl-ad-Dīn Muhammad Balkhī (1207-1273) brukar helt enkelt kallas Rumi. Han var den mest lästa peoten i USA under 1990-talet.

Ge uttryck för traumatisk upplevelse - eller glömma?

Är det bra att "tala ut" efter en traumatisk upplevelse, att "bearbeta" sina tankar och känslor? Det tror många, och regelmässigt ordnas möjligheter för traumaoffer att göra så. Men är det verkligen bra, mår de som talat ut bättre på sikt? Forskningen tyder på att det är tvärtom, de mår sämre. Det är bäst att inte tänka på det hela, att försöka glömma och fortsätta med sitt liv. Seery et al. visar detta i en stort upplagd studie som genomfördes omedelbart efter 11 september 2001. De följde upp sina personer under ett par år och fann att ju mera man uttryckt sina känslor, desto svårare hade man att komma över traumat. Att uttrycka känslor förstärker och permanentar dem, det gäller såväl sorg som ilska.


Referens
Seery, M. D., Silver, R. C., Holman, E. A., Ence, W. A., & Chu, T. Q. (2008). Expressing thoughts and feelings following a collective trauma: Immediate responses to 9/11 predict negative outcomes in a national sample. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 76(4), 657-667.