Mätning av emotionell intelligens som självrapport eller prestation

Det händer intressanta saker inom forskningen om emotionell intelligens. Inom EI-litteraturen finns en motsättningen mellan dem som anser att begreppet ska mätas som en prestation, förmåga att ge rätt svar, och dem som arbetar med EI som en ”trait” eller s.k. ”mixed models”. I det senare fallet handlar det om självrapporter som kan täcka av ett mycket brett fält (Bar-On, 1997) eller om mera fokuserade mått, av den typ som kommer att användas i testet Big Five Plus. Sambandet mellan de två ansatserna till EI-mätning brukar vara svagt (Brackett, Rivers, Shiffman, Lerner, & Salovey, 2006). Detta är inte förvånande och är i själva verket ett argument för att ta med båda aspekterna i ett EI-mått, något som görs i Big Five Plus.

Mayer, Salovey och Caruso publicerade nyligen en intressant översiktsartikel om mätning av EI, med speciellt inriktning på deras eget prestationsmätande test MSCEIT. Mycket av den kritik som de riktar mot ”mixed models” (Mayer, Salovey, & Caruso, 2008) gäller inte den fokuserade ansatsen, utan tendensen att sätta etiketten ”emotionell intelligens” på ”allt som är bra”. Det är naturligtvis ett sätt skapa förvirring, men behöver inte betyda att testen som sådana, som Bar-Ons EQ-test, inte fungerar. Det finns en hel del forskning, citerad ovan, som visar att EI-test av typen ”trait eller ”mixed models” kan ge viktig tillkommande information utöver ”Big Five”. En del av förklaringen till detta är troligen att självrapporter av förmåga och prestation i ena eller andra avseendet har starka samband med faktisk förmåga, särskilt om självrapporterna har korrigerats för skönmålning.

Den största delen av forskningen om mätning av EI på grundval av förmåga bygger på MSCEIT-testet. Det finns ganska få resultat som stödjer detta tests praktiska användning i arbetslivet (Mayer et al., 2008); Mayer et al. nämner endast 5 studier. Mayer et al. ger dock en bild av testet som lovande. Det tycks i första hand vara emotionsidentifiering som är en användbar aspekt och det är just den som ingår i testet Big Five Plus. En aktuell studie av en norsk version av MSCEIT tyder på att testet är svårt att överföra till ett nytt språk och/eller en annorlunda kultur (Føllesdal & Hagtvet, in press). Självrapporttest brukar inte ha stora problem av den typen.

MacCann och Roberts (MacCann & Roberts, 2008) publicerade nyligen resultat med två nya prestationstest för mätning av EI. Ett av testen har uppgifter som bygger på emotionsteori och där rätt svar föreskrivs av teorin, inte av expertbedömningar eller annan statistik. Även det andra testet är objektivt. De fick lovande resultat och de nya testen kan fungera väl så bra som MSCEIT, även om mera forskning behövs. Troligen kan sådan forskning komma ganska snabbt. Den ganska begränsade volymen av forskning om MSCEIT hänger förmodligen samman med att testet är en rent kommersiell produkt: svår att få tillgång till och dyr att använda. MacCann och Roberts har f ö samma uppfattning som Mayer et al. om att EI är en form av intelligens och därför ska mätas med prestationstest, inte med självrapporter.

Freudenthaler och Neubauer {Freudenthaler, 2005 #9614} påpekade att MSCEIT mäter kunskap om adekvat hantering av emotioner, inte faktiskt beteende. De konstruerade ett lovande test för att mäta det typiska beteendet i olika emotionsprovocerande situationer och fann bl.a. att det korrelerade ganska högt med ett självrapporttest av EI av sedvanlig typ. De gav därför ett visst stöd för självrapporttest, samtidigt som de pekade på en möjlig utveckling av presta-tionsmätning.


Referenser


Bar-On, R. (1997). The emotional quotient inventory (eq-i): Technical manual. Toronto: Multi-Health Systems.
Brackett, M. A., Rivers, S. E., Shiffman, S., Lerner, N., & Salovey, P. (2006). Relating emotional abilities to social functioning: A comparison of self-report and performance measures of emotional intelligence. Journal of Personality and Social Psychology, 91(4), 780-795.
Freudenthaler, H. H., & Neubauer, A. C. (2005). Emotional intelligence: The convergent and discriminant validities of intra- and interpersonal emotional abilities. Personality and Individual Differences, 39(3), 569-579.
Føllesdal, H., & Hagtvet, K. A. (in press). Emotional intelligence: The MSCEIT from the perspective of generalizability theory. Intelligence.

MacCann, C., & Roberts, R. D. (2008). New paradigms for assessing emotional intelligence: Theory and data. Emotion, 8(4), 540-551.
Mayer, J. D., Salovey, P., & Caruso, D. R. (2008). Emotional intelligence: New ability or eclectic traits? American Psychologist, 63(6), 503-517.

Klimatförändringen: riskperception och kommunikation

Varje risk har sin egen dynamik. Generella modeller som den psykometriska modellen är därför otillräckliga. Varje risk kräver en egen analys av hur människor uppfattar den (riskperception) och hur man kan kommunicera om den. Storman har i senaste numret av Science en klargörande diskussion av viktiga frågor rörande risken för klimatförändringar. Så länge den totala mängden av koldioxid inte slutar öka finns en allt större risk för snabba och irreversibla skador. Men människor i allmänhet uppfattar att det hela är under kontroll om ökningen inte blir större. De förstår inte att nettotillskotten måste börja minska. I denna situation har människor en ineffektiv mental modell av riskerna, och Storman pekar på analogier med andra dynamiska system som inte heller kan hanteras intuitivt. Detta leder till att opinionen inte stöder syrbara åtgärder mot klimatförändringen - man vill "vänta och se", och inser inte att detta innebär ett allvarligt risktagande. Politiker tänker troligen likadant. Vår forskning har visat just hur politikers riskuppfattningar är mycket lika allmänhetens, medan både poltiker och allmänhet avviker starkt från experter. Forskning om dessa frågor kan förhoppningsvis bidra till att ge ledtrådar till hur klimatrisken ska kommuniceras, vilket i sin tur kanske kan leda till en mera realistisk policydebatt och på sikt mera effektiva åtgärder mot klimatförändringen. Ett projekt som jag ledde tillsammans med andra forskare för några år sedan handlade om försummade risker. Klimatförändringen är ett enormt viktigt exempel.

Referenser

Sjöberg, L. (2007). Försummade risker. (neglected risks). In G. Derefeldt & G. Sjöstedt (Eds.), Sdss årsbok 2007. Strukturerad osäkerhet, ostrukturerad säkerhet i en globaliserad värld (pp. 39-51). Stockholm: Utrikespolitiska institutet.
Se denna länk: http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/forsummade%20risker.pdf

Sjöberg, L. (2007). Public perception research. In WHO (Ed.), Risk perception and communication. Setting the agenda for the 5th ministerial conference on environment and health, 2009 (pp. 10-11). Copenhagen: WHO.

Sjöberg, L. (2007). Risk communication between experts and the public: Perceptions and intentions Organicom: Revista Brasileira de Comunicação Organizacional e Relações Públicas, 4(6), 66-85.
Se denna länk: http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/organicom06-lennart.pdf

Sjöberg, L., & Drottz-Sjöberg, B.-M. (2008). Risk perception by politicians and the public. Energy and Environment, 19(3+4), 455-483.
Se denna länk: http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/politicians.pdf

Storman, J. D. (2008). Risk communication on climate: Mental models and mass balance. Science, 322(24 October), 532-533.

Emotionell intelligens, social förmåga och balans

Det nya testet Big Five Plus mäter bland andra viktiga variabler också emotionell intelligens och social förmåga samt balans mellan arbete och övrigt liv. Det visade sig, i en mycket stor normgrupp och i en mindre studie, att kvinnor hade större emotionell intelligens och bättre social förmåga än män, men ändå en sämre balans mellan arbete och övrigt liv. Vad denna sämre balans kan bero på är en intressant diskussionsfråga. Vad än orsaken kan vara så är det en varningssignal: dålig balans är en stressfaktor och innebär sämre livskvalitet. Fortsatt forskning är angelägen.

Referens

Sjöberg, L. Emotionell intelligens, social förmåga och balans mellan arbete och övrigt liv. http://www.dynam-it.com/lennart/texter.htm

Detta är avsnitt 9 i rapporten Sjöberg, L. (2008) Bortom Big Five: Konstruktion och validering av ett personlighetstest. Stockholm School of Economics, Stockholm. Se http://swoba.hhs.se/hastba/abs/hastba2008_007.htm

Obama och Bradley-effekten

Bradley-effekten innebär att väljare uppger, före ett val, att de tänker rösta på en svart kandidat, men sedan inte gör det. Denna effekt har varit tydlig i vissa val i USA och i några fall har den medfört att en svart kandidat som lett i opinionsundersökningarna sedan ändå inte blivit vald. Om samma faktorer fortfarande finns och verkar i den nu pågående valröreslen får vi inte veta förrän efter valet, men det spekuleras i att Obama skulle behöva 5-6 % försprång i opinionsundersökningarna för att vinna valet.

Två forskare vid University of Washington, psykologen Anthony Greenwald och statsvetaren Bethany Albertson, har nu funnit stöd för en omvänd Bradley-effekt i vissa av primärvalen i våras. (I tre av delstaterna fann de den vanliga effekten). Vissa väljare uppgav att de skulle rösta på Clinton men gjorde det inte när det kom till kritan, de röstade på Obama.

Det är svårt att förstå vad den omvända effekten, om den existerar, skulle bero på. (Den vanliga Bradley-effekten beror rimligen på rasfördomar och ovilja att avslöja att man har dem inför en opinionsundersökare). Men en viktig kritisk synpunkt är denna. De väljare som deltar i ett primärval är mera politiskt engagerade än övriga. Det är inte otroligt att andra psykologiska faktorer påverkar dem än folk i allmänhet. Generalisering till det slutliga presidentvalet är mycket osäker.

Michael Barone har rett ut en del av problemen med att tolka opinionsundersöknignarna på ett informativt sätt i en artikel i Wall Street Journal (http://online.wsj.com/article/SB122463210033356561.html). Bradley-effekten som sådan har ifrågasatts och tycks sällan ha observerats. Telefonintervjuerna har ett stort och ökande bortfall. Däremot verkar det inte vara ett problem att allt fler bara har mobiltelefon (de ökar möjligen bortfallet). Den slutliga bedömningen kan nog vara att prognoserna är tämligen korrekta.

Men vallokalundersökningarna som används för att ge en tidig prognos av valutfallet har mycket stort bortfall, troligen till fördel för Obama i detta val. McCain kan alltså sluta bättre än vad de tidiga prognoserna säger.

För övrigt verkat det som om gapet mellan McCain och Obama minskar.


Läs mera:

http://mobile.politico.com/blog.cfm?blogid=23447&bloggerid=4

http://elections.foxnews.com/2008/10/17/obama-benefit-reverse-bradley-effect-study-finds/

Ingen rapport av Greenwald och Albertson tycks ännu föreligga men jag har hittat denna referens

A graph showing how the Bradley and reverse Bradley effects played out in the Democratic primaries is available at http://faculty.washington.edu/agg/Bradley_&_Reverse_Bradley.Dem_Primaries.2008.pdf

Resultatet har tydligen ansetts så viktigt att forskarna gått ut till media innan de hunnit skriva en rapport!

Ett nytt personlighetstest: Big Five Plus

Testet Big Five Plus har unika fördelar: det mäter aspekter bortom den traditionella femfaktormodellen och uppnår därigenom dramatiskt högre tillförlitlighet och prognosförmåga i arbetslivet, och det har en mycket effektiv metod för att korrigera för skönmålande svar. En teknisk rapport om utvecklingen av testet föreligger nu. Rapporten beskriver mätning av personlighet med hjälp av självrapporttest, i ”Big Five”-traditionen, kalla Big Five Plus. Teorier om personlighetsegenskaper och metoder för att mäta dem beskrivs. Bland de befintliga testen på dimensioner i femfaktormodellen (FFM) diskute-ras främst NEO-PI-R, som är ledande inom forskningen och kliniska tillämpningar, samt HPI, som ofta används inom arbetspsykologin. Bakom dessa två test finns försök till teoretiska analyser. Dessa diskuteras. Problemet med skönmålning av svaren på ett självrapporttest dis-kuteras och en lösning föreslås. Utvecklingen av en ny ansats genomförs i 11 separata studier med sammanlagt 2204 deltagare, huvudsakligen genom testning på en Internetplattform, men till en viss del också genom traditionella papperstest. Reliabilitetskoefficienter och stabilitet rapporteras dels för nya mätningar av dimensionerna i FFM, dels för 8 tillkommande person-lighetsskalor och för 6 kriterieskalor. Reliabiliteterna var tillräckligt höga. Begreppsvalide-ringar för samtliga skalor genomförs med goda resultat. Validering mot arbetsrelaterade atti-tyder visar att man får en dramatisk förbättring med detta test jämfört med FFM. Resultaten tyder på att 90-95 % av effekten av skönmålning har kunnat rensas bort ur svaren. Normdata föreligger för den slutliga versionen av testet för 612 kompletta testningar. Personalekono-miska aspekter diskuteras och de stora ekonomiska vinster som testning kan medföra påvisas. Principer för en datorgenererad narrativ rapport beskrivs och tillämpas.

Referens

Sjöberg, L. (2008). Bortom Big Five: Konstruktion och validering av ett personlighetstest (SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2008:7). Stockholm: Stockholm School of Economics.

Rapporten kan laddas ner från http://swoba.hhs.se/hastba/abs/hastba2008_007.htm

Subprime-krisen och Obama

Den finansiella och ekonomiska krisen anses allmänt vara ytterst förorsakad av högrisklånen som amerikanska banker i stor omfattning gett till obemedlade låntagare. Dessa har lockats att söka och ta på sig lån som de ej kunde betala på sikt, efter en inledande period av låga räntor som sedan skulle höjas. En del banktjänstemän fick bonus och bankerna skickade lånen vidare i ogenomskinliga ”paket”, som köptes av godtrogna finansinstitut över hela världen. Bara en fortsatt ökning av huspriserna kunde ha räddat låntagarna, men när den bubblan sprack, och styrräntorna höjdes kraftigt av centralbanken, kom krisen snabbt och med förödande kraft. Det amerikanska ”walk away”-systemet verkar ha bidragit: låntagaren kunde helt enkelt flytta ur huset och slippa lånet. Husen stod sedan tomma, kunde inte säljas av bankerna, och många vandaliserades. Stor kapitalförstöring blev följden. Och naturligtvis oerhörd bitterhet och ilska som riktades mot bankernas ”girighet” och ”korruption”. Det senare tycks gälla även republikanska politiker som Sarah Palin.

Krisen styrs till stor del av psykologiska faktorer och Hubert Fromlet pekar i dagens nummer av Dagens Industri på den psykologiska dynamiken. Han efterfrågar forskning vilket är just vad som behövs, inte förnumstiga spekulationer om ”psykologi” som ingenstans leder. Tyvärr är ekonomisk psykologi av revirskäl ett eftersatt område i vårt land, medan det expanderar i rekordfart som ”Behavioral finance” i USA.

Hur kunde det bli så här? En drivande faktor som troligen få känner till var ACORN (Association of Community Organizations for Reform Now) och ”community organizers”, bland dem Barack Obama. Hans Bergströms i övrigt utmärkta analys i DN idag nämner dem inte ens. De pressade bankerna att ge orealistiska lån till obemedlade sökande, delvis med hot och sabotage, och när det blev stopp högre upp i systemet (”Fannie och Freddie”) lyckades de få stöd från demokratiska politiker att undanröja hindren. ”Community organizers” som Obama byggde sin verksamhet på marxisten Alinsbys idéer om hur samhällssystemet skulle omstörtas. De demokratiska politikerna verkar inte ha begripit vad som var på gång utan trodde enfaldigt nog att på det här sättet skulle ”människor få möjlighet att äga sin bostad”. Det skulle inte kosta skattebetalarna ett öre, enligt Clinton! Clinton var starkt pådrivande under sin period som president. Bushregeringen försökte vid upprepade tillfällen stoppa den vansinniga lånegivningen, som möjliggjordes av de demokratstyrda Fannie och Freddie. Inga resultat, miljardrullningen fortsatte. Bankerna måste ha mycket väl förstått vad som skulle hända och de sålde därför lånen vidare, i "paket" tillsammans med sunda lån. Men ytterst få fattade vad som var på gång och centralbanken sänkte räntorna till rekordlågnivå, reavinstskatterna på husförsäljning sänktes likaså, och huspriserna gick upp med raketfart. Tills kraschen kom.

Det är en historisk ironi att Obama och andra demokrater nu gör politiska vinster på den kris som de själva varit med om att skapa!

Läs mera på dessa länkar: http://article.nationalreview.com/?q=ZjRjYzE0YmQxNzU4MDJjYWE5MjIzMTMxMmNhZWQ1MTA=
http://www.ibdeditorials.com/IBDArticles.aspx?id=308530236252361

Bristen på kontroll skapar tro på illusioner

En serie skickligt utformade experiment av Whitman och Galinsky tyder på att upplevelsen av att inte ha kontroll leder till att man ser mönster där det inte finns några. I rena slumphändelser anar man konspirationer. Upplevelsen av mönster och mening där ingen egentligen finns ger en tillbaka något av den förlorade kontrollen. Whitman och Galinsky studerar simulerade investeringsbeslut, en skala som mäter behovet av struktur (Neuberg & Newsom, 1993), mm. De citerar en intressant äldre artikel av Sales (1973) som använde sig av aggregerade data på bl a vidskeplighet (intresse för astrologi)och fann att den ökade kraftigt i perioder av osäkerhet i USA (1930-talet, 1967-70).

Tiden efter 2001/2003 är ännu en tid fylld av extrem osäkerhet och starka hot. Tron på nyandlighet tycks vara starkare än någonsin.

Referenser

Neuberg, S. L., & Newsom, J. T. (1993). Personal need for structure: Individual differences in the desire for simpler structure. Journal of Personality and Social Psychology, 65(1), 113-131.
Sales, S. M. (1973). Threat as a factor in authoritarianism: An analysis of archival data. Journal of Personality and Social Psychology, 28(1), 44-57.
Whitson, J. A., & Galinsky, A. D. (2008). Lacking control increases illusory pattern perception. Science, 322(3 October), 115-117.

Uppskattning av betydelsen hos förklarande faktorer

I undersökningar av bl a attityder är det ofta angeläget att uppskatta hur viktiga olika förklarande faktorer är. Man kan förstås fråga rent ut om saken, men människor har sällan riktigt klart för sig hur de tänker och vad som påverkar dem. Svaren blir konventionella eller opportunistiska (Nisbett & Wilson, 1977). Ett bättre alternativ är att anpassa en statistisk modell och använda regressionsvikterna som mått på betydelsen av de förklarande faktorerna. Men det är problematiskt om dessa faktorer är korrelerade vilket de nästan alltid är. Johnson (se referenser nedan) har utvecklat en enkelt metodik för att uppskatta betydelsen som inte har den nackdelen. Den är mycket enkel att använda i SPSS, i artikeln av Lundby och Johnson (2006) finns t o m en syntax som direkt kan skrivas in i en sps-fil. Det funkar utmärkt, men det krävs att man definierar "labels" för de oberoende variablerna.

Johnson och LeBreton (2004) ger en översikt av dessa metodproblem.

Referenser

Johnson, J. W. (2000). A heuristic method for estimating the relative weight of predictor variables in multiple regression. Multivariate Behavioral Research, 35(1), 1-19.
Johnson, J. W. (2004). Factors Affecting Relative Weights: The Influence of Sampling and Measurement Error. Organizational Research Methods, 7(3), 283-299.
Johnson, J. W., & LeBreton, J. M. (2004). History and Use of Relative Importance Indices in Organizational Research. Organizational Research Methods, 7(3), 238-257.
Lundby, K. M., & Johnson, J. W. (2006). Relative weights of predictors: What is important when many factors are operating. In A. Kraut (Ed.), Getting action from organizational surveys: New concepts, technologies and applications (pp. 326-351). San Francisco, CA: Josey-Bass.
Nisbett, R. E., & Wilson, T. D. (1977). Telling more than we can know: Verbal reports on mental processes. Psychological Review, 84(3), 231-259.