Ett trovärdigt och evidensbaserat personlighetstest

Personlighetstest av självrapporttyp – den absolut vanligaste typen i praktiskt arbetspsykologiskt arbete – har tveksam trovärdighet i mångas ögon eftersom man misstänker att många testade framställer sig själva i alltför positiva dager (skönmålar), om mycket står på spel. Dessutom differentierar testen dåligt v dessa skäl – de testade ”slår i taket”. Leverantörer av testet, nästan alltid översättningar av amerikanska förlagor, brukar emellertid förneka dessa problem. Tidigare erfarenheter har emellertid visat att skönmålning är vanligt förekommande vid personlighetstestning i skarpt läge. Vid rekrytering till chefsbefattningar har män skönmålat mera än kvinnor, varför den senare gruppen systematiskt missgynnats, i den mån testresultaten påverkat anställningsbeslut 


Nu finns nya data som stödjer användningen av UPP-testets metodik för korrektion för skönmålning.Testresultat erhållna vid chefsrekrytering (N=80) jämfördes med normdata före och efter korrektion skönmålning. Skönmålningen låg på mycket hög nivå i kandidatgruppen. Män skönmålade mera än kvinnor. Stora skillnader fanns mellan grupperna före korrektion men eliminerades eller reducerades starkt. Testvärdena ”slog i taket” före korrektion – de flesta hade mycket positiva värden - men uppvisade en symmetrisk fördelning efter korrektion, och kraftigt förskjuten mot lägre värden. Män uppvisade mycket mera positiva värden än kvinnor före korrektion, vilket ändrades till en fördel för kvinnorna efter korrektion, med undantag för extraversion där emellertid skillnaden nästan halverades. Av dem som låg i de högsta 10 procenten på en sammansatt variabel var det bara 50 % som behöll sin tätposition efter korrektion. Alla dessa resultat gäller UPP-testets fem ”Big Five”-variabler men tendenserna är desamma för övriga personlighetsvariabler i testet, och även för måtten på arbetsattityder och arbetsmotivation. UPP-testet har flera unika fördelar, korrektionen för skönmålning är unik och därtill ingående analys av datakvalitet, mätning av emotionellt tillstånd under testningen, på arbetslivet fokuserade dimensioner samt långt driven datasäkerhet. (Inga data skickas utomlands för utvärdering). Vi ser nu att detta nya svenska test konkurrerar ut kända amerikanska konkurrenter som HPI, HDS och NEO. Flera stora rekryteringsfirmor har tecknat licens på UPP under hösten.

Läs hela rapporten här,

Monas misslyckande

”Det faller tillbaka på person”, fick Ebba Lindsö höra av sin ordförande Michael Treschow när hon avpolletterades som chef för Svenskt Näringsliv. Samma sak har hänt Mona Sahlin. Man ger henne skulden för det katastrofala valresultatet och tycks inte tro att hon är rätt person att leda partiet i fortsättningen. Ändå kan hon inte vara den enda orsaken till att det gick som det gick. Statsvetare säger dessutom at partiledaren betyder ytterst lite, jämfört med den förda politiken. Så långt behöver man inte gå, men ändå…

Monas olycka tycks ha varit att hon inte kunde hålla tillbaka kraven från vänsterflygeln i partiet. Försöket till en koalition med Miljöpartiet, med uteslutande av Vänsterpartiet, ledde till ursinniga protester från (s) vänsterflygel, som ju är mycket stark, inte minst i media. Hon fick backa efter ett par dagar och ta med (v) i en kommande koalition. Men detta tycks ha lett till att hon alienerade (s) från många mittenväljare som inte ville ha kommunister i regeringen. Följden blev sedan riskfyllda utspel inför valet 2010, med bl a återinförd fastighetsskatt. Visserligen skulle den bara gälla ett fåtal, men många tycks inte ha uppfattat den saken, eller också trodde de att det bara vara början till ett fullskaligt återinförande. De rödgröna hade emellertid all anledning att tro att de skulle vinna valet ändå, med tanke på opinionsläget som vände till deras nackdel mycket sent i denna valrörelse.

Starkt önsketänkande tycks känneteckna vissa opinionsbildare på vänstersidan inom (s). ”Väljarna känner inte igen partiet” är kod för att man vill gå längre vänsterut, och tror att det skulle locka flera väljare. Men det (s) varit så framgångsrikt har knappast berott på radikal vänsterpolitik, utan på en mycket väl utvecklad känsla för vad väljarna vill ha, i stort och smått. Problemet nu är att (m) har flytta in i mitten så det är trångt där. Det är svårt att hitta nya idéer och de man kommer fram med är dyrbara, som att sänka pensionärernas skatt till samma nivå som löntagare.

Monas misslyckande illustrerar ledarens betydelse både för opinionen direkt, och indirekt genom hennes oförmåga att etablera ett starkt ledarskap och hålla tillbaka fraktioner inom partiet. Hon verkar vara en sympatisk och stillsam person, utan nämnvärd  aggression och kreativitet. Hon liknar inte alls sin stora idol Olof Palme, med andra ord. Att hon var ganska långt ner på listan övertänkbara kvinnliga kandidater till posten som partiledare år 2007 kan man nu i efterhand se som illavarslande. Men det var tydligen otänkbart då att se sig om bland möjliga manliga kandidater. Nu tycks ingen nämna kravet att et ska vara en kvinna och inte ens kvinnoförbundet har försvarat Mona.

Vad kommer hända med språket?

Är det bara jag som saknar det lilla ordet "att" efter "kommer"? Vem kommer efterträda Mona Sahlin etc: Det känns som en örfil varjke gång jag ser denna konstruktion. Ungefär som "ormet kryper".Aftonbladet verkar leda den utvecklingen genom att konsekkvent utelämna att. Jag kan inte tro annat än att journalisetrna själva har en språkkänsla som säger att de skriver fel. Ändå gör det det. Varför? Miljonsvenska?

Journalisterna tar sig makten att ändra på språket, med dunkla syften och utan öppen diskussion. Jag tycker inte att det är acceptabelt. Det finns andra exempel, som införandet av verbet "stalka". Kan utvecklingen hejdas? Vad kommer hända? Vilket är nästa mål för Aftonbladets språkförstörare?

Roliga citat

Something Went Wrong in Jet Crash,°0 è ÿÿÿÿlZb Expert Says

Miners Refuse to Work after Death  

Cold Wave Linked to Temperatures   

Barfotaprognos av riksdagsvalet

I denna studie inbjöds besökare till en Internetsite att bedöma utgången av det kommande riksdagsvalet hösten 2010. 105 personer av varierande bakgrund genomförde sådana bedömningar av 8 partier och en kategori ”övriga”. Deras genomsnittliga prognosfel var endast 0.8 %-enheter vid en jämförelse mellan Alliansen och det rödgröna blocket. Detta resultat var betydligt bättre än vissa opinionsundersökningar genomförda tidsmässigt mycket nära valet och med betydligt flera respondenter. Analysen av den individuella variationen i bedömningsfel visade att de som hade större intresse för politik gjorde bättre bedömningar, och så även de som oftare hade talat om det kommande valet, särskilt om de gjort så med andra än familj och närmaste vänner. De som sade sig gå på intuition eller kunskaper om tidigare val gjorde sämre bedömningar än andra. Resultaten stödjer tesen om ”massans vishet” och är i linje med en liknande undersökning av valet år 2006. Studien visar på ett enkelt, snabbt och billigt sätt att göra prognoser, och ger uppslag när det gäller urval av respondenter som kan tänkas göra särskilt bra prognoser.Läs rapporten här.