Personlighet och arbetsresultat

Forskningen om personlighet och arbetsresultat är kvantitativt och empiriskt orienterad. Personligheten mäts med personlighetstest och olika aspekter på beteende i arbetslivet mäts även de kvantitativt, antingen som ”objektiva” mått eller som självbedömningar eller bedömningar av andra. Detta är, om man så vill, positivistisk forskning och den känns säkert främmande för en del. Hela frågeställningen – sambandet mellan personlighet och arbetsresultat – är ju från början kvantitativt tänkt och det är svårt att se hur den skulle kunna analyseras på något annat sätt så att resultaten kan summeras överskådligt och jämföras mellan olika branscher och kulturer. Meta-analys är en relativt ny metodik som har gjort sådana sammanfattningar möjliga. Men det krävs förstås också att många forskare har angripit problemställningarna på någorlunda jämförbara sätt.

Erfarenheterna av meta-analys inom området personlighet och arbetsresultat är nu ganska omfattande; ca 20 års intensivt arbete med analyser av bokstavligen hundratals publicerade studier har gett stabila resultat. Forskningsområdet är kumulativt. Vi vet mera nu än vi gjorde 1990. Praktiska tillämpningar inom området personlighetstestning utvecklas i anslutning till forskningen. Ett exempel är emotionell intelligens som blev ett mycket populärt tema på 1990-talet, mycket tack vare Golemans böcker (Goleman, 1995, 1998) och den enorma uppmärksamhet de fick i media. På svaga grunder gjorde Goleman mycket starka anspråk på att i emotionell intelligens ha funnit en suveränt betydelsefull personlighetsdimension. Media och konsultvärlden kopplade genast på. Det gjorde även forskarna. Omfattande empirisk forskning har nu visat att det finns en kärna av sanning i idén om vikten av emotionell intelligens, låt vara att den inte alls ligger på den nivån som Goleman och andra tänkte sig för 15 år sedan (Joseph & Newman, 2010). Tillämpningar inom testområdet har med framgång utnyttjat den omfattande forskningen på området (Sjöberg, 2010).

Kvantitativt orienterad beteendeforskning gör det alltså möjligt för oss att veta mera, inte bara att veta något annat. Det är en verksamhet som varken domineras av filosofisk spekulation eller inåtvänt teoribygge. Poängen är att en stor internationell forskargrupp samverkar med likartade metoder och frågeställningar på att sådant sätt att man kan bygga på varandras resultat och, som sagt, nå fram till bättre kunskaper och bättre praktiska metoder. Det är ”sanningens ögonblick” när man frågar om ett forskningsområde: Vet vi mera idag än vi gjorde för 20 år sedan? Kan vi göra bättre prognoser?

Referenser

Goleman, D. (1995). Emotional intelligence. New York: Bantam Books.

Goleman, D. (1998). Working with emotional intelligence. New York: Bantam Books.

Joseph, D. L., & Newman, D. A. (2010). Emotional intelligence: An integrative meta-analysis and cascading model. [doi:10.1037/a0017286]. Journal of Applied Psychology, 95(1), 54-78.

Sjöberg, L. (2010). UPP-testet. Teknisk manual. Stockholm: Psykologisk Metod AB.

Dyster debatt

Gårdagens ekonomiska debatt i TV var en trist tillställning. Deltagarna svarade inte på varandras frågor. Så fort de fick ordet passade de i stället på att dra några av sina käpphästar. Det är faktiskt förakt för lyssnarna som sitter framför rutan för att få information om var partierna står, av vilka skäl och vad som skiljer dem. Kan man inte från programledningens sida styra upp det hela genom att införa regler om att frågor måste besvaras? Eller är jag bara naiv?

Godis till väljarna

Så här i slutet av valrörelsen brukar det dyka upp idéer om diverse "godis" som man lovar att en eller annan grupp ska "få" - fast skattebetalarna betalar förstås. I dag ser jag i GP att Pagrotsky vill verka för teater- och konsertbiljetter till alla som fyller 16 år. Se denna länk.Kanske kan man fiska till sig en del röster på det sättet? I ett annat val för ganska länge sedan var det "knattefotboll" som plötsligt blev ett indignationsnummer. Det har inte avhörts sedan.

Så här drivs politik av cyniska personer som inte kan eller vill ta sig an debatt i viktiga samhällsproblem. De rödgröna verkar spela på den planhalvan.

Förvrängda resonemang

DN ger i dagens ledare en intressant analys av skälen till invasionen av Irak. De slutar med att säga att man bör bli misstänksam om det anförs ett antal skäl till ett beslut, inte ett stort och självklart övertygande. I fallet Irakinvasionen har det ju mycket riktigt nämnts ett flertal, minst fyra, skäl. Mycket insiktsfullt resonerat av DN!

Det man undrar är om det finns andra och dolda motiv bakom ett beslut som motiveras med kreativ generering av skäl. Det är då en fråga om argumentation, inte om genomtänkt beslutsfattande. Man resonerar som det fanns en dominansstruktur, dvs det valda alternativet är bäst på nästan alla sätt, sämst på inget. Politiker talar ofta på det sättet, och det är troligen för att de anser att det är ett bra sätt att argumentera offentligt. Medge inte att den egna linjen har nackdelar, inte ens små och tämligen obetydliga sådana. Tala som om den egna politiken är det enda sättet att uppnå alla goda värden, och inte kostar något genom en förlust i något avseende.

Henry Montgomerys forskning om beslutsfattande och dominansstrukturer framstår för mig fortfarande som ett lysande föredöme inom svensk kognitionsforskning. Under inspiration av dessa insikter drev vi ett projektet om "dubbelförnekande". "Det kommer inte att hända och skulle förresten inte vara så farligt". Se referens. Poängen var att traditionellt tänkande om attityder (Fishbein m fl) utgick från att de var resultatet av ett rationellt sammanvägande av aspekter på attitydobjektet; vi fann att det ingalunda förhöll sig så. Uppfattningarna om attitydobjektet tycktes vara dynamiskt styrda mot ett önskat mål, nämligen att hitta argument för en ståndpunkt vars verkliga orsaker man inte kunde eller ville uppge.

Referenser

Montgomery, H. (1989). From cognition to action: The search for dominance in decision making. In H. Montgomery & O. Svenson (Eds.), Process and structure in human decision making (pp. 23-50). Chichester, England: Wiley.

Sjöberg, L., & Montgomery, H. (1999). Double denial in attitude formation. Journal of Applied Social Psychology, 29, 606-621. Klicka här.