Vad är egentligen "rött kött"?

Vad som means med den från USA importerade och allt vanligare termen "rött kött" är mycket oklart. Frågan är viktig eftersom denna term sedan en tid är vanlig i tidningarnas artiklar om kostråd och alltför mycket "rött kött" anses vara en riskfylld diet. Om inte läsarna begriper vad som menas är emellertid syftet helt förfelat. Förvirringen är stor. Se nedan två wikipediauppfattningar om "red meat" och "rött kött".

Engelskspråkiga wikipedia:
"In gastronomy, "red meat" is darker-coloured meat, as contrasted with white meat. The exact definition varies by time, place, and culture, but the meat of adult mammals, such as beef, mutton, and horse is invariably considered "red", while domestic chicken and rabbit are invariably considered "white". The meat of young mammals such as milk-fed veal and lamb, and that of pork is traditionally considered "white"; while the meat of duck and goose is considered "red",[1] though the demarcation line has been shifting. Game is sometimes put in a separate category altogether (French viandes noires 'black meats')."

Svenskspråkiga wikipedia:
"Rött kött (respektive vitt kött) är en terminologi som kommer från USA. Med rött kött menas då bland annat nöt, gris, får. Med vitt kött menas oftast kyckling och vissa andra sorters fågel, men ibland även fisk."

Som synes är båda osäkra på vad som egentligen menas, och det tycks inte alls handla om hur genomstekt köttet är (rött kött är en vanlig term i recept och syftar då ofta just på den saken). USA-definitionen tycks syfta också på köttets färg, inte bara ursprung, men anser att fläsk är "white". (Hur är det med julskinka?) Svenska wikipedia anser att fläsk är "rött".

Jag gissar att de flesta svenskar tror att rött kött är kött som är rött i rå form, men inte längre rött när det är genomstekt, och då hamnar de ganska fel i tolkningen av kostråd. De kommer at äta för mycket nötkött - som är "rött" även när det är genomstekt. Och de äter för lite fläsk, som åtminstone enligt en defintion alltid är "vitt" (oavsett färgen).

Alltsammans visar hur vettlösa effekterna blir av okritiskt anammande av en amerikansk termoinologi som i sig är oklar men som blir ännu mera förvirrande när de som skriver i tidningarna inte bryr sig om att förklara saken, eller inte själva vet vad orden betyder.

Profilering av gärningsmän

I tidskriften New Yorker, 12 november 2007, finns en lysande essä av Malcolm Gladwell om profilering. I deckare och filmer har ju FBI:s metodik med profilering av brottslingar, ofta mördare och våldtäktsmän, framställts som rena underverket och som stöd för dynamisk-psykologisk analys. Gladwell visar att alltsammans är en myt. Profilering har ytterst sällan lett polisen på rätt spår, utlåtandena som "experterna" presterar kan tolkas lite hur som helst, ungefär som astrologi eller grafologi, men de är skrivna så att de ger ett övertygande intryck. Bland det mera slående i artikeln är att Brussel, psykoanalytiker och "grand old man" inom profilering tycks ha hittat på historien om hur han skrev en fantastiskt korrekt profil av "the mad bomber", en bombman som härjade i New York på 50-talet. Ännu en av alla dessa myter som bygger på ren och skär lögn.

Malcolm Gladwells två böcker "The tipping edge" och "Blink" är också fascinerande läsning! De finns på svenska.

Hur ska man hantera sin ilska?

Hur ska man hantera sin ilska? Enligt katharsisteori, från Aristoteles till Freud, ska man leva ut den och därmed bli av med den. (Katharsis betyder rening). Annars blir det skadliga effekter både fysiskt och psykiskt. Men är det verkligen en effektiv metod att riva sönder tidningar eller slå på en kudde, eller skälla ut chefen? Eller att ge sig hän i ”primalskrik” (Singer & Lalich, 1996)? Forskning visar entydigt att utlevande av ilska leder till ännu mera aggressivitet (Lohr, Olatunji, Baumeister, & Bushman, 2007). Det blir ibland en snabb känsla av lättnad, det är sant, och kanske är det därför man på sikt blir mera aggressiv om man lever ut sin ilska. Lohr et al. beskriver t o m ett fall där en skolmassaker i USA tycks ha haft sina rötter i ”katharsis-terapi” föreskriven av en psykolog. De negativa följderna av utlevande av ilska är tyvärr inte allmänt kända. Tvärtom fortsätter vissa psykologer och självutnämnda ”experter” i tidningar och böcker att rekommendera utagerandet, tydligen utan kunskap om forskningen på området.

Ilska går normalt över med tiden. De påstådda negativa effekterna av att inte spela ut den existerar inte. För behandling av kronisk ilska finns emellertid kognitiv beteendeterapi (Olatunji & Lohr, 2004) som har visat sig ge goda och bestående effekter. För tillfällig ilska rekommenderas avslappning, att vända sin uppmärksamhet mot något annat och positivt, eller t ex ett gammalt knep som att räkna till 10.

En bra princip i IT-åldern: skicka aldrig ett ilsket e–postbrev samma dag! När du läser det nästa dag vill du antagligen inte skicka det alls, eller kommer du att mildra formuleringarna och på det sättet undviker du att skaffa dig en ovän. Att spela ut sin ilska mot människor snarare än att slå på en kudde medför ofta stora negativa konsekvenser.

Referenser

Lohr, J. M., Olatunji, B. O., Baumeister, R. F., & Bushman, B. J. (2007). The psychology of anger venting and empirically supported alternatives that do not harm. The Scientific Review of Mental Health Practice, 5, 53-64.
Olatunji, B. O., & Lohr, J. M. (2004). Nonspecific factors and the efficacy of psychosocial treatments for anger. The Scientific Review of Mental Health Practice, 3, 3-18.
Singer, M. T., & Lalich, J. (1996). Crazy therapies: What are they? Do they work? San Francisco: Jossey-Bass.

"Inlåsningseffekt" på boendet?

Debatten om boskatten går ut på att visa att det nya systemet är dåligt. Regeringens alla fiender tar tillfället i akt, och media frossar i möjligheterna att agera till fördel för vänstern. Grindvakterna ser till att oberoende debattörer som vill försvara det nya systemet inte får komma till tals. Regeringen själv ligger lågt och tar inte upp kastade handskar, som vanligt. Opinionssiffrorna rasar till nya bottenrekord, som vanligt.

Men allt är ingalunda dåligt i det nya systemet. I själva verket är det mycket bättre än det förra. Vi slipper den gamla – socialdemokratiska – straffskatten på att bo i ett område där grannarna sålt med stor vinst. Men blir det inte en ”inlåsningseffekt”, dvs. man bor kvar fast man ”egentligen” skulle vilja flytta, därför att det nya boendet blir dyrare? En sådan effekt kan kanske uppkomma om man säljer med en stor vinst, det är sant. Men det är ytterst osäkert och det gäller då troligen bara hus i hög prisklass, det är ju bara där som rejält stora vinster uppkommer så att effekten blir kännbar. Och för dessa hur sänks ju den totala skatten dramatiskt. Om taxeringsvärdet är 4 miljoner var den gamla skatten 40 000/år. Nu blir den i stället 6000. En minskad boendekostnad med 34 000/år! Av denna mycket stora vinst försvinner en del i ett nytt boende om man flyttar eftersom man ska betala ränta på den reavinstskatt som man skjuter upp. Har man en vinst på 1 miljon och skjuter upp att betala reavinstskatten (den blir 22 % eller 220 000 kronor) blir det en kostnad på 5000/år. Alltså blir boendekostnaden ändå sänkt med 29 000/år.

Det är en ekonomisk-psykologisk fråga hur man resonerar i detta läge. Bor jag kvar fast jag ”egentligen” vill flytta på grund av att min vinst blir 29 000 om jag flyttar, mot 34 000 om jag bor kvar? För personer som har så dyra hus som det rör sig om här torde det inte alls bli en inlåsning, utan tvärtom en ökad flexibilitet. De får ju mycket bättre råd att bo, och kan faktiskt köpa ett dyrare hus och ändå bo billigare än de hade gjort 2006 och tidigare. Tjatet om ”inlåsningseffekt” är ren och skär spekulation, men det har få uppmärksammat. Det har tagits som sanning . Och regeringen har ingen lust, tydligen, att ta debatt och försvara den utmärkta boskattereform som de föreslagit och som riksdagen beslutat om. Det är bedrövligt.