Högerflygeln inom (s) är tillbaka vid makten. Den nye partiledaren är för jobbskatteavdrag och rutavdrag, vill behålla jobbskatteavdragen, inte återinföra fastighets- och förmögenhetsskatt. Han är för kärnkraft och vapenexport. Hur mycket orkar vänstern inom (s) med?
Alliansen är emellertid långt ifrån oslagbar när Löfven är (s)-ledare. Stora blottor har lämnats i frågor som a-kassan och sjukförsäkringen, privatiseringar inom skola, vård och omsorg har ibland misslyckats och ofta lett till orimliga ekonomiska vinster för dem som fått köpa ut institutioner från det allmänna. Regeringen verkar valhänt och handlingsförlamad när det gäller sådana frågor. Kanske har man trott att det skulle gå att vinna även 2014 genom att motståndarna gjorde självmål, och det såg ju troligt ut så länge Juholt var (s)-ledare. Nu är ju läget ett helt annat.
Det finns flera problem för alliansen. Man har inte längre egen majoritet i riksdagen vilket gör att mer eller mindre omöjligt att genomföra åtgärder som ytterligare skulle gynna medelklassen. Det är bara med stöd av Sverigedemokraterna som sådant kan gå igenom, och med dem vill man inte förhandla.
Vänsterpartiet vill inte vara med i en rödgrön regering som stödjer kärnkraften, men tycks inte ha fått frågan om man skulle medverka till att fälla en (s)-regering som gör det. Det är onekligen lite intressantare. Kommunisterna har ju alltid till slut stött ett maktinnehav av (s).
Jag tror att problemen för (s) blir inom det egna partiet med den enorma spännvidd av åsikter som finns där. Kanske kan detta hjälpa alliansen att bli kvar vid makten. Men onekligen vore det bättre om de själva kunde visa kreativitet och handlingskraft, och lösa upp den politiska problemknuten. Finns det så skickliga politiker inom (m)? Det verkar just nu inte så.
måndag 27 februari 2012
Hur ska det gå nu för (s)?
torsdag 16 februari 2012
Dags för bonusar igen
Nu kommer miljonerna som vanligt att ösas ut över vissa ledare inom banker och övrigt näringsliv. Varför? De sägs vara unikt kompetenta, vilket givetvis är nonsens. Det går säkert att hitta lika eller mera kompetenta personer som skulle vara villiga att arbeta för lägre ersättning, bara man breddade rekryteringsbasen och införde rationella urvalsmetoder, bl a tester. Ett annat argument är att de skulle försvinna till utlandet, men inte mycket talar för det. Kultur och språk och kontaktnät skapar hinder. Minns "we care about the little people".
Varför då dessa enorma bonusar? Två enkla skäl:
1. De är offentliga, man sneglar avundsjukt efter vad andra får och vill ha lika mycket, helst lite mer.
2. Det handlar om narcissism, tendensen att ha en absurt överdriven uppfattning om den egna kompetensen och RÄTTEN ATT BLI BELÖNAD (entitlement). Moral och värderingar har alla (utom extrema psykopater) och därför måste var och för sig själv göra det berättigat att han eller hon kan kvittera ut 10-tals miljoner i bonus varje år, förutom den 7-siffriga lönen. Förklaringen är alltså en absurd självöverskattning.
Narcissister är även av andra skäl olämpliga på ledande befattningar, detta personlighetsdrag tillhör "dark triad" (O´Boyle et al., 2011), tillsammans med psykopati och cynisk och manipulativ attityd (machiavellianism). Om man inte är medveten om detta är risken stor att man rekryterar sådana personers vars charm och enorma självförtroende har lurat många rekryteringsansvariga. F ö går rekryteringen till toppjobben mera informellt till (än den borde).
Myten om den enorma kompetensen är väl spridd och ytterst trovärdig bland många naiva människor- därför fortsätter ett orimligt och provokativt system år efter år. Bland övriga medarbetare inom dessa företag sänker bonusarna arbetsmotivation och entusiasm. De vet vem som gör jobbet, orättvisorna är djupt provocerande.
Referens
O'Boyle Jr, E. H., Forsyth, D. R., Banks, G. C., & McDaniel, M. A. (2011). A meta-analysis of the dark triad and work behavior: A social exchange perspective. [doi:10.1037/a0025679]. Journal of Applied Psychology, No Pagination Specified.
Inlägg
