Hur små barn tänker

Här finns en aktuell föreläsning (18 minuter) som handlar om forskning om små barns tänkande, klicka här. Mycket intressant och skickligt genomfört! Slutsatsen är att små barn har mycket större kognitiv kapacitet än man tidigare trott eller kunnat visa.

Aktuellt i vittnespsykologin

American Psychologist har gett ut ett specialnummer med översikter av forskning av relevans för terrorismen med anledning att det gått 10 år sedan attackerna i USA. Det finns mycket av intresse där och jag börjar med en artikel av Elisabeth Loftus, känd för sin forskning om falska minnen.

Loftus summerar på ett intresseväckande sätt de senaste 10 årens forskning som bekräftat tidigare slutsatser om hur lätt det är att skapa falska minnen, som en person själv kommer att tro fullt och fast på. De kan uppstå genom information som man får efter det att en händelse inträffat och de kan också suggereras fram. Hon tar också upp frågan om falska bekännelser, som tycks vara vanligare än vad man tidigare anat. En bekännelse kan skapas av en viss sorts förhörsteknik, som i ett norskt mordfall där jag var expertvittne (se nedan). Hur förhör och vittneskonfrontationer ska genomföras, och hur de inte ska genomföras, vet man numera ganska mycket om.Inte minst media borde vara mera försiktiga i att dra slutsatser från osäkra vittnesmål.

Referenser

Loftus, E. F. (2011). Intelligence gathering post-9/11. [doi:10.1037/a0024614]. American Psychologist, 66(6), 532-541.

Sjöberg, L. (2000/01). Psykodynamisk psykologi i rättsväsendet: Ett mordfall i Norge. Juridisk Tidskrift, 12(3), 735-754. Klicka här.

Smart uppskjutande

Många lider av att de inte får allt gjort som de hade hoppats, åtminstone inte i tid. Att skjuta upp kallas på engelska för "procrastination". Perry, filosof vid Stanford, har just fått ett alternativt Nobelpris för en kort essä om "strukturerat uppskjutande", se här. Hans idé är att sätta upp de verkligt viktiga sakerna i toppen på en göra-lista, och längre ner en massa saker som också är viktiga men inte så viktiga. När man gör de där sakerna med prioritet 2 gör man åtminstone något, skuldbördan lättar och man kanske t o m har kul. Kanske en del av knepet är att formulera uppgifter med prioritet 1 som är så storslagna och högtflygande att man egentligen aldrig på allvar tror sig om att klara dem. Man kan vänta lite till, tills rätt ögonblick infinner sig och den där geniala idén poppar upp...

Annars finns ju en hel del bra tips om hur man kommer igång och får saker gjorda, se t ex här.